Tack för påminnelsen Region Stockholm

I sju säsonger har jag haft min husvagn stått på Gålö i södra Stockholm. Tack vare färdtjänsten har jag också kunnat ta mig dit och därifrån när jag själv velat. Att som gravt synskadad ha haft möjligheten till ett sommarställe på det viset har betytt så otroligt mycket för mig. Men nu är det slut på det roliga, platsen jag stått på sedan 2013 är uppsagt och husvagnen ska säljas. Det har jag Region Stockholm att tacka för. 

Den 1 april i år infördes ett nytt färdtjänstavtal. Många var vi som hoppades på förbättring av färdtjänsten eftersom den varit ganska opålitlig, bilarna har varit försenade eller inte kommit alls, bolagen har haft för få fordon i trafik och förare och åkare har klagat på för dålig betalning. Det nya avtalet innebär otroligt förenklat att om du ska åka från centrala Stockholm eller Roslagen så får chaufförerna väldigt mycket mer betalt än om man åker från Södertörn. Man behöver inte vara någon Einstein för att förstå att förarna, som kör på provision, vill ha de välbetalda körningarna och gärna struntar i körningar man inte får lika bra betalt för. 

Resultatet blir att inga bilar kommer när jag bokat mina resor från Gålö. Att ta sig dit är aldrig något problem, jag bor på Södermalm och där får förarna bra betalt när de hämtar. Att komma därifrån igen har visat sig desto svårare. Innan det nya avtalet trädde i kraft så var det sällan något problem att ta sig från Gålö och in till min arbetsplats i en av närförorterna. Med det nya avtalet har det visat sig omöjligt att ta sig därifrån. Senast i torsdags fick jag vänta en timme och tjugo minuter innan det kom en bil. Och anledningen till att den kom var bara för att jag utnyttjade min rätt till resegaranti och alltså kunde lägga ut pengarna för en kontant taxi. Föraren som hämtade mig körde ett fordon som kör för Färdtjänsten, men han var alltså inte intresserad av att ta körningen förrän det blev ett kontantjobb.

Det är precis lika illa i andra delar av söderort. Som till exempel från det konferenshotell i Västerhaninge som ägs av synskaderörelsen. Där hade vi nyligen en ledarhundskurs som slutade på en söndageftermiddag. Den som fick vänta längst väntade över fyra timmar innan det kom en färdtjänstbil som kunde tänka sig att köra till lågpristaxa. 

Missnöjet med den nya prissättningen är stor hos förarna. De riktar dock sin ilska åt fel håll, mot Region Stockholm, när de i sjävla verket borde vara arga på sitt bolag. I Stockholms län har Cabonline fått över 90 procent av färdtjänstuppdragen och de har ju själva lämnat in anbud på vad de vill ha betalt för att köra. Ändå är det även mot Region Stockholm jag riktar min ilska. De har ett val när de gör sina upphandlingar. De skulle kunna välja kvalitet i stället för prisdumpning. De skulle kunna utforma upphandlingarna så att Cabonline inte la in anbud som alla som kan det minsta om matematik förstår inte är ekonomiskt hållbara. 

Ändå sitter Kristoffer Tamsons (m), trafikregionrådet i Region Stockholm och stolt skryter om hur bra han tycker att färdtjänsten fungerar i Stockholm län. All statistik pekar nämligen på det. Och det är inte så konstigt. Man får nämligen svar så som man frågar. Jag har haft färdtjänst i Stockholm i tjugo år i höst och jag har många gånger blivit uppringd av det företag som gör kundundersökningar åt färdtjänsten. De vill alltid fråga om en specifik resa och hur den har fungerat. Av någon outgrundlig anledning så har det i alla fall när de ringt handlat om en resa där bilen kommit exakt i tid. Den som tror att det är ren slump kan ju få fortsätta tro det. Jag tror i alla fall inte det. 

Så efter en säsong när jag dragit mig för att åka till Gålö och min älskade husvagn eftersom jag aldrig vet hur eller om jag kommer därifrån fattade jag tillslut beslutet att det var lika bra att inte förlänga avtalet och i stället försöka sälja husvagnen. 

