För ett tag sedan, då Android i version 4.1 (Jelly Bean) så började jag åter överväga att göra lite seriösare tester med Android. Det var ett tag sedan sist och det har hänt mycket på Androidfronten sedan dess. Eftersom jag är gravt synskadad så är det ju framförallt tillgänglighetsaspekterna som är viktiga för mig.
Jag började testerna på min gamla Samsung Nexus från slutet av 2010 – imponerande nog så gick det att installera Android 4.1.2 i den. Dock så blev den fruktansvärt seg så snart man börjat installera lite olika appar i den. Det som däremot direkt slog mig var att Android tagit ett rejält hopp framåt vad det gäller tillgängligheten och då framförallt när det gäller personer som ser dåligt.
Det går att ställa in stor text dels i telefonens egna grundinställningar men dessutom i de flesta olika applikationer. Som inbiten Applenörd känns det hårt att säga att när det gäller tillgängligheten för personer med netsatt syn så har Android sprungit om – rejält. (När det gäller tillgängligheten för användare som måste förlita sig enbart på tal är saken en annan, mer om det senare…)
Jag blev tillräckligt intresserad av detta för att vilja köra detta lite mer seriöst och började researcha lite vad som faktiskt finns på marknaden för Android idag. Jag började med att titta på de nya Xperia-telefonerna från Sony. Både V och nya Z som släpps nu har trevliga specar, stöd för 4G och diverse annat skoj. Sony har dock tidigare fått en del kritik för sin egen launcher – det skal som tillverkarna lägger ovanpå den vanliga Android-versionen – och risken för att det skulle begränsa tillgängligheten kändes lite för stor. Samma sak med HTC, deras Sense har jag provat förut och det finns väldigt mycket att säga om det, och mycket av det är inte så positivt. Ett alternativ hade naturligtvis varit de lurar som kallas för Nexus, de har alltid bara grundversionen av Android utan några som helst tillägg. Den Nexus som finns ute just nu görs av LG och den imponerade inte, dessutom ville jag gärna välja något med 4G-stöd om jag nu ändå skulle skaffa en ny telefon.
Jag började därför om i en ny ände och tittade på listan över telefoner med LTE-stöd. Galaxy S3 har ju släppts i en version med 4G men, jag var så där lagom imponerad av den första gången jag lekte med en. Däremot såg storebror, Galaxy Note 2 LTE, ut som en trevligare bekantskap och i torsdags gick jag till en butik inne i stan och lekte lite med den för att se så den skulle ha förutsättningarna att fungera för mina behov, det vill säga kontrollera så att inte Samsung har förstört möjligheterna till inställningar för tillgänglighet med sin launcher, Touchwiz. Glädjande nog så är faktiskt den senaste versionen av Touchwiz väldigt lik vanilla-android och i princip alla Samsung-specifika saker går att stänga av om man inte vill ha dem. Efter lite ytterligare studier av recensioner och filmer på nätet så bestämde jag mig.
Samsung Galaxy Note II LTE, eller GT-N7105 som den heter modellmässigt blev det alltså, en Android-telefon med 5,5″ stor skärm. Själva telefonen mäter drygt 15 cm på höjden och 8 på bredden. Vikten ligger på 183 gram. Detta gör väl att den här enheten egentligen är ett sorts mellanting av en stor telefon eller en liten surfplatta.
Installationen gick snabbt och smidigt, man får val att göra inställningar för tillgänglighet redan i själva installationen, jag provade inte med TalkBack, skärmläsaren i Android, utan körde installationen enbart med stor text.
Det vanligaste snacket från väldigt inbitna Android-fans är att Android är bättre för att det inte är lika inlåst som Apple. Jag vill verkligen inte starta ett OS-krig här och nu – men jag kan ju konstatera att Android är precis lika inlåst. Skillnaden är bara att när det gäller Android heter giganten Google och inte Apple. Det går inte att avinstallera de Google-specifika apparna och det är mycket svårt att bli av med GMail, G+, Sök och annat elände. Apparna går dock att dölja och de flesta funktionerna går i princip att inaktivera. Det som däremot är Androidens fördel är ju möjligheterna när det gäller att anpassa och skräddarsy sin telefonupplevelse på ett väldigt mycket mer flexibelt sätt än i iPhone. Detta har både sina för och nackdelar.
Jag har hittills bara väldigt snabbt testat TalkBack, skärmläsaren i Android och jag kommer få anledning att återkomma till det, väldigt kort kan sägas att de är på rätt väg och att möjligheten att använda Acapelas röster (för ungefär 35 kr stycket) höjer upplevelsen. Det finns dock många saker som talar emot Androdid och till iPhones fördel, men det tänker jag återkomma till i ett senare inlägg när jag bekantat mig med både telefonen och TalkTack mer.
