Blodsockervärdet i klockan, del 2

Apple Watch series 5 med komplikation som visar värdet från Dexcom på urtavlan.

Efter mitt förra inlägg om att visa blodsockervärdet i klockan har jag fått ganska många frågor om Dexcom G6 och att visa värdet i klockan. Därför tänker jag nu skriva ett nytt inlägg i ämnet och förklara varför jag kastade ut Fitbit med urtavlan Glance.

När jag började använda Fitbit för att visa blodsockervärde i klockan så använde jag fortfarande en android-telefon. Jag bytte sedan tillbaka till Iphone igen, men det var inte det som var huvudskälet till att kasta ut Fitbit eftersom det skulle fungerat lika bra – eller dåligt – oavsett operativsystem i telefonen.

För att få sina blodsockervärden från Dexcom till en Fitbit krävs det att man sätter upp en följare i Dexcom. MAn använder sedan urtavlan Glance på sin Fitbit. Då loggar man in i Dexcoms moln från den och får datat den vägen. Det betyder alltså att blodsockervärdet skickas trådlöst från din sensor till telefonen, Dexcom-appen laddar upp värdet i molnet där Fitbit-appen i telefonen hämtar värdet och skickar det till klockan via bluetooth.

Här finns helt plötsligt väldigt många felkällor och det var också det som var det stora problemet. Under långa perioder fick jag inga blodsockervärden alls i klockan och hamnar man på en plats där man inte har tillgång till mobildata så får man inte heller tillgång till några värden. Det kan ju ses som ett i-landsproblem men jag upptäckte snart att det var alldeles för ofta som det helt enkelt inte fungerade.

När jag hade gått över till Iphone igen så tog jag först min gamla Series 3-klokca i bruk efter att den hade legat i malpåse ett tag. Det fungerade väldigt mycket bättre än med Fitbit. Här är det Dexcoms egen app som skickar datat från telefonen in i klockan. Enda problemet är att designen för hur appar får uppdateras i Apple Watch ibland gör att värdet inte visas i klockan utan du får tre streck i stället. Man måste då trycka till på strecken för att komma in i Dexcom-appen i klockan och så visas värdet igen. Inte helt optimalt men det fungerar ändå.

Eftersom min Watch 3 var ganska gammal och seg och dessutom fått en ganska elak skärmskada så beslöt jag mig för att byta ut den till en Series 5 i stället. Series 5 har utrustats med always on display, alltså att skärmen är ständigt aktiv även när du inte gör något på klockan. Det gör också att man ändrat något på hur appar får uppdatera sig. Detta gör att i Series 5 fungerar visningen av värden väldigt mycket bättre. Det händer fortfarande att värdet inte dyker upp men det räcker då med ett snabbt tryck på klockan så kommer värdet tillbaka. Vid några enstaka tillfällen har jag behövt starta om hela klockan för att värdet ska komma tillbaka.

Det finns alternativa lösningar för bland annat AppleWatch. En av dessa är appen Sugarmate som flera använder. Den kan visa aktuellt blodsocker som en kalenderhändelse. Dessa uppdateras nämligen på ett annat sätt på klockor av äldre modell. (Mina kunskaper om Sugarmate är väldigt begränsade så där kan jag inte ge några tips i övrigt.)

En förhoppning som många har är att kunna visa värdet direkt i Apple Watch utan att gå via telefonen. Detta skulle kunna möjliggöra att man kan ha med enbart sin klocka (med LTE-anslutning) och lämna telefonen hemma. En lösning som säkert skulle underlätta också för många barn och ungdomar med diabetes. Det är i skrivande stund oklart när eller om en sån funktion kommer.

Andra bloggar om: , , , , ,

Ett liv utan laptop?

Går det att leva utan en bärbar dator? Ja det är något som jag testat tidigare med blandat resultat kan man väl säga. Jag har använt Ipad ihop med trådlösa tangentbord av olika slag men det har alltid varit något som fattats.

