TV-avgift på datorer och surfplattor

iPadSnart behöver man inte längre ha en TV för att omfattas av den lagstadgade avgiften för TV-innehav, rapporterar IDG.

Det är i samband med att SVT Play nästa månad börjar sända sina kanaler live över internet som Radiotjänst i Kiruna, den myndighet som administrerar TV-avgiften, kommer börja ta ut avgift även för den som äger en internetuppkopplad dator eller surfplatta.

Flera hävdar dock att det är ytterst tveksamt om Radiotjänsts tolkning av lagen är korrekt.

Lag (1989:41) om finansiering av radio och TV i allmänhetens tjänst –
”2 § En TV-mottagare är en sådan teknisk utrustning som är avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av TV- program, även om utrustningen också kan användas för annat ändamål. Lag (2006:798).”

Eftersom man talar om att utrustningen är ”avsedd att ta emot” så blir tolkningen osäker. En dator eller surfplatta är ju inte avsedd att ta emot TV-signaler även om den kan användas för det. Det ska bli intressanta att se hur detta kommer tolkas när det är aktuellt.

För övrigt är det positivt att SVT börjar sända sitt utbud på internet via SVT Play.



Andra bloggar om: , , , , ,

Färdtjänsten förstör mitt liv

Taxibil”Vad lyxigt att få åka taxi dit man ska!”

Det har man fått höra många gånger av icke-funktionshindrade bekanta angående att jag åker Färdtjänst ibland när jag ska ta mig någonstans. Det är dock ingen dans på rosor som väldigt många tycks tro. Snarare tvärt om. Jag har förmånen att få bo i Stockholm län. Här har vi en förhållandevis bra och välfungerande färdtjänst, speciellt om man jämför med delar av de län där jag bedriver mitt arbete. Men även här i Stockholm finns problem, och det största problemet är väl – som på de flesta ställen – bristen på förståelse för att även vi med funktionsnedsättningar lever aktiva liv, arbetar, har tider att passa och så vidare.

Idag skulle jag varit på ett jobb i Flen, mitt första möte med personal och förtroendevalda i den delen av regionen. Jag skulle ha åkt med tåget 08.36. Dessvärre dök det aldrig upp någon färdtjänstbil. Vi har möjlighet att via automatbokningen höra om en körning har blivit tilldelad en bil eller inte och jag hörde där att körningen fått en bil, men redan då var den sen. När bilen inte dök upp ringde jag vår resegaranti, dit man kan vända sig när bilen blivit 20 minuter sen.

Det visade sig då att fordonet hade bommat körningen och att bolaget Taxi 020 inte hade något annat fordon att skicka fram. Färdtjänsten erbjöd sig då att lägga över jobbet på Taxi Kurir, och bilen skulle då varit här 08.12, drygt 20 minuter innan tåget skulle gått. Det var alltså ingen mening att ens försöka åka in till stan.

Jag ringde till Färdtjänstens kundservice, där jag fick tala med någon som uppenbarligen var ny på jobbet eftersom han hade någon som sufflerade honom i bakgrunden. Där fick jag veta att det var mitt eget fel att jag missat tåget. Jag borde nämligen ha bokat resan i betydligt bättre tid, i så god tid att de haft möjlighet att skicka fram flera fordon. Att bolagets chaufförer väljer att bomma köruppdragen i stället för att köra fram – förmodligen för att de sett att det står ledarhund på beställningen och de inte vill köra såna fast fordonet har hundklassning – är något som man som färdtjänsttagare måste räkna med. På frågan vad som hade hänt om jag skulle bokat resan i den tid de tyckte och ändå missat mitt tåg var svaret bara ”då hade det inte hänt”. Att man skulle ersätta kunden för dennes omkostnader och besvär när man inte kan utföra sitt arbete var inte att tänka på.

Nej, man ska skylla sig själv att man har haft den dåliga smaken att bli funktionshindrad och ligga samhället till last. Helst ska man också vara tacksam för att man har en så fin och lyxig möjlighet att få åka taxi dit man ska. Att jag inte tänkte på det!

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Vad hände med det papperslösa samhället?

