Idag är det den internationella ledarhundsdagen och eftersom jag är nyvald ordförande i SLHF blir det lite radiointervjuer idag. Mycket roligt! Började morgonen med en intervju i Vaken med P3 och P4 klockan 05.40 i morse och i eftermiddag blir det finkultur i form av P1 och programmet Nordegren i P1 klockan 15.00-15.45.
Jag ska prata om hur det är att ha ledarhund och hur det idag ser ut med diskriminering kring ledarhunden. Om att man blir portade från uteställen, offentliga lokaler och att folk till och med inte får jobb bara för att de har ledarhund. Naturligtvis handlar mycket om allergi och en överdriven rädsla för hundallergi. Trots att endast 1% av befolkningen lider av allergi mot hund.
Tidigare i höstas sökte SL (Storstockholms lokaltrafik) via sin webplats personer med funktionshinder som ville vara med och tycka tll om SL ur ett tillgänglighetsperspektiv. Jag har tillhört en av de 10 som deltagit i projektet, lett av marknadsföringsbolaget Markör.
Jag måste nog erkänna att jag inte tror att jag skulle ställt upp om jag känt till upplägget. Det har nämligen handlat om att genomföra tio stycken av SL bestämda typresor, dessa redovisas nedan. SL betalar deltagarna en mindre ersättning för den tid man lägger ner.
I testet ingår enbart trafikslagen buss, blåbuss, pendeltåg, tunnelbana och tvärbana. Då SL är medvetna om att man har tillgänglighetsproblem med lokalbanorna (Roslags, Nockeby, Saltsjö och Lidinögbanorna) så har man helt enkelt valt att utelämna dessa i testet. Man har dock valt att ta med tvärbanan och det är ju spännande. Det är en av våra senaste nytillskott i SL-trafiken och ett av de mest otillgängliga – i alla fall när det gäller stationer, skyltning och audiell information. En fullständig, total katastrof.
Så här har resandet sett ut:
Nedan kommer de resor vi har gjort – och mina kommentarer om dem. Resa 1-4 genomfördes under en dag, Resa 5 och 6 under en, resa 8-10 genomfördes igår och resa 7 idag.
Kommentar: Pendeltåg är en rätt okej företeelse. Vi åkte ett nyare, men inte det nyaste, tåget. Bytet mellan pendel och Tvärbanan gick så där. Med hjälp från medpassagerare så gick det okej, men inte mer. På Tvärbanans perrong finns ingen som helst information om vad det är för tåg som kommer. Man måste gissa. Jag hade inte heller observerat att man måste ”plinga” på dessa tåg för att de ska stanna. För mig känns de för mycket tåg och inte så mycket spårvagn, vilket de ju i strikt mening är.
Kommentar: Total katastrof! Vid St Essingen finns ingen som helst skyltning över huvud taget om var man byter till bussar. Efter mycket letande fick jag av en medmänniska veta att busshållplatsen var flyttad – något man bara förväntades veta eftersom SL inte bemödat sig med att ens sätta upp en skylt på den temporära hållplatsen.
Resa 3:
Fridhemsplan-Rosenlund (Blåbuss)
Resa 4:
Rosenlund-Karolinska (blåbuss)
Kommentar: Resa 3 och 4 var rätt softa. Jag satt av en del tid med Radio Stockholm i öronen. På Karolinska hittar både jag och hunden så här bjöds det inte på några problem.
Kommentar: Skönstorp är en håla nånstans i söderort där jag aldrig förr varit och aldrig lär hamna igen. Gick i alla fall bra att bussa därifrån och det är ju det viktigaste. :-) Tunnelbana sen från Gullmars gick smidigt och fint och även på Fridhemsplan gick bytet bra – även om SL sysslar med ombyggnationer där så den trappa man vanligen tar mellan grön och blå inte fanns. Gammalt tåg på blåa linjen men fantastiskt nog: utrop! Man blir förvånad!
Resa 6:
Landstingshuset-Museieparken (Buss)
Kommentar: En rätt soft busstur ut på Djurgården. Inga konstigheter.
Resa 7:
Kungsträdgården-T-centralen (Tunnelbanan Blå), Centralen-Jakobsbergs station (pendeltåg), Jakobsbergs Station-Jakobsbergs centrum (buss)
Kommentar: Trappor, trappor och åter trappor! Att ta sig från Blå linjen upp till pendeltågen innebär totalt fem trappor. Bra motionsstart så där på förmiddagen. Pendeltåget gick också bra, försökte fråga spärrexpeditören om jag verkligen var på rätt perrong men fick bara svaret ”Ok, ok, det är ok!”. Jag valde att tolka det positivt och det var ju också rätt. Lite tramsigt slut på resan. Buss en hållplats – till andra sidan pendeltågsstationen.