Eftersom jag använder förstoring väldigt ofta på min Ipad för att kunna se vad jag håller på med så har det ofta fallit på att jag inte kunnat hantera förstoringen på ett vettigt sätt. Det har varit krångligt att behöva flytta handen från tangentbordet för att flytta fokus på skärmen. Detta har gjort att jag hållit fast vid min Macbook Pro även om den har en datorkraft som vida överstiger de behov jag har när jag jobbar bärbart.

Men när Ipad OS 13 presenterades så började jag ana ett ljus i tunneln. Jag har sedan tidigare en Ipad Pro som jag trivs väldigt bra med men den har av ovan sagda skäl allt för ofta legat oanvänd hemma på soffbordet. En perfekt följeslagare för Netflix i soffan, men inte optimal på mina resor. Så vad var det då som hände i Ipad OS 13? Jo, för första gången någonsin kom stöd för mus och muspekare till Ipad. Och i samband med att man släppte en ny Ipad Pro så presenterade man också Magic Keyboard, ett tangentbordsskal till Ipad Pro med både tangentbord och styrplatta. Jag har avvaktat recensioner och varit lite kluven men så till slut så beställde jag mitt eget magiska tangentbord för att se om det här kanske äntligen är lösningen jag letat efter.

Ipaden sitter fast med magnet i skalet och flyter liksom ovanför tangentbordet. Det gör att vinkeln blir bättre och att Ipad också kommer närmare mig när jag skriver. Eftersom det bara är magneter som håller fast själva plattan är det lätt att bara lyfta av den från tangentbordet när jag i stället vill använda den med bara pekskärmen, som för att se på film till exempel.

Med den här lösningen skulle jag kanske kunna hamna i ett läge där min Macbook Pro inte behövs på mina resor. Hittills fungerar pekarstödet i Ipad väldigt bra, även om det finns buggar när det gäller att använda förstoringen. De buggarna är dock inte så stora att de inte går att leva med för tillfället.

Nu är det därför dags för ett skarpt test. Från och med idag så är det bara Ipad som får följa med mig när jag reser. Det börjar på en gång med en tågresa till Katrineholm där jag ska hämta min dotter som tillbringat två veckor hos sin farmor och fortsätter i morgon med en vecka på Almåsa där jag ska vara med och arrangera två seglarläger. Det blir lite av en mjukstart för att se om det finns potential att göra den här lösningen mer permanent.

Sedan tidigare har jag appar både för textbehandling, bildbehandling och videoredigering på min Ipad. Det som jag behöver hitta en vettig lösning för nu är ljudredigering. Jag har inte direkt undersökt den marknaden ännu så jag vet inte vad för alternativ som finns, men jag tänker att det måste gå att hitta rimliga alternativ som gör det jag behöver.

Jag gillar att filhantering äntligen blev verklighet på Ipad. Det är otroligt smidigt att stoppa i en SD-kortläsare med USB-C och importera bilder direkt in i Apples bildprogram eller flytta in film från systemkameran till Icloud.

Så nu får Macbooken vila i alla fall några veckor så får vi se sedan hur det blir. Jag har goda förhoppningar den här gången.

För övrigt är hela den här texten författad just på min Ipad Pro, ombord på tåget mot Katrineholm.

Andra bloggar om: , , , , ,

Blodsockervärdet i klockan

Fitbit Versa med urtavlan Glance

Den här texten har en uppföljare: Blodsockervärdet i klockan, del 2

Det jag inte visste när jag fick min Dexcom G6 var att min smarta klockan, en Samsung Watch, inte skulle kunna visa mitt blodsockervärde. Att kunna se värdet direkt på handleden utan att i varje läge leta fram telefonen är otroligt smidigt. Det kan nog i vissa sammanhang också uppfattas som artigare att kika på klockan än att hala upp telefonen, låsa upp den och ta fram aviseringen med aktuellt blodsockervärde.

Eftersom jag nu kommit fram till att jag är så pass nöjd med Dexcom G6 att jag vill fortsätta med den var det rimligt att byta smart klocka. Efter att ha gjort viss research så hittade jag ingen Android Wear som jag tyckte var rimlig att lägga pengar på.

