Idag har vi genomfört årets första riktiga vårpromenad. 13,6° i skuggan var det när jag och Skippen gav oss iväg över Gubbängsfältet och bort mot Skogskyrkogåredn via Tallkrogen. VI gick över tunnelbanebron över Nynäsvägen och vidare bort till Skogskyrkogårdens tunnelbanestation. En väg jag tänkt att använda som långpromenadsväg till jobbet. Nu hittar jag den vägen så nu ökar chanserna för att använda den radikalt.
Vi tog tunnelbanan tillbaka hem och avslutade med en promenad genom skogen och hem. Väl hemma blev det ett stort glas vatten till både hund och husse.
Det var en riktigt härlig promenad. Många var ute och rörde på sig idag både till fots, på cykel och på rollerblades. Nu ligger Skippen och slöar på balkongen och ajg ska ta och ladda disk- och tvättmaskinerna och sedan blir det nog en kopp kaffe tror jag bestämt. Kanske ute på balkongen och njuta av det vackra vädret.
För övrigt fick vi åka med Poddradiovagnen hem idag. Det är en tunneltågsvagn utrustad med möjlighet att lyssna på utvalda program från Sveriges Radio. Ett udda men coolt sätt att sprida sitt reklambudskap på.
Skippen i Tallkrogen
Tunneltåg på väg mot Skogskyrkogården
Nynäsvägen söderut
Nynäsvägen norrut med Globen
Skogskyrkogården T
Skogskyrkogården T
Poddradiolåda
SR-tåg
SR-tåg
(Bilderna är tagna med iPhonen så kvaliteten är därefter.)
Tidigare i höstas sökte SL (Storstockholms lokaltrafik) via sin webplats personer med funktionshinder som ville vara med och tycka tll om SL ur ett tillgänglighetsperspektiv. Jag har tillhört en av de 10 som deltagit i projektet, lett av marknadsföringsbolaget Markör.
Jag måste nog erkänna att jag inte tror att jag skulle ställt upp om jag känt till upplägget. Det har nämligen handlat om att genomföra tio stycken av SL bestämda typresor, dessa redovisas nedan. SL betalar deltagarna en mindre ersättning för den tid man lägger ner.
I testet ingår enbart trafikslagen buss, blåbuss, pendeltåg, tunnelbana och tvärbana. Då SL är medvetna om att man har tillgänglighetsproblem med lokalbanorna (Roslags, Nockeby, Saltsjö och Lidinögbanorna) så har man helt enkelt valt att utelämna dessa i testet. Man har dock valt att ta med tvärbanan och det är ju spännande. Det är en av våra senaste nytillskott i SL-trafiken och ett av de mest otillgängliga – i alla fall när det gäller stationer, skyltning och audiell information. En fullständig, total katastrof.
Så här har resandet sett ut:
Nedan kommer de resor vi har gjort – och mina kommentarer om dem. Resa 1-4 genomfördes under en dag, Resa 5 och 6 under en, resa 8-10 genomfördes igår och resa 7 idag.
Kommentar: Pendeltåg är en rätt okej företeelse. Vi åkte ett nyare, men inte det nyaste, tåget. Bytet mellan pendel och Tvärbanan gick så där. Med hjälp från medpassagerare så gick det okej, men inte mer. På Tvärbanans perrong finns ingen som helst information om vad det är för tåg som kommer. Man måste gissa. Jag hade inte heller observerat att man måste ”plinga” på dessa tåg för att de ska stanna. För mig känns de för mycket tåg och inte så mycket spårvagn, vilket de ju i strikt mening är.
Kommentar: Total katastrof! Vid St Essingen finns ingen som helst skyltning över huvud taget om var man byter till bussar. Efter mycket letande fick jag av en medmänniska veta att busshållplatsen var flyttad – något man bara förväntades veta eftersom SL inte bemödat sig med att ens sätta upp en skylt på den temporära hållplatsen.
Resa 3:
Fridhemsplan-Rosenlund (Blåbuss)
Resa 4:
Rosenlund-Karolinska (blåbuss)
Kommentar: Resa 3 och 4 var rätt softa. Jag satt av en del tid med Radio Stockholm i öronen. På Karolinska hittar både jag och hunden så här bjöds det inte på några problem.
Kommentar: Skönstorp är en håla nånstans i söderort där jag aldrig förr varit och aldrig lär hamna igen. Gick i alla fall bra att bussa därifrån och det är ju det viktigaste. :-) Tunnelbana sen från Gullmars gick smidigt och fint och även på Fridhemsplan gick bytet bra – även om SL sysslar med ombyggnationer där så den trappa man vanligen tar mellan grön och blå inte fanns. Gammalt tåg på blåa linjen men fantastiskt nog: utrop! Man blir förvånad!
Resa 6:
Landstingshuset-Museieparken (Buss)
Kommentar: En rätt soft busstur ut på Djurgården. Inga konstigheter.
Resa 7:
Kungsträdgården-T-centralen (Tunnelbanan Blå), Centralen-Jakobsbergs station (pendeltåg), Jakobsbergs Station-Jakobsbergs centrum (buss)
Kommentar: Trappor, trappor och åter trappor! Att ta sig från Blå linjen upp till pendeltågen innebär totalt fem trappor. Bra motionsstart så där på förmiddagen. Pendeltåget gick också bra, försökte fråga spärrexpeditören om jag verkligen var på rätt perrong men fick bara svaret ”Ok, ok, det är ok!”. Jag valde att tolka det positivt och det var ju också rätt. Lite tramsigt slut på resan. Buss en hållplats – till andra sidan pendeltågsstationen.
