Mot nytt hem, del VIII: Jakten på en spis

Kök med spishäll34 dagar till flytten

Det är trevligt med ett nytt, modernt och snyggt kök när man flyttar till en ny lägenhet. Problemet är bara att det pågående modet är allt annat än fullt tillgägnligt.

I vår nya lägenhet finns en inbyggd spishäll. Det är mycket snyggt och säkert också funktionellt. Problemet är bara att den har touchkontroller, vilket i ett hem med gravt synskadade personer är ett elände.

Lite research på nätet visar att det är i princip är omöjligt att finna spisar utan touch-paneler, i alal fall om man vill ha en induktionshäll och det känns ju som att om den ska bytas så är det det man vill ha. Husqwarna har haft en modell, QHC6600, som hade varit perfekt. Induktion och fysiska smarta vred. Behöver jag säga att den har utgått ur sortimentet? Varken Husqwarna, Electrolux, Whirlpool eller något annat märke jag lyckats hitta tillhandahåller spisar utan touch. Seriöst, hur svårt ska det vara? Vill verkligen alla människor ha touchkontroller för allting?

Det är nu således bara att hoppas att det på något vettigt sätt går att märka upp kontrollerna så att de går att använda.

Andra bloggar om: , , , , ,

SightCity 2012

Perkins Smart Brailler
Perkins Smart Brailler, punktskriftsmaskin med display.
Foto: joche.se

Den 23-25 maj hölls mässan SightCity i Frankfurt, Tyskland. Det är en mässa för synhjälpmedel där dels världens flesta leverantörer ställer ut och dessutom vädligt många lokala tyska företag. Mässan är en blandning av branchmässa där vi som dealers får chans att träffa våra leverantörer men också en mässa för slutanvändarna, det man ibland i Sverige kallar för brukarna, det vill säga inte de som betalar hjälpmedlen, utan de som använder dem. Från mitt jobb var vi en delegation på tre personer som besökte mässan.

Det var intensiva dagar i Tyskland med många möten och träffar med leverantörer, konkurrenter och kollegor. Tittar på nya hjälpmedel blev det också, bland annat en ny punktdisplay från tyska Handy Tech kallad Basic Braille. En annan intressant produkt på punktsidan var Smart Brailler från Perkins. Det är en klassiskt manuell punktskrivmaskin som försetts med display och talinterface. Detta i syfte att kunna användas vid inlärning av punktskrift. En riktigt smart och innovativ lösning.

DaVinci
DaVinci från Enhanced Vision

På förstoringskamerasidan var nog den största nyheten en kamera som heter DaVinci från amerikanska Enhanced Vision. Det är en ”läs-TV” och förstoringskamera i ett som dessutom har funktioner för OCR, det vill säga textbehandling. Den text man ser på skärmen kan skannas och man kan få den uppläst av talsyntes. Allt detta dessutom till ett faktiskt mycket attraktivt pris. Det är ju alltid svårt att veta hur en ny produkt kommer tas emot, framförallt av de som betalar hjälpmedlen, men denna är både snygg, smart och fylld med funktioner.

PennyTalks
PennyTalks från TalkTech of Sweden

På mässan fanns en del svenska företag, ett av dem TalkTech of Sweden, kända för sina talande armbandsur. De har släppt en ny produkt kallad PennyTalks. Det är en produkt för märkning av saker, burkar, böcker, DVD-skivor eller vad man nu kan vilja märka. Den fungerar så att man sätter en etikett på det man vill märka och använder sedan PennyTalks för att namnge ettiketten med sin egen röst.

Det här är långt i från ett nytt koncept, det har funnits ett flertal olika lösningar på detta, bland annat Sherlock från CareTec och framförallt den mest populära PenFriend som säljs av engelska RNIB. Egentligen tillför inte PennyTalks något till marknaden. Den har talade instruktioner i stället för PenFriend som bara har pipsignaler, men frågan är om den stora massan verkligen har ett behov av talade instruktioner för en produkt som bara kan göra två saker, spela in och spela upp information. PennyTalks är en snygg produkt, men jag tror den kommer för sent. PenFriend har redan en stor marknadsandel och det är knappast så att folk kommer vilja byta sina märkningssystem.

Bortser man från problemen med hotell i början av resan var det trevliga och intensiva dagar i Frankfurt. Tråkigt nog såg jag inte så mycket mer av staden än flygplatsen, Haupbahnhof, Redlight District och några mindre förorter utanför staden där leverantörerna bjöd på middagar.

no images were found

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Rätt tänkt men så fel det blev

Nummerlappsapparat hos Polisen, med touchkontroller
Nummerlappsapparat hos Polisen, med touchkontroller

En av de intressepolitiska frågor som jag brinner för är tillgängligheten för oss personer med synnedsättningar. Därför blev jag så glad när jag förstod att Polisen i Stockholm hade gjort en rejäl insats på sina passexpeditioner vad gäller tillgängligheten.

