En dag i Berwaldhallen

digitalradioI går så var jag och två kollegor i Berwaldhallen för att få lite mer kött på benen kring övergången från analog till digital marksänd radio.

Vi är remissinstans och det har fallit på mig att skriva ett remissvar. Det passar ju väldigt bra eftersom just radio ju är ett av mina stora privata intressen.

Under dagen så fick vi dels en dragning av Nina Wormbs som är den som gjort utredningen och den föreslagna planen för övergång. Målet är att man ska kunna släcka ner det nuvarande FM-nätet senast 2022 förutsatt att 99,8% av befolkningen har täckning av den nya tekniken.

Vi fick också höra cheferna för Sveriges Radio, SBS Discovery och MTG Radio om deras tankar kring övergången till digital radio. De är väldigt samstämmiga och verkar alla väldigt taggade på att dra igång. Det enda som fattas är det politiska beslutet.

Det som är riktigt intressant med digitalradio är att man ökar utbudet av kanaler enormt. Totalt kommer det gå att köra cirka 60 radiokanaler i nätet och det är mycket mer än vad som får plats på FM-bandet idag. Dessutom kommer kostnaderna för utsändning att bli mycket billigare vilket gör det möjligt för fler att komma ut och sända. SBS och MGT har ju idag en nästan total dominans på den komersiella radion och det är inte nyttigt. Förhoppningsvis kan fler aktörer komma igång och framförallt hoppas jag på mer nichad radio. Det blir nog också lättare för nya aktörer att få ekonimisk bäring på sina kanaler när man kan sända rikstäckande.

Man funderar på hur man ska göra med närradion, en idé är att den under överskådlig tid ska stanna på FM-bandet, något som jag tycker låter som en dålig idé. Ett annat alternativ som det pratas om är att kanske öppna möjligheten för community radio på ett mer rikstäckande plan. Närradion är ju idag en lokal föreningsradio men föreningar är ju inte alltid lokala och det finns andra sammanslutningar som skulle vilja kunna sända över hela landet. Jag hoppas ju på att även ideella webbstationer som Soundic Radio ska kunna hitta en plats och få vara med i DAB+.

Vi fick också höra om exemplet Norge. Norge är ju före oss och det finns mycket att lära av övergången i Norge när vi gör det i Sverige.

Det var en mycket intressant dag och jag hoppas verkligen på att det politiska beslutet fattas så att branchen kan komma igång med digital marksänd radio.

Ur vårt perspektiv, jobbets alltså, är det framförallt tillgängligheten när det gäller själva radioapparaterna som vi kommer fokusera på. Vi vill naturligtvis att de ska vara så användbara som möjligt för personer med synnedsättning.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

#ingenskafalla – Om en trygg tunnelbana för alla

Synskadades Riksförbund Stockholm och Gotlands län genomför just nu en kampanj för en säkrare tunnelbana. Många synskadade har skadats i tunnelbanan, mer än en har dött.

Kampanjen har dels gjort en film och dels en pågående namninsamling. Skriv gärna på den för att få en tunnelbana där man inte behöver änglavakt för att överleva. Själv har jag haft tur och aldrig ramlat ner på spåret, men det har helt klart varit nära vid några tillfällen.

Filmen finns i två versioner, en vanlig och en syntolkad.
Vanlig version:

Syntolkad version:

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Fastkedjad vid Sveriges Riksdag

2014-06-23 10.32.16Idag slutdebatterade riksdagen förslaget till en lag som ska klassa otillgänglighet som diskriminering. Förslaget har många brister, bland annat att det undantar alla ställen med färre än tio anställda – vilket skulle undanta 90% av alla restauranger och caféer. Det sägs dessutom att man måste ha en varaktig kundrelation för att stället ska behöva bli tillgängligt – och hur lätt är det att skaffa en sån om man inte ens kommer in. Dessutom är ledarhundsförare helt utelämnade från förslaget.

Med anledning av detta så genomförde vi idag en aktion vid Riksdagen. Jag och några av mina kollegor och förtroendevalda på SRF kedjades fast vid en pelare vid riksdagshuset. Syftet var att visa hur fastkedjade vi blir om den här lagen blir verklighet.

I mer än en timme stod vi där, delade ut flygblad och ropade slagord. Riksdagens väktare höll sig lugna men frågade om vi avsåg att lämna stället. När vi sa att vi inte ville det så kallade de på Polisen som infann sig något senare. De var väldigt trevliga, frågade om syftet och konstaterade att det ju råder både yttrandefrihet och demonstrationsfrihet i Sverige och att de inte hade något emot att vi stod kvar. Vi avslutade aktionen efter drygt en timme och en kvart.

