Nu har jag snart kört HTC Desire en vecka och kan därmed samla ihop lite av mina första intryck. Det första som slår en är att HTC har gjort ett mycket bra arbete med Desire och sitt egna skal HTC Sense. Telefonen är snabb och responsiv och multitouch fungerar bra. Dock är skärmen lite känslig när man trycker i kanterna för att komma åt vissa kontroller, vilket gör att man får ”pilla lite” innan man kommer åt knapparna. Störande men inget livsavgörande, det är dock ett problem som inte existerar på iPhone.
Det mesta är ju sig likt mellan de två operativsystemen. Man sveper, nyper och tappar på samma sätt i de flesta applikationerna, så det är lätt att gå från iPhone till Android på det sättet. Den största skillnaden är de fyra hårdvaruknapparna i Android, Hem, meny, back och sök. Det tog en stund att vänja sig vid att man behöver använda en menyknapp för att få fram kontext-menyer i apparna. Även att backa med en fysisk knapp känns lite bakfram innan man vänjer sig.
Att använda Androids Market är snabbt och smidigt och fungerar bra, precis som AppStore i iPhone. En gigantiskt stor nackdel är att Android Market inte erbjuder betalappar i Sverige ännu, vilket begränsar utbudet i Market väldigt mycket.
Det talas mycket om Apples ”inlåsning” och hur Android i stället står för det fria valet. Det är en sanning med väldigt stor modifikation. Android är Googles skapelse och är väldigt hårt knuten till Googles egna molntjänster. Precis som Apple äger makten över AppStore så äger Google också makten över Market vilket innebär att appar som Google ogillar försvinner. Även appar som telefonoperatörerna ogillar försvinner. Ett exempel är programvaror som har med tethering (att använda mobilen som modem för mobilt bredband till sin dator). För att kunna göra vad man vill med en iPhone måste man ”jailbreaka” den. Då kan man installera vilka program man vill och göra andra modifikationer till operativet. På samma sätt är det med Android. Vill du göra vissa saker, exempelvis att låta din mobil leka accesspunkt för trådlöst nätverk måste du ”roota” din Android-telefon. Det är i princip samma sak som en jailbreak, och kan, precis som hos Apple, påverka dina möjligheter till garanti på enheten.
Apple har precis som med sina macdatorer en otrolig fördel i att de har kontroll över både hårdvara, operativsystem och mycket mjukvara. Det gör att de kan optimera operativet efter hårdvaran och på så vis skapa en bättre produkt. Android är ju mer generellt och det blir svårare att anpassa det mot hårdvaran när det finns så mycket olika hårdvara. Därför gör ju också mobiltillverkarna sina egna skal, så som HTC Sense. Det fungerar i och för sig mycket bra, men det märks ändå en viss instabilitet som inte finns i iPhone. Detta märks också på att processer hänger sig och att telefonen nu och då helt sonika startar om. En nackdel är här att det innebär att tillverkarna måste göra egna uppdateringar till sina enheter i takt med att Android uppdateras, något som HTC fått mycket kritik för att man sköter dåligt, exempelivs går så vitt jag vet HTC Hero fortfarande inte att få med Android 2.1 på ett officiellt sätt från HTC. Det går naturligtvis att trycka in en grundversion av Android men det kan innebära problem med drivrutiner och liknande. Här är ju iPhone bättre. Apple släpper uppdateringar för alla versioner av iPhone samtidigt och dessa är dessutom gratis för iPhone.
Den stora fördelen är naturligtvis multitasking i Android, något som snart är utjämnat då detta stödjs i iPhone från OS 4. Visserligen hävdar kritikerna att det inte blir multitasking på riktigt i iPhone, men jag gissar att det kommer fungera väldigt bra. Men jag kan inte neka till att det är en fröjd att kunna surfa samtidigt som man lyssnar på Spotify eller lägga Runkeeper i bakgrunden för att skicka ett SMS. Här behövs således en ny jämförelse när OS 4 släpps i sommar – och när tredjepartstillverkarna har fått fram sina nya versioner av apparna för att stödja multitasking.
Webläsaren är ett exempel där Android har kommit längre och löst ett för mig stort problem. När man zoomar in texten i webläsaren justerar den sig nämligen så att man inte behöver skrolla i sidled för att läsa. Detta är en mycket praktisk funktion som även iPhone borde ha haft för länge sedan.
Synkning är ett rätt sorgligt kapitel. Alla programvaror man behöver ha (i alla fall på mac) för att kunna synka kontakter, kalendrar och musik kostar pengar. Jag har efter lite letande hittat en programvara som kan synka spellistor och musik från iTunes vilket var en stor befrielse. Kontakt- och kalenderhanteringen har jag löst genom att trycka upp datat i Google-molnet. En lösning som jag inte känner mig helt tillfreds med, men som ändå får duga så länge. HTC har naturligtvis ett eget synkprogram, men man har inte bemödat sig om att göra en tillgänglig version för mac och vad man kan förstå av kontakt med HTC support så finns inte heller planer på detta framöver.
Tehtering ska fungera med enheten, men eftersom HTC Desire verkar ha valt att prata Windows-standard över USB-porten i stället för den oberoende USB-standard som finns så fungerar detta in med mac. Man måste själv göra diverse tweaks för att få det funka. I princip finns två lösningar, PDANet och Azilink. Den första är enklast att komma igång med, men skickar all trafik genom deras egna servrar vilket bland annat ger dig ett ip-nummer i USA, något som inte alltid är att föredra. Glöm SVT Play till exempel. Azilink verkar fungera bättre, men krävde en fruktansvärd massa pill för att det ska fungera samt att man måste köra ett shellskript.
Slutsaten blir att om man just nu tycker att multitasking är en väldigt viktig feature så är Android och framförallt HTC Desire ett bättre val. Dock så kommer spelbrädet troligen ändras när iPhone OS 4 släpps i sommar. Nästa iPhone som släpps hoppas jag kommer ha AMOLED-skärm som Desire. Det ger en väldigt ljusstark och skarp bild vilket underlättar om man ser sämre. Det ska bli spännande att se vilken telefon jag kommer använda på heltid efter augusti då min iPhone inte längre är operatörslåst och OS 4 är släppt. Men som sagt, rent generellt måste jag säga att iPhone än så länge vinner över Android. Vilket man till slut väljer är nog mest en smakfråga.
Ett sista tillägg: Om man har behov av tillgänglighet i form av tal i sin telefon så finns inget val, då är det iPhone som gäller (om alternativen står mellan iPhone och Android)
Nästa sak som jag ska leka med är ett nytt headset, MW 600 från SonyEricsson. Det är ett blåtandsheadset med stereo som enligt ett flertal recentioner på nätet ska fungera bättre än tidigare varianter, starkare radio ska göra att problemen med motagning av ljud när man tar telefonen i fickan ska vara i princip obefintliga. Headsetet har 3,5 utgång så man ansluter valfria hörlurar i det. Det har dessutom inbyggd FM-radio vilket ju kan vara trevligt. FM-radio saknas i iPhone och är så dålig i HTC Desire att de lika gärna kunnat utelämna den funktionen.
Jag har hittills haft rätt dålig erfarenhet av blåtandsheadset så det ska bli intressant att testa en ny variant för att se om det verkligen är bättre som folk påstår. Jag är skeptisk men den som lever får se. På tisdag lär det ramla in på Posten om leverantörern tänker sköta sig.
Andra bloggar om: HTC, HTC Desire, Apple, iPhone, iPhone 3GS, Apple iPhone, Android, Google, SonyEricsson