BiljettAtt det papperslösa samhället skulle vara en utopi tror jag att de allra flesta av oss har förstått. Däremot är det mer förvånande när vissa företag strävar åt rakt motsatt håll, nämligen åt mer papper.

I samband med att SJ införde sitt stamgästprogram, SJ Prio, införde man vad man kallade för biljettlöst resande vilket innebar att biljetten laddades på ens SJ Prio-kort som sedan lästes av med hjälp av ombordpersonalens handdatorer. Systemet var genialt! Slut på pappersbiljetternas tid trodde alla. Kort därefter införde SJ möjligheten att få vissa, men inte alla, biljetter som mobil-biljett på SMS. Även det är ju ett bra alternativ, i alla fall till de som inte hade upptäckt fördelarna med SJ Prio.

Ett tag efter att SMS-biljetterna hade införts tog SJ på sin hemsida bort möjligheten att få biljetten laddad enbart på Prio-kortet. Det närmaste man kunde komma då var SMS-biljetterna. Att man fortfarande kunde ”snabbvisera” med sitt Prio-kort var något som SJ talade mycket tyst om, inte ens den egna ombordpersonalen kände alltid till att det var så.

Den 1 november i år tog SJ bort möjligheten till snabbvisering – eftersom för få utnyttjat möjligheten. Att få använt möjligheten skulle ju kunnat bero på att SJ rätt aktivt försökt mörka att den existerar. Man hänvisar nu i stället till mobilbiljetterna och man talar nu om kortlöst resande i stället för biljettlöst. Det vore väl gott och väl om alla biljetter fanns som mobila biljetter. Men så är ju inte fallet.

Reser man med månads- eller pendlarbiljetter är det i bästa fall den gamla sortens utskriven biljett som gäller och i sämsta fall ett termoprintat kvitto från en TiM-maskin. Denna papperslapp ska man hålla ordning på och försöka få att hålla i 30 dagar. Åker man varje dag ska den dessutom tas fram, visas och stoppas tillbaka två gånger dagenligen. Det finns inget papper i världen som håller för en sådan hantering. När jag frågade SJ, via deras kundservice på Twitter, fick jag svaret att de inte hade några planer på att förändra detta förfaringssätt.

Jag är nybliven pendlare med månadsbiljett och jag förstår ärligt talat inte hur SJ tänker. Borde det inte rimligen leverera månadsbiljetter och pendlingsbiljetter på någon form av platskort – förslagsvis SJ Prio. Man får ju ändå på något sätt vara tacksam över att SJ valt att i alla fall ge sina årskorsresenärer ett platskort, det är ju juste.

Nu har jag placerat min månadsbiljett i en hoptejpad plastficka får vi se om det kommer hålla på det viset – och om ombordpersonalen kommer acceptera att jag förvarar den på det sättet eller om de kommer vilja ta loss den och fingra på den varje gång jag åker.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

 

Comhem och deras ”bluffavgifter”

I samband med att vi ska flytta har jag sagt upp vårt bredband från Comhem samt anmält flytt av vår TV-tjänst. Det visar sig då att Comhem, förutom att ta betalt för bredband 2 månader vi inte kommer nyttja tjänsten dessutom har mage att ta ut en adressändringsavgift på 249 kronor. Detta är alltså inte frågan om några tekniska ändringar som görs, eftersom detta sköts via ens programkort som man har i digital-tv-mottagaren. De tar alltså ut 249 kronor för att de ska skicka räkningarna rätt och för att det ska stå rätt i deras administrativa system. Snacka om ocker.

Det är inte första gången Comhem tar ut avgifter som inte existerar. För några år sedan kritiserade man hårt andra operatörer för de så kallade kortavgifterna. Strax därefter införde man dem själv och idag har de en av de högsta kortavgifterna bland svenska TV-operatörer.Jag har aldrig förstått det där, de avgifterna är lika omotiverade som de så kallade uppkopplingsavgifterna som man betalar på de flesta mobilabonnemang.

