Kategoriarkiv: Funktionshinder

Tryggheten i huset, fortsättning

Skrevs den av

2013-11-03 20.39.48

Nu har jag pratat med områdeschefen på Stockholmshem. Hon ringde mig först i måndags men då hade jag inte möjlighet att prata med henne så först i tisdags fick vi kontakt ordentligt. Så jättemycket nyheter bjöd väl inte samtalet på annat än att man jobbar på att lösa våra problem på olika sätt. Det mest konkreta just nu är att man byter portkoder, både den för hyresgästerna och den kod Posten använt i 25 år. Vi vet ju alla hur det är med portkoder, de kommer lätt på driven och är man tillräckligt fingerfärdig kommer man in förr eller senare. Men det är ändå bra om de byts regelbundet vilket man lovat ska ske nu.

Det mest intressanta är att även denna chef på Stockholmshem varit ovetande om problemen i vårt hus. Detta trots ett antal dokumenterade kontakter med Stockholmshem både från lokala hyresgästföreningen och från hyresgäster i huset. Men dessa rapporter måste ha fastnat någon stans. Nu är de ju i alla fall medvetna om problemet och vi får hoppas att de faktskt hittar lösningar också.

Hon, områdeschefen, kunde inte lova något om taggar, men hon påpekade att hon kände till att det var ett starkt önskemål från oss. De hade ännu inte fattat beslut om vilka förändringsprojekt som ska få pengar i budget 2014 så det är väl bara att hoppas att vi blir prioriterade.

Hon påpekade också att man aldrig kan garantera sig mot inbrott och att såna sker oavsett graden av säkerhetsklassning och det är naturligtvis sant, dock så är det ju en viss skillnad på inbrott och inbrott. Om inbrottstjuven tar sig igenom först en port och sedan två väldigt bastanta ståldörrar med hjälp av nyckel så är det en lite annan sak. Ska tjuvarna komma åt ens prylar ska de åtminstone inte kunna promenera rakt in.

Nästa onsdag väntar ett husmöte där både kundförvaltaren för vårt hus och områdeschefen kommer vara med. Då får vi hoppas att vi får mer information och att de har positiva nyheter. Vidare får vi också hoppas att våra kära grannar håller hårt i portkoden och inte lämnar ut den till höger och vänster.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

En oansvarig hyresvärd

Skrevs den av

2013-10-17 13.46.43Sedan en dryg månad bor vi åter i hyresrätt. Det har många fördelar, så som att det är väldigt lätt att lyfta luren och göra en felanmälan när saker inte fungerar.

Det finns också en del nackdelar. Och en av dessa är bristen på engagemang och ansvarstagande. Vi bor i vad Stockholmshem, hyresvärden alltså, kallar ett kategoriboende. De förvaltar huset åt en stiftelse. Förutsättningen för att få bo i huset är att man har någon form av synnedsättning. Man kan då tycka att ansvaret för att skapa trygghet för de boende då borde vara större, men så är det tydligen inte.

Jag har bott i det här huset en gång tidigare, från 2001-2005. Då fanns en postkod, en kod som Postens persoanl använde för att komma in i fastigheten. Denna var känd av varenda pundare i söderort med omnejd. Koden är fortfarande den samma som 2001. Den vanliga portkoden har varit den samma åtminstone sedan 2007. Även den är så klart känd av varenda pundare.

Man har inte bytt låssystem i huset på många år. Det är fortfarande fyrsiffrig kod eller nyckel som gäller. Till tvättstuga och cykelförråd är det bara nyckel. Vid flera tillfällen har det skett stölder från cykelförrådet. Senast för någon månad sedan försvann en tandemcykel i 30 000-kronors klassen och en moped. Det har inte skett något inbrott. Den som gör stölderna går in med nyckel. Någon annan – eller samma person – går in med nyckel och bor stundtals i cykelförrådet. För någon vecka sedan monterade denna någon dessutom ur låscylindern för att kunna låsa in sig och få vara i fred över helgen i förrådet. Det enda Stockholmshem gjorde åt det var att sätta in en ny låscylinder – men naturligtvis med samma nyckel.

Häromdagen var det dags igen, då var det ett antal vindsförråd som länsades på värdesaker. Återigen ingen åverkan på dörrar, tjuvarna går in med nyckel. På samma sätt går man in brandtrappan, värmer sig, knarkar och röker. Återigen använder man nyckel.

