Aldrig mer dubbla telefoner

op3Jag har tidigare skrivit om dilemmat med att behöva ha dubbla telefoner. Jag har en privat telefon och en i jobbet och förutom att det är jobbigt att alltid bära två enheter på sig så är det ju dessutom två telefoner som ska laddas och hållas uppdaterade. Jag har ju tidigare provat olika lösningar med skiftande resultat som ändå lett till att jag gått tillbaka till att ha två telefoner.

Jag vill kunna använda mitt privata telefonnummer som är väldigt injobbat och betydligt enklare än mobilnumret till min jobbtelefon. Och jag vill kunna stänga av jobbnumret när jag är ledig.

Nu har jag äntligen hittat en lösning som både är vettig och bra och dessutom ganska billig.

Leverantören OnePlus har gjort sig kända för att göra bra och billiga telefoner med väldigt intressanta specifikationer. Deras OnePlus 3 är inget undantag och det intressantaste med den är att den har plats för två simkort. Man kan välja vilket av simkorten som ska köra datatrafik, vilket som ska vara default för utgående samtal och sms. Och man kan naturligtvis ta emot samtal på båda simkorten.

Man kan naturligtvis också deaktivera ett simkort om man vill. Detta kommer jag dock inte att använda så ofta då jag alltid hänvisar jobbtelefonen när jag är ledig och då kommer ju inga samtal fram ändå.

OnePlus 3 kör Android med ett eget skal ovanpå men är känt för att vara väldigt rent och utan så kallat bloatware. Jag kommer nog sakna den fantastiska kameran i min Samsung Galaxy S7 Edge men i övrigt så tror jag att bytet bara blir positivt.

Telefonen är nu på väg från Polen och i nästa vecka kan jag sätta tänderna i den och börja testa. Fortsättning följer.

Andra bloggar om: , , ,

Möte med lejonen

Lejon på nära håll.

Ett besök i Kolmården stod på programmet för denna sommar. Förra sommaren åkte vi dit över dagen men denna gång blev det två dagar med övernattning i Kolmårdens Safari Camp. Vi var ett större gäng på fyra familjer som åkte i minibussar från Stockholm ner till Kolmården på tisdagsmorgonen. Väl framme i parken började vi med lunch, åkte Safari-linbana och besökte Bamses Värld. Där blev Elin helt starstruck när hon fick chansen att kramas med Lille Skutt som dessutom dansade lite med henne på scenen.

Vid halv sex var det dags för samling för att i gemensam caravan åka till Safari Camp. Där parkerade vi och fick följa med upp på stallbakcen. Därifrån fick vi gå en kort bit till lejonens del av Safariparken. Vi gick genom en tunnel och in i en bur. Där hamnade vi på dryga meterns avstånd från lejonen. Ett antal lejonhonor med ungar strök runt buren. Det var en mäktig känsla att vara så nära dessa stora kattdjur. Elin som länge väntat på sitt lejonmöte var väldigt nöjd.

Efter lejonmötet gick vi in i själva campen där vi tilldelades tält, packade upp och sedan åt grillbuffé med korv, hamburgare, kyckling och potatissallad.

Dag två började med besök i badanläggningen på Vildmarkshotellet. Elin gillade att åka runt med mig i strömbanan, och tyckte det var riktigt häftigt att man kunde simma ut utomhus.

Väl inne i parken fick Elin se tigrar, vi tog ett varv till i Safaribanan och besökte Bamses värld igen. Elin åkte båten Viktoria med sin mamma och Godiståget med mig. Trots att berg- och dalbanan är barnanpassad, eller kanske just därför, så tyckte jag den var på gränsen. Jag får svårare och svårare med åkattraktioner. Att jag skulle åka den nya berg- och dalbanan Wildfire är helt uteslutet!

Vid femtiden gav vi oss i väg mot Stockholm igen och kom efter middagsstopp vid Sillekrog tillbaka till Stockholm igen vid åttatiden.