Valet föll i stället på Fitbit Versa som kan leverera det jag vill ha i en smart klocka. Framförallt stegräkning, avisering av samtal och meddelanden och som sagt möjligheten att kunna visa aktuellt blodsockervärde. Det senare löste jag med hjälp av urtavlan Glance som är helt gratis att ladda ner.

Eftersom jag tidigare använt flera klockor och aktivitetsband från Fitbit så tror jag att jag kommer bli nöjd. Nu återstår det bara att försöka sälja min Samsung Watch.

Andra bloggar om: , , , , ,

Dexcom G6: En dryg månad senare

För drygt en månad sedan bytte jag från Freestyle Libre till Dexcom G6. Just att gå från en FGM till en CGM* har verkligen känts bra. Det eviga skannandet med Libre för att se det aktuella värdet har ibland varit stressande. Nu slipper jag tänka på det. Var femte minut har jag ett nytt värde i min mobil och skulle jag vara på väg att få väldigt låga blodsockervärden så får jag direkt en varning om det. Det känns tryggt.

Att byta sensor var tionde dag har fungerat fint, även om det är ett extra moment med Dexcom då det är två komponenter som man ska hålla på med, dels den nya sensorn men också sändaren som man flyttar från sensor till sensor under tre månader. Processen att byta är ändå enkel och det tar bara någon minut att vara igång med en ny sensor.

Det som jag möjligen stör mig lite på är att uppvärmningen av en ny sensor tar två timmar innan man får några blodsockervärden. Jag skulle önskat att det fanns en bättre lösning för detta, men det är väl inget att göra åt.

När det gäller noggrannhet så tycker jag nog att Dexcom stämmer lite bättre än Libre. Jag har inte haft några större problem med Libre heller när det gäller detta, det har för det mesta stämt otroligt bra. De gånger jag har haft problem med Libre har varit när mina värden snabbt blivit väldigt höga eller väldigt låga. Då har jag upplevt stora skillnader mellan Libre och stick i fingret. Även med Dexcom blir diffen större i dessa lägen, men inte på samma sätt som med Libre.

Den stora anledningen att jag fick byta från Libre till Dexcom var att jag fick enorma inflammationer av klistret på Libre. Hittills har jag inte alls upplevt några problem med Dexcom och sensorn sitter väldigt bra fast på kroppen.

Summa summarum så är jag alltså så här långt väldigt nöjd med Dexcom G6. Jag har bättre koll på mina värden och det känns tryggt med den extra säkerhet som larm kan ge.

*FGM – Flash Glucose Meter och CGM – Continous Glucose Meter. Skillnaden är att en FGM måste man aktivt läsa av minst var 8e timme för att få aktuellt värde och de senaste timmarnas historik. En CGM skickar kontinuerligt data från sensorn till en mottagare som endera kan vara en lös enhet eller en telefon. I Dexcoms fall skickas ett värde var femte minut till mottagaren.

Andra bloggar om: , , , ,

Dexcom G6: Dags för ny CGM

I mars 2016 fick jag Freestyle Libre. Libre är en FGM, en flash glucose meter, vilket betyder att man bär en sensor på kroppen som man skannar av med en handenhet eller sin mobil för att få veta vilket glukosvärde man har. Sensorn mäter i vävnadsvätska så det är alltså inte ett blosockervärde, även om det i princip är samma sak.

Svagheten med en FGM är dels att det finns en viss fördröjning mot att mäta i blod, vilket mätaren i viss mån tar hänsyn till när den visar aktuellt värde. Libresensorn tar ett värde ungefär var femte minut och kommer ihåg värdena i åtta timmar. Det betyder att man måste skanna av sensorn minst var åttonde timme för att inte tappa data. Man får inte heller någon form av varningar om värdena blir väldigt låga till exempel.

Jag har på det hela taget varit nöjd med Libre. Jag har inte riktigt tänkt att jag har behov av varningar. Men jag kan ju ändå se vissa poänger med det. Det senaste året har jag dock börjat reagera mer och mer på det klister som håller fast sensorn på kroppen. Jag har fått inflammationer under sensorn och det har kliat så jag nästan blivit galen stundtals.