Det känns skönt att i alla fall sluta ha deras bredbandstjänst. I nya lägenheten blir det i stället 100/100-fiber, vilket ju är betydligt stabilare än kabel-tv-nät. Framöver kanske det kan vara värt att titta över möjligheterna till tv över IP, så man helt kan fimpa Comhem. En rolig detlaj var att killen på Comhem på fullt allvar försökte förklara att deras 100/10 tjänst är bättre och billigare än 100/100-fiber – som ingår i månadsavgiften i de förening vi flyttar till. Logik? Nej inte mycket. Dessutom erbjuder inte Comhem ens bredband i huset dit vi flyttar utan bara TV.

Andra bloggar om: , , , ,

Mot nytt hem, del V: Sålt var det här!

Nu har precis de nya ägarna till vår lägenhet gått härifrån och kontraktet är äntligen påskrivet. Det har varit en lång resa som nu äntligen börjar närma sig sitt slut.

Jag har tidigare berättat om vårt Moment 22, nämligen det faktum att vi måste sälja vår befintliga lägenhet innan vi får köpa en ny. På vägen har det dessutom rests nya problem då vi inte fått lånelöfte på så mycket som vi först trodde. Det märks att låneläget för bolån har förändrats senaste åren. När jag köpte den här lägenheten 2009 så lånade jag 95% av beloppet av SBAB. Idag får man låna max 85%, resen måte läggas i kontantinsats. Detta är inte ett problem då vi gör en vinst efter försäljningen. Det intressanta är att jag då, med sämre inkomst än idag, fick låna mer pengar än vad jag och min sambo får låna med två inkomster idag.

Trenden är tydlig hos flera långivare vi talat med. Hos både Nordea och Swedbank fick vi inte låna en enda krona till boende, hos Handelsbanken fick vi samma lönelöfte som hos SBAB, men med förutsättning att vi skulle bli helkunder där, vilket vi inte är intresserade av. Som jag förstår det är detta en följd av politiska beslut, att det ska vara svårare att låna pengar. Detta samtidigt som hyresrätterna blir färre och färre och det till och med är bostadsbrist i min gamla hemstad. Samtidigt ökar bostadspriserna ständigt. Frågan är var politikerna har tänkt sig att folket ska bo. Visserligen var det väl Reinfeldt som sa att vi måste räkna med att bo fler och trängre i framtiden. Han kan ju i så fall vara den som börjar och statuerar ett gott exempel.

Nu är vi således ute på jakt efter ett nytt boende. Det finns just nu några alternativ, problemet är nu bara att vi måste ha något ställe där vi får flytta in innan den 17 september. Då har nämligen den nya ägaren fått tillträde till vår lägenhet. Situationen är således rätt så stressande just nu.

Alla inlägg om den här flytten.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Mot nytt hem, del I: Moment 22

Sommaren 2009 gjorde jag mitt livs dittills största affär, jag köpte en bostadsrätt. Då trodde jag att jag skulle stanna där länge – och jag har bott där längre än i någon tidigare lägenhet så det är väl sant på sitt sätt.

Dock förändras livet ständigt. Sedan november 2010 är jag sambo och lägenheten på 61 kvadratmeter har helt enkelt blivit för liten.

När vi nu börjat ta tag i det här med att försöka hitta ett nytt boende har vi upptäckt att det här är en process som är i princip omöjlig att få smidig. Efter flera samtal med banken är kontentan att man i princip ska ha ett underskrivet säljkontrakt i handen innan man skriver på för att köpa en ny lägenhet. Det innebär ju i princip att man riskerar att stå utan ett boende den dagen som en ny person ska ha tillträde till ens gamla lägenhet. Att man naturligtvis ska sälja och köpa i så nära anslutning till varandra är ju en självklarhet, men det känns ändå som en läskig balansgång. Vad händer om det inte finns något objekt som passar när det är hög tid att köpa? Förhoppningsvis kan man naturligtvis styra tillträdet till sin gamla lägenhet en bit fram i tiden så det finns bra möjligheter att få ihop det, men ändå. Det känns läskigt och lite som ett moment 22.

En tröst i det hela är ju åtminstone att man får hjälp med ett handpenningslån medan ens egna pengar fortfarande sitter fast i det gamla boendet och dels att man får flytta säkerheten från det gamla till det nya och på så sätt slipper binda om sina lån. Man får vara glad för det lilla.