Andra bloggar om: , ,

Berlin 2016

Nu sitter jag på tåget hem från Malmö efter ett besök i Berlin. Det är sex år sedan jag senast besökte Berlin men nu var det dags igen. Denna gång tillsammans med Daniela. Hennes första besök i den tyska huvudstaden. Vi åkte buss från Malmö med Ölvemarks genom Danmark och Tyskland ner till Berlin. Jag har alltid flugit ner förut och jag måste nog säga att det är något jag föredrar.

Vy vid Bahnhof Zoo
Vy vid Bahnhof Zoo

Denna gång bodde vi i närheten av Kurdamm och Bahnhof Zoo. Det är forna väst-områden och idag ett finansområde präglat av lyxiga hotell. Det här är nog den del av Berlin som har minst av stadens stjäl. Jag har alltid tidigare bott i forna öst och det är de delarna av staden som jag alltid kommer att tycka bäst om.

Checkpoint Charlie med det rekonstruerade vakthuset, och moderna vakter som låter sig fotas med turister.
Checkpoint Charlie med det rekonstruerade vakthuset, och moderna vakter som låter sig fotas med turister.

Vi tillbringade tre hela dagar i Berlin och den första dagen begav vi oss mot ett av stadens kanske mest välkända turistställen, Checkpoint Charlie. Den berömda gränsövergången mellan öst och väst. Det var här som amerikanska och ryska tanks stod nos mot nos en gång i världen.

En röd cabbad Trabant tog oss runt i Berlin. Daniela i baksätet och ledsagaren Eva vid ratten.
En röd cabbad Trabant tog oss runt i Berlin. Daniela i baksätet och ledsagaren Eva vid ratten.

Under måndagen tog vi också ut på ett safari med Trabant. En av våra ledsagare körde den klassiska DDR-bilen runt i staden medan vi guidades via radio. En riktigt rolig upplevelse!

Jag och Daniela med Brandenburger Tor i bakgrunden.
Jag och Daniela med Brandenburger Tor i bakgrunden.

Vi hann också med en promenad från Alexanderplatz via Unter den Linden till Brandenburger Tor. Även det ett klassiskt landmärke i Berlin. Förra gången jag var där förstördes utsikten av byggställningar och det var delvis likadant denna gång.

Berliner Dom
Berliner Dom

Under tisdagen besökte vi koncentrationslägret Sachsenhausen i Oranienburg utanför Berlin. Onsdagen ägnades åt lite shopping, middag vid Alexanderplatz och så passerade vi förbi Berliner dom, Berlins domkyrka.

En trafikolycka stängde av trafiken ut från Berlin. På andra sidan olyckan var autobahn helt tom i norrgående riktning.
En trafikolycka stängde av trafiken ut från Berlin. På andra sidan olyckan var autobahn helt tom i norrgående riktning.

På torsdagen började vi resan hemåt genom att åka mot Rostock där vi åt lunch. Strax efter att vi lämnat Berlin skedde en stor trafikolycka på autobahn. Vi hade turen att precis ha passerat den. När vi lämnade en rastplats längre fram fick vi uppleva den ovanliga känslan att åka på en helt tom autobahn.

Ännu ett besök i Berlin är över. Och jag längtar redan tillbaka. Berlin är en underbart härlig stad och jag gillar den mycket. Så det är bara att säga auf wiedersehen Berlin!

Besök i Sachsenhausen

I samband med besöket i Berlin passade vi på att åka ut till Oranienburg och koncentrationslägret Sachsenhausen. Lägret fungerade mellan 1936-1945 som ett nazityskt läger och övertogs sedan av den sovjetiska ockupationsmakten som ett special-läger för tyska krigsfångar och ryska desertörer. Sachsenhausen var det första specialritade koncentrationslägret och fick stå mall för de kommande SS-lägren runt om i tredje riket. Här låg också den SS-myndighet som administrerade alla koncentrationsläger i tredje riket och man använde Sachsenhausen som bas för utbildning av lägervakter till andra läger.