Kommentar: Gled till utgångspunkten med Taxi Stockholm som aldrig höll på att hitta fram till rätt del av centrumet. Sedan uppstod viss förvirring. SL hade i uppdraget föreskrivit att vi skulle åka buss 204, trots att 201-211 går därifrån till Ropsten. 204 går dock bara en gång per timme och den vi skulle ta körde sonika förbi hållplatsen. Det blev till slut en annan buss och sen flöt det på in till Slussen. Även Slussen är ju Skippen inkörd på så det bjöd inga problem.
Kommentar: Kort fika i Gustavsberg och därefter tillbaka mot Slussen, byte till tunnelbanan och till Tekniska. Uppgången mot Östra station (Roslagsbanan) som var vårt mål var blockerad. Endast rulltrappor i drift – och sådana kan man inte åka med ledarhund. Hissen som finns där var felanmäld – sedan den 21 november. Fram till igår, den 11 december, är det rätt lång tid…
Kommentar: Detta blev gårdagens sista resa. Allt gick bra förutom den sista bussfärden. Jag frågade chauffören för att verififiera att han faktiskt skulle åka åt det håll jag tänkte mig och han bekräftade det. Bussen saknade dock helt utrop och chauffören gjorde naturligtvis inte heller några. Som tur är finns det oftast snälla medpassagerare att be om råd och vägledning.
Det har varit intressant men som sagt, hade jag vetat hur mycket tid det skulle ta vete katten om jag hade ställt upp. Nu är det i alla fall gjort. Skönt.
Aliansen lovar skattelättnader, igen. I genomsnitt 225 spänn mer i Svenssons plånbok i månaden. Aliansen slår sig för bröstet på DN Debatt:
– När drivkrafterna att arbeta ökar, betyder det också lägre kostnader för arbetslöshetsförsäkring och socialbidrag, liksom mer skatteintäkter som kan användas för att förbättra välfärden, skriver partiledarna.
– Få klyftor är så djupa som klyftan mellan den som har ett arbete och den som ofrivilligt ställts utanför. När det lönar sig bättre att arbeta blir det fler i arbete och färre i utanförskap, vilket minskar inkomstspridningen och klyftorna i samhället, skriver partiledarna på DN Debatt.
Vänta här lite nu, va? Först skriver de om personer som ofrivilligt är utan arbete, sedan skriver dem att när det lönar sig bättre att arbeta så blir fler i arbete. Ursäkta, men exakt hur dumma i huvudet är ni?!
Jag har flera arbetslösa vänner och bekanta. Vänner som sökt flera hundra jobb, varit på drivor med intervjuer men ändå lyckas de inte få en anställning. Några av dessa är funktionshindrade, något som naturligtvis gör dem mindre attraktiva ur arbetsgivarnas ögon – det kan tyckas cyniskt, men det är den krassa verkligheten. Om en arbetsgivare kan välja på en fullt frisk arbetssökande och en funktionshindrad med samma meriter kommer de ofelbart välja den fullt friske, normalskadade, arbetssökanden. Jag törs nog till och med säga att man i många fall skulle välja den icke funktionshindrade även om den sökanden hade markant sämre meriter.
Hur har aliansen tänkt sig att dessa personer ska komma ut i arbete? Tror de verkligen att dessa personer är arbetslösa för att det är så glassigt att vara det? Att få ner till 65% av sin gamla lön – vilket många gånger kan leda till att man i praktiken lever under existensminimum.
Aliansens käpphäst är hela tiden att arbetslösa är lata och inte vill arbeta. Det kan säkert stämma för ett väldigt litet fåtal. De allra flesta människor vill arbeta och delta i samhället. I TV4´s morgonsoffa efter valet fick Aliansens representant svara på frågan vad man avsåg att göra för att minska arbetslösheten bland funktionshindrade. ”Vi kommer inrätta fler platser på Samhall” blev svaret. Det är ett hån mot alla funktionshindrade – lika mycket hån som Aliansens politik är mot hela vårt land.
(Observera att jag inte är emot Samhall som princip. För många är Samhall lösningen på utanförskap. Dock är det inte lösningen på funktionshindrades arbetslöshetssituation. Majoriteten av personer med funktionshinder kan sköta helt vanliga jobb. Kanske inte alltid på samma sätt som en person utan funktionshinder, men med samma, eller kansek till och med bättre arbetsresultat.)
Aliansen har fortfarande lite tid på sig att göra något bra av sin mandatperiod – förutom att försämra för sjuka, arbetslösa och våra skolbarn. Visa nu att ni kan ta ansvar! Gör något för de ofrivilligt arbetslösas situation – speciellt för de med funktionshinder, men även för alla andra som ofrivilligt saknar anställning.