Vad gör Stockholmshem? Just det. Exakt precis ingenting.
Frågan är hur mycket ska behöva hända innan man tar tag i problemen och byter låssystem? Varför går man inte över till ”taggar” för både entréer och allmänna utrymmen? Detta har man gjort i andra områden, exempelvis på (delar av?) fastighetsbeståndet i Skarpnäck. Men hit där det verkligen skulle behövas har det inte kommit. Visst, det är initialt en kostnad för bostadsföretaget, men i det långa loppet så är ju vinsterna stora och man kommer att få mindre kostnader allt eftersom. Som sagt, speciellt i det här huset borde Stockholmshem verkligen ta sitt ansvar för att skapa trygghet för sina hyresgäster. Är man synskadad eller har en annan funktionsnedsättning är man ju extra sårbar och otryggheten kan då också bli större.

Det är många av grannarna här som är rädda för vad de ska möta om de går upp på vinden eller ner i tvättstugan tidiga morgnar eller sena kvällar. Så ska man faktiskt inte behöva ha det.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Lögn, förbannad lögn och Erik Ullenhag

Skrevs den av

No-dogsDen 5 juni ställde riksdagsledamoten Catharina Bråkenhielm (s) en fråga till statsrådet Erik Ullenhag (fp) angående tillgänglighet för arbetande hundar i offentliga miljöer, 2012/13:564. I sin fråga undrar hon vad statsrådet avser vidta för åtgärder för att personer som använder ledar- och assistanshundar inte ska utestängas från samhället. Erik Ullenhag skriver bland annat i sitt svar:

Först vill jag nämna att det redan i dag finns ett skydd mot diskriminering på grund av funktionshinder i diskrimineringslagen. Personer som har en synskada eller annat funktionshinder och som använder ledarhund eller assistanshund skyddas av förbudet. Skyddet gäller bland annat vid tillhandahållande av varor och tjänster. Diskrimineringsombudsmannen, som har tillsyn över diskrimineringslagen, tar emot och utreder anmälningar om diskriminering.

Detta är en ren och förbannad lögn. Och han vet dessutom om det. I december 2012 när jag fortfarande var ordförande i Sveriges Ledarhundsförare så uppvaktade jag och två personer till Erik Ullenhag. Vi överlämnade en namninsamling för en anti-diskrimineringslag som inkluderar ledarhundsförare, vi beskrev svårigheterna att använda ledarhund idag och vi berättade också om att DO rutinmässigt lägger ner våra ärenden, något som han då sa sig vara medveten om. Det enda svar vi fick från Ullenhag då var ”jag hör vad ni säger” vilket på politikerspråk har den outtalade fortsättningen ”men jag tänker inte bry mig om det”.

Nu låtsas alltså Erik Ullenhag som om allt är frid och fröjd och inga problem alls finns. Jag kan inte låta bli att undra i vilken jävla verklighet han lever?

Den 4 juni skriver Metro om Ida och Joakim som nekats fika och gå på restaurang. Den 29 maj kör Aktuellt ett 4 minuter långt reportage om blinda Melissa som nekas äta lunch (ett reportage där Ullenhag dessutom uttalar sig) och den 19 juli 2011 sände Ekot ett reportage där jag var ute i Stockholm med dold mikrofon och blev portad på ett antal krogar. Hos DO ligger ett 40-tal ärenden som handlar om hur ledarhundsförare diskrimineras. Inget ärende har tagits till domstol. Samtliga ärenden har lagts ner i brist på en lagstiftning att pröva ärenden emot. Allt talar sitt tydliga språk: Det finns ingen lagstiftning som skyddar personer som använder ledarhundsförare mot diskriminering.

Samtidigt som Erik Ullenhag uppenbart far med osanning i skriftliga svar i riksdagen så fortsätter regeringen att förhala en lag som klassar otillgänglighet som diskriminering. I går hade det gått 937 dagar sedan utredningen Bakom fagert tal lades på regeringens bord. 937 dagar av tystnad som lett till att funktionshinderrörelsen dragit igång Torsdagsaktionen utanför Rosenbad, varje torsdag.

