Dokumentär om Tjernobyl

För 25 år sedan inträffade katastrofen i kärnkraftverket Tjernobyl i nuvarande Ukraina. Mattias tipsade om en bra dokumentär gjord 20 år efter katastorfen. Den är verkligen sevärd. Jag vill verkligen hinna åka till Pripyat innan de beslutar sig för att jämna staden med marken. Det finns bara en sån plats i världen och den måste upplevas.

http://www.youtube.com/watch?v=yiCXb1Nhd1o

Andra bloggar om: , , , ,

Om ledarhundar i Ekot

Jag har tillsammans med Ekots reporter Anna Eriksson varit ute i Stockholm med ledarhund för att visa hur otillgängligt Stockholms krog- och restaurangliv kan vara för en person med ledarhund. Vi besökte ett antal restauranger med dold mikrofon och resultatet blev ett inslag i Ekot som sänts idag. Reportaget finns här.

För de den som undrar så är de restauranger som figurerar i reportaget Mongolia Djingis Khan Barbecue på Sveavägen 36 (Tjejen som frågar om hunden är allergisäker) och Nova Vista/WC Bar & Diner, Skånegatan 51 (mannen som pratar engelska).

Ny dubbeldäckare i SL-trafiken

Bild: Dubbeldäckare i SL-trafikenSL har tillsammans med entreprenören Nobina återinfört dubbeldäckarbussar i Stockholmstrafiken. Det är 35 år sedan det senaste rullade dubbeldäckare i Stockholms kollektivtrafik.

SL slår sig för bröstet och presenterar den nya bussens alla egenskaper storstilat, bland annat framhålls miljöegenskaperna hos bussen, som ska gå som jobbpendel mellan Norrtälje och Stockholm i rusningstrafik.

Vän av ordning undrar bara hur en buss av detta slag, som i övriga Europa mest används som turistbuss står sig när det gäller tillgängligheten. Det talas nämligen inget om det varken i texten eller i den presenationsvideo som SL lagt ut på Youtube.

Kan man åka med rullstol på jobbpendeln från Norrtälje, eller är det så att man råkat göra en till otillgänglig kollektivtrafikdel i Stockholm? (Redan idag är flera av lokalbanorna katastrofalt otillgängliga och den nya Spårväg City har stora tillgänglighetsbrister.)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Cyklister ska få köra mot rött i Stockholm

CykelCyklister bör få cykla mot rött, det anser flera tunga politker i Stockholm stadshus, enligt en artikel i DN idag.

– Som cyklist värnar man om frihetskänslan, och när man sitter på en cykel är det inte lika lätt att åka runt två kvarter som när man åker bil. Det riskerar att bli så att man struntar i regeln, och då är det bättre att under ordnade former se till att det blir lagligt, säger Per Ankersjö, stadsmiljöborgarråd till DN.

Detta rimmar rätt illa med att Stockholm slagit sig för bröstet och sagt att man vill bli världens mest tillgängliga huvudstad. Att tillåta cyklister bryta mot trafikregler gör en redan osäker trafiksituation för synskadade ännu mer osäker. Man talar om att en av de sträckor där dessa nya regler skulle kunna vara aktuella är Skanstullsbron och Götgatan, ett område i stan där extra många synskadade rör sig i trafikmiljön. I mitten på förra veckan blev jag påkörd av en cyklist på ett övergångsställe på Götgatan när jag korsdade gatan tillsammans med min ledarhund. Cyklisten behagade inte ens stanna och kolla hur det hade gått. En extra fin detalj är att cyklisten i fråga hade barnsadel med barn på pakethållaren.

Det som behövs i Stockholm är ju snarare skärpta regler och hårdare straff för cyklister som till exempel kör mot rött, snarare än att legalisera ett felaktigt beteende.

Man kan också undra hur Per Ankersjö tänker när han säger ”Det riskerar att bli så att man struntar i regeln, och då är det bättre att under ordnade former se till att det blir lagligt”; ska det resonemanget även gälla andra lagöverträdelser som folk kan tänkas begå? Ska vi även legalisera rattonykterhet eller fortkörningar, bara för att folk riskerar att strunta i reglerna?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

 

Funktionshinder hinder hos SJ

Tåg av typ X12Den här helgen har vi varit några stycken som firat av en gemensam kompis som fyllt 30. Upplägget var att samlas i Västerås för att göra ett besök hos Hantverksbryggeriet och därefter fortsätta till Eskilstuna där det väntades utgång och middag på Papas Tapas.

