Hundar och Burger King

Käkade min middag igår på Burger King på Medborgarplatsen mellan jobb och kvällens aktiviteter. Hade Skippen med mig och vi travade glatt in på restaurangen i fråga och klev fram till kassan. Precis när vi ska beställa kommer en ur personalen fram till mig och följande konversation följer:

– Ursäkta, man får inte ta in hundar här.
– Jag vet, men det här är en ledarhund.
– Oj… Jaha…

Restaurangbiträdet försvinner och lugnet sänker sig åter. Jag får min mat och slår mig ner vid ett av borden. Det här är inte första gången just samma dialog utspelar sig, just på Burger King. Jag kan inte undgå att förvånas. Det är ju knappast någon nyhet att vanliga vovvar inte är välkomna på krogar och restauranger (trots att det numera finns ett EU-direktiv som ger restaurangägarna rätt att godkänna det), det kan inte vara många som inte känner till att det är så här. Ändå denna dialog och jag kan inte undgå att förvånas och fundera över om det här verkligen är ett problem. Försöker verkligen Svensson släpa med sig sina keldjur in på Burger King.

Jag kan förstå om det händer nån gång i bland, men det borde inte ske så ofta att personalen måste komma rusande som galningar innan de sett den vita selen. Det känns ju som att om man tar med sig en hund in på ett matställe så är det för att hunden har tillåtelse att vara där. Nåväl, man får ju vara glad att inte allergidiskussionen kommer upp varje gång, den är ju annars allt för vanlig när man rör sig i den offentliga miljön tillsammans med sitt pälsbeklädda hjälpmedel.

Apropå ledarhundar: En favorit i repris.

Andra bloggar om: , , ,

After-workare

"Jag har aaaaldrig varit så uttråkad förr"
"Jag har aaaaldrig varit så uttråkad förr"

Det är alltid trevligt med en after work-pilsner, eller två. Igår tog jag och Nanna oss varsin på Pergola. Skippen var också med, men han låg under bordet redan från början – ganska så uttråkad.

Pojken med Guldhunden

Guldhund?Satt förut idag på en av SL:s bussar på väg från Sankt Eriks ögonsjukhus tillbaka till mitt jobb. Skippen, min gula labbe, låg på golvet vid mina fötter där vi satt vid barnvagnsplatsen. Vid en hållplats kliver det på en mamma med barnvagn och en dotter på 4-5 år vid handen. De slår sig ner bredvid mig och när vi börjat åka viska dottern väldigt högt till sin mamma:

– Mamma, den där killen måste vara väldigt rik!

Mamman låter lite generad när hon frågar varför dottern tror det.

– Det fattar du väl! Han har ju en hund helt i guld!

Andra bloggar om: , , , ,

Hundkurs-rapport

Nu har både jag och Skippen vilat ut efter vår hårda hundkurs-vecka och det känns som det är dags att skriva en liten rapport.

Joche och SkippenMåndag
Tidigt måndag morgon begav vi oss av mot centralen för att möta Jocke och Gustav och för att kliva ombord på tåget som skulle föra oss mot Hässleholm. Tågresan var rätt seg, men strax efter klockan 11 var vi i alla fall framme. Kort väntan tills bussen mot Markaryd kom. En halvtimme bussfärd och vi var framme vid busstationen i Markaryd. Där mötte Barbro oss för att sedan köra oss i sin Toyota Previa ut till Solhaga där kursen hölls. Vi ankom lagom till efterrätten, men fick i alla fall i oss lite kåldolmar innan det var dags för första teori-passet. Efter en kort presentation så gick vi igen de problem vi hade och som vi önskade få hjälp med. Efter det begav vi oss ut på en promenad längs en skogsväg. Vid 17-tiden bjöds vi på pyttipanna med ägg till middag. På kvällen höll instruktören Bengt ett teoripass på temat ledarskap. Efter teorin kröp vi in i bastun en stund och avnjöt ett par pilsner i den sköna värmen innan det var sängdags.
Tisdag
Tisdagen började aldeles för tidigt med rastning redan klockan 7. Efter frukost började dagens första pass, med ett besök hos veterinären Marie. Efter att ha konstaterat att våra vovvar var i den form de skulle vara blev det åter promenad och sedan lite apporteringsträning inomhus. Efter lunchen, bestående av rödspätta och potatis kördes ett pass med lydnads- och störningsträning. Det gick på det hela taget bra, och jag hade inte så mycket att klaga på. Middag bestående av ärtsoppa och varm punch, och sedan ett teroipass med Barbro som berättade om hur man dresserar en ledarhund avslutade kvällen.

