Kategoriarkiv: Prylar och teknik

I februari fick jag min nya insulinpump Tandem T:slim x2. Då hade den programvaran för BasalIQ som gjorde att pumpen stoppade tillförseln av basinsulin när den uppfattar att risken finns att man ska bli låg. Det visade sig vara ett tämligen trubbigt verktyg som jag inte alls varit nöjd med. Jag har därför otåligt väntat på uppdateringen till ControlIQ som gör pumpen betydligt smartare. Denna uppdatering har fördröjts gång på gång. Man har skyllt på Coronaviruset att upphandlingen dröjt i Region Stockholm men i början på juli var det äntligen dags för mig att få uppdateringen. 

ControlIQ har en annan algoritm och tillsammans med blodsockerdata från DexCom G6 som jag bär på armen kan pumpen fatta beslut om hur basaldosen av insulin ska fördelas. Den kan både sänka, öka och stänga av doseringen allt efter vilka värden jag har för tillfället. Om värdet blir allt för högt kan pumpen även ge en bolusdos insulin. 

Efter några veckor med denna uppdatering är jag generellt sätt väldigt nöjd. Min totala insulinmängd har visserligen ökat men å andra sidan har jag legat betydligt bättre i mitt blodsocker. Man bör ligga över 70% i målområdet (3,9-10,0 mmol/l) och det har jag gjort i stort sätt alla dagar efter jag fått ControlIQ. Innan låg jag på ett medel på ungefär 60%. Jag tycker också att inbromsningen av insulinet när jag är på väg att bli låg fungerar mycket bättre. Från att tidigare bara kunnat så av tillförseln helt börjar den nu att promsa in mängden insulin mycket tidigare och stänger av helt om jag fortsätter att sjunka. Det har gjort att jag fått akut lågt värde betydligt färre gånger vilket är bra framförallt för nattsömnen.

Det finns fortfarande utrymme för förbättringar, och mycket hänger ju på att man själv har koll på sina kvoter för hur mycket insulin som behövs för mängden kolhydrater man använder och hur mycket en enhet insulin sänker blodsockret. Jag är helt klart nöjd så här långt och hoppas på att det ska göra mina långtidsvärden bättre – eftersom det också minskar risken för komplikationer i framtiden. 

I september 2017 fick jag min första insulinpump, den slanglösa Omnipod som jag använt sedan dess. Jag har varit nöjd med Omnipod på det stora hela och det har fungerat bra med pump. Jag kunde sänka mina insulindoser en del när jag bytte till pump mot när jag hade pennor vilket så klart varit positivt.

Däremot har det väl inte riktigt alltid fungerat så bra. Omnipod rymmer 200E (enheter) insulin och kan sitta på kroppen i maximalt 72 timmar. Jag ligger fortfarande på lite för höga dygnsdoser av insulin vilket gjort att jag behövt byta omnipod oftare än vad jag egentligen skulle vilja. Det har också begränsat mig i att jag inte kunnat använda pumpens funktioner fullt ut. Som till exempel att tillfälligt ge en högre basaldos och så vidare. Jag har så klat använt de funktionerna, men inte i den utsträckning jag skulle velat göra.

Det senaste månaderna har jag dessutom haft mycket problem med Omnipod, poddar som läckt och lossnat, ocklusioner (alltså när det blir stopp i de interna slangarna), handenheter som oförklarligt slutat fungera och så vidare. Jag upptäckte Tandem T:slim x2 för något år sedan och har sneglat på den pumpen av och till sedan dess. T:slim har en hel del fördelar över Omnipod. Den rymmer till exempel 100 E mer vilket jag såg som en stor fördel. Den har också en funktion som kallas Basal IQ som gör att pumpen i kombination med den kontinuerliga glukosmätaren Dexcom G6 kan stoppa basaldosen om den tror att jag håller på att få lågt blodsocker. På det viset kan man i alla fall i vissa fall undvika en känning.

Med den nya funktionen ControlIQ, som ännu inte är tillgänglig för oss som bor i Region Stockholm, så kan pumpen både gasa och bromsa basalinsulin och även ge en korrektionsdos vid behov. Allt för att hjälpa till att man ska hålla sig inom målområdet.

