Trainsim World 4 – LowLevelFatalError (english version)

I have been playing Train Sim World for many years, and it has always worked very well on my not-so-new PC. However, since it was well-equipped when I bought it, it has performed well even when new game versions were released. Therefore, I was quite confident that I would be able to play Train Sim World 4 without any issues when it was released in September this year.

However, I encountered problems right after purchasing and installing the game on Steam. As soon as I loaded certain, but not all, routes, the game would crash, and I received an error message that looked something like this:

LowLevelFatalError [File:Unknown] [Line: 3982] Retry was NOT successful.

I also couldn’t change the screen resolution from 720p, and the times the game did start, I experienced quite a few issues.

Naturally, I searched for solutions to the problem, but it was difficult to find one that actually worked. Some claimed that the issue had to do with DirectX, while others suggested that the solution was to delete the files related to their profile. I tried the latter, and it resulted in me losing my entire game history, all points, and medals. Thankfully, I was able to import them again from version 3. However, don’t try that, as it won’t solve the problem.

After giving up for a few weeks, I decided to tackle the issue again and eventually found a post on the Dovetail forum that solved the problem. It turns out that the problem was related to the game not being installed correctly from Steam.

To solve the problem, go to your library in Steam. Right-click on the game’s name in the left menu and select Properties. Then, go to the Installed files tab. Click on the ”Verify integrity of game files” button. This will check all the files, and any missing files will be reinstalled. In my case, three files were corrupted and required reinstallation.

For safety, I repeated the verification when Steam indicated that it was done to ensure that everything was correct. This time, there were no missing files, and I was able to start the game again. Now, I could change to the highest resolution and graphics settings, and the game would start regardless of which route I chose to play.

A big thank you to the forum user ”SamTDS” who pointed me in the right direction for the solution.

Trainsim World 4 – LowLevelFatalError

Jag har under många år spelat Train Sim World och det har alltid fungerat väldigt bra med min inte alldeles nya PC. Men eftersom den var väl utrustad när jag köpte den har den klarat sig prestandamässigt även när det kommit nya spelversioner. Därför var jag rätt säker på att jag skulle kunna spela Train Sim World 4 utan problem när det släpptes i september i år.

Jag fick dock problem direkt efter att jag köpt och installerat spelet på Steam. Så fort jag laddade vissa men inte alla bansträckor så krashade spelet och jag fick ett felmeddelande som såg ut ungefär så här:

LowLevelFatalError [File:Unknown] [Line: 3982] Retry was NOT sucessful.

Jag kunde inte heller ändra skärmupplösningen från 720p och de gånger spelet startade så upplevde jag en hel del problem.

Jag googlade naturligtvis efter lösningar på problemet men det var svårt att hitta en lösning som faktiskt fungerade. En del hävadade att felet hade med DirectX att göra och andra att lösningen var att ta bort filerna till sin profil. Det sistnämnda provade jag med resultatet att jag tappade hela min spelhistorik, alla poäng och medaljer. Tack och lov gick det att importera dessa igen från version 3. Men prova alltså inte det, för det kommer inte lösa problemet.

Efter att ha gett upp några veckor tog jag tag i problemet igen och hittade till slut ett inlägg i forumet hos Dovetail som löste problemet. Det visar sig att det handlar om att spelet inte installerats korrekt från Steam.

 

För att lösa problemet gå in i ditt bibliotek i Steam. Högerklicka på spelets namn i vänstermenyn och välj Egenskaper. Där går du fliken Installerade filer. Klicka på knappen ”Verifiera integritet hos spelfiler”. Nu gås alla filer igenom och eventuellt saknade filer installeras igen. I mitt fal var det tre filer som var felaktiga och krävde ominstallation.

För säkerhets skull så gjorde jag om verifieringen när Steam sa att det var klart för att vara säker på att allt var rätt. Denna gång saknades inga filer och jag kunde starta spelet igen. Nu kunde jag ändra till högsta upplösning och högsta grafikinställningar och det fungerar också att starta själva spelet oavsett vilken bana jag väljer att köra.

Stort tack till forumanvändaren ”SamTDS” som satte mig på spåret till lösningen.

