Skippen

Skippen

Bratboo’s Ringo Starr

Dagbok från hundskolan | Bilder på Skippen

Skippen

Ras: Labrador Retriever
Ursprungsland: Norge
Reg.nr: S39032/2002
Kön: kastr. hane
Födelsedatum: 2002-03-22
Död: 2014-04-10
Färg: gul
Inavelsgrad: 0.0% ( 5 gen.)

Stamtavla

Skippen kom till mig i november 2004.  Eller snarare så kom jag till honom eftersom jag hämtade honom på dåvarande Hundskolan i Sollefteå där Skippen hade utbildats till ledarhund. Efter två intensiva veckor i norrland åkte jag och Skippen, tillsammans med instrukören Eva, tillbaka till Stockholm där vårt riktiga arbete tillsammans började. Skippen levde ett långt och rikt liv som ledarhund. Nästan 10 år fick vi tillsammans. Mot slutet fick han atros och tröttnade på ledarhundsjobbet. Sista månaderna levde han pensionärsliv innan han fick somna in den 10 april 2014. Skippen blev 12 år och 19 dagar gammal. Nedan finns blogginläggen från våra första stapplande dagar tillsammans. På den här länken kan du läsa fler bloggar som handlar om Skippen och hans liv.

Första dagarna

2004-11-21
Äntligen är jag då här. En lång väntan är äntligen över. Jag började bli oroad att jag skulle missa flyget. Bilen som skulle hämta mej kom cirka tjugo minuter för sent, men tack och lov så hann jag i tid, och faktiskt, när jag väl var på Arlanda visade det sig att jag hade ganska så gott om tid.

Jag tycker fortfarande inte om att flyga. I synnerhet inte när det snöar en himla massa. Mattias har nog rätt. Propellerplan är ingen rolig sak. Fram kom jag tillslut till Kramfors Airport i alla fall. Roger från Hundskolan mötte oss och vi kröp in i värmen i minibussen. Det var bitande kallt, cirka 14 minusgrader på flygplatsen.

Väl framme på Hundskolan mötte Gunilla oss med rostbiff och potatissallad. Lite snack om veckans händelser och lite presentation. Sedan in på rummet och packa upp.

I morgon är det så äntligen dags, cirka klockan 9 kommer jag att presenteras för Skip, sedan ska vi få förmiddagen på oss att kela och lära känna varandra lite grann. Först på onsdag kommer selen åka på, så först då kommer vi ta våra första staplande steg tillsammans ut i världen.

Jag förstår inte hur jag ska kunna sova i natt. Längtan efter hunden är enorm, och självklart är man rätt så spänd. Men jag hoppas faktiskt att jag kan sova, trots att jag inte fick med mej några böcker att läsa.

Jag hoppas kunna skriva nästa uppdatering med Skip liggande bredvid mig i sin hundkorg. Den och matbaren är redan på plats här på rummet, men ännu är den tom och väntar på sin nya herre.

Godnatt.

2004-11-23
Det var faktiskt inte så svårt att sova trots allt, eller jag somande ganska så fort men vaknade flera gånger under natten. Så blev det till slut morgon och dags att äta frukost. Efter frukosten cirka en halvtimme tills dagens arbete började. Vi fick börja med lite praktiska råd inför mötet med våra hundar. Efter en kvart kom instruktörerna och vi hade återigen en kort presentationsrunda. Eftger presentationen fick vi gå in på rummen och vänta på våra hundar. Det var inte lätt att vänta även om väntan i sig själv var ganska så kort. Sen kom han, han som de senaste veckorna har fyllt mina tankar. Skip.

Så knackar det på dörren och in kommer Eva med honom. Som entt yrväder far han fram och börjar slicka mig i ansiktet. Sen tar han ett rejält men ändå ganska försiktigt tag om handleden på mig. Eva berättar att Skip gillar att bära, och det kommer jag få bli mer varse under dagen. Eva lämnar oss för oss själva och jag blir lätt oroad när han först ställer sig vid dörren och väntar på Eva och sedan kryper in under sängen. Efter en liten stund kommer han fram igen och vi börjar umgås lite. Det tar inte så lång stund innan jag får erfara att Skip också är en knähund, när jag sitter i fotöljen kommer han fram och sätter upp framtassarna i mitt knä och det tar inte många sekunder innan jag har hela hunden i knät.