Nackdelar då, ja den stora och uppenbara nackdelen är att det här är en slangpump. Ett infusionsset sitter på kroppen och är ansluten till pumpen via en 60 cm lång och smal plastslang. Det här är ju inget jätteproblem så länge man har kläder på sig, men jag oroade mig en del för hur det skulle bli att sova med den, skulle jag trassla in mig och lyckas slita bort infusionssettet från kroppen?

Efter en diskussion med mina diabetessköterska så kom vi fram till att jag skulel gå över till Tandem T:slim och nu i veckan så åkte jag till Södersjukhuset för att träffa min sköterska och en representant från Rubin Medical för att få hjälp att komma igång. Timingen var väl inte perfekt, jag hade tid klockan 8 på morgonen och vid 10:30 skulle jag sitta på ett tåg till Falun dit jag skulle på tjänsteresa. Inte några jättestora marginaler alltså.

Men det gick bra! Det var lätt att komma igång och det har fungerat bra sedan de första dagarna. Med undantag för att jag misslyckades med att sätta ett infusionsset. Resultatet blev läckande insulin och 24,5 i blodsocker. Mindre kul. Men det är av misstagen man lär och förhoppningsvis ska det fungera bättre framöver.

Det här med att sova med pumpen då? Ja, det har faktiskt gått över förväntan. Jag lägger den helt enkelt lös i sängen på den sidan som jag oftast brukar sova på och så får den hänga med och det har gått bra. Det gäller bara att komma ihåg att man måste ta med den om man går upp på natten. Fördelen med det är ju att jag å andra sidan aldrig kan glömma den hemma.

Hittills ångrar jag alltså inte mitt byte av pump, tvärtom.

Andra bloggar om: Tandem, T:slim, Insulinpump, Omnipod, Diabetes

Efter mitt förra inlägg om att visa blodsockervärdet i klockan har jag fått ganska många frågor om Dexcom G6 och att visa värdet i klockan. Därför tänker jag nu skriva ett nytt inlägg i ämnet och förklara varför jag kastade ut Fitbit med urtavlan Glance.

När jag började använda Fitbit för att visa blodsockervärde i klockan så använde jag fortfarande en android-telefon. Jag bytte sedan tillbaka till Iphone igen, men det var inte det som var huvudskälet till att kasta ut Fitbit eftersom det skulle fungerat lika bra – eller dåligt – oavsett operativsystem i telefonen.

För att få sina blodsockervärden från Dexcom till en Fitbit krävs det att man sätter upp en följare i Dexcom. MAn använder sedan urtavlan Glance på sin Fitbit. Då loggar man in i Dexcoms moln från den och får datat den vägen. Det betyder alltså att blodsockervärdet skickas trådlöst från din sensor till telefonen, Dexcom-appen laddar upp värdet i molnet där Fitbit-appen i telefonen hämtar värdet och skickar det till klockan via bluetooth.

Här finns helt plötsligt väldigt många felkällor och det var också det som var det stora problemet. Under långa perioder fick jag inga blodsockervärden alls i klockan och hamnar man på en plats där man inte har tillgång till mobildata så får man inte heller tillgång till några värden. Det kan ju ses som ett i-landsproblem men jag upptäckte snart att det var alldeles för ofta som det helt enkelt inte fungerade.

När jag hade gått över till Iphone igen så tog jag först min gamla Series 3-klokca i bruk efter att den hade legat i malpåse ett tag. Det fungerade väldigt mycket bättre än med Fitbit. Här är det Dexcoms egen app som skickar datat från telefonen in i klockan. Enda problemet är att designen för hur appar får uppdateras i Apple Watch ibland gör att värdet inte visas i klockan utan du får tre streck i stället. Man måste då trycka till på strecken för att komma in i Dexcom-appen i klockan och så visas värdet igen. Inte helt optimalt men det fungerar ändå.