Joche och Skippen i hinderbananOnsdag
Kallt som sjutton även denna morgon med tidig rastning. Vi använde förmiddagen till störningsträning och fick sedan inta broccoligratäng med stekt falukorv. Det var ungefär 20 år sedan jag senast åt broccoli och jag lovar att det ska dröja minst lika länge till nästa gång. På eftermiddagen körde vi i hindergården med mycket lyckat resultat. Vi gick på ett höjdhiner, men i övrigt gick det finfint. På kvällen vankades festmiddag och vi förberedde oss för den med hjälp av pilsner och bastu. Middagn bestod av laxtoast till förrätt, fläskfilé med klyftpotatis till varmrätt och en hallontarta till efterrätt. Mätta och belåtna kröp vi till sängs.

Torsdag
Ännu en tidig morgonrastning sedan teoripass med vår veterinär Marie. Efter detta mer störningsträning. Stackars Skippen fick sig en repa i trapporna för att se om det går att träna bort lite av hans höjdskräck. Rotmos och fläskkorv till lunch och på eftermiddagen stadskörning inne i Markaryd. På kvällen återigen teori, mentalträning, röst och kroppspråk efter att ha ätit lassagne till middag. En öl sista kvällen med gänget och rätt tidigt sänggående.

StörningsträningFredag
Sedvanlig rastning, bara -7° grader denna morgon. Medan ena delen av gruppen ägnade sig åt enskilda samtal så tog vi andra en lång och skön promenad med lösrastning. Sedan var det vår tur för enskilt samtal, efter det kursutvärdering och lunch bestående av fläskpannkaka. Sedan var det bara att packa ihop det sista och vänta på transporten in till Markaryd för vidare transport med buss och tåg åter mot Stockholm. Klockan 20 i går kväll var vi åter på centralstationen i Stockholm och resandet var över för den här gången.

Ett ?r med ledarhund

Det har nu g?tt exakt ett ?r sedan jag f?rsta g?ngen tr?ffade Skippen.
Detta firar jag med en ?terblick i dagboken fr?n dagarna n?r jag fick honom:

2004-11-23
Det var faktiskt inte s? sv?rt att sova trots allt, eller jag somande ganska s? fort men vaknade flera g?nger under natten. S? blev det till slut morgon och dags att ?ta frukost. Efter frukosten cirka en halvtimme tills dagens arbete b?rjade. Vi fick b?rja med lite praktiska r?d inf?r m?tet med v?ra hundar. Efter en kvart kom instrukt?rerna och vi hade ?terigen en kort presentationsrunda. Eftger presentationen fick vi g? in p? rummen och v?nta p? v?ra hundar. Det var inte l?tt att v?nta ?ven om v?ntan i sig sj?lv var ganska s? kort. Sen kom han, han som de senaste veckorna har fyllt mina tankar. Skip.

s? knackar det p? d?rren och in kommer Eva med honom. Som entt yrv?der far han fram och b?rjar slicka mig i ansiktet. Sen tar han ett rej?lt men ?nd? ganska f?rsiktigt tag om handleden p? mig. Eva ber?ttar att Skip gillar att b?ra, och det kommer jag f? bli mer varse under dagen. Eva l?mnar oss f?r oss sj?lva och jag blir l?tt oroad n?r han f?rst st?ller sig vid d?rren och v?ntar p? Eva och sedan kryper in under s?ngen. Efter en liten stund kommer han fram igen och vi b?rjar umg?s lite. Det tar inte s? l?ng stund innan jag f?r erfara att Skip ocks? ?r en kn?hund, n?r jag sitter i fot?ljer kommer han fram och s?tter upp framtassarna i mitt kn? och det tar inte m?nga sekunder innan jag har hela hunden i kn?t.