Ett liv utan laptop – ett år senare

Ipad pro med magic keyboard

För ungefär ett år sedan så släpptes Magic Keyboard till Apples Ipad Pro. Redan vid lanseringen började jag fundera på om det här inte skulle vara en bra ersättning för en laptop. Redan när Ipad Pro släpptes från början så var jag sugen på att köra det som den enda bärbara lösningen – men då var alternativen när det gällde tangentbord inte så bra och framförallt och viktigast så fanns det intee stöd för muspekare på Ipad då. 

Och det är just stödet för styrplatta och muspekare i kombination med förstoring som gjorde att jag i juli förra året påbörjade ett försök att ha Ipad som den enda bärbara lösningen. Min Macbook Pro hamnade på hyllan och Ipaden blev det enda jag tog med mig. 

Ett år har gått och det är bara att konstatera att det blev en väldigt bra lösning. Efter ungefär två månader så insåg jag att min Macbook Pro fortfarande låg oanvänd så jag gjorde en ominstallation av den och sålde den därefter. Jag använder nu min Ipad Pro med Magic keyboard till i princip allt vanligt datorarbete. Jag skriver artiklar, klipper film, surfar och hanterar min mejl. Ja faktum är att jag brukar komma på mig själv med att oftare svara på jobbmejlen från Ipaden än från min windows-dator på jobbet. 

I början fanns en del buggar kring förstoringen och hanteringen av styrplatta. Till exempel så slutade funktionen att kunna skrolla på webbsidor att fungera i bland i inzoomat läge. Efter att ha gjort en skärmfilm och skickat till Apples tillgänglighetsteam så löstes buggen sedan efter några uppdateringar av Ipad OS. En stor fördel med den här lösningen är också det inbyggda LTE-stödet. Var jag än befinner mig är det bara att dra fram Ipaden ur ryggsäcken och kommunicera. Det är onekligen otroligt smidigt. 

Den enda nackdelen jag kan se är väl att man blir bortskämd med att ha både pekskärm och styrplatta. Det har hänt mer än en gång att jag försökt trycka på skärmen på mina datorer utan att något händer.

Uppdatering gör pumpen smartare

Insulinpump med ControlIQ

I februari fick jag min nya insulinpump Tandem T:slim x2. Då hade den programvaran för BasalIQ som gjorde att pumpen stoppade tillförseln av basinsulin när den uppfattar att risken finns att man ska bli låg. Det visade sig vara ett tämligen trubbigt verktyg som jag inte alls varit nöjd med. Jag har därför otåligt väntat på uppdateringen till ControlIQ som gör pumpen betydligt smartare. Denna uppdatering har fördröjts gång på gång. Man har skyllt på Coronaviruset att upphandlingen dröjt i Region Stockholm men i början på juli var det äntligen dags för mig att få uppdateringen. 

ControlIQ har en annan algoritm och tillsammans med blodsockerdata från DexCom G6 som jag bär på armen kan pumpen fatta beslut om hur basaldosen av insulin ska fördelas. Den kan både sänka, öka och stänga av doseringen allt efter vilka värden jag har för tillfället. Om värdet blir allt för högt kan pumpen även ge en bolusdos insulin. 

Efter några veckor med denna uppdatering är jag generellt sätt väldigt nöjd. Min totala insulinmängd har visserligen ökat men å andra sidan har jag legat betydligt bättre i mitt blodsocker. Man bör ligga över 70% i målområdet (3,9-10,0 mmol/l) och det har jag gjort i stort sätt alla dagar efter jag fått ControlIQ. Innan låg jag på ett medel på ungefär 60%. Jag tycker också att inbromsningen av insulinet när jag är på väg att bli låg fungerar mycket bättre. Från att tidigare bara kunnat så av tillförseln helt börjar den nu att promsa in mängden insulin mycket tidigare och stänger av helt om jag fortsätter att sjunka. Det har gjort att jag fått akut lågt värde betydligt färre gånger vilket är bra framförallt för nattsömnen.