Några av oss började resan från Stockholm och åkte med tåg 171 mot Göteborg med avgångstid 11.07. Det finns inget allvarligt att klaga på under resan, bortsett från att ombordpersonalen hade ett väldigt tråkigt bemötande när vi efterfrågade kaffepoletter för våra SJ Prio-kort. En charmkurs vore på sin plats, men det bleknar liksom i ljuset från det som hände på nästa tåg.

Besöket i Västerås var mycket trevligt och glada ihågen gav vi oss åter till centralstationen i Västerås för att åka med SJ ABs tåg 2142 mot Eskilstuna med avgångstid 15.35. Vid det här laget bestod vår grupp av åtta personer. Två rullstolsburna i manuell rullstol, två rullstolsburna i permobil, två assistenter och två gående personer. Klockan 15.33, 2 minuter innan tågets avgång meddelar man i högtalarsystemet att tåget spårändrats från spår 2 till 5. Lätt panik utbryter. Att flytta 8 människor och 4 rullstolar med flera hissar är inte gjort i en handvändning. Vi klarade detta dock tämligen snabbt och var på plats hela gänget när tåget rullade in till plattformen. Då kom nästa överraskning. I stället för det regionaltåg som borde ha trafikerat sträckan så kommer ett X12, en rälsbuss av äldre modell. Vi insåg omedelbart att detta skulle innebära problem.

Det första problemet var att det inte fanns någon ombordpersonal på plattformen. Efter desperat letande fann vi henne – i loket. Hon blev bestört när hon förstod att det skulle med rullstolar och permobiler. Hon sa först att det inte skulle gå, men hittade sedan två ramper som gick att använda för att få ombord permobilerna på tåget. Strax innan ramperna var på plats började dock tåget rulla några meter – med öppna dörrar. Till slut löste sig problemet med hjälp av två starka lokförare kom alla ombord på tåget som började rulla mot Eskilstuna. Ombordpersonalen gjorde så här långt allt rätt, hon ringde till Eskilstuna och ordnade så att en mobil ramp skulle kunna möta upp vid tåget så att alla skulle komma ur tryggt och säkert.

Problemen började riktigt på allvar när vi passerat Kvicksund. Tåget var något förenat på grund av att ombordlastningen av permobiler tog längre tid än vad som var beräknat för stoppet. Detta ville väl tågföraren tjäna in vilket gjorde att stoppet i Kvicksund blev så kort att två yngre killar med skateboard inte hade en chans att hinna av tåget innan det rullade vidare mot Eskilstuna. Killarna förklarade sin belägenhet för ombordpersonalen för att inte behöva betala biljett för den sträcka de åkt ofrivilligt. Det är här viktigt att påpeka att det inte var vår grupps fel att de unga killarna inte kunde lämna tåget. På grund av utformningen på X12 invändigt tog gruppen upp mycket plats, men det påverkade inte avstigningen utan det var det korta stoppet som var orsaken.

Efter samtalet med killarna uppsöker ombordpersonalen oss igen och börjar föreläsa för oss om hur man ska resa som funktionshindrad. Hon meddelade att SJ krävde att alla funktionshindrade bokar sina resor 24 timmar i förväg och uppger sina funktionshinder. Om så inte har skett har ombordpersonal eller förare rätt att avvisa den funktionshindrade av säkerhetsskäl. Det faktum att vi faktiskt i detta fall hade kontrollerat med SJs egen trafikledning via resebutiken i Eskilstuna och fått besked att det skulle vara ett tillgängligt regionaltåg spelade ingen roll för denna person, att trafikledningen dessutom fått vetskap om att det skulle finnas personer med speciella behov på tåget spelade inte heller någon roll, att SJ så vitt jag vet inte heller har en sån regel spelade inte heller det någon roll. (Trafikverket och Järnhusen som ansvarar för ledsagning och assistans på stationerna har däremot en 24-timmarsregel vid bokning av assistans.) Att SJ byter från ett tillgängligt tåg till ett tåg från tidigt 1990-tal som är väldigt oanpassat för funktionshindrade föreföll vara helt och hållet vårt, passagerarnas fel.Dessutom skulle vi vara tacksamma för att hon över huvud taget släppt oss, sina kunder, ombord på tåget. När vi vänligt påpekade att funktionshindrade som alla andra inte alltid planerar sitt resande på förhand och som alla andra kan köpa en biljett på stående fot – så länge man inte har behov av ledsagning eller stationsassistans – fick vi bara beskedet att om man är funktionshindrad måste man anpassa sig och inte vara lika flexibel, för sin egen och SJs säkerhet.