N?n timme senare blir det till att s?tta p? kopplet f?r f?rsta g?ngen. Nu ska vi ut och rasta. Det g?r finfint i rasthagen, trots att jag har sv?rt f?r det d?r med kort-l?nga koppel som ska kopplas ihop och i s?r p? r?tt s?tt. Det ?r ju mycket att t?nka p? och d? blev det d?r med koppel pl?tsligt jobbigt.

Efter en stunds rastning ?r det dags att g? in och k?ka lunch. Jag har f?tt h?ra att Skip ?r sv?r p? det d?r med att ligga i s?ngen s? jag l?gger upp b?de stolar och fot?lj i s?ngen f?r att g?ra det s? sv?rt som m?jligt f?r honom.

Efter lunchen samlas vi f?r en kortare lektion igen innan det ?ter ?r dags att g? ut o rasta. Efter rastningen lyckas jag med konststycket att slrarva bort mina nycklar. Sm?tt oroad g?r jag f?r att fika. Ett tag senare dyker nycklarna upp igen. I min egen ficka :)

Ut p? pormenad igen, och lite borstning av voven i skogen.

Nu har vi ?tit middag och jag och Skippen har slagit oss ner i dagrummet. Jag f?r att skriva, och Skippen f?r att sussa lite. I morgon b?rjar det riktiga allvaret, d? ska vi f?r f?rsta g?ngen ge oss ut i selen. Det ska bli sp?nnande!

Dagen efter:

2004-11-24
S? var det ?ntligen dags, den f?rsta dagen i sele har b?rjat.

Det k?ndes ganska s? nerv?st att tr? selen ?ver Skippens nos, den ?r ju ny och d? ?r den naturligt ganska s? stel och oformlig.

Till slut s? bar det i alla fall i v?g, ut mot rastg?rden och sedan vidare upp i den ohinderf?rsedda hinderbanan. Lite stelt i b?rjan kanske men det k?nd3es ?nd? ganska s? bra faktiskt. Ner f?r fika och sen bar det i v?g ut igen en stund till, upp i dressyrhallen d?r det var varmt och gott. Inte som de 18 minusgrader som var utanf?r f?nstret.

I dressyrhallen s? ?vade vi lite lydnad en stund. B?de linf?righet, fritt f?lj och inkallning. Platsliggning ?vade vi ocks? och det gick fint ?nda tills Gajus fick f?r sig att springa fram och h?lsa p? mig, d? b?rjade Skippen tro att han skulle bli av med sin husse o sprang till mig. Jag antar att det betyder att han i alla fall tycker lite om mig.

Efter lunch lite teori i form av dressyrinformation och sedan gav vi oss ut i selen igen. Vi ?vade ocks? lite inkallning och det gick bra, han kom ju faktiskt utan n?gra st?rre protester.

In igen f?r utfodring och jag lyckades faktiskt f? Skippen att stanna i sin s?ng medans jag var och fyllde p? matsk?len. Stolt Husse! :)

Efter middag f?r b?de hundar och m?nniskor var det dags f?r lite fritid. Jag och Skippen kollade p? Jeopardy, och han l?g bekv?mt i husses kn? i fot?ljen. Han ?r en riktig liten kelgris den d?r.

Roger h?ll i kv?llslektionen d?r vi snackade om kroppsspr?k, r?st och visselpipa. Lite kv?llsfika och sen ut i rastg?rden igen. Riktigt sk?nt ute. Uppeh?ll, minus 5 grader och vindstilla. Blev lite nerv?s eftersom Skippen inte ville g?ra i fr?n sig, man har ju inte lust att g? ut mitt i natten, men han gick sn?llt och la sig i korgen f?r att sova och snart h?rdes tunga timmerstockar fr?n b?de hund och husse. Dag nummer tre var slut.

