Om 48 timmar lyfter vårt plan mot Italiens huvudstad Rom. En veckas semester i den antika huvudstaden väntar. Jag har läst mycket om Rom, framförallt antikens Rom, så det ska bli spännande att besöka den på riktigt och se alla de historiska platserna; Colloseum, Piazza Navona, Phanteon, Fontana di Trevi, Peterskyrkan och Vatikanen för att nämna några.
Veckan lovar vackert väder med dagstemperaturer strax över 30, kanske lite för varmt för min smak. Men det blir nog ändå skönt. Man får chilla i skuggan med ett glas vin eller fem, äta god mat och njuta av lite ledighet.
”Teknikväskan” är packad med dator, mobilt bredband, kamera och alla andra nödvändigheter för ett besök i Rom. I morgon ska jag ägna mig åt att tvätta och packa inför resan och måndag morgon klockan 07.30 är det dags att mötas på Stockholm Central för att åka mot Arlanda och vidare mot Leondardo Da Vinci airport.
I helgen har vi varit iväg på kryssning. Vi åkte med M/S Silja Symphony från Värtahamnen i Stockholm till Helsingfors. Båten avgick fredag kväll och vi hade en heldag i Helsingfors på lördagen innan vi åter vände kölen mot fosterlandet för att gå i land igen söndag morgon. Vi hade hytt i Commodore-klass vilket är större hytter med dubbelsäng och sittgrupp och det bästa av allt: en balkong.
Det blev en rätt lugn helg och vi njöt av att bara ta det lugnt, vi åkte barnfria medan farmor var hemma hos oss och var både katt- och barnvakt. En härlig bonus på kryssningen var att möjligheten att få frukost serverad till hytten ingick i priset, en förmån vi utnyttjade båda morgnarna. Det var härligt att sitta på balkongen och njuta av frukost i solskenet medan båten gick in till hamn i Helsingfors.
I Helsingfors passade vi på att ta en sightseeing-tur med båt från Salutorget på 1,5 timme runt de många öarna i Helsingfors skärgård innan vi letade lunch. Det tog en stund att hitta ett bra ställe att äta på men till slut gick vi mätta ombord igen.
Det här var ett trevligt inslag i semestern. Commodore-klass kostar rätt mycket men det var det definitivt värt. Tre lådor öl fick följa med hem också, tillsammans med lite godis.
X2000-tåget från Linköping rullar in mot Stockholm C några minuter tidigt. Alla gör sig redo för att lämna tåget. Så även jag och Skippen. När vi står i kön av avstigande och tåget precis stannar blir jag tilltalad av någon random skånsktalande person.
– Det är nog ingen idé att du går av ännu för dem har inte kommit för att hämta dig!
Lätt förvånad svarar jag: – Jag behöver ingen hjälp, den hjälpen jag behöver har jag här, och nickar mot ledarhunden.
– Men vadå? Det där är ju bara en hund. Den kan ju inte hjälpa dig att gå…
Att det papperslösa samhället skulle vara en utopi tror jag att de allra flesta av oss har förstått. Däremot är det mer förvånande när vissa företag strävar åt rakt motsatt håll, nämligen åt mer papper.
I samband med att SJ införde sitt stamgästprogram, SJ Prio, införde man vad man kallade för biljettlöst resande vilket innebar att biljetten laddades på ens SJ Prio-kort som sedan lästes av med hjälp av ombordpersonalens handdatorer. Systemet var genialt! Slut på pappersbiljetternas tid trodde alla. Kort därefter införde SJ möjligheten att få vissa, men inte alla, biljetter som mobil-biljett på SMS. Även det är ju ett bra alternativ, i alla fall till de som inte hade upptäckt fördelarna med SJ Prio.
Ett tag efter att SMS-biljetterna hade införts tog SJ på sin hemsida bort möjligheten att få biljetten laddad enbart på Prio-kortet. Det närmaste man kunde komma då var SMS-biljetterna. Att man fortfarande kunde ”snabbvisera” med sitt Prio-kort var något som SJ talade mycket tyst om, inte ens den egna ombordpersonalen kände alltid till att det var så.