Jag har sneglat lite på Dexcom, som till skillnad mot Libre är en CGM, alltså en kontinuerlig mätning. Där skickas värdena var femte minut till en handenhet eller mobil. Man behöver aldrig skanna. Den variant som har funnits har dock krävt kalibrering med två stick i fingret per dag och det kändes inte som ett alternativ för mig. För ett tag sedan släpptes dock den nya versionen av Dexcom, kallad G6, och den kräver inte längre kalibrering.

När jag för några veckor sedan träffade min diabetesläkare så tog jag upp problemet med klistret och vi kom fram till att det kunde vara bra att testa med Dexcom i stället. Jag fick först ett prov-plåster som jag bar i ett par dagar fö ratt se om jag tålde limmet. När jag tog bort plåstret hade jag inga märken över huvud taget. Min diabetessköterska la därefter en beställning på Dexcom och i fredags fick jag träffa en representant från Infucare som hjälpte mig i gång med systemet. Jag har fått en handenhet att använda och jag har också fått igång appen i min telefon. Det senare visade sig riktigt trixigt eftersom min mobil inte stöds egentligen. Det går dock att ”bygga” sin egen app och köra den i telefonen ändå. Det är dock inget som tillverkaren rekommenderar.

Det är väl lite tidigt att ännu dra några slutsatser om vad jag tycker, men jag är hittills väldigt nöjd. Det fungerar klockrent och jag måste ju erkänna att jag faktiskt uppskattar möjligheten till larm. Jag har stängt av många av dem, men har varningar på för när blodsockret är på väg att bli akut lågt och när det är akut lågt. Det tror jag räcker för mig just nu och skapar ändå en extra trygghet.

Om några veckor när jag hunnit testa mer så återkommer jag med en recension. Då har jag också hunnit prova byta sensorn själv och kan inkludera även det i recensionen.

Netgear Nighthawk M1

På bildskärmen ser man förbrukad datamängd, mottagning och hur många enheter som är anslutna. Man kan också få fram enhetens wifi-information.

Jag tror att jag skaffade mitt första mobila bredband nångång i början på 2000-talet. Då var det fortfarande instickskort som man kunde trycka in i sin bärbara dator som gällde. Senare har jag nog haft en och annan bärbar PC som haft mobilt bredband inbyggt. Därefter har det handlat om USB-donglar och så småningom små batteridrivna miniroutrar som skapar ett trådlöst nätverk. I moderna mobiler kan man ju dessutom använda tethering, alltså dela ut sin mobila dataanslutning från mobilen till sin bärbara dator. Fördelen med det är så klart att du slipper en extra pryl och kan ändå koppla upp din dator vart helst det passar dig. Nackdelarna är rätt uppenbara: det drar ur mobilens batteri mycket fortare och det är inte helt praktiskt att dela med sig av sin mobila anslutning till andra än en själv.

I husvagnen har jag de senaste åren haft en mobil router från TP-Link. Den har fungerat helt okej, förutom att mottagningen ute där vi har vår husvagn är urkass. Men det har stört mig att jag behövt ha dubbla uppsättningar prylar. Den lilla minirouter jag använt mig av har dessutom inte stöd för särskilt många LTE-band vilket gör att uppkopplingen blir långsam, det har dessutom kompletterats av ett rätt långsamt wifi. Ingen ultimat lösning alltså.

Med andra ord så påbörjades sökandet efter en annan lösning. Förutsättningen var alltså att det skulle vara en enhet som både kan användas i husvagnen och när jag behöver uppkoppling på andra håll. Efter att ha kollat runt ett tag föll valet på Netgear Nighthawk M1. Det är ingen jätteliten pryl, den är 10,6×10,6 cm och alltså ungefär lika stor som en AppleTV.

Nighthawk M1 är utrustad med både USB-C för laddning, USB-A för att koppla in hårddisk och en ethernetport.