I Livsmedelsverkets vägledning hygien 5.7.9.3 samt dagligvaruhandels branchriktlinjer 4.9.7 står att ägaren till en restaurang bör släppa in ledarhundar och att ledarhundar får vistas i alla utrymmen i en affär utom där opaketerade varor saluförs. En reflektion: Om det nu vore så att Ullenhag har rätt så måste dessa riktlinjer skrivas om. Livsmedelsverket kan inte längre skriva att det är upp till ägaren av en butik eller restaurang att välja om de vill tillåta ledar- och assistanshundar. De måste i stället skriva in i sin förordning att inte släppa in en ledar- eller assistanshund innebär ett brott mot §12 lag 2008:567. Är det någon som tror att detta kommer hända?

Jag kan hålla med om att det vore rimligt att det borde räknas som diskriminering vid köp av varor och tjänster att inte släppa in en ledarhund, det är egentligen mer rimligt än att det ska ingå i tillgänglighetslagstiftningen. Men alldeles oavsett så finns idag uppenbarligen inget fungerande skydd för ledarhundsförarna, eller är det bara DO som tolkat lagen fel? Det känns nog ändå mest rimligt att det är Erik Ullenhag som far med osanning här. KAnske borde han också få göra ett besök i KU? Där har man ju den senaste tiden fått ägna sig åt att reda ut lögner från Aliansen och läxa upp dess statsråd, så det är väl bara att ta dit Erik Ullenhag också?

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Vad är livskvalitet?

Skrevs den av
2013-04-27 15.13.40
Skippen njuter i vårsolen i soffan på balkongen.

För en dryg månad sedan fyllde min ledarhund Skippen elva år. Det innebär att han är i den ålder när man oundvikligen måste börja fundera på framtiden. Hur mår han egentligen, hur länge orkar han fortsätta jobba som ledarhund och framförallt hur länge har han ett gott liv och har rätt att fortsätta leva?

Det här är inga nya tankar för mig, redan på Hundskolan när jag hämtade Skippen fanns tankarna och de har funnits med. Det blev väldigt konkret när jag läste Marley och jag av John Grogan i februari 2009.

Skippen har ålderssymptom. Att påstå något annat vore att ljuga. Han äter glukosamin och smärtstillande tabletter för att han är stel i sina leder och har artros i en tå. Ovanpå det har han dessutom alltid haft problem med sitt högra öra, han får svamp och öroninflammationer och det besvärar honom mer nu än förr och det är också svårare att få bukt med numera. När det gäller hans stela leder märks det mest när han legat och sovit en längre tid, speciellt om han sovit på hårt underlag, han är lite stel när han sträcker på sig innan han värmt upp sig. På samma sätt kan han knorra eller halvmorra lite i bland när han lägger sig. Om det sista har med smärta att göra är svårt att säga eftersom han alltid ”pratat” mycket, suckat, halvmorrat och knorrat.

Han jobbar inte heller i sele lika mycket som förut, jag brukar säga att han gått i halvpension, han jobbar mestadels bara när jag jobbar, det är mycket sällan han jobbar i sele på min fritid. Detta är så klart begränsande för mig, men samtidigt så tycker jag att det är värt att dra ner på kraven för hans skull, för att han ska fortsätta att må bra och orka ett tag till.

Förutom hans stelhet efter att han sovit märks inte mycket på att han är gammal, han är pigg och glad, skuttar, leker och äter bra. Han sover djupare än förr, men annars är han i fin form och verkar trivas med livet. Han är ingen valp längre, men jag tycker inte att hans åldersymptom är värre än ett normalt åldrande.

Men vad är då livskvalitet och ett värdigt liv för en hund. Vår veterinär pratade häromdagen om djurskyddet vid ett möte. När någon då frågade om hundens psykosociala hälsa fick han inget bra svar. Naturligtvis ska en hund inte arbeta om han har smärtor när han jobbar, men om den smärtpåverkan som märks är som jag beskrivit ovan så blir det ju ingen skillnad för hunden om den pensioneras eller inte. Jag tror snarare att det är ett större problem för hunden att efter att ha bott med mig sedan 2004 omplaceras till en ny familj med nya rutiner. Problemet är bara att med nuvarnade regler – regler som jag tycker borde ändras – så kan jag inte få en ny ledarhund sålänge min hund bor kvar hos mig. Hade min sambo inte varit ledarhundsförare hade hon kunat ta över honom och han hade fått bo kvar i familjen och jag hade kunnat få en ny hund. Men som sagt, nu går inte det. Alternativet blir då, när hunden inte orkar jobba men är för pigg för att dö att jag blir utan ledarhund. Den vetskapen tror jag kan göra att många väljer att ta bort sin hund i förtid, alla har inte någon att omplacera hunden till eller vill inte utsätta sin hund för det och alla kan inte heller vara utan ledarhund i väntan på att den gamla kamraten ska gå ur tiden. Naturligtvis har inte alla heller möjligheten att behålla en gammal hund och ta en ny – men för de som kan borde det alternativet finnas. Jag kan inte heller egentligen se ett problem att en hund fortsätter gå i tjänst om än i liten utsträckning så länge den orkar. Det finns inte per automatik någon vinst i att hunden ska bli privathund de sista månaderna av sitt liv.