Nån timme senare blir det till att sätta på kopplet för första gången. Nu ska vi ut och rasta. Det går finfint i rasthagen, trots att jag har svårt för det där med kort-långa koppel som ska kopplas ihop och i sär på rätt sätt. Det är ju mycket att tänka på och då blev det där med koppel plötsligt jobbigt.

Efter en stunds rastning är det dags att gå in och käka lunch. Jag har fått höra att Skip är svår på det där med att ligga i sängen så jag lägger upp både stolar och fotölj i sängen för att göra det så svårt som möjligt för honom.

Efter lunchen samlas vi för en kortare lektion igen innan det åter är dags att gå ut o rasta. Efter rastningen lyckas jag med konststycket att slrarva bort mina nycklar. Smått oroad går jag för att fika. Ett tag senare dyker nycklarna upp igen. I min egen ficka :)

Ut på pormenad igen, och lite borstning av voven i skogen.

Nu har vi ätit middag och jag och Skippen har slagit oss ner i dagrummet. Jag för att skriva, och Skippen för att sussa lite. I morgon börjar det riktiga allvaret, då ska vi för första gången ge oss ut i selen. Det ska bli spännande!

2004-11-24
Så var det äntligen dags, den första dagen i sele har börjat.

Det kändes ganska så nervöst att trä selen över Skippens nos, den är ju ny och då är den naturligt ganska så stel och oformlig.

Till slut så bar det i alla fall i väg, ut mot rastgården och sedan vidare upp i den ohinderförsedda hinderbanan. Lite stelt i början kanske men det kändes ändå ganska så bra faktiskt. Ner för fika och sen bar det i väg ut igen en stund till, upp i dressyrhallen där det var varmt och gott. Inte som de 18 minusgrader som var utanför fönstret.

I dressyrhallen så övade vi lite lydnad en stund. Både linförighet, fritt följ och inkallning. Platsliggning övade vi också och det gick fint ända tills Gajus fick för sig att springa fram och hälsa på mig, då började Skippen tro att han skulle bli av med sin husse o sprang till mig. Jag antar att det betyder att han i alla fall tycker lite om mig.

Efter lunch lite teori i form av dressyrinformation och sedan gav vi oss ut i selen igen. Vi övade också lite inkallning och det gick bra, han kom ju faktiskt utan några större protester.

In igen för utfodring och jag lyckades faktiskt få Skippen att stanna i sin säng medans jag var och fyllde på matskålen. Stolt Husse! :)

Efter middag för både hundar och människor var det dags för lite fritid. Jag och Skippen kollade på Jeopardy, och han låg bekvämt i husses knä i fotöljen. Han är en riktig liten kelgris den där.

Roger höll i kvällslektionen där vi snackade om kroppsspråk, röst och visselpipa. Lite kvällsfika och sen ut i rastgården igen. Riktigt skönt ute. Uppehåll, minus 5 grader och vindstilla. Blev lite nervös eftersom Skippen inte ville göra i från sig, man har ju inte lust att gå ut mitt i natten, men han gick snällt och la sig i korgen för att sova och snart hördes tunga timmerstockar från både hund och husse. Dag nummer tre var slut.

2004-11-25
Tio sekunders sovmorgon fick jag i morse. Så lång tid tog det från väckarklockans pip tills Skippen var vid sängen, med en tass på min arm. “Vakna husse! Vi ska gå ut!”

Tillbaka med hunden i korgen, borsta tänder, klä sig, hämta mat, få hunden att sitta fot vid matskålen. Varsågod! Maten borta på ett par sekunder, han är ju trots allt en labrador.