Här om veckan besökte jag och min sambo passexpeditionen på Kungsholmen i Stockholm för att fixa nya resehandlingar.

Som synskadad blir man glad bara av att komma in i lokalen, eftersom det första man hör är en inspelad röst som meddelar någon som redan står vid kölappsapparatetn ”Välkommen, ditt nummer är B303, nu betjänas B388”. Superbra, helt enkelt lysande och en anpassning som verkligen bör creddas. Inte ens Sankt Eriks ögonsjukhus där sådant här borde vara en självklarhet har ens försökt. Men hos Polisen finns det. På samma sätt som man får veta vilket nummer man får när man får sin lapp får man också veta vilket nummer och vilken kassa som gäller vartefter.

Tyvärr har man gjort en tankelapsus med sitt nya fina system, eller egentligen två tankelapsusar. För det första och det mest uppenbara är att man som synskadad så fint kan få veta både vad man har för nummer och vilken kassa man ska till. Men hur har den som hittat på systemet tänkt att den synskadade ska kunna få fram sin kölapp? Själva kölappsmaskinen är nämligen en touchkontroll med tre val, för bokad tid, för drop-in eller för avhämtning. Väljer man dessutom en bokad tid måste man på touchsskärmen mata in sitt personnummer. Eftersom maskinen saknar fysiska knappar och talstöd i dialogen att få fram ett könummer så blir systemet ändå helt ohanterbart för synskadade. Så rätt tänkt, men så fel det blev….

Om man nu ändå ska ha synpunkter på systemet så finns det en brist till och det är att det är samma pratlåda som levererar information både till den som tar en ny kölapp och för de nummer som trycks fram. Om någon hämtar en kölapp samtidigt som det trycks fram ett nummer så läses helt enkelt inte det framtryckta numret upp alls eller med en lång fördröjning.

Kort sagt: Cred till Polisen som verkligen försökt! Men gå gärna tillbaka till ritbordet och lös reseten också. Visst är det flashigt och i tiden med pekskärmar, men ett fysiskt tangentbord både för val av kösystem och för inmatning av personnummer skulle nog uppskattas av fler än bara synskadegruppen.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Funktionshinder i SVT

I skuggan av omdebatterade realitysåpan Mot Alla Odds (som jag kanske återkommer till i ett annat inlägg) visar SVT B just nu en serie om en synskadad kille som heter Emil. Emil är sju år och började ettan i höstas. I tio avsnitt följer SVT B Emil under hans sommarlov inför skolstarten. Mycket välgjord och bra barndokumentär som är väl värd att se. Det har gjorts dokumentärprogram med gravt synskadade barn tidigare, men det var länge sen sist och det här är ett välkommet initiativ!

Emils sommar visas på SVT B på onsdagskvällar och finns också på SVT Play.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Om ledarhundar i Ekot

Jag har tillsammans med Ekots reporter Anna Eriksson varit ute i Stockholm med ledarhund för att visa hur otillgängligt Stockholms krog- och restaurangliv kan vara för en person med ledarhund. Vi besökte ett antal restauranger med dold mikrofon och resultatet blev ett inslag i Ekot som sänts idag. Reportaget finns här.

För de den som undrar så är de restauranger som figurerar i reportaget Mongolia Djingis Khan Barbecue på Sveavägen 36 (Tjejen som frågar om hunden är allergisäker) och Nova Vista/WC Bar & Diner, Skånegatan 51 (mannen som pratar engelska).

Ny dubbeldäckare i SL-trafiken

Bild: Dubbeldäckare i SL-trafikenSL har tillsammans med entreprenören Nobina återinfört dubbeldäckarbussar i Stockholmstrafiken. Det är 35 år sedan det senaste rullade dubbeldäckare i Stockholms kollektivtrafik.

SL slår sig för bröstet och presenterar den nya bussens alla egenskaper storstilat, bland annat framhålls miljöegenskaperna hos bussen, som ska gå som jobbpendel mellan Norrtälje och Stockholm i rusningstrafik.

Vän av ordning undrar bara hur en buss av detta slag, som i övriga Europa mest används som turistbuss står sig när det gäller tillgängligheten. Det talas nämligen inget om det varken i texten eller i den presenationsvideo som SL lagt ut på Youtube.