Så vad händer nu? Ja just nu händer ingenting. Skippen fortsätter att jobba så som han gör och orkar och vi ser tiden an. Jag måste naturligtvis bära med mig tankarna på att tiden sakta rinner ur timglaset. Skippen ska naturligtvis inte omplaceras någonstans. Är det så att han inte längre får vara ledarhund så blir det väl så – han kommer oavsett det få gå i sin sele vid de tillfällen han orkar och det passar.

Om ett par veckor kommer en ny hund in i huset, min sambo får ny ledarhund efter Sassa och då kommer det så klart bli mer tydligt att Skippen inte är någon umgdom längre. Det är naturligtvis jobbigt det också.

Jag har dessutom ännu ingen disposionsrätt för ledarhund – jag har nämligen haft Skippen så länge att jag fått honom tilldelad i det gamla systemet för tilldelning av ledarhund. Nu är det ett nytt system och hela processen måste göras om från början. Suck! Jag har redan gjort halva processen, det som återstår är att fixa ett läkarintyg och att sedan träffa personal från verksamheten för ett hembesök. Läkarintyget har visat sig lite knivigt eftersom jag inte har någon naturlig koppling till någon ögonläkare i nuläget, men på något sätt får det lösa sig.

I helgen ska vi åka på SLHF:s årsmöte och vårkurs. Jag ska sluta som ordförande i föreningen men är kursledare under hela helgen. Skippen ska så klart vara med, men vi kommer hoppa över lydnadsträning och liknande och hålla oss till sköna promenader i vårsolen. Sådant passar en äldre distingerad herre som Skippen!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Sjukresa med ledarhund – glöm det!

Skrevs den av

SjukresekortEftersom vår dotter kräver rätt mycket besök hos olika vårdgivare just nu har vi fått ett sjukresekort som gör det möjligt att få åka taxi till och från sjukhus, syncentral och liknande. Har man färdtjänst har man per automatik rätt att bli beviljad sjukresor.

Både jag och Elins mamma har färdtjänsttillstånd, båda med tillstånd för att åka med ledarhund. Vi båda har också tidigare haft egna sjukresekort där ledarhundstillståndet har lagts in. Döm därför om min förvåning när vi försökte få vårdgivarna att lägga in det på Elins sjukresekort och det inte gick. Jag ringde då till Färdtjänstens kundservice för att få hjälp av dem och fick då beskedet att man inte får åka sjukresor med ledarhund och att detta ska vara ett politikerbeslut. Lösningen blir att vid bokningen be beställningsoperatören skriva att ledarhund ska medfölja i det noteringsfält som finns. Han påpekade dock att taxibolaget inte har någon som helst skyldighet att köra hunden utan kan bomma körningen om de vill. När jag ringde resebokningen vägrade de dessutom att göra som kundtjänsten föreslagit utan kopplade mig bara vidare – till kundtjänsten.

Dagens två resor gick dock bra – hunden fick följa med. Men det skapar ju en stor oroskänsla när det är så här, man vet inte om man kan komma iväg dit man ska och man vet inte heller om man kommer att komma hem igen. Jag fick hjälp av resegarantin, den kundservice som hjälper till om fordonen inte kommer, att boka min resa hem. Tjejen jag pratade med där tyckte precis som jag att det är absurt att man inte får åka sjukresa med ledarhund. ”Ska de förbjuda rullstolar nästa gång?” frågade hon. Det är en mycket relevant fråga.

