Idag är det på dagen fem år sedan jag och Skippen träffades första gången.
Klockan var strax efter 9 på morgonen och platsen var Hundskolan i Sollefteå. Vi hade just träffat våra instruktörer för första gången när vi fick gå in på våra rum och vänta på att hundarna skulle hämtas. Så kom han då, en gul och glad labrador som viftade på svansen som en galning. Jag hade förstås träffat honom innan, på informationskursen någon månad tidigare, men då hade jag inte en aning om att han skulle bli min.
Så knackar det på dörren och in kommer Eva med honom. Som entt yrväder far han fram och börjar slicka mig i ansiktet. Sen tar han ett rejält men ändå ganska försiktigt tag om handleden på mig. Eva berättar att Skip gillar att bära, och det kommer jag få bli mer varse under dagen. Eva lämnar oss för oss själva och jag blir lätt oroad när han först ställer sig vid dörren och väntar på Eva och sedan kryper in under sängen. Efter en liten stund kommer han fram igen och vi börjar umgås lite. Det tar inte så lång stund innan jag får erfara att Skip också är en knähund, när jag sitter i fotöljen kommer han fram och sätter upp framtassarna i mitt knä och det tar inte många sekunder innan jag har hela hunden i knät.
Så skrev jag i bloggen om första mötet med Skippen – och det finns mer att läsa om våra dagar på Skippens egen sida.
Det har varit fem härliga år och jag hoppas på minst lika många till. Idag fyller Skippen 7,5 år och min förhoppning är att han ska få vara frisk och ha många år till tillsammans med mig.
Andra bloggar om: Ledarhund, synskada, funktionshinder
fin blogg:)hoppas allt är bra?:) vore kul om du kolla in på min blogg och skriv en liten komentar:)