Sachsenhausen ligger lätttillgängligt från Berlin. Man tar bara S1 till Oranienburg och sedan kan man gå till lägret. En promenad på cirka 15-20 minuter. Det är mitt andra besök i ett koncentrationsläger. Första gången var i Dachau för nästan exakt 20 år sedan. Jag vill också besöka Auschwitz-Birkenau någon gång. Det är en väldigt konstig känsla att gå in i ett koncentrationsläger. Man känner verkligen dess tunga historia men även när man står där är det svårt att förstå hur dessa grymheter kunde ske och under så lång tid. Men jag tror det är viktigt att de här minnesplatserna finns och att vi besöker dem. För vi får aldrig någonsin glömma den här delen av Europas mörkaste historia.

Grindarna till Sachsenhausen bär den klassiska devisen "Arbeit macht frei".
Grindarna till Sachsenhausen bär den klassiska devisen ”Arbeit macht frei”.
2016-07-05 11.55.16
The deathstrip. Gick du ut på gruset var du dödens. Efter gruset fanns ett elektriskt taggtrådsstängsel och sedan en mur. Troligen fanns inte de gröna träden bakom på den tiden.
2016-07-05 11.57.01
Skylt på death strip. Texten säger ungefär att det är en neutral zon och att man kan bli skjuten utan varning.
2016-07-05 12.12.04
I barackerna fanns inte plats för privatliv. Här toalettrummet med åtta toaletter på rad. Många skulle använda dem, ofta fick man äta frukost medan man uträttade sina behov.
2016-07-05 12.15.21
Sängarna stod tätt och när lägret var som mest befolkat låg det 2-3 personer i varje binge. Blev det för fullt tog man bort sängarna och lät alla ligga på golvet bäst de kunde.
2016-07-05 12.47.00
Här låg barackerna tätt, dessutom fanns appell-plats, plats för att hänga folk och skoträningsbanan där fångarna fick pröva olika skor åt militären. De fick gå 40 km om dagen. Om det var rätt storlek eller ej på skorna tog man ingen hänsyn till.
2016-07-05 12.50.10
Här är fångarnas kök. Här lagade fångarna mat. Ett av de bättre jobben i lägret, även om köksmästaren var känd för sin hårdhet.
2016-07-05 13.12.21
Redan 1961 öppnades den första minnesplatsen för lägret. De 18 trianglarna på obelisken symboliserar de 18 länder som politiska fångar kom ifrån. I det forna DDR ”glömde” man bort att lägret hade såväl homosexuella som judar som fångar.
2016-07-05 13.25.39
Porthuset vid grinden kallades Torn A. Därför är det logiskt att avrättningsplatsen låg vid Station Z. Den sista anhalten i fångarnas liv. Här i gropen sköts de till döds. Oftast fick de springa ner till gropen medan de blev skjutna, det var få som faktiskt hann fram till själva väggen med kulfånget innan de dog.
2016-07-05 13.38.39
Den verkliga slutstationen. Delar av de gamla krematoriet. Askan lades i stora gropar eller användes för att förstärka vägarna i området.
2016-07-05 13.52.34
Alltid övervakade. Här ett av vakttornen vid station Z.
2016-07-05 14.05.30
I källarvalven under patologihuset förvarade man liken. Man hade cirka 250 m2 till sitt förfogande och här var det ofta fullt. I de närliggande sjukbarackerna utfördes expriment, bland annat på judiska barn som man beställde från dödslägret Auschwitz. Vid obduktionerna fanns bara en handfull dödsorsaker att välja på för de undersökande läkarna.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Det blev en i rosa guld, trots allt

wp-1466931176433.jpgNär Apple lanserade Macbook så tyckte jag på en gång att det var ett trevligt koncept. Jag har gärna velat ha en mindre bärbar dator att använda när jag inte är hemma. Men när Macbook släpptes så gick det under lång tid inte att få tag på den och eftersom jag behövde byta dator blev det en Macbook Pro i stället.