Frågan är om det verkligen är ett taget beslut att just ledarhundar inte får åka sjukresa, eller om det bara är en tolkning som färdtjänsten gör. Det tål att forskas vidare i – vilket jag definitivt ska göra.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Politiker fick famla i mörker

Skrevs den av

En politiker försöker läsa inköpslistan.Idag har jag varit i Norrköping för att med jobbet genomföra en kampanj där vi träffar lokala politiker. Syftet med dagen är att visa politikerna lite hur en synskadad persons vardag ser ut och förklara varför det är så viktigt med fungerande ledsagningsinsatser. I första hand vill vi att ledsagning ska beviljas enligt LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. På Synskadades Riksförbunds webplats kan du läsa mer om kampanjen.

Politikerna mötte oss i en av Norrköpings gallerior där de fick i uppdrag att med förbundna ögon eller så kallad fingerad optik* göra ett antal inköp i en mat- eller klädbutik. Till sin hjälp fick de en inköpslista och en vit käpp.

Efter ungefär en timmes aktiviteter i centrumet återsamlades vi i ett konferensrum där de församlade fick fika och vi diskuterade problemet.

Dagen kändes extremt lyckad och jag tror att flera av politikerna fick något att fundera på efteråt. Förhoppningsvis leder det i förlängningen till att personer med synnedsättning i Norrköping kan få bättre insatser från kommunen vilket gör att de kan leva ett mer självständigt och fritt liv.

politiker

Några av de deltagande politikerna har bloggat om sina upplevelser. Dessa kan du läsa här, här och här.

* Fingerad optik är glasögon som simulerar synskador. De glasögon politikerna fick bära simulerade tunnelseende, grå starr och grön starr. Glasögonen är inte helt olika skidglasögon. För att simulera blindhet används ögonbindel av samma typ som exempelvis används när man vill sova på flygplan.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Skippen 11 år

Skrevs den av

Skippen firar födelsedag med att tugga benIdag fyller Skippen 11 år. Det är helt sjukt hur fort tiden går. Det är alltså 8,5 år sedan vi första gången träffades, på dåvarande Hundskolan i Sollefteå. Sedan dess har han jobbat som ledarhund åt mig. Man växer ihop genom åren och idag behövs inte många kommandon för att han ska veta vad det är jag förväntar mig av honom. Allt går på rutin, ekipaget är så där välsmort som det blir efter lång tid tillsammans.

Samtidigt innebär Skippens födelsedag också att nedräkningen obönhörligt har börjat. Det ofrånkomliga närmar sig. Och hur hemskt det än känns så är det tankar man måste börja tänka. Skippen har börjat få lite ålderkrämpor, det är framförallt hans leder som tagit stryk av ett långt liv. Dessutom har han artros i sina tassar. Han äter glukosamin och får smärtstillande medicin. Visst märks det att han inte vill och orkar jobba som förr. Vi har under det senaste året successivt minskat Skippens tid i sele och i dag så arbetar han i princip bara när jag är på jobb. Det är ett val jag har gjort för att kunna ha honom kvar. Att pensionera honom och skaffa en ny hund är inet aktuellt. Han ska vara kvar hos oss så länge det går, tills den dag det är dags för honom att sluta springa. Förhoppningsvis dröjer det ännu en tid.

I dag firar Skippen födelsedagen med tuggben och han verkar nöjd och glad. Ett stort grattis till världens bästa ledarhund!

Andra bloggar om: , , , , , ,

Ledarhundar i Anslagstavlan

Skrevs den av

Under våren kommer ledarhundar att uppmärksammas i SVTs program Anslagstavlan. Det är en film gjord av det Norska Blindeförbundet som dubbats om till svenska med Synskadades Riksförbund som avsändare. Budskapet i filmen är att man inte ska störa ledarhundar i arbete. Att använda denna film i Sverige var på tapeten redan i samband med den internationella ledarhundsdagen 2011 men arbetet tog längre tid än beräknat.

https://www.youtube.com/watch?v=syB9TcacoQs

https://www.youtube.com/watch?v=-S7CsiE3d88

(Det är den icke syntolkade versionen som kommer visas i SVT)

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Man ska ha rätt sorts funktionshinder…

Skrevs den av

Stockholm Globe Arenas loggaOm man vill gå och se Gyllene tider på Tele2 Arena i juli så gäller det att ha rätt sorts funktionsnedsättning. I alla fall om man har behov av hjälp av en ledsagare för att kunna ta del av evenemanget.