Den 1 november i år tog SJ bort möjligheten till snabbvisering – eftersom för få utnyttjat möjligheten. Att få använt möjligheten skulle ju kunnat bero på att SJ rätt aktivt försökt mörka att den existerar. Man hänvisar nu i stället till mobilbiljetterna och man talar nu om kortlöst resande i stället för biljettlöst. Det vore väl gott och väl om alla biljetter fanns som mobila biljetter. Men så är ju inte fallet.
Reser man med månads- eller pendlarbiljetter är det i bästa fall den gamla sortens utskriven biljett som gäller och i sämsta fall ett termoprintat kvitto från en TiM-maskin. Denna papperslapp ska man hålla ordning på och försöka få att hålla i 30 dagar. Åker man varje dag ska den dessutom tas fram, visas och stoppas tillbaka två gånger dagenligen. Det finns inget papper i världen som håller för en sådan hantering. När jag frågade SJ, via deras kundservice på Twitter, fick jag svaret att de inte hade några planer på att förändra detta förfaringssätt.
Jag är nybliven pendlare med månadsbiljett och jag förstår ärligt talat inte hur SJ tänker. Borde det inte rimligen leverera månadsbiljetter och pendlingsbiljetter på någon form av platskort – förslagsvis SJ Prio. Man får ju ändå på något sätt vara tacksam över att SJ valt att i alla fall ge sina årskorsresenärer ett platskort, det är ju juste.
Nu har jag placerat min månadsbiljett i en hoptejpad plastficka får vi se om det kommer hålla på det viset – och om ombordpersonalen kommer acceptera att jag förvarar den på det sättet eller om de kommer vilja ta loss den och fingra på den varje gång jag åker.
Nu är vi framme i London och efter passkontroll och efter att ha hämtat vårt bagage har vi nu landat på Giraffe för en sen lunch bestående av hamburgare, lökringar och öl. Allt till priset av cirka £15. Maten var sjukt god! Nu ska vi snart bege oss till tåget mot London, mätta och glada!
Nu har jag påbörjat sommarens andra semester. Visserligen bara en vecka denna gång, men ändå. På tisdag förmiddag flyger jag tillsammans med en kompis till London, lagom efter att OS har tagit slut.
Jag ser verkligen fram emot att besöka London igen. Det är 7 år sedan sist och det ska bli kul att åter sätta fötterna på britannisk jord.
Vi kommer att bo nära Paddington station, ett gansak strategiskt läge med närhet till det mesta. Vi har inte planerat så mycket vad vi ska göra, men några saker är nog rätt klara, så som att vi ska titta på Big Ben, Westminster Abbey, åka med London Eye, titta på Traffalgar Sqare, besöka Kensington Gardens och liknande saker som bara måste göras i London. Dessutom vill jag gärna se Churchill War Rooms igen, ett museum i den bunker där Churchill styrde Storbritannien under andra världskriget. En annan plats jag gärna besöker igen är Tower of London.
Förutom det så ska vi äta gott, bara vara och mest troligt njuta öl i någon av stadens många beer gardens.
Det börjar bli dags att packa väskan och bestämma vad som ska med. Framförallt när det handlar om tekniska saker som dator eller iPad, digitalkamera och andra nyttigheter. Ett problem är ju också att dem i det där landet inte håller sig till normala elkontakter.
Bloggande under resan hamnar under taggen London 2012
I går bokades delar av årets semester, en tredagars tripp till London i augusti med en kompis.
Det är sju år sedan jag senaste besökte London, då var jag där under den tid då det pågick bombattacker bland annat mot London Underground. Det märktes väldigt tydligt då att London var en stad i skräck och beredskap och det ska bli skönt att återse ett London som förhoppningsvis är mer likt de London jag känt sedan tidigare.
Det är ju OS i London i år vilket märks bland annat på flygpriserna. Vi landar i London två dagar efter OS slutat och lämnar London innan Paralympics börjar.