I Eskilstuna fanns en mobil lyft på plats som utlovat och avstigningen gick riktigt smidigt. Det är tragiskt att SJ har personal anställd som har en syn på funktionshindrade att de ska vara tacksamma för att de får nyttja allmänna kommunikationer. Att dessutom försöka uppfostra och tillrättavisa sina kunder när det är ens eget bolag som orsakat problemen är både dålig kundservice och bevis för att man kanske bör syssla med något annat än kundkontakt.

Jag hoppas nämligen att den här representanten har fel, att SJ inte har en regel som säger att deras funktionshindrade resenärer alltid måste förboka sina resor 24 timmar i förväg. I så fall är det åter dags för en anmälan av SJ till Diskrimineringsombudsmannen.

Trots ett mycket trevligt födelsedagsfirande för vår kamrat lämnar resan efter sig en bitter eftersmak. Vilket är väldigt tråkigt.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Vem bryr sig, egentligen?

De sociala medierna har tågat in i våra liv för att stanna. Vi håller kontakt med våra vänner via Facebook, Twitter, Gowalla, MSN och liknande tjänster. På Facebook vet vi alltid vad våra vänner gör, vi behöver inte ringa dem för att fråga om hur läget är. Allt serveras i vårt flöde, bara att läsa, kommentera och gilla. Med Gowalla vet vi dessutom alltid exakt var våra vänner är, eller i vart fall var de har checkat in.

Detta leder till att vi har mer kontakt med mer perifera vänner och bekanta än vad vi kanske annars skulle ha haft. Det är naturligtvis positivt att det blir lättare att hålla kontakt men frågan är bara hur mycket vi egentligen bryr oss? Leder de sociala medierna kanske på längre sikt till att vi faktiskt blir mindre sociala med familj och vänner? Flödet finns där att läsa när vi har tid – och när vi tröttnar är det bara att logga ut.

Med hjälp av Facebook håller vi också koll på när våra vänner fyller år. Ett grattis är bara en logg bort och Facebook skickar dessutom till och med mail för att påminna oss. När jag senast fyllde år fick jag ett femtiotal grattishälsningar i min logg och kanske 3-4 SMS. Före de sociala mediernas tid hade jag kansek fått nöja mig med de där SMSen, möjligen hade jag kanske fått några till.

Frågan är bara vad dessa grattis på fejan egentligen betyder. Självklart är det en skön egoboost att se hur det kommer in grattis efter grattis i ens logg och att ens Facebook-vänner kommer ihåg en och bryr sig, samtidigt är ju frågan hur mycket vi egentligen bryr oss. Hur många av dessa slentrianmässiga grattis är egentligen skrivna med någon djupare mening?

Jag tror att det är viktigt att vi inte glömmer bort att vara IRL-sociala i de sociala mediernas tid. Jag tycker att vi generellt är alldeles för dåliga på att lyfta telefonluren för att ringa och höra hur det står till. Men varför skulle vi göra det, allt står ju redan på Facebook?

Andra bloggar om: , , , ,

Våga Vägra Klarna!

Nordea-ägda bolaget Klarna måste vara ett av de mest oseriösa bolagen som verkar i Sverige just nu. Deras affärsidé är att sälja fakturatjänster åt andra bolag och att leva på påminnelse- och inkassoavgifter. Jag har tidigare varit kund hos Storytel, ett bolag som jag i övrigt gillar, men har valt att inte göra affärer med dem längre så länge de nyttjar Klarna för sina betalningslösningar. Jag kommer från och med nu inte heller anlita något annat bolag som gör affärer med Klarna.

Jag råkade betala en räkning till Storytel någon dag för sent. Normala företag överser med att bankers överföring och registering tar någon dag då och då, och att folk faktiskt kan glömma. Men inte Klarna. Pang. 50 kronor i påminnelseavgift – ett krav jag fick rätt många dagar efter att betalning inkommit. Jag fick sedan en tilläggsfaktura på påminnelseavgiften, 50 kronor. Det är maxgränsen vad en påminnelseavgift får kosta, men det står också i lagen att den ska vara skälig. Det är väl tveksamt om ett automatiskt utskickat brev med porto kan vara värt 50 spänn, men visst. Idag har jag fått ett krav på den avgiften, bara några få dagar efter att den skulle vara betald. Eftersom jag aldrig får några räkningar på papper är det lätt hänt att glömma de som inte dyker upp i internetbanken. Nu har man lagt på inkassoavgift på påminnelseavgiften = totalt 210 kronor. Frågan är ju om det ens i strikt mening är tillåtet att skicka en påminnelseavgift till Inkasso, men det kanske det är. Borde man inte rimligen först skicka en påminnelse i alla fall, det torde ju vara lagstadgat. Fast då skulle det väl bli påminnelseavgift på påminnelseavgiften.