På med selen och ut genom dörren. “Före!” och ekipaget bär i väg mot rastgården. In i rastgården, klocka på och sele av. Rastningen går bra, Skippen gör det han ska utan att trilskas. In igen, lämna hund och gå mot frukosten. Tillbaka till Skippen för kelstund så att han får ligga i knä en stund, sedan var det på med kopllet igen, selen på armen och så ut. Vi packar in oss i Evas varma Pasat och åker i väg nån kilometer till ett villaområde. Vi gör längs trotoarerna för att få känna på lite markeringar. Skippen missar första vägen och blåser förbi. Bara att släppa selen, backa tillbaka och göra om. Nu går det bättre och han tycks komma ihåg vad som gäller varje gång. Vi möter Gunilla och hennes kamera längs sträckan och vi blir fotade. Upp till bilarna igen och vänta in de andra för att sedan ta gruppfoto. Skippen studsar på stället, det är kallt om bakfötterna. Han får vänta i bilen tills de andra är på plats. Gruppbilden tas ur alla möjliga – och omöjliga vinklar och sedan hoppar vi in i bilen igen. Färden går över Ångermanälven bort till en tallmo. Ut i motionsspåret en bit. Sedan lite lösrastning för att öva inkallning. Det går bra, han kommer ju faktiskt när man ropar på honom trots att det finns andra hundar här o där. Ljudet av en instruktör hörs i skogen. en av de andra vovvarna vill inte komma på inkallning. Skippen sitter nöjt vid min sida och buffar lätt på mig. “Kolla husse, jag är jätteduktig! Jag gör som du säger” tycks han säga. Vi tränar lite lydnad på parkeringsplatsen. Framåt marsch, höger om, vänster om och halt. Skippen följer mig och det blir många “Bra!”. Efter en stund packar vi in oss i bilarna och åker tillbaka till skolan igen.

In med vovve på rummet och upp för att käka middag, pannkaka och ärtsoppa – det är ju trots allt torsdag. Efter lunchen lite kel och vila. Skippen ska sitta i knät, som vanligt.

Efter lunchen går vi på lektion igen. Hundskolans veterinär pratar lite lagar och friskvård med oss. Efter en intressant timme lämnar jag Skippens koppel till Ulrika medans jag går på toa. När jag kommer tillbaka så viftar han på svansen som en galning och jag inser att han nog faktiskt tycker lite om mig.

Lite fika och sen bär det av ut i rastgården igen. Vi lösrastar men det går inte så bra, Skippen vill hålla på och gräva upp lera o jord i hagen och vägrar att släppa när jag ber om det. En av instruktörerna sparkar i staketet och Skippen blir nog lite skärrad. Han springer spontant in till mig och är ganska så smörig när han kommer och sitter fot.

Upp i hinderbanan för första provem med lite lätta hinder. Vi kör banan först åt ena hållet och gör sedan ut en stund på dressyrplanen för att köra lydnad igen. Sedan tar vi hinderbanan andra vägen tillbaka igen. Det går bra. Jag är nog fortfarande lite stel men ändå känns det ganska så bra. Känslan när han viker av och lotsar mig mellan hindren är enorm. Det är inte svårt att se vilken nytta man kommer ha av honom när vi väl ska ut i verkligheten.

Vi gör ner mot rastgården igen, men där är fullt med hundar så vi jobbar i stället upp på en väg innan vi släpper Skippen på lite frirastning. Upp mot dressyrplanen igen med lite inkallningar på vägen. De går bra de flesta gångerna även om det tar lite längre tid, Skippen blir lite distraherad av Eva och det känns som han är på väg mot henne i stä’llet för mig ett tag men med lite strängare tonfall så kommer han till slut och sätter sig fot. Vi tar på selen och jobbar hem till rummet igen. Skippen får sin mat och han klarar ännu en gång av att ligga kvar i sängen medan jag fyller matskålen och återkommer till rummet. Sen får han sitta fot och vänta tills jag ställt maten på plats och säger det där lilla “Varsågod!”. Labben far fram som en galning och slukar sin mat i ett nafs. Tillbaka i korgen med vovven och sedan upp för att käka middag. Där vankas kassler med ananas, ost och tomat. Mycket gott. Lite vila igen med Jeopardy innan det är dags för lektion. Denna gång är temat valpens utveckling.

I morgon väntar stadskörning för första gången och sedan blir det kanske besök hos Islandshästar för att öva miljöträning. Men det är i morgon det.

Blogginlägg om Skippen

Läs blogginlägg som handlar om Skippen

Bilder på Skippen

Dela i Sociala medier