Dag nummer tre med ledarhund:

2004-11-25
Tio sekunders sovmorgon fick jag i morse. S? l?ng tid tog det fr?n v?ckarklockans pip tills Skippen var vid s?ngen, med en tass p? min arm. ”Vakna husse! Vi ska g? ut!”

Tillbaka med hunden i korgen, borsta t?nder, kl? sig, h?mta mat, f? hunden att sitta fot vid matsk?len. Vars?god! Maten borta p? ett par sekunder, han ?r ju trots allt en labrador.

P? med selen och ut genom d?rren. ”F?re!” och ekipaget b?r i v?g mot rastg?rden. In i rastg?rden, klocka p? och sele av. Rastningen g?r bra, Skippen g?r det han ska utan att trilskas. In igen, l?mna hund och g? mot frukosten. Tillbaka till Skippen f?r kelstund s? att han f?r ligga i kn? en stund, sedan var det p? med kopllet igen, selen p? armen och s? ut. Vi packar in oss i Evas varma Pasat och ?ker i v?g n?n kilometer till ett villaomr?de. Vi g?r l?ngs trotoarerna f?r att f? k?nna p? lite markeringar. Skippen missar f?rsta v?gen och bl?ser f?rbi. Bara att sl?ppa selen, backa tillbaka och g?ra om. Nu g?r det b?ttre och han tycks komma ih?g vad som g?ller varje g?ng. Vi m?ter Gunilla och hennes kamera l?ngs str?ckan och vi blir fotade. Upp till bilarna igen och v?nta in de andra f?r att sedan ta gruppfoto. Skippen studsar p? st?llet, det ?r kallt om vakf?tterna. Han f?r v?nta i bilen tills de andra ?r p? plats. Gruppbilden tas ur alla m?jliga – och om?jliga vinklar och sedan hoppar vi in i bilen igen. F?rden g?r ?ver ?ngerman?lven bort till en tallmo. Ut i motionssp?ret en bit. Sedan lite l?srastning f?r att ?va inkallning. Det g?r bra, han kommer ju faktiskt n?r man ropar p? honom trots att det finns andra hundar h?r o d?r. Ljudet av en instrukt?r h?rs i skogen. en av de andra vovvarna vill inte komma p? inkallning. Skippen sitter n?jt vid min sida och buffar l?tt p? mig. ”Kolla husse, jag ?r j?tteduktig! Jag g?r som du s?ger” tycks han s?ga. Vi tr?nar lite lydnad p? parkeringsplatsen. Fram?t marsch, h?ger om, v?nster om och halt. Skippen f?ljer mig och det blir m?nga ”Bra!”. Efter en stund packar vi in oss i bilarna och ?ker tillbaka till skolan igen.

In med vovve p? rummet och upp f?r att k?ka middag, pannkaka och ?rtsoppa – det ?r ju trots allt torsdag. Efter lunchen lite kel och vila. Skippen ska sitta i kn?t, som vanligt.

Efter lunchen g?r vi p? lektion igen. Hundskolans veterin?r pratar lite lagar och friskv?rd med oss. Efter en intressant timme l?mnar jag Skippens koppel till Ulrika medans jag g?r p? toa. N?r jag kommer tillbaka s? viftar han p? svansen som en galning och jag inser att han nog faktiskt tycker lite om mig.

Lite fika och sen b?r det av ut i rastg?rden igen. Vi l?srastar men det g?r inte s? bra, Skippen vill h?lla p? och gr?va upp lera o jord i hagen och v?grar att sl?ppa n?r jag ber om det. En av instrukt?rerna sparkar i staketet och Skippen blir nog lite sk?rrad. Han springer spontant in till mig och ?r ganska s? sm?rig n?r han kommer och sitter fot.