Jag tror inte att det här kommer påverka beslutet Riksdagen fattar i morgon men det är ändå en viktig markering och det var kul att delta.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Ett bra dåligt exempel

2014-05-28 15.20.02
Bilden föreställer ett vägarbete vid ett övergångsställe nära Hökarängen T. Vägarbetet är utmärkt med fyra ”plastpelare” som inte ens står i arbetets fyra hörn.

Man kan gräva upp en gata och sen bara ställa ut små markeringar och låta bli att ställa ut riktiga koner med plastband emellan. Man kan också låta bli att ställa ut riktiga solida markeringar för ett vägarbete. Allt det kan man göra. Men det är inte rätt. I synnerhet inte i ett av de områden i Stockholm som har högst andel personer med synnedsättning.

Man kan ju tycka att Stockholm Stad som säger sig satsa på tillgänglighet och säkerhet i trafikmiljön borde lära sina entreprenörer att sköta sig bättre när de gör arbeten på kommunal mark. Nu har man dessutom tagit helg och troligen kommer det att se ut så här till bortåt måndag. Det här är ett riktigt dåligt exempel på hur det inte ska se ut. Skaderisken är väldigt hög.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Om färdtjänsten i ABC

Sveriges Radio har under en tid granska färdtjänst på olika sätt, bland annat genom radioprogrammet Kaliber i P1. Det handlar väldigt mycket om bristande punktlighet och bemötande från chaufförerna. Jag ska återkomma till debatten i ett annat inlägg. Idag har jag dock intervjuats av SVT:s regionala nyhetsprogram ABC om färdtjänsten. Detta inslag låg som toppnyhet i kvällens sändning. Kul!

Vardagshjältar på Sjuan

112
Bild: TV4-Gruppen

I kväll började en ny omgång av reality-serien 112 på liv och död på Sjuan. Det är 9:e säsongen av programmet som följer poliser, brandmän och ambulanspersonal i deras arbete att rädda liv och skapa trygghet.

Denna säsong är dock lite extra kul att titta på då de följer lokala vardagshjältar i form av Polisen i Haninge och personalen på Farsta Brandstation i Hökarängen. Eftersom vi tidigare bott i Haninge så är det kul att se de uppdrag de arbetar med där. Serien sänds i 36 avsnitt måndag till onsdag klockan 20.00 på Sjuan. Nytt för i år är också ”Det hände mig”-avsnitten där personer som drabbats av olyckor berättar om händelserna och vägen tillbaka. Programmen finns också på TV4Play men kräver då Premium-abonnemang.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Färdtjänsten smygförsämras, igen

TaxibilNytt år och därmed också nya möjligheter för Stockholms Läns Landsting att försvåra livet för oss som tvingas använda Färdtjänst. Sedan tidigare är antalet resor i Stockholms Färdtjänst begränsat till 72 i grundtilldelning och till sammanlagt totalt 198 resor per år. Det innebär att man får göra 3,8 resor per vecka, det vill säga inte ens 2 tur och retur-resor. Detta handlar nu om ”fritidsresandet” det vill säga det inkluderar inte resor till och från från arbete eller skola. Som det har fungerat förut har man den 1 januari fått sina 72 nya resor för året och sedan har det fyllts på med 32 resor per kvartal – förutsatt att man gjort av med tillräckligt mycket resor.

Nu har man beslutat sig för att ändra systemet. Man påstår att anledningen är att det ska bli enklare och mer överskådligt men i skälva verket tror jag det snarare handlar om att man vill begränsa folks utnyttjande av färdtjänsten. Det ska vara krångligt att förstå för då reser folk mindre. Dessutom kan det ju vara så att folk gör av med mer resor vintertid eftersom det i allmänhet är svårare för funktionshindrade av alla sorter att ta sig fram då. Det man har gjort nu är nämligen att man också delat upp tilldelningen av de 72 resorna. Dessa delas nu ut i portioner om 18 fyra gånger per år. 1 januari fick vi nu alltså den otroliga tilldeningen av 18 resor för kvartal 1. När man har gjort av med 6 av dessa och kommit ner till 12 så får man 32 till. Då har man fått kvartalets totala pott på 50 resor. Den 1 april får man 18 nya resor i tilldelning och om man under kvartalet kommer under 12 resor får man 32 nya och så vidare kvartal 3 och 4.