Det här är på inget sätt en billig enhet. Den går loss på nästan 3 500 kronor, men den är å andra sidan utrustad med väldigt många funktioner. Det är helt enkelt en fullskalig router i litet format och med inbyggt mobilmodem. Den har en USB-port där man kan ansluta en hårddisk och dela ut i nätverket och den har även plats för ett microSD-kort med samma funktionalitet. Laddningen sker via USB-C som också kan användas för tethering till en dator om man så önskar. Dessutom finns en ethernetport som endera kan användas för att koppla in M1 mot till exempel ett fibernätverk eller för att ansluta en enhet som inte har stöd för wifi. Naturligtvis kan man även koppla in en switch om man skulle vilja det.

Under gummifoten gömmer sig anslutningar för externa antenner.

Ett av kriterierna när valet föll på Nighthawk M1 var också möjligheten att ansluta extern antenn. Vid en första blick kan man tro att detta inte finns på denna enhet men de är gömda under de två gummifötterna. Där finns anslutningar för antenner med TS9-koppling. Man kan koppla in två antenner och M1 har stöd för mimo. En lämplig antenn säljs hos Kjell o Company (artnr 30068). Detta ger en antennvinst på 7-8 dBi. Det gör en enorm skillnad om man befinner sig på en plats med halvtaskig 4G-täckning. Det är värt att notera att det alltså är anslutning för LTE-antenner under gummifötterna och alltså inte för wifi som det påstås i en av de svenska recensionerna av produkten.

Installationen

Det är lätt att installera NightHawk M1. När man startar upp M1 första gången får man direkt instruktioner på enhetens bildskärm om att man växlar informationsskärmar med ett snabbt tryck på power-knappen. Då får man fram enhetens wifi-information.

För att konfigurera enheten så laddar man hem Netgears app och ansluter till M1s wifi-nät. Första gången man startar appen får man välja admin-lösenord för enheten och får också möjlighet att personifiera både SSID och lösenord. Något som man naturligtvis bör göra.

När den grundläggande konfigurationen är klar får man upp allmän statusinformation och kan också ändra andra inställningar i M1.

Inställningsmöjligheterna är dock något begränsade, men det går att ändra det mest basala. Jag har till exempel inte hittat inställningar för att ändra till exempel interna ip-adresser. Det är ju å andra sidan något som de flesta användare inte har någon större nytta av. En praktisk funktion för den som har begränsad datamängd är att man kan ange hur många gigabyte man har per månad och vilket datum som surfen förnyas. Då kan man också snabbt se på displayens högra sida hur mycket av datan man konsumerat. På andra sidan visas en likadan grafisk stapel som talar om hur mycket batteri man har kvar.

M1 ska klara 20 anslutningar samtidigt och ha batterikapacitet för 24 timmar. Hur det ser ut i verkligheten har jag ännu inte hunnit testa.

Nu väntar testerna i verkligheten för att se hur bra den här prylen är egentligen men mina förväntningar är höga. Jag återkommer med kommentarer om Netgear Nighthawk M1 när jag kört lite längre.

Snart dags för ny Iphone

I veckan presenterade Apple sina nya telefoner Iphone XS, XS Max och XR. För mig är XS Max den mst intressanta enheten eftersom den har störst skärm, hela 6.5″ och dessutom som vanligt förbättrade kameror. 

Eftersom jag fotograferar mycket med min Iphone så känns just uppdaterad kamera viktigt och jag har mycket glädje av en större skärm eftersom det underlättar mycket då jag ser så dåligt. 

Ändå var jag lite tveksam till hur jag skulle göra, om min Iphone X skulle få stanna ett tag till eller inte. Främsta anledningen är priset på Apples nya enheter där vi i Sverige får betala en hel del extra mot de som köper telefonen i USA. Det har ju då och då skojats om Apple-skatt och det är nog lite det som har drabbat oss svenskar. Alternativt så har Apple ett helt eget sätt att räkna ut dollarkurser på. 