Efter visst ledande av alternativ så slutade det med att vi bokade flyg och hotell via Ving. Vi kommer flyga Norwegian till och från London-Gatwick airport. Bor gör vi på ett hotell nära Padington station. Ser fram emot att återse London igen. Denna gång dessutom med en kompis som inte tidigare besökt staden ”på riktigt”. Det är extra kul att få visa de ställen i London som gjort att jag tycker mycket om den här staden.
Madame Tussaud's, London, 2005
Ett ställe som jag besökt innan och vill besöka igen är Churchill War Rooms, den plats där krigsledningen satt under andra världskriget och som idag är museum. Andra världskrigshistoria intresserar mig mycket, och det här är en väldigt intressant plats att besöka, rekommenderas varmt. Något mindre sugen är jag kanske att gå till Madame Tussaud’s som jag besökt vid fyra olika tillfällen. Men det är ju en sak man bör se i London, och skulle staden få för sig att bjuda på dåligt väder är det ett inte helt dumt tidsfördriv – om man inte hellre sätter sig på någon av stadens otaliga pubar i stället förstås.
För övrigt har jag publicerat ett antal inlägg från resan till London 2005 i bloggen. De är från början publicerade på Blogspot men nu importerade här.
Tiden går fort när man har roligt. Bara två nätter kvar innan vi lämnar Lanzarote och åker hem till kalla Sverige igen. Igår var vi i nationalparken Timanfaya, ett helt fantastiskt vulkanlandskap. (fotade med systemkameran så bilder kommer senare.)
Idag ska vi ge oss ut med Catlanza, en katamaran som ska ta oss ut på Atlanten. Under båtfärden bjuds det på lunch och resan är all inclusive. Dessutom kommer vi få möjlighet att prova på vattenskoter. I morgon väntar jeepsafari, även det blir nog riktigt skoj.
Den här helgen har vi varit några stycken som firat av en gemensam kompis som fyllt 30. Upplägget var att samlas i Västerås för att göra ett besök hos Hantverksbryggeriet och därefter fortsätta till Eskilstuna där det väntades utgång och middag på Papas Tapas.
Några av oss började resan från Stockholm och åkte med tåg 171 mot Göteborg med avgångstid 11.07. Det finns inget allvarligt att klaga på under resan, bortsett från att ombordpersonalen hade ett väldigt tråkigt bemötande när vi efterfrågade kaffepoletter för våra SJ Prio-kort. En charmkurs vore på sin plats, men det bleknar liksom i ljuset från det som hände på nästa tåg.
Besöket i Västerås var mycket trevligt och glada ihågen gav vi oss åter till centralstationen i Västerås för att åka med SJ ABs tåg 2142 mot Eskilstuna med avgångstid 15.35. Vid det här laget bestod vår grupp av åtta personer. Två rullstolsburna i manuell rullstol, två rullstolsburna i permobil, två assistenter och två gående personer. Klockan 15.33, 2 minuter innan tågets avgång meddelar man i högtalarsystemet att tåget spårändrats från spår 2 till 5. Lätt panik utbryter. Att flytta 8 människor och 4 rullstolar med flera hissar är inte gjort i en handvändning. Vi klarade detta dock tämligen snabbt och var på plats hela gänget när tåget rullade in till plattformen. Då kom nästa överraskning. I stället för det regionaltåg som borde ha trafikerat sträckan så kommer ett X12, en rälsbuss av äldre modell. Vi insåg omedelbart att detta skulle innebära problem.
Det första problemet var att det inte fanns någon ombordpersonal på plattformen. Efter desperat letande fann vi henne – i loket. Hon blev bestört när hon förstod att det skulle med rullstolar och permobiler. Hon sa först att det inte skulle gå, men hittade sedan två ramper som gick att använda för att få ombord permobilerna på tåget. Strax innan ramperna var på plats började dock tåget rulla några meter – med öppna dörrar. Till slut löste sig problemet med hjälp av två starka lokförare kom alla ombord på tåget som började rulla mot Eskilstuna. Ombordpersonalen gjorde så här långt allt rätt, hon ringde till Eskilstuna och ordnade så att en mobil ramp skulle kunna möta upp vid tåget så att alla skulle komma ur tryggt och säkert.