Det finns fortfarande utrymme för förbättringar, och mycket hänger ju på att man själv har koll på sina kvoter för hur mycket insulin som behövs för mängden kolhydrater man använder och hur mycket en enhet insulin sänker blodsockret. Jag är helt klart nöjd så här långt och hoppas på att det ska göra mina långtidsvärden bättre – eftersom det också minskar risken för komplikationer i framtiden. 

Dags för ny insulinpump

I september 2017 fick jag min första insulinpump, den slanglösa Omnipod som jag använt sedan dess. Jag har varit nöjd med Omnipod på det stora hela och det har fungerat bra med pump. Jag kunde sänka mina insulindoser en del när jag bytte till pump mot när jag hade pennor vilket så klart varit positivt.

Däremot har det väl inte riktigt alltid fungerat så bra. Omnipod rymmer 200E (enheter) insulin och kan sitta på kroppen i maximalt 72 timmar. Jag ligger fortfarande på lite för höga dygnsdoser av insulin vilket gjort att jag behövt byta omnipod oftare än vad jag egentligen skulle vilja. Det har också begränsat mig i att jag inte kunnat använda pumpens funktioner fullt ut. Som till exempel att tillfälligt ge en högre basaldos och så vidare. Jag har så klat använt de funktionerna, men inte i den utsträckning jag skulle velat göra.

Det senaste månaderna har jag dessutom haft mycket problem med Omnipod, poddar som läckt och lossnat, ocklusioner (alltså när det blir stopp i de interna slangarna), handenheter som oförklarligt slutat fungera och så vidare. Jag upptäckte Tandem T:slim x2 för något år sedan och har sneglat på den pumpen av och till sedan dess. T:slim har en hel del fördelar över Omnipod. Den rymmer till exempel 100 E mer vilket jag såg som en stor fördel. Den har också en funktion som kallas Basal IQ som gör att pumpen i kombination med den kontinuerliga glukosmätaren Dexcom G6 kan stoppa basaldosen om den tror att jag håller på att få lågt blodsocker. På det viset kan man i alla fall i vissa fall undvika en känning.

Med den nya funktionen ControlIQ, som ännu inte är tillgänglig för oss som bor i Region Stockholm, så kan pumpen både gasa och bromsa basalinsulin och även ge en korrektionsdos vid behov. Allt för att hjälpa till att man ska hålla sig inom målområdet.

Nackdelar då, ja den stora och uppenbara nackdelen är att det här är en slangpump. Ett infusionsset sitter på kroppen och är ansluten till pumpen via en 60 cm lång och smal plastslang. Det här är ju inget jätteproblem så länge man har kläder på sig, men jag oroade mig en del för hur det skulle bli att sova med den, skulle jag trassla in mig och lyckas slita bort infusionssettet från kroppen?

Efter en diskussion med mina diabetessköterska så kom vi fram till att jag skulel gå över till Tandem T:slim och nu i veckan så åkte jag till Södersjukhuset för att träffa min sköterska och en representant från Rubin Medical för att få hjälp att komma igång. Timingen var väl inte perfekt, jag hade tid klockan 8 på morgonen och vid 10:30 skulle jag sitta på ett tåg till Falun dit jag skulle på tjänsteresa. Inte några jättestora marginaler alltså.

Men det gick bra! Det var lätt att komma igång och det har fungerat bra sedan de första dagarna. Med undantag för att jag misslyckades med att sätta ett infusionsset. Resultatet blev läckande insulin och 24,5 i blodsocker. Mindre kul. Men det är av misstagen man lär och förhoppningsvis ska det fungera bättre framöver.

Det här med att sova med pumpen då? Ja, det har faktiskt gått över förväntan. Jag lägger den helt enkelt lös i sängen på den sidan som jag oftast brukar sova på och så får den hänga med och det har gått bra. Det gäller bara att komma ihåg att man måste ta med den om man går upp på natten. Fördelen med det är ju att jag å andra sidan aldrig kan glömma den hemma.

Hittills ångrar jag alltså inte mitt byte av pump, tvärtom.

Andra bloggar om: , , , ,

Blodsockervärdet i klockan, del 2

Apple Watch series 5 med komplikation som visar värdet från Dexcom på urtavlan.