Upp i hinderbanan f?r f?rsta provem med lite l?tta hinder. Vi k?r banan f?rst ?t ena h?llet och g?r sedan ut en stund p? dressyrplanen f?r att k?ra lydnad igen. Sedan tar vi hinderbanan andra v?gen tillbaka igen. Det g?r bra. Jag ?r nog fortfarande lite stel men ?nd? k?nns det ganska s? bra. K?nslan n?r han viker av och lotsar mig mellan hindren ?r enorm. Det ?r inte sv?rt att se vilken nytta man kommer ha av honom n?r vi v?l ska ut i verkligheten.

Vi g?r ner mot rastg?rden igen, men d?r ?r fullt med hundar s? vi jobbar i st?llet upp p? en v?g innan vi sl?pper Skippen p? lite frirastning. Upp mot dressyrplanen igen med lite inkallningar p? v?gen. De g?r bra de flesta g?ngerna ?ven om det tar lite l?ngre tid, Skippen blir lite distraherad av Eva och det k?nns som han ?r p? v?g mot henne i st?llet f?r mig ett tag men med lite str?ngare tonfall s? kommer han till slut och s?tter sig fot. Vi tar p? selen och jobbar hem till rummet igen. Skippen f?r sin mat och han klarar ?nnu en g?ng av att ligga kvar i s?ngen medan jag fyller matsk?len och ?terkommer till rummet. Sen f?r han sitta fot och v?nta tills jag st?llt maten p? plats och s?ger det d?r lilla ”Vars?god!”. Labben far fram som en galning och slukar sin mat i ett nafs. Tillbaka i korgen med vovven och sedan upp f?r att k?ka middag. D?r vankas kassler med ananas, ost och tomat. Mycket gott. Lite vila igen med Jeopardy innan det ?r dags f?r lektion. Denna g?ng ?r temat valpens utveckling.

I morgon v?ntar stadsk?rning f?r f?rsta g?ngen och sedan blir det kanske bes?k hos Islandsh?star f?r att ?va milj?tr?ning. Men det ?r i morgon det.

Fler noteringar ?n s? blev det inte fr?n Hundskolan eftersom den medhavda datorn havererade och aldrig ville starta mer.

Hur som helst s? har det vairt ett sp?nnnade ?r tillsammans med Skippen. Ett ?r d?r vi b?da har l?rt oss mycket, inte minst har jag l?rt mig massor, men framf?rallt s? har vi verkligen blivit ett team. Kompisar i v?tt och torrt!

Skippen och benet

Det ?r ju ganska l?tt att inse att det kr?vs en viss inteligens f?r att en hund ska klara av att bli ledarhund. I bland undrar jag dock om det inte sl?r ?ver lite grann i galenskap i st?llet, eller s? ?r det bara f?r att han ?r en labrador som det blir s? h?r.

Skippen har ett g?ng med ?lsklingsleksaker. En r?d boll, en gul plastcitron, en gr? strumpa och tv? tuggben. De d?r tv? benen ?r – i viss konkurens med strumpan – favoritgrejjerna nummer ett. I morse hittade jag det ena av de tv? benen sl?ngt p? golvet. Det jag hittade var det ?lsta och st?rsta benet, det som han fick redan tredje dagen p? Hundskolan. Skippen l?g i sin korg, till synes sovandes, tills jag tog upp benet f?r d? reste han p? sig. P? skoj tog jag benets minst tuggade sida och skulle stoppa i munnen. D? kommer han farande f?r att han ska ha sitt ben. Han hoppar upp mot mig och f?rs?ker ta benet. Jag fr?gar honom om vi inte kan dela p? benet och ?ta fr?n var sitt h?ll, men det gick inte alls f?r sig. Han sl?ngde tassarna om min hals, tog benet och sprang i v?g med det.

Nu har han ”gr?vt ner” benet i en av mina vinterk?ngor, och d?r ska det tydligen ligga tills det kommer b?ttre tider. Jag hoppas bara att jag kommer ih?g att det ligger d?r INNAN jag f?rs?ker ta p? mig k?ngan i fr?ga.