Problemen började riktigt på allvar när vi passerat Kvicksund. Tåget var något förenat på grund av att ombordlastningen av permobiler tog längre tid än vad som var beräknat för stoppet. Detta ville väl tågföraren tjäna in vilket gjorde att stoppet i Kvicksund blev så kort att två yngre killar med skateboard inte hade en chans att hinna av tåget innan det rullade vidare mot Eskilstuna. Killarna förklarade sin belägenhet för ombordpersonalen för att inte behöva betala biljett för den sträcka de åkt ofrivilligt. Det är här viktigt att påpeka att det inte var vår grupps fel att de unga killarna inte kunde lämna tåget. På grund av utformningen på X12 invändigt tog gruppen upp mycket plats, men det påverkade inte avstigningen utan det var det korta stoppet som var orsaken.
Efter samtalet med killarna uppsöker ombordpersonalen oss igen och börjar föreläsa för oss om hur man ska resa som funktionshindrad. Hon meddelade att SJ krävde att alla funktionshindrade bokar sina resor 24 timmar i förväg och uppger sina funktionshinder. Om så inte har skett har ombordpersonal eller förare rätt att avvisa den funktionshindrade av säkerhetsskäl. Det faktum att vi faktiskt i detta fall hade kontrollerat med SJs egen trafikledning via resebutiken i Eskilstuna och fått besked att det skulle vara ett tillgängligt regionaltåg spelade ingen roll för denna person, att trafikledningen dessutom fått vetskap om att det skulle finnas personer med speciella behov på tåget spelade inte heller någon roll, att SJ så vitt jag vet inte heller har en sån regel spelade inte heller det någon roll. (Trafikverket och Järnhusen som ansvarar för ledsagning och assistans på stationerna har däremot en 24-timmarsregel vid bokning av assistans.) Att SJ byter från ett tillgängligt tåg till ett tåg från tidigt 1990-tal som är väldigt oanpassat för funktionshindrade föreföll vara helt och hållet vårt, passagerarnas fel.Dessutom skulle vi vara tacksamma för att hon över huvud taget släppt oss, sina kunder, ombord på tåget. När vi vänligt påpekade att funktionshindrade som alla andra inte alltid planerar sitt resande på förhand och som alla andra kan köpa en biljett på stående fot – så länge man inte har behov av ledsagning eller stationsassistans – fick vi bara beskedet att om man är funktionshindrad måste man anpassa sig och inte vara lika flexibel, för sin egen och SJs säkerhet.
I Eskilstuna fanns en mobil lyft på plats som utlovat och avstigningen gick riktigt smidigt. Det är tragiskt att SJ har personal anställd som har en syn på funktionshindrade att de ska vara tacksamma för att de får nyttja allmänna kommunikationer. Att dessutom försöka uppfostra och tillrättavisa sina kunder när det är ens eget bolag som orsakat problemen är både dålig kundservice och bevis för att man kanske bör syssla med något annat än kundkontakt.
Jag hoppas nämligen att den här representanten har fel, att SJ inte har en regel som säger att deras funktionshindrade resenärer alltid måste förboka sina resor 24 timmar i förväg. I så fall är det åter dags för en anmälan av SJ till Diskrimineringsombudsmannen.
Trots ett mycket trevligt födelsedagsfirande för vår kamrat lämnar resan efter sig en bitter eftersmak. Vilket är väldigt tråkigt.
Följ alla inlägg om denna resa.
Att det papperslösa samhället skulle vara en utopi tror jag att de allra flesta av oss har förstått. Däremot är det mer förvånande när vissa företag strävar åt rakt motsatt håll, nämligen åt mer papper.
Den här helgen har vi varit några stycken som firat av en gemensam kompis som fyllt 30. Upplägget var att samlas i Västerås för att göra ett besök hos