Vi ska nu påbörja en försäljning i alla fall så får vi se var det hamnar. Först genom att förbereda för fotografering av lägenheten. Vi har valt mäklare. Vi träffade några olika och till slut så föll valet på en tjej som det känns som kommer bli väldigt bra. Det som också känns bra är att de mäklare vi pratade med satte samma värdering på lägenheten vilket ju gör att den känns rimlig.

Alla inlägg om flytt 2012.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

På tvivelaktigt hotell i Frankfurt

Hotel MoselDen här veckan har jag tillbringat i Frankfurt för att besöka mässan SightCity 2012. Vi kom ner tisdag kväll och skulle bege oss till vårt hotell i närheten av Frankfurt Hauptbanhof.

Det var många mässor i Frankfurt den här veckan och de som bokade vårt boende hade haft svårt att hitta ett ledigt hotell. Vi gick iväg mot hotellet och började väl ana lite oråd när vi hamnade mitt i stadens redlight district, Vi passerade barer som erbjöd oss både det ena och det andra, det föreföll som varenda tänkbar böjelse skulle kunna tillgodoses på de där klubbarna.

Framme vid hotellet så upptäckte vi att det vi bokat knappast kunde kallas för hotell. Dusch och toalett i korridoren och rummen var mycket slitna, med endast en enda glödlampa. Sängkläderna var dock fräscha och nybytta medan bäddsoffan bar vittnesbörd om vilken sorts aktiviteter som vanligen försiggår i de där rummen.

Det blev en lång natt, inte bara för att det var ovanligt varmt för årstiden i Frankfurt utan också för de ljud som hördes från de angränsande rummen. Det var helt klart att vi hamnat på ett hotell som vanligen hyrs per timme och inte per natt. Morgonen efter var mina chefer helt överens med mig om att vi borde byta hotell och vi lyckades få rum på Hotel Excelsior precis vid hauptbahnhof. Det var helt klart mycket bättre.

Det var en upplevelse att ha provat ett sånt där hotell, men det är ju inget jag känner något behov av att göra igen i brådrasket.

(Lite bilder och kommentarer om själva mässan kommer i senare inlägg)

Andra bloggar om: , , ,

Rätt tänkt men så fel det blev

Nummerlappsapparat hos Polisen, med touchkontroller
Nummerlappsapparat hos Polisen, med touchkontroller

En av de intressepolitiska frågor som jag brinner för är tillgängligheten för oss personer med synnedsättningar. Därför blev jag så glad när jag förstod att Polisen i Stockholm hade gjort en rejäl insats på sina passexpeditioner vad gäller tillgängligheten.

Här om veckan besökte jag och min sambo passexpeditionen på Kungsholmen i Stockholm för att fixa nya resehandlingar.

Som synskadad blir man glad bara av att komma in i lokalen, eftersom det första man hör är en inspelad röst som meddelar någon som redan står vid kölappsapparatetn ”Välkommen, ditt nummer är B303, nu betjänas B388”. Superbra, helt enkelt lysande och en anpassning som verkligen bör creddas. Inte ens Sankt Eriks ögonsjukhus där sådant här borde vara en självklarhet har ens försökt. Men hos Polisen finns det. På samma sätt som man får veta vilket nummer man får när man får sin lapp får man också veta vilket nummer och vilken kassa som gäller vartefter.

Tyvärr har man gjort en tankelapsus med sitt nya fina system, eller egentligen två tankelapsusar. För det första och det mest uppenbara är att man som synskadad så fint kan få veta både vad man har för nummer och vilken kassa man ska till. Men hur har den som hittat på systemet tänkt att den synskadade ska kunna få fram sin kölapp? Själva kölappsmaskinen är nämligen en touchkontroll med tre val, för bokad tid, för drop-in eller för avhämtning. Väljer man dessutom en bokad tid måste man på touchsskärmen mata in sitt personnummer. Eftersom maskinen saknar fysiska knappar och talstöd i dialogen att få fram ett könummer så blir systemet ändå helt ohanterbart för synskadade. Så rätt tänkt, men så fel det blev….