Efter mitt förra inlägg om att visa blodsockervärdet i klockan har jag fått ganska många frågor om Dexcom G6 och att visa värdet i klockan. Därför tänker jag nu skriva ett nytt inlägg i ämnet och förklara varför jag kastade ut Fitbit med urtavlan Glance.

När jag började använda Fitbit för att visa blodsockervärde i klockan så använde jag fortfarande en android-telefon. Jag bytte sedan tillbaka till Iphone igen, men det var inte det som var huvudskälet till att kasta ut Fitbit eftersom det skulle fungerat lika bra – eller dåligt – oavsett operativsystem i telefonen.

För att få sina blodsockervärden från Dexcom till en Fitbit krävs det att man sätter upp en följare i Dexcom. MAn använder sedan urtavlan Glance på sin Fitbit. Då loggar man in i Dexcoms moln från den och får datat den vägen. Det betyder alltså att blodsockervärdet skickas trådlöst från din sensor till telefonen, Dexcom-appen laddar upp värdet i molnet där Fitbit-appen i telefonen hämtar värdet och skickar det till klockan via bluetooth.

Här finns helt plötsligt väldigt många felkällor och det var också det som var det stora problemet. Under långa perioder fick jag inga blodsockervärden alls i klockan och hamnar man på en plats där man inte har tillgång till mobildata så får man inte heller tillgång till några värden. Det kan ju ses som ett i-landsproblem men jag upptäckte snart att det var alldeles för ofta som det helt enkelt inte fungerade.

När jag hade gått över till Iphone igen så tog jag först min gamla Series 3-klokca i bruk efter att den hade legat i malpåse ett tag. Det fungerade väldigt mycket bättre än med Fitbit. Här är det Dexcoms egen app som skickar datat från telefonen in i klockan. Enda problemet är att designen för hur appar får uppdateras i Apple Watch ibland gör att värdet inte visas i klockan utan du får tre streck i stället. Man måste då trycka till på strecken för att komma in i Dexcom-appen i klockan och så visas värdet igen. Inte helt optimalt men det fungerar ändå.

Eftersom min Watch 3 var ganska gammal och seg och dessutom fått en ganska elak skärmskada så beslöt jag mig för att byta ut den till en Series 5 i stället. Series 5 har utrustats med always on display, alltså att skärmen är ständigt aktiv även när du inte gör något på klockan. Det gör också att man ändrat något på hur appar får uppdatera sig. Detta gör att i Series 5 fungerar visningen av värden väldigt mycket bättre. Det händer fortfarande att värdet inte dyker upp men det räcker då med ett snabbt tryck på klockan så kommer värdet tillbaka. Vid några enstaka tillfällen har jag behövt starta om hela klockan för att värdet ska komma tillbaka.

Det finns alternativa lösningar för bland annat AppleWatch. En av dessa är appen Sugarmate som flera använder. Den kan visa aktuellt blodsocker som en kalenderhändelse. Dessa uppdateras nämligen på ett annat sätt på klockor av äldre modell. (Mina kunskaper om Sugarmate är väldigt begränsade så där kan jag inte ge några tips i övrigt.)

En förhoppning som många har är att kunna visa värdet direkt i Apple Watch utan att gå via telefonen. Detta skulle kunna möjliggöra att man kan ha med enbart sin klocka (med LTE-anslutning) och lämna telefonen hemma. En lösning som säkert skulle underlätta också för många barn och ungdomar med diabetes. Det är i skrivande stund oklart när eller om en sån funktion kommer.

Andra bloggar om: , , , , ,

Ett liv utan laptop?

Går det att leva utan en bärbar dator? Ja det är något som jag testat tidigare med blandat resultat kan man väl säga. Jag har använt Ipad ihop med trådlösa tangentbord av olika slag men det har alltid varit något som fattats.

Eftersom jag använder förstoring väldigt ofta på min Ipad för att kunna se vad jag håller på med så har det ofta fallit på att jag inte kunnat hantera förstoringen på ett vettigt sätt. Det har varit krångligt att behöva flytta handen från tangentbordet för att flytta fokus på skärmen. Detta har gjort att jag hållit fast vid min Macbook Pro även om den har en datorkraft som vida överstiger de behov jag har när jag jobbar bärbart.