Igår fick jag hjälp av några vänner att ta ner tält, kasta trädäck och slutligen köra vagnen från campingplatsen.

Tack Region Stockholm för att ni förvägrade mig möjligheten att få ha ett sommarställe och att ni inskränker mitt liv med en ickefungerande färdtjänst. 

Jag vet ju hur det är: Jag och andra med funktionsnedsättningar ska inte tro att vi ska kunna få vara en del i samhället som alla andra. Vi ska veta vår plats och att vi inte är lika mycket värda som de som inte har en funktionsnedsättning. Tack Region Stockholm för att ni påminde mig om det. 

Andra bloggar om: , , , , ,

Om färdtjänsten i ABC

Sveriges Radio har under en tid granska färdtjänst på olika sätt, bland annat genom radioprogrammet Kaliber i P1. Det handlar väldigt mycket om bristande punktlighet och bemötande från chaufförerna. Jag ska återkomma till debatten i ett annat inlägg. Idag har jag dock intervjuats av SVT:s regionala nyhetsprogram ABC om färdtjänsten. Detta inslag låg som toppnyhet i kvällens sändning. Kul!

Färdtjänsten smygförsämras, igen

TaxibilNytt år och därmed också nya möjligheter för Stockholms Läns Landsting att försvåra livet för oss som tvingas använda Färdtjänst. Sedan tidigare är antalet resor i Stockholms Färdtjänst begränsat till 72 i grundtilldelning och till sammanlagt totalt 198 resor per år. Det innebär att man får göra 3,8 resor per vecka, det vill säga inte ens 2 tur och retur-resor. Detta handlar nu om ”fritidsresandet” det vill säga det inkluderar inte resor till och från från arbete eller skola. Som det har fungerat förut har man den 1 januari fått sina 72 nya resor för året och sedan har det fyllts på med 32 resor per kvartal – förutsatt att man gjort av med tillräckligt mycket resor.

Nu har man beslutat sig för att ändra systemet. Man påstår att anledningen är att det ska bli enklare och mer överskådligt men i skälva verket tror jag det snarare handlar om att man vill begränsa folks utnyttjande av färdtjänsten. Det ska vara krångligt att förstå för då reser folk mindre. Dessutom kan det ju vara så att folk gör av med mer resor vintertid eftersom det i allmänhet är svårare för funktionshindrade av alla sorter att ta sig fram då. Det man har gjort nu är nämligen att man också delat upp tilldelningen av de 72 resorna. Dessa delas nu ut i portioner om 18 fyra gånger per år. 1 januari fick vi nu alltså den otroliga tilldeningen av 18 resor för kvartal 1. När man har gjort av med 6 av dessa och kommit ner till 12 så får man 32 till. Då har man fått kvartalets totala pott på 50 resor. Den 1 april får man 18 nya resor i tilldelning och om man under kvartalet kommer under 12 resor får man 32 nya och så vidare kvartal 3 och 4.

På det här sättet kan man inte göra av med ”för mycket” resor någon del av året och får således inte bestämma själv hur man vill fördela sitt resande.

Är man under 25 så har man dock fritt antal resor per år. Det vore mycket intressant att se hur personer under 25 använder sina resor, hur många de gör av med och hur deras resemönster ser ut. Det känns nämligen som den här administrationen kring resor bara är löjlig. Det är ytterst tveksamt om folk skulle börja utnyttja färdtjänst så himla mycket mer bara för att antalet resor skulle vara obegränsat. Speciellt inte med tanke på att de flesta resenärer måste åka samplanerat med andra färdtjänstkunder – ett faktum som knappast bidrar till lust att resa.