För några månader sedan släppte Apple en uppdatering av Macbook och släppte den då också i färgen rosegold. Det är en sådan jag nu skriver på. Jag fick den i onsdags, lagom inför midsommarhelgen och jag måste säga att jag direkt blev kär. De som har skrivit rewievs av datorn har varit väldigt kluvna till Apples nya tangentbord men väldigt kort anslag. Jag gillade det faktiskt direkt när jag började skriva på det. Jag tycker inte det har varit några som helst svårigheter att komma igång och använda det. Det enda som jag behövt lära in är att tangentbordet går längre ut mot kanterna och då sitter inte siffrorna riktigt där man är van, men det går fort att komma över och jag skriver definitivt lika fort på det här tangentbordet som på något annat. Jag upplever till och med att det blir mindre felslag, men det kanske bara är en illusion för att jag gillar den här datorn.

Datorn är inte världens kraftigaste. Den är utrustad med en Intel Core M5-processor på 1,2GHz och 8Gb RAM. Jag kommer inte köra videoredigering på den men de som har testat verkar ju ändå kunna göra det för kortare projekt. Jag ska ha in Lightroom och PhotoShop i den och det verkar som det inte ska vara några problem, även om den kanske blir seg om man försöker göra tyngre bildbehandling, men det har jag å andra sidan inget större behov av.

Macbook har ett tämligen högt pris som ju kan avskräcka och många skulle säkert kunna vara helt nöjda med en Macbook Air i stället, men för min del så måste jag ha retinaskärmen för att kunna se så jag har inte så mycket val i det här fallet. Och skärmen är verkligen fantastiskt bra.

Och för den som eventuellt undrar har jag inga som helst planer på att sluta använda min iPad Pro, de två enheterna kompletterar varann. I vissa situationer är det helt enkelt bra att ha en dator. De första månaderna jag hade en iPad Pro så använde jag knappt min bärbara dator. Macbook Pro kändes tunga att släpa med och jag kunde göra det mesta på iPaden så det blev lite av en kompromiss. Den här datorn är inte tung att släpa med sig och väljer jag att ta med både den och iPaden så landar jag ändå på en vikt som är jämförbar med en Macbook Pro och det är rätt okej. Och inget kommer slå iPad Pro när det gäller att sitta i soffan och kolla på film!

 

289 dagar utan ledarhund

Sista bilden på mig och Walter, tagen i augusti 2015.
Sista bilden på mig och Walter, tagen i augusti 2015.

Den här veckan har det varit tilldelning av ledarhundar. 7 hundar ska få förare och dessa förares väntan på en ny kompis är över. Den 26 augusti 2015 lämnade jag tillbaka min förra ledarhund Walter då han och jag inte passade ihop, eller snarare att min miljö inte passade Walter. Idag har det gått 289 dagar utan hund och ännu finns ingen hund inom synhåll för mig.

Nästa tilldelning sker i augusti och sen sker en till i slutet av september. Det innebär att jag är utan ledarhund i minst fyra månader till då de hundar som tilldelas i augusti går ut först i början av oktober.

Jag har tagit mig igenom min första vinter på 12 år utan ledarhund. Denna väntan är så förtärande. Jag kan inte leva mitt liv på det sätt jag vill, jag blir mycket mer beroende och framförallt så mår inte min diabetes bra av att jag inte har hund. Att inte kunna motionera och ta mig ut på det sätt jag vill syns mycket tydligt på vågen och det syns också i blodsockervärden.

Jag får fortsätta hoppas på nästa tilldelning, eller den där efter. Men ärligt talat börjar det kännas otroligt tröstlöst. Ett 60-tal synskadade står på väntelista för ledarhund, många av dem väntar på ny hund efter att ha haft en hund tidigare. 2016 delas det ut 36 hundar. Anslaget från Socialdepartementet till ledarhundar har legat still sedan 2006 vilket gör att man inte kan dela ut lika många hundar som förut. Dessutom påverkas även förarnas utbildning.