Kan man åka med rullstol på jobbpendeln från Norrtälje, eller är det så att man råkat göra en till otillgänglig kollektivtrafikdel i Stockholm? (Redan idag är flera av lokalbanorna katastrofalt otillgängliga och den nya Spårväg City har stora tillgänglighetsbrister.)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Cyklister ska få köra mot rött i Stockholm

CykelCyklister bör få cykla mot rött, det anser flera tunga politker i Stockholm stadshus, enligt en artikel i DN idag.

– Som cyklist värnar man om frihetskänslan, och när man sitter på en cykel är det inte lika lätt att åka runt två kvarter som när man åker bil. Det riskerar att bli så att man struntar i regeln, och då är det bättre att under ordnade former se till att det blir lagligt, säger Per Ankersjö, stadsmiljöborgarråd till DN.

Detta rimmar rätt illa med att Stockholm slagit sig för bröstet och sagt att man vill bli världens mest tillgängliga huvudstad. Att tillåta cyklister bryta mot trafikregler gör en redan osäker trafiksituation för synskadade ännu mer osäker. Man talar om att en av de sträckor där dessa nya regler skulle kunna vara aktuella är Skanstullsbron och Götgatan, ett område i stan där extra många synskadade rör sig i trafikmiljön. I mitten på förra veckan blev jag påkörd av en cyklist på ett övergångsställe på Götgatan när jag korsdade gatan tillsammans med min ledarhund. Cyklisten behagade inte ens stanna och kolla hur det hade gått. En extra fin detalj är att cyklisten i fråga hade barnsadel med barn på pakethållaren.

Det som behövs i Stockholm är ju snarare skärpta regler och hårdare straff för cyklister som till exempel kör mot rött, snarare än att legalisera ett felaktigt beteende.

Man kan också undra hur Per Ankersjö tänker när han säger ”Det riskerar att bli så att man struntar i regeln, och då är det bättre att under ordnade former se till att det blir lagligt”; ska det resonemanget även gälla andra lagöverträdelser som folk kan tänkas begå? Ska vi även legalisera rattonykterhet eller fortkörningar, bara för att folk riskerar att strunta i reglerna?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

 

Funktionshinder hinder hos SJ

Tåg av typ X12Den här helgen har vi varit några stycken som firat av en gemensam kompis som fyllt 30. Upplägget var att samlas i Västerås för att göra ett besök hos Hantverksbryggeriet och därefter fortsätta till Eskilstuna där det väntades utgång och middag på Papas Tapas.

Några av oss började resan från Stockholm och åkte med tåg 171 mot Göteborg med avgångstid 11.07. Det finns inget allvarligt att klaga på under resan, bortsett från att ombordpersonalen hade ett väldigt tråkigt bemötande när vi efterfrågade kaffepoletter för våra SJ Prio-kort. En charmkurs vore på sin plats, men det bleknar liksom i ljuset från det som hände på nästa tåg.

Besöket i Västerås var mycket trevligt och glada ihågen gav vi oss åter till centralstationen i Västerås för att åka med SJ ABs tåg 2142 mot Eskilstuna med avgångstid 15.35. Vid det här laget bestod vår grupp av åtta personer. Två rullstolsburna i manuell rullstol, två rullstolsburna i permobil, två assistenter och två gående personer. Klockan 15.33, 2 minuter innan tågets avgång meddelar man i högtalarsystemet att tåget spårändrats från spår 2 till 5. Lätt panik utbryter. Att flytta 8 människor och 4 rullstolar med flera hissar är inte gjort i en handvändning. Vi klarade detta dock tämligen snabbt och var på plats hela gänget när tåget rullade in till plattformen. Då kom nästa överraskning. I stället för det regionaltåg som borde ha trafikerat sträckan så kommer ett X12, en rälsbuss av äldre modell. Vi insåg omedelbart att detta skulle innebära problem.

Det första problemet var att det inte fanns någon ombordpersonal på plattformen. Efter desperat letande fann vi henne – i loket. Hon blev bestört när hon förstod att det skulle med rullstolar och permobiler. Hon sa först att det inte skulle gå, men hittade sedan två ramper som gick att använda för att få ombord permobilerna på tåget. Strax innan ramperna var på plats började dock tåget rulla några meter – med öppna dörrar. Till slut löste sig problemet med hjälp av två starka lokförare kom alla ombord på tåget som började rulla mot Eskilstuna. Ombordpersonalen gjorde så här långt allt rätt, hon ringde till Eskilstuna och ordnade så att en mobil ramp skulle kunna möta upp vid tåget så att alla skulle komma ur tryggt och säkert.