Det fanns en tid, på det glada 90-talet när färdtjänst i Stockholm såg annorlunda ut. Då fick man nämligen ringa direkt till taxibolagen, eller direkt till sin favoritchaufför om man så ville. Det gjorde att folk kände sig tryggare när de reste och det var också lättare att passa tider och planera sitt liv. Dessutom fungerade systemet på ett bra sätt så att de chaufförer som inte var trevliga eller på annat sätt inte skötte sig inte fick några jobb medan bra och trevliga chaffisar fick mer jobb. Så kunde man ju inte ha det, för då kunde ju de funktionshindrade resa för mycket. Dessutom var det djupt orättvist eftersom dåliga taxichaufförer inte fick några köruppdrag. Därför införde man central beställningscentral och resorna började samplaneras – ofta in absurdum. Även här vore det intressant att se om samplaneringssystemet verkligen sparat så många kronor åt landstingen. Jag är tveksam till om vinsterna är så stora som man vill ge sken av.

Apropå försämringar så har en ny skrämmande trend dykt upp i Stockholm när det gäller färdtjänst, nämligen att ansökan efter ansökan avslås. Folk blir tillstyrkta färdtjänst av såväl syncentraler, ögonläkare och kommunala handläggare, men landstinget avslår. Anledningen är att personen anses kunna nyttja den kollektiva trafiken. Ärendena överklagas till Förvaltningsrätten där den som ansökt om färdtjänst oftast vinner. I vissa fall har det till och med räckt att personen i fråga meddelat att man ska överklaga beslutet så har det ändrats. Det är en skrämmande utveckling, för återigen, det är ju knappast så att färdtjänsten skulle vara ett förstahandsval om det fanns några alternativ. De flesta av oss skulle nog exempelvis ha egen bil om det bara gick.

Men det är ju en genomgående trend i vårt nuvarande, Alians-styrda Sverige, att misstro medborgarna. Man tror att folket kommer att fuska med alla till buds stående medel. Kanske tänker politikerna ”Genom sig själv känner man andra”?

Andra bloggar om: , ,

Sjukresa med ledarhund – glöm det!

SjukresekortEftersom vår dotter kräver rätt mycket besök hos olika vårdgivare just nu har vi fått ett sjukresekort som gör det möjligt att få åka taxi till och från sjukhus, syncentral och liknande. Har man färdtjänst har man per automatik rätt att bli beviljad sjukresor.

Både jag och Elins mamma har färdtjänsttillstånd, båda med tillstånd för att åka med ledarhund. Vi båda har också tidigare haft egna sjukresekort där ledarhundstillståndet har lagts in. Döm därför om min förvåning när vi försökte få vårdgivarna att lägga in det på Elins sjukresekort och det inte gick. Jag ringde då till Färdtjänstens kundservice för att få hjälp av dem och fick då beskedet att man inte får åka sjukresor med ledarhund och att detta ska vara ett politikerbeslut. Lösningen blir att vid bokningen be beställningsoperatören skriva att ledarhund ska medfölja i det noteringsfält som finns. Han påpekade dock att taxibolaget inte har någon som helst skyldighet att köra hunden utan kan bomma körningen om de vill. När jag ringde resebokningen vägrade de dessutom att göra som kundtjänsten föreslagit utan kopplade mig bara vidare – till kundtjänsten.

Dagens två resor gick dock bra – hunden fick följa med. Men det skapar ju en stor oroskänsla när det är så här, man vet inte om man kan komma iväg dit man ska och man vet inte heller om man kommer att komma hem igen. Jag fick hjälp av resegarantin, den kundservice som hjälper till om fordonen inte kommer, att boka min resa hem. Tjejen jag pratade med där tyckte precis som jag att det är absurt att man inte får åka sjukresa med ledarhund. ”Ska de förbjuda rullstolar nästa gång?” frågade hon. Det är en mycket relevant fråga.

Frågan är om det verkligen är ett taget beslut att just ledarhundar inte får åka sjukresa, eller om det bara är en tolkning som färdtjänsten gör. Det tål att forskas vidare i – vilket jag definitivt ska göra.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Den svåra konsten att läsa innantill

Djur, Färdtjänst, KombiIdag har jag varit på ett jobb i Uppsala hela dagen. Trött efter dagens arbete bokar jag Färdtjänst för att ta mig hem snabbt och smidigt. För att lättare hitta bilen bokar jag den oftast från Taxistoppet vid Arlanda Express. Där är det mindre folk som rör sig och således lättare både för mig och föraren.