Eftersom min Watch 3 var ganska gammal och seg och dessutom fått en ganska elak skärmskada så beslöt jag mig för att byta ut den till en Series 5 i stället. Series 5 har utrustats med always on display, alltså att skärmen är ständigt aktiv även när du inte gör något på klockan. Det gör också att man ändrat något på hur appar får uppdatera sig. Detta gör att i Series 5 fungerar visningen av värden väldigt mycket bättre. Det händer fortfarande att värdet inte dyker upp men det räcker då med ett snabbt tryck på klockan så kommer värdet tillbaka. Vid några enstaka tillfällen har jag behövt starta om hela klockan för att värdet ska komma tillbaka.

Det finns alternativa lösningar för bland annat AppleWatch. En av dessa är appen Sugarmate som flera använder. Den kan visa aktuellt blodsocker som en kalenderhändelse. Dessa uppdateras nämligen på ett annat sätt på klockor av äldre modell. (Mina kunskaper om Sugarmate är väldigt begränsade så där kan jag inte ge några tips i övrigt.)

En förhoppning som många har är att kunna visa värdet direkt i Apple Watch utan att gå via telefonen. Detta skulle kunna möjliggöra att man kan ha med enbart sin klocka (med LTE-anslutning) och lämna telefonen hemma. En lösning som säkert skulle underlätta också för många barn och ungdomar med diabetes. Det är i skrivande stund oklart när eller om en sån funktion kommer.

Andra bloggar om: diabetes, dexcom, cgm, blodsocker, apple watch, dexcom g6

Den här texten har en uppföljare: Blodsockervärdet i klockan, del 2

Det jag inte visste när jag fick min Dexcom G6 var att min smarta klockan, en Samsung Watch, inte skulle kunna visa mitt blodsockervärde. Att kunna se värdet direkt på handleden utan att i varje läge leta fram telefonen är otroligt smidigt. Det kan nog i vissa sammanhang också uppfattas som artigare att kika på klockan än att hala upp telefonen, låsa upp den och ta fram aviseringen med aktuellt blodsockervärde.

Eftersom jag nu kommit fram till att jag är så pass nöjd med Dexcom G6 att jag vill fortsätta med den var det rimligt att byta smart klocka. Efter att ha gjort viss research så hittade jag ingen Android Wear som jag tyckte var rimlig att lägga pengar på.

Valet föll i stället på Fitbit Versa som kan leverera det jag vill ha i en smart klocka. Framförallt stegräkning, avisering av samtal och meddelanden och som sagt möjligheten att kunna visa aktuellt blodsockervärde. Det senare löste jag med hjälp av urtavlan Glance som är helt gratis att ladda ner.

Eftersom jag tidigare använt flera klockor och aktivitetsband från Fitbit så tror jag att jag kommer bli nöjd. Nu återstår det bara att försöka sälja min Samsung Watch.

Andra bloggar om: diabetes, diabetes typ 1, dexcom, dexcom G6, Fitbit, Fitbit Versa

För drygt en månad sedan bytte jag från Freestyle Libre till Dexcom G6. Just att gå från en FGM till en CGM* har verkligen känts bra. Det eviga skannandet med Libre för att se det aktuella värdet har ibland varit stressande. Nu slipper jag tänka på det. Var femte minut har jag ett nytt värde i min mobil och skulle jag vara på väg att få väldigt låga blodsockervärden så får jag direkt en varning om det. Det känns tryggt.

Att byta sensor var tionde dag har fungerat fint, även om det är ett extra moment med Dexcom då det är två komponenter som man ska hålla på med, dels den nya sensorn men också sändaren som man flyttar från sensor till sensor under tre månader. Processen att byta är ändå enkel och det tar bara någon minut att vara igång med en ny sensor.

Det som jag möjligen stör mig lite på är att uppvärmningen av en ny sensor tar två timmar innan man får några blodsockervärden. Jag skulle önskat att det fanns en bättre lösning för detta, men det är väl inget att göra åt.

När det gäller noggrannhet så tycker jag nog att Dexcom stämmer lite bättre än Libre. Jag har inte haft några större problem med Libre heller när det gäller detta, det har för det mesta stämt otroligt bra. De gånger jag har haft problem med Libre har varit när mina värden snabbt blivit väldigt höga eller väldigt låga. Då har jag upplevt stora skillnader mellan Libre och stick i fingret. Även med Dexcom blir diffen större i dessa lägen, men inte på samma sätt som med Libre.