På det här sättet kan man inte göra av med ”för mycket” resor någon del av året och får således inte bestämma själv hur man vill fördela sitt resande.

Är man under 25 så har man dock fritt antal resor per år. Det vore mycket intressant att se hur personer under 25 använder sina resor, hur många de gör av med och hur deras resemönster ser ut. Det känns nämligen som den här administrationen kring resor bara är löjlig. Det är ytterst tveksamt om folk skulle börja utnyttja färdtjänst så himla mycket mer bara för att antalet resor skulle vara obegränsat. Speciellt inte med tanke på att de flesta resenärer måste åka samplanerat med andra färdtjänstkunder – ett faktum som knappast bidrar till lust att resa.

Det fanns en tid, på det glada 90-talet när färdtjänst i Stockholm såg annorlunda ut. Då fick man nämligen ringa direkt till taxibolagen, eller direkt till sin favoritchaufför om man så ville. Det gjorde att folk kände sig tryggare när de reste och det var också lättare att passa tider och planera sitt liv. Dessutom fungerade systemet på ett bra sätt så att de chaufförer som inte var trevliga eller på annat sätt inte skötte sig inte fick några jobb medan bra och trevliga chaffisar fick mer jobb. Så kunde man ju inte ha det, för då kunde ju de funktionshindrade resa för mycket. Dessutom var det djupt orättvist eftersom dåliga taxichaufförer inte fick några köruppdrag. Därför införde man central beställningscentral och resorna började samplaneras – ofta in absurdum. Även här vore det intressant att se om samplaneringssystemet verkligen sparat så många kronor åt landstingen. Jag är tveksam till om vinsterna är så stora som man vill ge sken av.

Apropå försämringar så har en ny skrämmande trend dykt upp i Stockholm när det gäller färdtjänst, nämligen att ansökan efter ansökan avslås. Folk blir tillstyrkta färdtjänst av såväl syncentraler, ögonläkare och kommunala handläggare, men landstinget avslår. Anledningen är att personen anses kunna nyttja den kollektiva trafiken. Ärendena överklagas till Förvaltningsrätten där den som ansökt om färdtjänst oftast vinner. I vissa fall har det till och med räckt att personen i fråga meddelat att man ska överklaga beslutet så har det ändrats. Det är en skrämmande utveckling, för återigen, det är ju knappast så att färdtjänsten skulle vara ett förstahandsval om det fanns några alternativ. De flesta av oss skulle nog exempelvis ha egen bil om det bara gick.

Men det är ju en genomgående trend i vårt nuvarande, Alians-styrda Sverige, att misstro medborgarna. Man tror att folket kommer att fuska med alla till buds stående medel. Kanske tänker politikerna ”Genom sig själv känner man andra”?

Andra bloggar om: , ,

Avslag till varje pris

TV4_logoKvällens Kalla fakta handlar om företaget KommunLex vars ägare, juristen Jonas Reinholdson, reser land och rike runt för att lära kommuner hur man gör vattentäta avslag i LSS-ärenden för personlig assistans, ledsagning och kontaktfamiljer till exempel. Programmet visar inslag med dold kamera som visar på en fruktansvärd människosyn.

Se programmet här
Pressmeddelande från SRF:s ordförande Håkan Thomsson

Synskadades kompetens måste få kosta

Vi behöver hjälp att hitta testpersoner för att hjälpa oss att testa tillgängligheten på Svenskfilms webbplats SF.se Vi behöver personer som har synnedsättning och använder skärmläsare och personer som är synsvaga. Vi genomför tester den 20 och 21 november på vårt kontor Döbelnsgatan 21 i Stockholm. Om ni kan hitta personer som är intresserade kan de höra av sig till mig så bokar vi en tid. Deltagare får en triss lott för besväret.

Nu och då, tyvärr alldeles för ofta, kommer det mail med innehåll ungefär som det ovan. Just i det här fallet är det företaget Funka Nu AB som söker testpersoner. Funka Nu arbetar med tillgänglighet på internet och gör bland annat tillgänglighetstester och föreslår förbättringar på webplatser och tjänster. Dem är flitigt utnyttjade och är på många sätt branchledande. De bedriver en kommersiell verksamhet, det är alltså inte frågan om någon ideell verksamhet på något vis.

Utan att veta exakt kan jag tänka mig att de tar ganska bra betalt av företag och organisationer som utnyttjar deras tjänster. Och det säger jag inget om, det är ett komplext arbete och en kompetens som bör få kosta. Det jag däremot vänder mig emot är att man utnyttjar synskadade att jobba gratis åt dem.