Idag kom bilen några minuter sent och föraren kommer fram och frågar om jag bokat. Jag bekräftar att det är så och han börjar då omedelbart tjafsa om att jag inte talat om för Färdtjänsten att jag har en ledarhund med mig. Jag förklarar att det visst står i bokningen, att det alltid står och att han inte hade fått uppdraget alls om han inte hade haft en hundklassning på sin bil. Han bestämmer sig trots att han påstår sig inte köra hund för att transportera mig.

Under resan hem poängterar han flera gånger att det är ett ”jävla skit” att förarna inte får korrekt information och att det är ren katastrof att han måste köra hund fast det inte står på hans beställning.

När vi närmar oss mitt hem lägger han sig i vänsterfil i stället för att köra rakt fram vid näst sista rödljuset, jag påpekar att vi ska rakt fram och sedan höger. Han kör rakt fram men fortsätter ligga i vänsterfil. Jag säger åter höger, och han upprepar vänster. När jag till slut får honom att förstå att det faktiskt är höger som gäller, tränger han sig rakt framför en annan bil som tar sig fram på trafikleden i tämligen hög hastighet för att köra in på min gata.

Väl där inser jag att det uppenbarligen inte bara är vissa basala kunskaper i trafikvett och skillnad på höger och vänster den här chauffören saknar. Han kan uppenbarligen inte heller läsa, nämligen.

För att bevisa sin tes om hur rätt han har ger han mig nämligen slipen på sitt köruppdrag. Där det på första raden står ”DJUR, FÄRDTJÄNST, KOMBI”…

(En liten kul detalj var för övrigt när jag och kollegan kom till Uppsala i morse. Vi frågade första bilen från Uppsala Taxi om han ville ta hund. Han frågade vart vi skulle åka, när han fick höra adressen meddelande han att ”då tar jag inte hund”. Tydligen var resan för kort för att förlora första platsen i kön på centralstationen…)

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Färdtjänst, för att vardagen ska funka?

– Färdtjänsten är nödvändig för att livet och vardagen ska fungera för många av våra kunder, säger Anna Starbrink (FP) i ett Pressmeddelande på Folkpartiets webplats.

Hon har rätt, färdtjänsten är en nödvändighet för väldigt många funktionshindrade. I Stockholm är resandet begränsat. Grundtilldelningen är 72 resor per år som sedan ökas ut om man reser mer. Det FP nu vill göra är att höja denna maxgräns ytterligare. Vidare i samma pressmeddelande säger man:

Att ge färdtjänstresenärerna möjlighet till utökat resande är en självklarhet när vi har möjlighet till det, och känns särskilt skönt efter de nedskärningar som drabbade också resetilldelningen under S-styret förra mandatperioden, säger Anna Starbrink (FP), ordförande i färdtjänstnämnden.

Det är lite intressant. Så vitt jag kan minnas har resetilldelningen varit konstant under väldigt många år. Ja, resorna har utökats av Aliansen, men de har samtidigt infört nya regler och begränsningar i färdtjänsten. I en utredning inför ett nytt regelverk sas bland annat att man behövde komma till rätta med ett utbrett fuskande i Färdtjänsten.

Det är ett väldigt intressant resonemang. Varför skulle man vilja fuska och överutnyttja färdtjänsten, en färdtjänst som är fruktansvärt bristfällig. Det är däför också ett extra hån att man påstår att hela 91% av färdtjänstresenärerna är nöjda och ger högsta betyg på sitt resande, enligt ett annat pressmeddelande på samma sajt. Fast det är inte så konstigt. Man har nämligen ett väldigt utstuderat sätt att mäta detta på. Naturligtvis vet man vilka resor det varit problem med, som gör att man ringer resegarnatin, skriver klagomål och så vidare. Därför väljer de ut en specifik resa man gjort med färdtjänsten där det inte inkommit klagomål och ringer och ställer frågor om just denna resa. Man får inte ge några andra synpunkter om något annat än om den specifika resan, man får inte lämna några fritextkommentarer, ingenting.