Problemen började riktigt på allvar när vi passerat Kvicksund. Tåget var något förenat på grund av att ombordlastningen av permobiler tog längre tid än vad som var beräknat för stoppet. Detta ville väl tågföraren tjäna in vilket gjorde att stoppet i Kvicksund blev så kort att två yngre killar med skateboard inte hade en chans att hinna av tåget innan det rullade vidare mot Eskilstuna. Killarna förklarade sin belägenhet för ombordpersonalen för att inte behöva betala biljett för den sträcka de åkt ofrivilligt. Det är här viktigt att påpeka att det inte var vår grupps fel att de unga killarna inte kunde lämna tåget. På grund av utformningen på X12 invändigt tog gruppen upp mycket plats, men det påverkade inte avstigningen utan det var det korta stoppet som var orsaken.

Efter samtalet med killarna uppsöker ombordpersonalen oss igen och börjar föreläsa för oss om hur man ska resa som funktionshindrad. Hon meddelade att SJ krävde att alla funktionshindrade bokar sina resor 24 timmar i förväg och uppger sina funktionshinder. Om så inte har skett har ombordpersonal eller förare rätt att avvisa den funktionshindrade av säkerhetsskäl. Det faktum att vi faktiskt i detta fall hade kontrollerat med SJs egen trafikledning via resebutiken i Eskilstuna och fått besked att det skulle vara ett tillgängligt regionaltåg spelade ingen roll för denna person, att trafikledningen dessutom fått vetskap om att det skulle finnas personer med speciella behov på tåget spelade inte heller någon roll, att SJ så vitt jag vet inte heller har en sån regel spelade inte heller det någon roll. (Trafikverket och Järnhusen som ansvarar för ledsagning och assistans på stationerna har däremot en 24-timmarsregel vid bokning av assistans.) Att SJ byter från ett tillgängligt tåg till ett tåg från tidigt 1990-tal som är väldigt oanpassat för funktionshindrade föreföll vara helt och hållet vårt, passagerarnas fel.Dessutom skulle vi vara tacksamma för att hon över huvud taget släppt oss, sina kunder, ombord på tåget. När vi vänligt påpekade att funktionshindrade som alla andra inte alltid planerar sitt resande på förhand och som alla andra kan köpa en biljett på stående fot – så länge man inte har behov av ledsagning eller stationsassistans – fick vi bara beskedet att om man är funktionshindrad måste man anpassa sig och inte vara lika flexibel, för sin egen och SJs säkerhet.

I Eskilstuna fanns en mobil lyft på plats som utlovat och avstigningen gick riktigt smidigt. Det är tragiskt att SJ har personal anställd som har en syn på funktionshindrade att de ska vara tacksamma för att de får nyttja allmänna kommunikationer. Att dessutom försöka uppfostra och tillrättavisa sina kunder när det är ens eget bolag som orsakat problemen är både dålig kundservice och bevis för att man kanske bör syssla med något annat än kundkontakt.

Jag hoppas nämligen att den här representanten har fel, att SJ inte har en regel som säger att deras funktionshindrade resenärer alltid måste förboka sina resor 24 timmar i förväg. I så fall är det åter dags för en anmälan av SJ till Diskrimineringsombudsmannen.

Trots ett mycket trevligt födelsedagsfirande för vår kamrat lämnar resan efter sig en bitter eftersmak. Vilket är väldigt tråkigt.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Mässa i Uppsala

I fredags och lördags ställde jag och min kollega ut oss själva och våra prylar på mässa i Uppsala. Det var den lokala SRF-föreningens teknikgrupp som arrangerade mässa i dagarna två i Handikappförbundens lokaler. Mässan blev något av ett antiklimax för oss eftersom Posten slarvat bort en stor del av de saker vi skulle visa upp. Ett 12.00-paket från huvudkontoret i Göteborg kom på driven och hann inte fram i tid, så det blev till att skrapa ihop det vi hade av hjälpmedel och hoppa på tåget till Uppsala. Teknikgruppen hade också ställt upp lite gamla hjälpmedel, bland annat en gammal punktdisplay och en världsgammal skanner. Kolla bara in det gigantiska kortet som medföljde.

Fredagskvällen spenderades med personal från en av konkurrenterna och det blev god mat och ett par öl innan sänggåendet.

Det var rätt mycket folk på plats på fredagen medan lördagen var betydligt lugnare. På lördagseftermiddagen packade vi åter ihop och tog tåget hem till huvudstaden. Det är alltid kul med mässor, men nu blir det skönt att njuta resten av helgen i ledighet.

Andra bloggar om: , , , , , , ,