Det är allt för ofta vi synskadade förväntas hjälpa till och testa siter, tjänster eller nya produkter utan att få någon reell ersättning för det. Rikspresentkort är en mycket populär betalnignsform (vilket jag tror är en skatteteknisk gråzon, btw) eller som i fallet med Funka Nu, en trisslott. Visst, det kan ju bli jävligt bra betalt för jobbet, men sannolikheten får anses som liten…

Synskadade är experter på sin situation och sina hjälpmedel. Att använda synskadade som testpersoner är superbra, men synskadades tid och kompetens har också ett värde. Jag ställer inte upp på att jobba en halv dag för en ersättning på 30 spänn eller vad en trisslott nu kostar. Jag har vid flera tillfällen när jag fått frågan om att hjälpa till med dylikt talat om vad jag avser att fakturera för sådana tjänster. Det man möts av då är en stor förvåning och kommentar som ”Men vadå? Det är ju jättebra för dig om saker blir tillgänliga?” Ja, visst är det det, men inte till priset av att jag eller andra synskadade ska jobba gratis. Är det så att man inte har råd att betala sina testpersoner lön eller låta dem fakturera för sina tjänster då har man tagit för lite betalt i andra änden – och så tror jag faktiskt inte är fallet.

Det är inte bara privata företag som beter sig så här för övrigt, även statliga myndigheter gör på samma sätt, efterfrågar testpersoner som ska göra jobbet åt dem och i de flesta fall inte få ett öre betalt.

Jag skulle verkligen önska att synskadade (och andra funktionshindrade) slutade ställa upp att jobba gratis och insåg sitt eget värde. Kompetens och tid kostar och någon måste betala det.

Att göra som Funka Nu och erbjuda en trisslott är inte bara dumt, det är faktiskt oförskämt!

Tyck till! Jag skulle verkligen uppskatta kommentarer från personer med synnedsättning eller andra funktionshinder. Vad tycker ni om sådana här förfrågningar, ställer ni upp och i så fall varför? Kommentera inlägget!

(Påpekas bör att det är JÄTTEBRA av SF att vilja förbättra tillgängligheten på sin webplats, och jag tror inte att de är medvetna om att den leverantör de valt för att hjälpa dem med jobbet utnyttjar folk utan att betala för deras kunskap.) 

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Tryggheten i huset: Dags för husmöte

2013-11-03 20.39.48Idag har vi haft husmöte. Ett 20-tal personer dök upp på mötet och två representanter från Stockholmshem var på plats.

Det är svårt att hitta något snällt och positivt att säga om själva mötet. Stockholmshems representanter slingrade sig mest och skyllde på att underhållsplaner inte är klara och så vidare. Trots flera glasklara frågor om hur åtgärdsplanen såg ut tog det väl fem eller sex frågeställare för att få dem att säga något vettigt och det enda de egentligen kunde lova, som har med tryggheten att göra, är att de ska fixa bättre belysning på vinden. Stockholmshem verkar tro att alla problem kommer lösas i och med att löser ett isolerat problem med en hyresgäst. Det är det nog bara de som tror. Ja visst, en del saker blir säkert bättre, men det är knappast den hyresgästen som stulit mopeder, cyklar och musikutrustning från våra cykelrum och vindsförråd. Stockholmshem fortsätter med sitt återkommande mantra om att man aldrig kan garantera sig mot inbrott och visst är det så och det tror jag inte heller någon säger något om, men inbrottstjuvarna ska väl för sjutton åtminstone inte promenera in med nyckel och kunna klättra mellan förråden eftersom nån korttänkt person lämnat mer än en meters utrymme mellan förådsgallrens övre kant och taket? Och vad gäller cykelförråden, som någon på mötet sa: ”Hur ska man kunna förvara sin tandemcykel i en lägenhet på 32 kvadratmeter?”

Jag tror ärligt talat inte det kommer hända ett skit. Jag skulle bli mycket förvånad och glatt överraskad om byte av låssystem till tagg kom med i underhållsplanen för 2014.

Den här serien inlägg började under namnet ”En oansvarig hyresvärd” men jag ändrade det eftersom det ändå såg ut som man tänkte sig att göra något, men jag är rädd att jag kommer få byta tillbaka igen.

Idag ändrades också portkoden. Bara den vanliga. Postkoden är fortfarande samma som de senaste 25 åren. Jag kommer fortsätta använda den för att se hur lång tid det tar innan den blir bytt. Gissningsvis kommer det ta lång tid.

Andra bloggar om: , , ,