Andra bloggar om: , , , , , ,

 

Tre trasiga sensorer i rad

Bild på första skanningen med Libre när jag fick den.
Bild på första skanningen med Libre när jag fick den.

Just nu är jag inte så glad i min Freestyle Libre. När jag var i Tyskland förra torsdagen var det dags för byte av sensor. Allt gick fint och det fungerade lika bra som det gjort alla andra gånger.

Till i söndags, för då lossnade sensorn helt plötsligt. Jag surade lite och tog fram en ny sensor. Satte den och allt har gått fint. Den här sensorn har suttit som berget och gjorde det även i morse när jag skannade den bara för att få veta att den slutat fungera och att jag var tvungen att sätta dit en ny. Trodde det var tillfälligt och skannade av den igen, men nej, den var död.

Jag satte en ny sensor. Den här gången fick den bara sitta cirka 6 timmar innan den slutade fungera.

Nu har jag helt plötsligt tre sensorer på en gång som ska reklameras till Abbott. Det känns inte så kul att det är så många på en gång, men vad ska jag göra. Det värsta av allt är att jag nu sitter här utan sensorer och alltså inte kan använda min Libre alls. Det är typiskt dåligt. Det är först nu jag inser hur beroende jag blivit av Libre och av att kunna se mina värden.

För övrigt är dem inte alls bra – och det hoppas jag att vi kan börja ta tag i på allvar nu när jag ändå kan visa upp två månaders data för sjukvården. Vid det förra besöket för fem veckor sedan började vi jobba med ändrade insulindoser och det har inte fungerat. Alls. Snarare tvärt om. Min upplevelse är att när jag ökat doserna insulin så blir glukosvärdet högre än när jag sänker doserna. Jag börjar misströsta, men jag vet ju att det finns alternativa basinsulin att prova och i värsta finns ju även pumpen som ett alternativ. Så ja, vi får väl se vad som händer. Nästa besök hos diabetessköterskan är nu på tisdag så jag behöver itne vänta så länge på det. Och på måndag ska jag som sagt ringa till Abbott.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

 

En fantastisk mobilkamera

2016-05-21 22.51.43

Nu har jag kört Samsung Galaxy S7 Edge i ungefär sex veckor och det som verkligen sticker ut med den här telefonen är den helt fantastiska kameran. Den är snabb och har fantastiska färger och en jättebra kvalitet. I vissa situationer spöar den nästan min Canon-kamera. Men bara nästan.

Det som jag framförallt gillar är hur kameran beter sig i svagt ljus (som med bilden på Eskilstunaån) eller i motljus (som tillexempel på Djurgården). Även kamerans hantering av korta skärpedjup gillar jag skarpt.

Mobilkameror har en enorm fördel, nämligen att man nästan alltid har dem med sig. Och när de är så här bra så blir det ju ännu bättre. Jag har till och med tagit bilder som använts i print med den här kameran.

(Alla exemplen ovan är helt obehandlade. Normalt behandlar jag bilderna i Lightroom men vill visa på kamerans förmåga i detta inlägg.)

Andra bloggar om: , , , , ,

Akta dig för en UC

Härom veckan hörde jag på radion, jag tror det var i P1, ett reportage om att Sverige måste anpassa sig till hårdare kreditregler vid avbetalningar. Det är idag alldeles för lätt att få en avbetalning på exempelvis en mobiltelefon. Det ska inte räcka med en kreditupplysning, utan man kan till exempel vara tvungen att visa upp ett anställningskontrakt.

Det här är så klart rena döden för all butiksförsäljning och riskerar till att antalet köp minskar. Och frågan är ju hur stor skillnad det egentligen gör. Redan som det är är det ju trots allt rätt så knepigt att få krediter. I alla fall om du inte är helt kompis med UC.