Men när Ipad OS 13 presenterades så började jag ana ett ljus i tunneln. Jag har sedan tidigare en Ipad Pro som jag trivs väldigt bra med men den har av ovan sagda skäl allt för ofta legat oanvänd hemma på soffbordet. En perfekt följeslagare för Netflix i soffan, men inte optimal på mina resor. Så vad var det då som hände i Ipad OS 13? Jo, för första gången någonsin kom stöd för mus och muspekare till Ipad. Och i samband med att man släppte en ny Ipad Pro så presenterade man också Magic Keyboard, ett tangentbordsskal till Ipad Pro med både tangentbord och styrplatta. Jag har avvaktat recensioner och varit lite kluven men så till slut så beställde jag mitt eget magiska tangentbord för att se om det här kanske äntligen är lösningen jag letat efter.

Ipaden sitter fast med magnet i skalet och flyter liksom ovanför tangentbordet. Det gör att vinkeln blir bättre och att Ipad också kommer närmare mig när jag skriver. Eftersom det bara är magneter som håller fast själva plattan är det lätt att bara lyfta av den från tangentbordet när jag i stället vill använda den med bara pekskärmen, som för att se på film till exempel.

Med den här lösningen skulle jag kanske kunna hamna i ett läge där min Macbook Pro inte behövs på mina resor. Hittills fungerar pekarstödet i Ipad väldigt bra, även om det finns buggar när det gäller att använda förstoringen. De buggarna är dock inte så stora att de inte går att leva med för tillfället.

Nu är det därför dags för ett skarpt test. Från och med idag så är det bara Ipad som får följa med mig när jag reser. Det börjar på en gång med en tågresa till Katrineholm där jag ska hämta min dotter som tillbringat två veckor hos sin farmor och fortsätter i morgon med en vecka på Almåsa där jag ska vara med och arrangera två seglarläger. Det blir lite av en mjukstart för att se om det finns potential att göra den här lösningen mer permanent.

Sedan tidigare har jag appar både för textbehandling, bildbehandling och videoredigering på min Ipad. Det som jag behöver hitta en vettig lösning för nu är ljudredigering. Jag har inte direkt undersökt den marknaden ännu så jag vet inte vad för alternativ som finns, men jag tänker att det måste gå att hitta rimliga alternativ som gör det jag behöver.

Jag gillar att filhantering äntligen blev verklighet på Ipad. Det är otroligt smidigt att stoppa i en SD-kortläsare med USB-C och importera bilder direkt in i Apples bildprogram eller flytta in film från systemkameran till Icloud.

Så nu får Macbooken vila i alla fall några veckor så får vi se sedan hur det blir. Jag har goda förhoppningar den här gången.

För övrigt är hela den här texten författad just på min Ipad Pro, ombord på tåget mot Katrineholm.

Andra bloggar om: , , , , ,

En text till en vän

Min devis brukar vara ”Don’t cry because it is over. Smile because it happend.
Det är på så många sätt ett bra och tänkvärt citat. Det är bara den lilla detaljen att det inte alltid är så lätt att leva efter den devisen

Idag, mitt i ett möte i jönköping, tog jag emot budet att en av mina närmaste vänner under tiden som tonåring och ung vuxen har gått bort. Tankarna snurrar. Jag finner inga ord för att beskriva känslorna som rusar genom kroppen. jag vill inte tro att det är sant. Det kan inte vara sant. Fyrtiotvå år gammal går man inte bort bara så där. För helvete! Vi skulle bli gamla ihop, sitta där på hemmet och prata om den där gången när vi lagade lasagne klockan fyra på morgonen, innan jag blev inringd på jobb klockan 7. Eller om din tjugoårsfest som vi alla har väldigt diffusa minnen av. Eller när du fyllde 25 och du nästan blev vräkt efter att vi sjungit duett till We are the champions klockan 2 på natten. Eller om vårt traditionsenliga julfirande dagen innan julafton.

Du och jag vi älskade båda Queen och jag vet: The show must go on. Men hur ska den kunna göra det när det gör så ont? Varför just du? Varför just nu?

