Dags att söka ny ledarhund

intyglhJag började processen att söka ny hund redan för över ett år sedan genom ett besök på syncentralen för att fylla i ansökningshandlingar och få ett intyg från synpedagogen där.

Det räcker dock inte med det utan man måste också lämna ett läkarintyg vilket visade sig svårare än man skulle kunna ana. Innan jag flyttade till Stockholm för snart 15 år sedan gjorde jag mina läkarkontroller för ögonen på MSE i Eskilstuna. När jag flyttade till Stockholm så fortsatte jag under några år att åka till MSE fram tills att min behandlande läkare, överläkaren på ögonkliniken, gick i pension.

Sedan dess har jag inte gjort några regelbundna kontroller, vilket jag borde gjort. Jag försökt någon gång att få komma till S:t Eriks ögonsjukhus för en kontroll, men eftersom det var krångligt att få en remiss så rann det ut i sanden.

SkippenNär så min nuvarande ledarhund börjar bil gammal så aktualiserades det här igen. Jag har nämligen inte någon ”dispositionsrätt” för ledarhund. Man ändrade system för hur tilldelning av ledarhund går till 2 år efter att jag fick min hund. Tidigare har syncentralerna haft konsultläkare som kunnat fixa sånt här, men i Stockholm lyckades man avskaffa det lagom till att jag fyllt i mina ansökningshandlingar.

Nu kom jag alltså inte undan längre utan måste träffa en läkare. Härom veckan var jag hos min vårdcentral och fixade en remiss, ett läkarbesök som tog 30 sekunder och resulterade i att jag fick ett brev från S:t Eriks ögonsjukhus som meddelade att väntetiden till läkare var minst 3 månader. I dag ringde jag dem därför och förklarade att det inte fungerar att vänta så länge bara för att få ett läkarintyg, en synpunkt som de hade förståelse för och jag fick därför en tid redan i morgon.

Det är blandade känslor. För det första har jag inte fullt ut beslutat om jag ska ha någon ny hund och det är jobbigt att tänka på att min nuvarande farbror blir äldre och äldre och att sanden oundvikligen rinner ur timglaset.

Samtidigt, i och med att Skippen blivit äldre så använder jag honom mindre och mindre som ledarhund och jag märker direkt att det sliter på kroppen. Jag har synrester som går att använda rätt bra i vissa situation – förutsatt att jag koncentrerar mig extremt mycket. När jag kör hund kan jag ”koppla bort” synen, jag behöver inte koncentrera mig utan kan låta hunden ta ansvaret. Innan jag fick hund hade jag regelbundet återkommande spänningshuvudvärk/migrän som kom sig av att jag ansträngde ögon väldigt mycket när jag gick utomhus. Så fort jag började köra hund försvann den återkommande migränen och nu när jag inte längre kör hund så mycket har det återkommit.

Så visst behöver jag en ny hund, samtidigt är det en del saker i livet som blir opraktiska med hund. Vår logistik när vi ska åka någonstans med barn, barnvagn och två hundar är ingen lek. Nåja. Först ska jag skaffa intyget och lämna in det så jag får komma vidare i processen. Sen får vi se hur det blir, men visst skulle livet ändå bli bättre med en ny hund – när gamle Skippens dagar är räknade.

Dela i Sociala medier