– Färdtjänsten är nödvändig för att livet och vardagen ska fungera för många av våra kunder, säger Anna Starbrink (FP) i ett Pressmeddelande på Folkpartiets webplats.
Hon har rätt, färdtjänsten är en nödvändighet för väldigt många funktionshindrade. I Stockholm är resandet begränsat. Grundtilldelningen är 72 resor per år som sedan ökas ut om man reser mer. Det FP nu vill göra är att höja denna maxgräns ytterligare. Vidare i samma pressmeddelande säger man:
Att ge färdtjänstresenärerna möjlighet till utökat resande är en självklarhet när vi har möjlighet till det, och känns särskilt skönt efter de nedskärningar som drabbade också resetilldelningen under S-styret förra mandatperioden, säger Anna Starbrink (FP), ordförande i färdtjänstnämnden.
Det är lite intressant. Så vitt jag kan minnas har resetilldelningen varit konstant under väldigt många år. Ja, resorna har utökats av Aliansen, men de har samtidigt infört nya regler och begränsningar i färdtjänsten. I en utredning inför ett nytt regelverk sas bland annat att man behövde komma till rätta med ett utbrett fuskande i Färdtjänsten.
Det är ett väldigt intressant resonemang. Varför skulle man vilja fuska och överutnyttja färdtjänsten, en färdtjänst som är fruktansvärt bristfällig. Det är däför också ett extra hån att man påstår att hela 91% av färdtjänstresenärerna är nöjda och ger högsta betyg på sitt resande, enligt ett annat pressmeddelande på samma sajt. Fast det är inte så konstigt. Man har nämligen ett väldigt utstuderat sätt att mäta detta på. Naturligtvis vet man vilka resor det varit problem med, som gör att man ringer resegarnatin, skriver klagomål och så vidare. Därför väljer de ut en specifik resa man gjort med färdtjänsten där det inte inkommit klagomål och ringer och ställer frågor om just denna resa. Man får inte ge några andra synpunkter om något annat än om den specifika resan, man får inte lämna några fritextkommentarer, ingenting.
Jag har utsatts för den här typen av undersökning vid två olika tillfällen och båda gångerna gällde det naturligtvis inte en problemresa. Det har aldrig ringt någon och frågat om alla de resor jag bommat bort för att det varit fel fordonstyp, överfulla lastutrymmen, otrevliga chaufförer och så vidare. Inte heller om alla de resor när det inte kommit någon bil alls eller när den kommit väldigt sent. Inte heller frågade man om den resa jag gjorde när taxibolaget, Stockholm Transfer Taxi, höll på körningen i 22 minuter över utsatt beställningstid trots att man hade lediga bilar i området. (Den chaufför som fick köruppdraget hade stått ledig i över 45 minuter mindre än 2 minuter från adressen där jag var). Så självklart, med väldigt nogrann urvalsprocess kan bevisa vilken statistik som helst.
Men, tillbaka till detta med resetilldelningen. Nu slår sig ju nämligen Anna Starbrink för bröstet och vill tala om hur de gör… hur var det nu de sa, just det… de ska få livet och vardagen ska fungera för kunderna. Den nya resetilldelningen blir 198 stycken per kalenderår. Det är alltså 16,5 resor i månaden eller 3,8 resor i veckan, det vill säga inte ens två tur och returresor i veckan. Detta gäller naturligtvis bara privatresor, det vill säga det som Färdtjänsten ibland lite vanvördigt kallar ”nöjesresor”. För arbete eller studier får man 2 resor per dag, dock bara till och från jobbet. Om man skulle råka ha behov att resa i jobbet, där andra kollegor tar tunnelbana eller buss, så förväntas arbetsgivaren finansiera taxiresorna. Det är ju verkligen ännu en sak som gör oss funkisar mer attraktiva på arbetsmarknaden, eller hur?
Så. Nu förväntas vi samfält tacka Anna Starbrink för att hon får vardagen att fungera med 3,8 enkelresor per vecka. Fantastiskt! 3,8 resor med sena bilar, otrevliga chaufförer och ett samplaneringssystem värdigt en polsk riksdag. Jadå, Aliansens Sverige ÄR fantastiskt!
Andra bloggar om: funktionshinder, färdtjänst, färdtjänsten, folkpartiet, fp, Anna Starbrink, Aliansen, Stockholm, SL, funktionshindrade, resor, handikapp, val 2010