Jag sitter här på hotellrummet och gråter. Jag kan inte förstå vad som hänt. Fina fina vän, varför sågs vi inte mer när vi kunde? Varför blev det vi snackade om att göra aldrig av? Men! Jag är ändå så glad att vår senaste fika blev av, att min unge fick träffa dig och du henne.

I himlen antar jag att Heaven for everyone spelas på hög volym nu och att du står där med grilltången i högsta hugg. jag vet att du för visso inte ville hamna där, men jag tror nog ändå att det är där du hamnat och att det blir en fantastisk plats som du kan fylla med dina galna upptåg och din önskan om att alla ska må bra.

För tio år sedan stod jag som bestman på ditt bröllop. Nu ska jag gå på din begravning. Jag kan verkligen inte förstå det.

Tack Joel för din tid på jorden! För din generositet, ditt glada skratt, dina härliga fester, lojaliteten och framför allt annat att du alltid alltid fanns där när det behövdes! Du var alltid på de svagares sida och med ett starkt rättspatos stod du upp för det du trodde på. Tack!

Tack för påminnelsen Region Stockholm

I sju säsonger har jag haft min husvagn stått på Gålö i södra Stockholm. Tack vare färdtjänsten har jag också kunnat ta mig dit och därifrån när jag själv velat. Att som gravt synskadad ha haft möjligheten till ett sommarställe på det viset har betytt så otroligt mycket för mig. Men nu är det slut på det roliga, platsen jag stått på sedan 2013 är uppsagt och husvagnen ska säljas. Det har jag Region Stockholm att tacka för. 

Den 1 april i år infördes ett nytt färdtjänstavtal. Många var vi som hoppades på förbättring av färdtjänsten eftersom den varit ganska opålitlig, bilarna har varit försenade eller inte kommit alls, bolagen har haft för få fordon i trafik och förare och åkare har klagat på för dålig betalning. Det nya avtalet innebär otroligt förenklat att om du ska åka från centrala Stockholm eller Roslagen så får chaufförerna väldigt mycket mer betalt än om man åker från Södertörn. Man behöver inte vara någon Einstein för att förstå att förarna, som kör på provision, vill ha de välbetalda körningarna och gärna struntar i körningar man inte får lika bra betalt för. 

Resultatet blir att inga bilar kommer när jag bokat mina resor från Gålö. Att ta sig dit är aldrig något problem, jag bor på Södermalm och där får förarna bra betalt när de hämtar. Att komma därifrån igen har visat sig desto svårare. Innan det nya avtalet trädde i kraft så var det sällan något problem att ta sig från Gålö och in till min arbetsplats i en av närförorterna. Med det nya avtalet har det visat sig omöjligt att ta sig därifrån. Senast i torsdags fick jag vänta en timme och tjugo minuter innan det kom en bil. Och anledningen till att den kom var bara för att jag utnyttjade min rätt till resegaranti och alltså kunde lägga ut pengarna för en kontant taxi. Föraren som hämtade mig körde ett fordon som kör för Färdtjänsten, men han var alltså inte intresserad av att ta körningen förrän det blev ett kontantjobb.

Det är precis lika illa i andra delar av söderort. Som till exempel från det konferenshotell i Västerhaninge som ägs av synskaderörelsen. Där hade vi nyligen en ledarhundskurs som slutade på en söndageftermiddag. Den som fick vänta längst väntade över fyra timmar innan det kom en färdtjänstbil som kunde tänka sig att köra till lågpristaxa. 

Missnöjet med den nya prissättningen är stor hos förarna. De riktar dock sin ilska åt fel håll, mot Region Stockholm, när de i sjävla verket borde vara arga på sitt bolag. I Stockholms län har Cabonline fått över 90 procent av färdtjänstuppdragen och de har ju själva lämnat in anbud på vad de vill ha betalt för att köra. Ändå är det även mot Region Stockholm jag riktar min ilska. De har ett val när de gör sina upphandlingar. De skulle kunna välja kvalitet i stället för prisdumpning. De skulle kunna utforma upphandlingarna så att Cabonline inte la in anbud som alla som kan det minsta om matematik förstår inte är ekonomiskt hållbara. 