Jag har utsatts för den här typen av undersökning vid två olika tillfällen och båda gångerna gällde det naturligtvis inte en problemresa. Det har aldrig ringt någon och frågat om alla de resor jag bommat bort för att det varit fel fordonstyp, överfulla lastutrymmen, otrevliga chaufförer och så vidare. Inte heller om alla de resor när det inte kommit någon bil alls eller när den kommit väldigt sent. Inte heller frågade man om den resa jag gjorde när taxibolaget, Stockholm Transfer Taxi, höll på körningen i 22 minuter över utsatt beställningstid trots att man hade lediga bilar i området. (Den chaufför som fick köruppdraget hade stått ledig i över 45 minuter mindre än 2 minuter från adressen där jag var). Så självklart, med väldigt nogrann urvalsprocess kan bevisa vilken statistik som helst.

Men, tillbaka till detta med resetilldelningen. Nu slår sig ju nämligen Anna Starbrink för bröstet och vill tala om hur de gör… hur var det nu de sa, just det… de ska få livet och vardagen ska fungera för kunderna. Den nya resetilldelningen blir 198 stycken per kalenderår. Det är alltså 16,5 resor i månaden eller 3,8 resor i veckan, det vill säga inte ens två tur och returresor i veckan. Detta gäller naturligtvis bara privatresor, det vill säga det som Färdtjänsten ibland lite vanvördigt kallar ”nöjesresor”. För arbete eller studier får man 2 resor per dag, dock bara till och från jobbet. Om man skulle råka ha behov att resa i jobbet, där andra kollegor tar tunnelbana eller buss, så förväntas arbetsgivaren finansiera taxiresorna. Det är ju verkligen ännu en sak som gör oss funkisar mer attraktiva på arbetsmarknaden, eller hur?

Så. Nu förväntas vi samfält tacka Anna Starbrink för att hon får vardagen att fungera med 3,8 enkelresor per vecka. Fantastiskt! 3,8 resor med sena bilar, otrevliga chaufförer och ett samplaneringssystem värdigt en polsk riksdag. Jadå, Aliansens Sverige ÄR fantastiskt!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Äntligen SL Access

SL Access-kortIdag har jag äntligen fått mitt nya Färdtjänstkort med inbyggt SL Access. Det var redan i juli man lovade att de skulle komma, men så blev det inte. Det innebär att jag inte längre behöver passera de manuella spärrarna i tunnelbanan och på pendeltågen utan numera kan ta mig in genom de automatiska spärrarna. Det sparar tid och är många gånger enklare.

Enda gångerna man nu behöver passera de manuella spärrarna är vid de tillfällen man har en ledsagare med sig då SL Access bara släpper igen en person genom spärrarna och korten blir oläsliga ett par minuter efter att man passerat en spärr, så det går inte att på det viset öppna flera gånger.

Ännu är inte kortet premiäråkt – det får bli på väg till jobbet i morgon.

Andra bloggar om: , , ,

TaxiKurir ljuger om klagomål

OBS! Detta inlägg publicerades 21 december 2009. Bengt Erkii som citeras i Aftonbladet arbetar inte längre hos TaxiKurir

Aftonbladet skriver idag om Färdtjänsten i Stockholm och då framförallt om Taxi Kurir som är boven i just det här dramat.

Enligt Taxi Kurirs VD i Stockholm är det extremt ovanligt att bolaget har missnöjda kunder inom färdtjänsten.

– Ungefär en promille rapporterar in fel. Och då kör vi flera tusen i veckan. Alla våra förare har genomgått en speciell utbildning för att köra äldre, säger VD Bengt Erkki.