Kommentar: Gled till utgångspunkten med Taxi Stockholm som aldrig höll på att hitta fram till rätt del av centrumet. Sedan uppstod viss förvirring. SL hade i uppdraget föreskrivit att vi skulle åka buss 204, trots att 201-211 går därifrån till Ropsten. 204 går dock bara en gång per timme och den vi skulle ta körde sonika förbi hållplatsen. Det blev till slut en annan buss och sen flöt det på in till Slussen. Även Slussen är ju Skippen inkörd på så det bjöd inga problem.
Kommentar: Kort fika i Gustavsberg och därefter tillbaka mot Slussen, byte till tunnelbanan och till Tekniska. Uppgången mot Östra station (Roslagsbanan) som var vårt mål var blockerad. Endast rulltrappor i drift – och sådana kan man inte åka med ledarhund. Hissen som finns där var felanmäld – sedan den 21 november. Fram till igår, den 11 december, är det rätt lång tid…
Kommentar: Detta blev gårdagens sista resa. Allt gick bra förutom den sista bussfärden. Jag frågade chauffören för att verififiera att han faktiskt skulle åka åt det håll jag tänkte mig och han bekräftade det. Bussen saknade dock helt utrop och chauffören gjorde naturligtvis inte heller några. Som tur är finns det oftast snälla medpassagerare att be om råd och vägledning.
Det har varit intressant men som sagt, hade jag vetat hur mycket tid det skulle ta vete katten om jag hade ställt upp. Nu är det i alla fall gjort. Skönt.
Sedan i somras har man i Stockholms tunnelbanesystem infört engelska promptar på utvalda stationer i de pratorer som förser resenärerna med information ombord på tågen. Meddelandena är numera av typen ”Nästa Skanstull, next stop Skanstull” – först med en kvinnlig röst och därefter en manlig.
Hela upplägget framstår som aningens löjligt. För det första krävs det ju ingen högre intelligens för utlänska besökare att förstå att ”nästa” före stationsnamnet betyder Next stop. För det andra har man ju inte gjort det man borde gjort, nämligen översätta bytesinformationen. Detta har enbart gjorts vid Gullmarsplan men varken vid exempelvis Slussen eller T-centralen. Man har heller inte brytt sig om att översätta säkerhetsinformation av typen ”Se upp för avståndet”.
Om man nu ska ha promptar på engelska ska de ju vara relevanta. Exempelvis borde man vid T-Centralen säga något i stil med ”Next stop Stockholm Central station, change here for intercity trains, busses and the Arlanda Express trains” eller något liknande. Inte som nu bara ”Next stop, T-Centralen!”.
Gör man som man gjort nu kan man lika gärna ge katten i det, det ger liksom inget för våra besökande turister och blir bara ett irritationsmoment. Det är nog prat som det är utan att man behöver utöka det mer med onödiga promptar. Relevans is the key i det här fallet. Något som SL borde tänka på.
Det är någon sorts förbannelse som vilar över mig och köer. Varenda gång man väljer kö på Konsum, hamburgerhaket eller något liknande så händer alltid något som gör att just den kön man står i blir långsammast. Idag besökte jag ICA Supermarket för att handla lite mat. Valde åter den kortaste kön.
Vad händer? Jo naturligtvis har den som står två personer före mig i kön och just blir expedierad fel rabattkuponger. Och i stället för att acceptera faktum och gå miste om att spara 3 kronor så ska det förstås tjafsas och det slutar med att kassören går och hämtar rätt produkt åt kunden. Fem minuter extra i kö helt i onödan.
Just den Supermarket-butik jag vanligen frekventerar har dessutom en otrevlig ovana att alltid ha för få kassor öppna. Man har en hel drös kassor men det är sällan eller aldrig mer än max 1-2 stycken öppna.
Nåja, det finns ju värre saker att hetsa upp sig över, men det där är väl lite av ett stress-syndrom. När jag flyttade till Stockholm sa jag att jag aldrig skulle rusa efter ett tunnelbanetåg. Vad gör jag nu? Jo, jag springer som om varje tåg vore det sista. Suck.
Vi har alla våra intressen. Simulatorer kan vara roliga. Den här har jag ägnat en del av helgen åt. Riktigt snyggt och fungerar ganska bra. Hade lite problem i början men när man lär sig så funkar det kanon.
Nu behöver jag bara addera en fix så att mina scheman fungerar som de ska. Kul leksak. En del flyger i simulator, andra kör tunnelbana.
På måndag börjar tunnelbanan åter trafikera den gröna tunnelbanelinjen. En intressant detalj dock är att det tydligen med ny räls och mer pålitlig trafik ska ta längre tid att ta sig till stan. Enligt den nya tidtabellen ska sträckan Hökarängen – T-Centralen numera ta 20 minuter, det är alltså två minuter mer än dörut, detta trots att man bör kunna hålla en högre och jämnare fart med den nya rälsen. Intressant.
Idag har vi genomfört årets första riktiga vårpromenad. 13,6° i skuggan var det när jag och Skippen gav oss iväg över Gubbängsfältet och bort mot Skogskyrkogåredn via Tallkrogen. VI gick över tunnelbanebron över Nynäsvägen och vidare bort till Skogskyrkogårdens tunnelbanestation. En väg jag tänkt att använda som långpromenadsväg till jobbet. Nu hittar jag den vägen så nu ökar chanserna för att använda den radikalt.