Om man nu ändå ska ha synpunkter på systemet så finns det en brist till och det är att det är samma pratlåda som levererar information både till den som tar en ny kölapp och för de nummer som trycks fram. Om någon hämtar en kölapp samtidigt som det trycks fram ett nummer så läses helt enkelt inte det framtryckta numret upp alls eller med en lång fördröjning.

Kort sagt: Cred till Polisen som verkligen försökt! Men gå gärna tillbaka till ritbordet och lös reseten också. Visst är det flashigt och i tiden med pekskärmar, men ett fysiskt tangentbord både för val av kösystem och för inmatning av personnummer skulle nog uppskattas av fler än bara synskadegruppen.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Kortlöst – ny trend i krogvärden

Logo: VISA och MCI går var jag och en vän på restaurangen Broder Tuck på Södermalm i Stockholm. Döm om min förvåning när jag lämnade fram mitt kort när det var dags att betala och fick veta att resturangen inte längre accepterar kortbetalningar. I stället hänvisar man kunderna till en bankomat som finns uppställd i restaurangen.

Detta är tydligen en ny trend i Stockholms krogvärd. En av de som var först ut var Resaurang Kvarnen på Söder.

De (kunderna joche.se anm) förstår att det är för att de ska slippa vänta bortåt en halvtimme på att få handla, säger Thomas Steinwen på Kvarnen till DN.

Jag må vara dum, men jag tror inte en enda sekund att det är det det handlar om. Snarare tror jag att det handlar om två saker:

a) Kortbetalning kostar pengar = mindre vinst för krögarna.

b) Kortbetalning gör det omöjligt eller väldigt svårt att fixa svarta pengar.

På Kvarnen, fortfarande enligt DN, betalade upp mot 90% av kunderna med kort, något de inte längre kan göra. Det skapar således en betydligt större potential för svarta pengar.

Samam sak på Tucken. Det är mycket möjligt att de bara gör vita pengar, det kan vi inte veta, men det finns ju faktorer som talar för att det kan finnas läge att fuska. Den ena är naturligtvis kontanterna. Den andra är de notor man får. När notan kommer på bordet så står det mycket tydligt ”EJ KVITTO” på dem. TLägger du dina pengar på bordet och går och tar med dig din ”EJ KVITTO”-nota är det väldigt lätt för servisen att stoppa ner pengarna i sin kassa och slå bort bordet helt ur kassan utan att det registeras som ett köp. Fortfarande säger jag inte att det är så det går till bara att det är så det SKULLE KUNNA gå till. Hur ska vi veta?

En annan aspekt är ju säkerheten för personal och gäster. Med bara kontantkassor går personalen omkring med tusentals kronor i sina väskor vid bältet och gästerna med mer pengar i plånböckerna än de annars skulle gjort. Risken för hot, våld och rån måste öka gigantiskt.

En sista aspekt i allt detta är att de flesta krogarna väljer automater i från Autocash, uttagsautomater som saknar talstöd = går inte att använda för synskadade. Denna hanterig är alltså även diskriminerande.

Personligen vill jag inte göra affärer med restauranger som inte accepterar kortbetalningar. Enligt artikeln i DN så har Kvarnen bara valt bort kontanter i sin bardel, vilket borde innebära att restauranggäster vid bord som äter på nota bör kunna kortbetala, något som alltså inte går på Broder Tuck där alla gäster, restaurang- så väl som bargäster ska casha sina inköp. Gårdagens besök på Broder Tuck var således mitt sista, synd på en restaurang som jag tyckt varit väldigt trevlig fram tills nu.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , ,

 

Förarlöst på Heathrow

Aftonbladet berättar idag om att man på Heathrow i England kan flygpassagerare numera transporteras i förarlösa bilar, så kallade Pods, mellan parkering och terminaler.

En suverän lösning! Bygg om tunnelbanan till ett liknande system, tack! :) Tänk att gå upp på plattformen på morgonen, trycka fram ett fordon och mata in Skanstull o sen susa iväg. Det tror jag skulle få många fler att åka kommunalt.

Andra bloggar om: , , , ,