Den stora anledningen att jag fick byta från Libre till Dexcom var att jag fick enorma inflammationer av klistret på Libre. Hittills har jag inte alls upplevt några problem med Dexcom och sensorn sitter väldigt bra fast på kroppen.

Summa summarum så är jag alltså så här långt väldigt nöjd med Dexcom G6. Jag har bättre koll på mina värden och det känns tryggt med den extra säkerhet som larm kan ge.

*FGM – Flash Glucose Meter och CGM – Continous Glucose Meter. Skillnaden är att en FGM måste man aktivt läsa av minst var 8e timme för att få aktuellt värde och de senaste timmarnas historik. En CGM skickar kontinuerligt data från sensorn till en mottagare som endera kan vara en lös enhet eller en telefon. I Dexcoms fall skickas ett värde var femte minut till mottagaren.

Andra bloggar om: Diabetes, Diabetes Typ 1, Dexcom, Dexcom G6, Freestyle Libre

I mars 2016 fick jag Freestyle Libre. Libre är en FGM, en flash glucose meter, vilket betyder att man bär en sensor på kroppen som man skannar av med en handenhet eller sin mobil för att få veta vilket glukosvärde man har. Sensorn mäter i vävnadsvätska så det är alltså inte ett blosockervärde, även om det i princip är samma sak.

Svagheten med en FGM är dels att det finns en viss fördröjning mot att mäta i blod, vilket mätaren i viss mån tar hänsyn till när den visar aktuellt värde. Libresensorn tar ett värde ungefär var femte minut och kommer ihåg värdena i åtta timmar. Det betyder att man måste skanna av sensorn minst var åttonde timme för att inte tappa data. Man får inte heller någon form av varningar om värdena blir väldigt låga till exempel.

Jag har på det hela taget varit nöjd med Libre. Jag har inte riktigt tänkt att jag har behov av varningar. Men jag kan ju ändå se vissa poänger med det. Det senaste året har jag dock börjat reagera mer och mer på det klister som håller fast sensorn på kroppen. Jag har fått inflammationer under sensorn och det har kliat så jag nästan blivit galen stundtals.

Jag har sneglat lite på Dexcom, som till skillnad mot Libre är en CGM, alltså en kontinuerlig mätning. Där skickas värdena var femte minut till en handenhet eller mobil. Man behöver aldrig skanna. Den variant som har funnits har dock krävt kalibrering med två stick i fingret per dag och det kändes inte som ett alternativ för mig. För ett tag sedan släpptes dock den nya versionen av Dexcom, kallad G6, och den kräver inte längre kalibrering.

När jag för några veckor sedan träffade min diabetesläkare så tog jag upp problemet med klistret och vi kom fram till att det kunde vara bra att testa med Dexcom i stället. Jag fick först ett prov-plåster som jag bar i ett par dagar fö ratt se om jag tålde limmet. När jag tog bort plåstret hade jag inga märken över huvud taget. Min diabetessköterska la därefter en beställning på Dexcom och i fredags fick jag träffa en representant från Infucare som hjälpte mig i gång med systemet. Jag har fått en handenhet att använda och jag har också fått igång appen i min telefon. Det senare visade sig riktigt trixigt eftersom min mobil inte stöds egentligen. Det går dock att ”bygga” sin egen app och köra den i telefonen ändå. Det är dock inget som tillverkaren rekommenderar.

Det är väl lite tidigt att ännu dra några slutsatser om vad jag tycker, men jag är hittills väldigt nöjd. Det fungerar klockrent och jag måste ju erkänna att jag faktiskt uppskattar möjligheten till larm. Jag har stängt av många av dem, men har varningar på för när blodsockret är på väg att bli akut lågt och när det är akut lågt. Det tror jag räcker för mig just nu och skapar ändå en extra trygghet.

Om några veckor när jag hunnit testa mer så återkommer jag med en recension. Då har jag också hunnit prova byta sensorn själv och kan inkludera även det i recensionen.