Men visst fick det bli en Iphone XS Max ändå. Igår när Apple släppte på sin förhandsbeställning så var jag inloggad och klar. Förhandsbeställningen skulle starta 09.01 men det tog nog ända till 09.06 innan de var i gång. Telefonen bokades och på fredag ska den komma, en guldfärgad XS Max med 64 Gb lagring.

Enda problemet med det är att jag då befinner mig i Norge eller på väg därifrån och har svårt att ta emot paketet. Men med lite tur passar det in i familjens övriga planer så att någon finns hemma och tar emot. 

När felmeddelandet blir fel…

Vi har det smarta låset Yale Doorman. Det ahr vi haft sen förra sommaren och allt har fungerat bra från första början. För någon månad sen började vi dock få ett skumt felmeddelande. Först kom det bara då och då och sen oftare och oftare tills det dök upp varje gång dörren stängdes. Eller ja, det var ju inte ens ett felmeddelande faktiskt

”Welcome to Yale connected lock”

Det har vi hört till leda de senaste dagarna. Eftersom låset är ihopkopplat med vårt larmsystem så låg det ju först nära till hands att misstänka att det var någon uppdatering hos Verisure som hade spårat ur. 

En googling gav inte så mycket förutom en kort faq-text hos Yale om att det var batteriluckan som behövde skrivas åt. Så var inte fallet, skulle det visa sig. 

Igår kväll så slutade kodlåset fungera korrekt. Jag kom in med tagg men inte med koden. Och jag fick också felmeddelandet att larmet kunde vara aktiverat. I morse när jag skulle rasta hundarna blev jag inte utsläppt. 

Nu fick jag en snilleblixt och provade att byta batterier i låset och – TADA! Nu fungerar allt som det ska. Tänk så smidigt det hade varit om det kära låset hade kunnat kläcka ur sig ”batterierna behöver bytas” i stället för att önska mig välkommen till låset… 

(Det här blogginlägget är främst skapat för att andra i min situation ska få ett bättre svar på sitt problem om de googlar på det. :-) )

Andra bloggar om: , ,

Nanoleaf Aurora

Bild på alla komponenter i förpackningenVårt smarta hem har fått ytterligare ett tillskott i form av Aurora från Nanoleaf. Grundpaketet består av nio stycken triangulära plattor som går att sätta ihop med varandra i olika mönster. Varje triangel har anslutningar på tre sidor så det går att kombinera nästan hur som helst. 

Det går sedan att programmera plattorna att lysa i olika mönster allt efter eget tycke och smak. I videon nedan kan du se några av de varianter som går att göra .

Aurora är dessutom kompatibelt med Homekit vilket gör att de går att styra ihop med alla andra smarta prylar som har stöd för det.

Skärmdump från Hem-appenI vårat hem har vi hittills bara haft lampor från Philips Hue och när jag installerade Aurora insåg jag att vi hade ett problem. Väldigt mycket av hemmets automation byggde nämligen på Hue’s egen app och inte på Apples homekit-app Hem. Så det innebar att jag fick börja göra om allt från grunden, vilket i och för sig inte var så dumt eftersom jag den setup jag gjorde när jag var ny på homekit inte var optimal. Dessutom har homekit utvecklats och fler funktioner har tillkommit i och med iOS 11. Ännu är jag inte hundra procent nöjd med hemmets setup men det börjar onekligen närma sig. 

Däremot är jag väldigt nöjd med Aurora. Den har fått sin plats på väggen i vardagsrummet, man monterar den med dubbelhäftande tejp som medföljer. Att ansluta till Aurora gick snabbt och smidigt. I princip bara att skanna den medföljande Home-koden och sen var man i gång. Det som tog längst tid var att bestämma sig för i vilket mönster de skulle monteras på väggen och så klart själva monteringen. 

Det finns ett problem med Aurora. Jag tror att de är lätt beroendeframkallande. Både i att man blir sittande för att skapa nya mönster och animationer, men också att man vill köpa fler plattor – man kan ha upp till trettio i varje system – eller flera olika system. Jag kan till exempel lätt föreställa mig en Aurora på väggen ovanför dotterns säng. Så kanske blir det mer Aurora i huset framöver. Och kanske en rytm-modul som känner av musik i rummet och gör så att Aurora lyser i takt. Tyvärr är det lite dyrt då varje Aurora-paket kostar 1 995 kronor styck, men det är häftigt. 