Stockholm Globe Arenas som är de som äger och driver alla arenor i Globenområdet har en fin ”handikapp-policy” som talar om vad som gäller på deras arenor. Eftersom Tele2 Arena är så ny har den inte inflikats i texten, men man skriver generellt om vad som gäller vid evenemang på deras arenor. Man låter personer som är i behov av en rullstolsplats att ta med en ledsagare utan extra kostnad. Det är en jättebra grej och något som de definitivt ska ha cred för. Problemet är ju bara att det finns andra grupper som också behöver ledsagning.

För mig är det helt omöjligt att besöka ett sådant evenemang utan ett seende sällskap, det är för mycket människor och ljud för att det ska finnas någon som helst chans att orientera sig till rätt ingång, rätt sektion och rätt platser på arenan. Men för att jag ska kunna ta del av Gyllene tider måste jag alltså boka och själv betala för min ledsagare, eftersom jag inte sitter i rullstol. Eftersom sittplatsbiljetterna kostar 565 kronor är det en rätt så stor extrakostnad man drabbas av. Det ser alltså inte ut som det kommer bli någon Gyllene Tider-konsert i sommar. Jävligt trist.

Det finns ju en lag angående diskriminering vid köp av varor och tjänster, dessvärre har Diskrimineringsombudsmannen, DO, valt att inte driva några ärenden som har med just synskadade att göra. Man koncentrerar sig mer på den etniska diskrimineringen. Att göra en anmälan dit är alltså inte någon större idé och även om man till slut skulle få rätt, mot all förmodan, så skulle ju biljetterna vara slut för flera månader sedan…

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Färdtjänsten förstör mitt liv

Skrevs den av

Taxibil”Vad lyxigt att få åka taxi dit man ska!”

Det har man fått höra många gånger av icke-funktionshindrade bekanta angående att jag åker Färdtjänst ibland när jag ska ta mig någonstans. Det är dock ingen dans på rosor som väldigt många tycks tro. Snarare tvärt om. Jag har förmånen att få bo i Stockholm län. Här har vi en förhållandevis bra och välfungerande färdtjänst, speciellt om man jämför med delar av de län där jag bedriver mitt arbete. Men även här i Stockholm finns problem, och det största problemet är väl – som på de flesta ställen – bristen på förståelse för att även vi med funktionsnedsättningar lever aktiva liv, arbetar, har tider att passa och så vidare.

Idag skulle jag varit på ett jobb i Flen, mitt första möte med personal och förtroendevalda i den delen av regionen. Jag skulle ha åkt med tåget 08.36. Dessvärre dök det aldrig upp någon färdtjänstbil. Vi har möjlighet att via automatbokningen höra om en körning har blivit tilldelad en bil eller inte och jag hörde där att körningen fått en bil, men redan då var den sen. När bilen inte dök upp ringde jag vår resegaranti, dit man kan vända sig när bilen blivit 20 minuter sen.

Det visade sig då att fordonet hade bommat körningen och att bolaget Taxi 020 inte hade något annat fordon att skicka fram. Färdtjänsten erbjöd sig då att lägga över jobbet på Taxi Kurir, och bilen skulle då varit här 08.12, drygt 20 minuter innan tåget skulle gått. Det var alltså ingen mening att ens försöka åka in till stan.

Jag ringde till Färdtjänstens kundservice, där jag fick tala med någon som uppenbarligen var ny på jobbet eftersom han hade någon som sufflerade honom i bakgrunden. Där fick jag veta att det var mitt eget fel att jag missat tåget. Jag borde nämligen ha bokat resan i betydligt bättre tid, i så god tid att de haft möjlighet att skicka fram flera fordon. Att bolagets chaufförer väljer att bomma köruppdragen i stället för att köra fram – förmodligen för att de sett att det står ledarhund på beställningen och de inte vill köra såna fast fordonet har hundklassning – är något som man som färdtjänsttagare måste räkna med. På frågan vad som hade hänt om jag skulle bokat resan i den tid de tyckte och ändå missat mitt tåg var svaret bara ”då hade det inte hänt”. Att man skulle ersätta kunden för dennes omkostnader och besvär när man inte kan utföra sitt arbete var inte att tänka på.

Nej, man ska skylla sig själv att man har haft den dåliga smaken att bli funktionshindrad och ligga samhället till last. Helst ska man också vara tacksam för att man har en så fin och lyxig möjlighet att få åka taxi dit man ska. Att jag inte tänkte på det!

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,