Jag älskar att läsa. Jag har alltid slukat böcker i parti och minut. Förr läste jag dem med ögonen, numera får jag hålla till godo med det som ges ut som tal- och ljudböcker.
Jag minns så väl när jag som 12-13-åring satt på biblioteket i Katrineholm och smusslade med böcker som jag inte vågade låna hem och som jag knappt vågade läsa. Hans-Eric Hellbergs böcker Kram och Puss läste jag flera gånger där på biblioteket, i alla fall utvalda kapitel. Även Rune Belsviks Alla snygga tjejer var en favorit. (Den har jag för övrigt fortfarande står i bokhyllan)
Lite senare läste jag Inger Edelfeldts Duktig pojke, den vågade jag faktiskt låna hem till och med. Det var stprt. Och den boken gav många insikter. Den sista boken jag smygläste på bibblan var nog Min bror och hans bror av Håkan Lindquist. En stark berättelse om sorg och kärlek och om att vara annorlunda. Alla de här böckerna läste jag i början av 1990-talet och det är fantastiskt att se hur mycket som hänt i världen sedan dess, i alal fall när det handlar om HBT-frågor. Jag inbillar mig att det är betydligt enklare idag att fundera över kärlek och sexualitet än vad det var då. Ändå kommer dagens ungar också smygläsa böcker som de inte vill att deras föräldrar ska se.
Min dotter är bara drygt två år, men jag hopaps att hon en dag ska upptäcka alla dessaa böcker, att hon också ska smygläsa böcker på bibblan, att hon ska upptäcka livet och världen och sig själv genom böckerna.
I slutet av förra sommaren ramlade jag av en slump över en författare jag inte tidigare hade hröt talas om. Han heter Mårten Melin och skriver böcker för barn och ungdomar. Jag plöjde flera av hans böcker på några dagar. Först läste jag böckerna om Skogsbingelskolan; Förvandlad, Jag är Love och Pixies bok. De handlar om en skola där eleverna har speciella förmågor. I första boken, Förvandlad, möter vi till exempel två 13-åringar som förvandlas till katter, om de blir sexuellt upphetsade. Mårten har ett sätt att skriva på som fångar in sina läsare redan på första sidan och sedan går de inte lägga i från sig förrän man når den andra pärmen.
Strax efter att jag läst de här böckerna, som inte egentligen innehåller något sex även om det stundtals är underförstått, fick jag höra om boken Lite mer än en kram, som då var Mårtens senaste bok. Den fick rätt mycket uppmärksamhet när den kom för att den handlar om ungdomars sexualitet. I boken, som handlar om Amanda och Manne, handlar mycket om kärlek, kåthet och onani. Amanda är äldre än Manne vilket ger historien en extra twist. Boken är otroligt välskriven och det är garanterat många ungar som kommer sitta o tjuvläsa den här boken, med en hand i brallorna.
När Moni Nilsson-Brännströms bok Klassresan kom ut förfasades många och boken plockades till och med bort från något skolbibliotek. Mårten Melins Lite mer än en kram är mycket ”värre” och det är lätt att se moralpaniken komma. Det är ju knappast ovanligt att föräldrar tror att deras ungar inte har någon sexualitet. (Läs förresten Martin Ezpeletas blogginlägg i ämnet som jag tipsat om förut.)
Som sagt så är min dotter bara strax över 2 år, men jag hoppas hon en dag kommer dyka ner i Mårtens böcker, och i Hans-Erics och Birgittas och Monis. Och jag hoppas verkligen att när hon är så gammal att hon har behållning av de här böckerna att det då är en annan tid, där vi vågar se att våra ungar har en sexualitet och att de får ha den för sig själva. Jag tror inte vi ska lägga oss i så mycket, utan låta de sköta sin smygläsning så som vi själva gjorde. Det har vi knappast mått dåligt av!
För övrigt funkar Mårtens böcker lika bra för vuxna, om man har barnasinnet kvar. Lättsmält, välskrivet och engagerande.
Jag har gjort en intervju med Mårten Melin om hans skrivande och framförallt om Lite mer än en kram. Lyssna på den här nedanför:
Pingback: Barnens i Bosmålatorpet | Mårten Melin