UC är störst på kreditupplysningar i Sverige och sitter på detta vis på en helt otrolig makt. För att ge de som använder UC ett bra verktyg när de gör en kreditbedömning tillhandahåller UC en så kallad riskprognos. Denna sträcker sig från 0-100%. Där 0 naturligtvis är lägst risk och 100 är högst risk. Den här prognosen påverkas av en massa faktorer, till exempel hur många som ställt frågor. Om du till exempel vill teckna ett banklån så kan du inte jämföra olika banker eftersom varje bank vill ta en kreditupplysning innan de svarar på vilken ränta de kan erbjuda dig. Du bör därför helt enkelt chansa och välja den bank du tror mest på, för du har lägst riskbedömning första gången någon frågar.

Jag har gjort den här resan. I vintras så fick jag ett mail från Lendo. Ni vet det vanliga tugget om att de gör en upplysning och du får svar från flera banker. Det som de inte talar om är att det naturligtvis inte ingår några riktiga banker bland deras kunder. Det är såna där ockerbanker som Marginalen och liknande. Ett av förslagen jag fick var ett lån med över 30% ränta.

Denna enda kreditupplysning från Lendo höjde riskprognosen från 0,1% till 6,5%. Detta, har jag just tagit reda på, beror på just att det är Lendo som gjort en fråga. Olika banker/kreditgivares frågor innebär olika höjning av risknivån. Bye bye lån. För har du kommit upp i 6,5% i risk så är det kört för dig. Med dessa 6,5% av 100% är du inte längre värd att ge ett lån. Skulle du mot förmodan få ett så är det till ocker-räntor.

Så ett gott råd: Tänk efter före du låter någon göra en UC på dig. Det kan få större konsekvenser än du tror. På UC:s site MinUC kan man beställa ut information om sig själv och därmed se vad man har för riskprognos idag. Ska du låna pengar bör du absolut se till att du har bestämt dig. Två vanliga bankers frågor kan fortfarande ge dig ett lån, men du måste räkna med att du kommer få en sämre ränta än om du har tomt på frågesidan.

En fråga stannar inte för evigt, men syns och påverkar din riskprognos under 12 månader. Kul kuriosa är att Nordea anser att en riskprognos på 6,5% betyder att kunden troligen har en betalningsanmärkning inom tre månader.

Andra bloggar om: , , , , ,

Nytt aktivitetsband: Fitbit Charge HR

2016-05-13 16.58.02Eftersom jag inte längre kör Apple Watch behövde jag skaffa något annat sätt att mäta träning, steg, puls och aktivitet på.

Efter att ha kikat runt på nätet ett tag fastnade jag till slut för Fitbit Charge HR. Jag har egentligen inget behov av en smart klocka i övrigt. Jag vill kunna se vad klockan är, vem som ringer och få tysta larm. Allt detta uppfyller Charge HR.

Jag har fått vänta några dagar på den eftersom det var svårt att hitta en fysisk butik som sålde den just i lila som jag ville ha. Men CDON levererade snabbt så ska inte klaga.

Att starta upp Charge HR gick smidigt med Fitbit-appen och efter några minuter fipplande med inställningar var allt igång. Som en bonus kan Charge HR också mäta sömn. Jag vet inte hur pass bra det fungerar men det kan ju alltid vara intressant att se.

Nu har jag också korskopplat alla konton som har med träning och hälsa att göra med varandra. Fitbit pratar med Withings för att få aktuell data från min våg, Withings pratar också med Runkeeper för att lämna i från sig information för att göra träningsdatan mer korrekt och slutligen så pratar även Runkeeper och Fitbit med varandra, lite oklart dock exakt på vilket sätt de pratar med varann. I forum tvistar de lärde. Det viktiga för mig är att jag får loggat det jag vill och att det funkar som tänkt och det verkar det i alla fall göra så här långt.

Aktivitetsbandet/trackern har testats lite lätt idag med en 4km lång promenad runt Söder i solen. Tråkigare sätt finns ju för att testa saker.

Andra bloggar om: , , , , ,