Detta tyder på ett sniket, oseriöst och fientligt bolag och jag råder alla att omedelbart avsluta samarbetet med deras partners.

Jag sörjer att jag inte längre kan använda StoryTel, men det är tyvärr det pris man får betala.

Andra bloggar om: , , , ,

Piracy, its a crime.

Tänk dig att du vaknar om morgonen av att någon bryter upp din ytterdörr.
Tänk dig att du innan du hinner reagera hör personer i hallen som tar sig mot ditt sovrum.
Tänk dig att du sedan får din säng omringad av fyra personer som du inte vet vilka dem är.
Tänk dig att du dessutom är gravt synskadad.

De fyra männen är poliser, vilket personen det här handlar om alltså inte kan veta. Det här hände en av mina bekanta i går morse. Nej, det handlar inte om en våldsbrottsling, vilket skulle kunna försvara ett sådant agerande från ordningsmakten. Nej, det handlar om en kille som tillgängliggjort några musikalbum på ett Direct Connect-nätverk.

Fyra poliser, sönderslagen dörr. Bara för att ta en dator i beslag och meddela en person att han är misstänkt för ett brott som knappast kan ge mer än penningböter. Man vill statuera exempel genom att gripa ”vanliga” användare antar jag. Och låt vara med det då, men varför i hela friden beter man sig som man skulle gripa en våldsbrottsling? Jag har redan tidigare skrivit om detta att fildelningsbrott ses som värre än mord och våldtäkter och det är tydligen samma sak fortfarande.

Man får ju anta att om man har så mycket på fötterna att man kan göra ett tillslag så har man rätt mycket bevis, det enda som behövs är väl en dator med själva filerna. Den kan man tillskansa sig genom ett beslag och det är ju också rimligt. Men hade det inte verkat smartare att bara ringa på dörren och artigt be att få komma in och hämta servern. Varför gör man en inbrytning i bästa Martin Beck-stil? Det är ju nästan så man väntar sig att Gunvald ska följa i fotspåren efter de fyra uniformerade polisterna.

Jag förstår inte. Jag förstår verkligen inte. Det måste ju finnas en poäng med ett sådant här agerande. Men jag kan inte se den. Jag skulle vilja veta hur diskussionerna gick innan de gjorde det här stora tillslaget. En åklagare måste väl ha fattat det formella beslutet om att göra tillslaget. Är det på hans eller hennes inrådan som inbrytningen sker, eller är det något som poliserna själva kommit på? Vad trodde dem? Att en funktionshindrad man skulle göra galet mycket motstånd? Att han kanske skulle slå ner dem med blindkäppen? Nej, tyvärr tror jag att det här är ett utslag av den lobbyverksamhet som film- och musikbranchen bedrivit mycket framgångsrikt där man faktiskt fått en del makthavare att hoppa på tåget att brott mot upphovsrätten är värre än alla andra brott. Att det motiverar att de som lagföras för dessa brott ska behandlas som samhällets fiender.

Jag tycker i princip inte att upphovsrättsbrott är okej. Jag tycker att det är okej att ”fildela” till sina närmaste vänkrets, något vi redan betalar för att få göra i form av Copyswedes avgifter. Att fildela i stor skala tycker jag inte är ok. Samtidigt har industrin sig själva att skylla. Skapa fler tjänster liknande Spotify och Voddler, sänk priset på köpt musik och framförallt tillhandahåll bra tjänster som attraherar. Jag köper rätt mycket musik via iTunes Store. Jag tycker det är ett väldigt smidigt sätt att köpa på, jag kan göra det direkt från min iPhone och får musiken direkt in i telefonen. Att köpa ett helt album tycker jag ofta är rätt ok prissatt, men priset för enstaka låtar är alldeles för högt. Gör man det enkelt och smidigt att köpa film och musik så tror jag folk inte skulle fildela lika mycket, ju enklare och billigare desto mer försäljning. Jag hoppas mycket på att film och bokförsäljning i nya iPad ska bli smidig – och att film och TV-serier äntligen ska släppas även i svenska delen av iTunes Store.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,