Andra bloggar om: , , ,

Iphone X – första intrycket

När Apple annonserade nya Iphone-modeller i september kändes det väldigt långt bort till den 27 oktober när förhandsbokningen för nya Iphone X skulle börja.

När den väl gjorde det satt jag på kongress med jobbet och sände radio samtidigt som jag försökte förhandsboka en enhet. Det gick sådär kan man väl säga. Jag fick ett leveransdatum hos Apple till den 13-20 november och jag förlikade mig med mitt öde att inte kunna få tag på en telefon på releasedagen, den 3 november. Inte för att det kanske är så jätteviktigt, men det är ju drygt att vänta och en speciell känsla att vara bland en av de första som har en ny modell. 

En lång kö utanför Apples butik i Täby C

Eftersom ryktena entydigt talat om att tillgången på Iphone X skulle vara extremt dålig första tiden så trodde jag nog inte det var någon större idé att åka till Apple Store i Täby Centrum igår. Men eftersom jag ändå hade en ledig dag och Daniela dessutom ville dit så tänkte jag att det kunde vara värt att chansa. Väl i Täby Centrum så visade det sig att det fanns en lång kö att ställa sig i. Nu tändes i alla fall ett litet hopp om att kunna få tag i en telefon så vi köade, och köade och sen köade vi lite till. Efter ungefär 2,5 timmar så var det min tur. Då visade sig att den modell jag helst ville ha (en 256Gb silver) var slut. Det fanns dock rymdgråa 256or så det fick bli en sådan. Jag fick en hämttid till klockan 18.30 men också valet att ställa mig i nästa kö där de betade av kunder lite eftersom när de hade tid. Den kön tog ungefär 45 minuter och sen var det min tur att få gå in i butiken tillsammans med säljaren Erik. Då fick jag också för första gången känna på telefonen medan mitt eget exemplar hämtades fram från lagret. Det första som slår en är naturligtvis bristen på hemknappen. Det känns konstigt att hela framsidan är en enda stor skärm. Efter en liten stund fick jag min telefon, betalade och kunde lämna butiken. 

Väl hemma var det naturligtvis dags att packa upp underverket. Fast först gick jag faktiskt till Kjell o Company för att köpa en trådlös laddplatta. Uppackningen och uppstarten av den här iPhonen var väldigt lik tidigare uppackningar. Det smidiga är nu att man kan hämta AppleID, lösenord och andra inställningar från sin gamla telefon vilket gör setupen snabbare innan man kommer till steget där man ska återställa från säkerhetskopian. Dock levererades Iphone X inte med Ios 11.1 så för att kunna återställa krävdes först en uppdatering av programvaran, men sen rullade allt på utan problem. 

Aktiveringen av FaceID går mycket fortare än när man tidigare aktiverat TouchID och det fungerar förvånansvärt bra. Mitt enda problem med det är att jag ju av naturliga skäl tittar väldigt nära på telefonen så jag måste låta telefonen se mig först innan jag för den närmare så jag kan läsa på den. Det är ingen stor sak och jag tror att det snart har satt sig i muskelminnet. 

Jag kan inte påstå att jag saknar hemknappen. Gesterna för att gå till hemskärmen eller nå appväxlaren är intuitiva och enkla och det känns helt naturligt att svepa nedifrån kanten på skärmen för att komma till hemskärmen. Skärmen på Iphone X är fantastisk inte tu tal om det. Jag var lite orolig att jag skulle tycka att skärmen blir för liten. Den är totalt sett större än skärmen på min Iphone 7 Plus men smalare. Det är dock inget problem och Iphone X ligger mycket bättre i handen.

Det första intrycket är alltså gott och jag hoppas att det består, men det kommer visa sig över tid och jag lär ha anledning att återkomma med ytterligare intryck senare.

Andra bloggar om: , ,