Telefonen är so
m sagt en 4G-telefon och det är ju onekligen en extra trevlig bonus. Inomhus hemma mäter min telefon runt 55-60 Mbit/s ned från internet vilket ju får anses mer än godkänt. Det ska bli spännande att se hur batteriet står sig. Nu efter 5h 35m ganska intensiv användning är batteriet fortfarande uppe på 81% vilket ju bådar gott. Det sitter ett 3100 mAh-batteri i telefonen och det borde ju räcka en liten stund i alla fall.
Slutligen blev jag glad när jag på Google Play hittade appar som löser problemet med att synka kontakt- och kalenderdata mot iCloud. Detta löser en hel del problem om man är blandmissbrukare när det gäller mobila enheter. Nu finns ju både en Androdi, en iPhone och en iPad i beståndet och alla ska helst både ha samma kontakter och kalender.
Andra bloggar om: Android, telefon, tillgänglighet, Talkback, Apple, iPhone, VoiceOver, funktionshinder, synskada, synskadad, blind, Samsung, Samsung Galaxy Note II
Nu är inte det här OS-krig. Vi vet båda att jag inte krigar om sådant även om det kan vara kul att retas lite ibland på skoj ;)
Men, du kan ju inte påstå att Android är ”precis lika inlåst” som iOS? Bara en sådan sak som att du inte gillar HTC Sense tex. Bara att byta till en annan launcher av den uppsjö som finns att välja på.
Du skriver sedan att ”Andriodens fördel är ju möjligheterna när det gäller att anpassa och skräddarsy sin telefonupplevelse på ett väldigt mycket mer flexibelt sätt än i iPhone”. Är inte just det ett bra tecken på lägre grad av inlåsning?
Jag har fler exempel men det känns överflödigt och ”krigsaktigt” att rada upp dem, framför allt som jag har en känsla av att du mycket väl känner till skillnaderna. Det jag vill ha sagt är att iOS faktiskt *är* mer inlåst. Att det sedan kan finnas fördelar med kan jag hålla med om, även om det för mig personligen är ett hinder och en inställning hos leverantören som jag inte tycker om. Som tur är får vi välja den plattform vi själva tycker bäst om ;)
Det var ”precis lika inlåst” som jag reagerade på, för jag vill påstå att så inte är fallet. Tack för ordet ;)
/Egge
Jag ser din poäng Egge. Det finns två saker, ”inlåsningsmässigt” som stör mig. Dels är det hur osedvanligt krångligt och svårt det är att bli av med alla Google-relaterade saker. Det andra är hur man väljer att rulla ut uppdateringar. Där borde man verkligen hitta en bättre metod, det är inte rimligt att utrullning av en ny version ska ske i ett spann på flera månader, inte bara mellan märken utan mellan användare av samma enhet.
På dessa två punkter kan jag hålla med dig. Att bli av med ”googlifieringen” är svårt, även om det är relativt enkelt att inaktivera och dölja dessa appar. Men som googlemänniska ser jag inte det som något problem, och jag skulle tro att merparten av androidskaran använder de flesta av google-apparna.
Nu har jag inte torrt på fötterna, men jag *gissar* att motsvarande gäller även iPrylarna? Det finns säkert appar där jag inte kan bli av med heller? Eller har jag fel?
Ett större problem i mina ögon är de appar som respektive tillvekare stoppar in. Alltså inte Googles eller Androids fel. Tex så stoppar HTC in gratisvarianten av SoundHound (musikigenkänningsprogram) som jag inte kan avinstallera ens om jag köper fullversionen.
Ett väldigt bra exempel är Samsungs första Galaxy Tab 10.1. Den finns i en version som fick ICS utrullad sent omsider. Och i en annan version som ännu inte fått ICS. Detta pga att den har Bonnier-appar på sig som Bonnier inte behagat uppatera och lämna över till Samsung som då alltså inte kan rulla ut en uppdatering till dessa enheter. Har själv en sådan så det blev till att manuellt stoppa in Samsungs officiella ROM istället, vilket iofs inte är svårare än att skicka ett SMS. Och på köpet blev jag av med Bonnier-apparna som jag ändå aldrig använde ;)
Vad gäller utrullningen av uppdateringar håller jag också helt med dig. Det är ett störande moment. Men återigen beror det på att det finns så många olika tillverkare som var för sig ska få sin anpassade version av Android godkänd av alla operatörer. Inget försvar men en förklaring. Och där har helt klart Apple en fördel med en och endast en version av respektive iOS-släpp. Inget snack om den saken.
Det finns för och nackdelar med båda ekosystemen, som med allt annat =)
Det skumma när det gäller utrullningen är ju bara att inte ens Nexus-enheterna med vanilla-Andorid får uppdateringar samtidigt. Min gamla Nexus S fick 4.1.2 nyligen, men har sett på forum att andra användare med exakt samma build och enhet inte kan ta ner versionen. Det är skumt. Sen går det ju alltid att komma runt och lösa det endå, men det är irriterande. :)
Jo, visst är det så att det finns grundinstallerade appar i iOS också som inte går att ta bort, så som Aktier och liknande elände. Som sagt, varje os har sina för och nackdelar. Se gärna mitt nya inlägg i ämnet btw.
Pingback: Två veckor med Android | Joche.se