Det här måste vara den största lögnen i Aftonbladets historia – och dem har ändå mycket på sitt samvete. Alla som åker Färdtjänst i Stockholm vet att Taxi Kurir är ett av de sämsta bolagen som någonsin fått bedriva färdtjänsttrafik. Det enda bolaget som är sämre är Stockholm Tranfser Taxi. Både Transfer och Taxi Kurir har i upphandlingar sålt sig till lägsta möjliga pris, ett pris som alla med lite vett förstår innebär en förlustaffär om man skulle betala marknadsmässiga löner. Det gör att dem kanske inte kan lyckas få de bästa chaufförerna. Vi är många som varit utsatta för vansinnesresor med Taxi Kurir och som vet att de har chaufförer som exempelvis inte behärskar ett enda ord svenska. När en del av dem dessutom måste ringa en kompis för att höra hur taxametern ska startas är det ju inte en helt orimlig fundering när man undrar om de har taxilegitimation, eller i vissa fall ens körkort.

Att påstå att det skulle vara bara en promille av alla körningar som de får klagomål på måste vara en lögn. Jag har själv bara under det gångna året klagat på ett kanske femtiotal resor gjorda med Taxi Kurir, och lär inte vara ensam om det.

Relaterat:
Nomell.se: Taxi Kurir märker sina bilar för synskadade

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Färdtjänstkort med SL Access dröjer

För några veckor sedan damp det ner ett informationsutskick från Färdtjänsten där de stolt meddelade sitt samgående med SL och att det skulle innebära att man efter 1 juli skulle börja leverera nya Färdtjänstkort på SL Access – det vill säga så att man även som Färdtjänsttagare ska kunna passera automatiska spärrar i Tunnelbanan och på pendelstationerna.

Jag som har ett kort som knappt håller ihop längre har hållit ut i väntan på de nya korten och ringde därför idag för att höra hur lång tid de automatiska utskicken skulle dröja eller om man kunde beställa ett nytt kort och få det på SL Access. Då blev jag informerad om att lanseringen ännu en gång har blivit uppskjuten – det är nästan 1,5 år sedan vi blev lovade SL Access första gången. Nu säger man ”någon gång i slutet av året, kanske”.

Det är ju bra att Färdtjänsten åter igen går ut med desinformation. Kundtjänst säger att man inte han stoppa utskicket och det är nog sant – men varför gjordes det över huvud taget om man inte var säker på att det skulle bli klart?

Andra bloggar om: , , ,

Utan färdtjänst i natten…

brev-ftjIgår kväll åkte jag ut till Almåsa för att träffa bland andra Magnus som var ute där på kurs. Magnus har nyligen tagit sitt amatörradiocertifikat och han har därför köpt en av mina gamla riggar.

Det blev en trevlig kväll med några öl, gott sällskap och när lördag hade blivit söndag tog vi oss ett dopp i poolen med påföljande bastu.

Därefter skulle jag och Skippen försöka ta oss åter till civilisationen. Det visade sig vara lättare sagt än gjort det. Jag visste redan på förhand att Färdtjänsten skulle utföra servicearbeten på de båda automatiska bokningssystemen under natten. Normalt kan man boka både via telefon och internet utan att behöva prata med en levande människa vilket i de flesta fall är att föredra. Hur som helst så återstår således bara att ringa den vanliga, manuella, resebeställningen. Men även det visade sig omöjligt eftersom det inte fanns någon där som svarade. Jag väntade både länge och väl i telefonkö innan jag gav upp. Jag försökte då i stället ringa Färdtjänstens resegaranti men även där var det total tystnad.

Slog en signal till Taxi 020 men de hade inga bilar i närheten som skulle kunna köra hund, däremot visste de berätta att det var Roslagstaxi som hanterade Resebeställningen under natten och att de kände till att den inte fungerade. Jag fick ett alternativt telefonnummer att prova men det gick inte bättre det. Slutligen ringde jag Taxi Nynäs och bad dem frakta hem mig och Skippen.

De skickade fram en bil och det blev till att hosta fram kreditkortet och betala de 574 kronor det kostade att få komma hem. Nu har jag gjort en klagoskrift till Färdtjänsten där jag bett att återfå utlagda summor. De brukar inte krångla med sådant men det tar ju ändå någon eller några veckor innan man får pengarna tillbaka vilket är drygt.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,