Ändå sitter Kristoffer Tamsons (m), trafikregionrådet i Region Stockholm och stolt skryter om hur bra han tycker att färdtjänsten fungerar i Stockholm län. All statistik pekar nämligen på det. Och det är inte så konstigt. Man får nämligen svar så som man frågar. Jag har haft färdtjänst i Stockholm i tjugo år i höst och jag har många gånger blivit uppringd av det företag som gör kundundersökningar åt färdtjänsten. De vill alltid fråga om en specifik resa och hur den har fungerat. Av någon outgrundlig anledning så har det i alla fall när de ringt handlat om en resa där bilen kommit exakt i tid. Den som tror att det är ren slump kan ju få fortsätta tro det. Jag tror i alla fall inte det. 

Så efter en säsong när jag dragit mig för att åka till Gålö och min älskade husvagn eftersom jag aldrig vet hur eller om jag kommer därifrån fattade jag tillslut beslutet att det var lika bra att inte förlänga avtalet och i stället försöka sälja husvagnen. 

Igår fick jag hjälp av några vänner att ta ner tält, kasta trädäck och slutligen köra vagnen från campingplatsen.

Tack Region Stockholm för att ni förvägrade mig möjligheten att få ha ett sommarställe och att ni inskränker mitt liv med en ickefungerande färdtjänst. 

Jag vet ju hur det är: Jag och andra med funktionsnedsättningar ska inte tro att vi ska kunna få vara en del i samhället som alla andra. Vi ska veta vår plats och att vi inte är lika mycket värda som de som inte har en funktionsnedsättning. Tack Region Stockholm för att ni påminde mig om det. 

Andra bloggar om: , , , , ,

Stockholm Pride 2019

Så har då årets Pridefestival gått av stapeln i Stockholm och jag och Nanna deltog traditionsenligt både med att besöka Pride Park på Östermalms idrottsplats och genom att gå i årets parad genom Stockholm.

Vår tanke var också att delta i ett seminarium på Pride House som RFSU höll under fredagen. Men tyvärr hade man totalt underskattat intresset för detta seminarium och det fanns minst tre gånger så många intresserade som det fanns platser i lokalen. Vi tog en promenad till Hornstull via Årstaviken i stället och tröstade oss med mjukglass på Skrovet innan vi tog tunnelbanan till Pride Park.

En annan tråkig sak är att Pride väljer att lägga sin huvudattraktion sist i artistprogrammet. Förståligt, ja visst, men med tanke på att vi är i Sverige i augusti så har kvällarna varit allt annat än ljumma. Och så sugen var jag ändå inte på att se Village People så det var värt att vänta och frysa. Så vi gick miste om Village People i fredags och om Weather Girls igår men vi har ändå haft trevliga kvällar. Enda smolket i bägaren från lördagskvällen var att vi fick vänta på vår mat i över en timme hos Moxy. Uppenbarligen hade något logistiskt brakat samman hos dom eftersom det bara var snabbmat på menyn. Det bör inte ta en timme att leverera en burgare och en tunnbrödsrulle nämligen. Det var uppenbarligen ett problem som uppstått under lördagen eftersom vi fick vår mat supersnabbt under fredagens besök hos dom.

Vi hade tänkt att gå med Unionen i paraden men efter att ha stått en längre stund under Centralbron och kikat på ekipagen som gick förbi så valde vi att hoppa in med Friskis & Svettis Stockholm i stället. Det kanske inte var mitt förstahandsval men det var ändå trevligt och det är alltid en härlig känsla att gå i paraden genom Stockholm.

Personligen tycker jag kanske att man borde begränsa paraden lite grann. Det känns som det är lite för många ekipage som det är nu och jag kan också störa mig lite på den kommersiella sidan av det hela. Jag har inget emot att företag går med i paraden men jag tänker att det då borde ställas krav på att dessa företag på något sätt har utmärkt sig i HBTQ-frågor. På det viset tror jag att paraden kan bli mer relevant och kanske också roligare att titta på för de som står vid sidan av.

Nu är det ett helt år till nästa Pride, men då syns vi så klart i paraden igen! Happy Pride!

Andra bloggar om: , ,