Det ?r ju ganska l?tt att inse att det kr?vs en viss inteligens f?r att en hund ska klara av att bli ledarhund. I bland undrar jag dock om det inte sl?r ?ver lite grann i galenskap i st?llet, eller s? ?r det bara f?r att han ?r en labrador som det blir s? h?r.
Skippen har ett g?ng med ?lsklingsleksaker. En r?d boll, en gul plastcitron, en gr? strumpa och tv? tuggben. De d?r tv? benen ?r – i viss konkurens med strumpan – favoritgrejjerna nummer ett. I morse hittade jag det ena av de tv? benen sl?ngt p? golvet. Det jag hittade var det ?lsta och st?rsta benet, det som han fick redan tredje dagen p? Hundskolan. Skippen l?g i sin korg, till synes sovandes, tills jag tog upp benet f?r d? reste han p? sig. P? skoj tog jag benets minst tuggade sida och skulle stoppa i munnen. D? kommer han farande f?r att han ska ha sitt ben. Han hoppar upp mot mig och f?rs?ker ta benet. Jag fr?gar honom om vi inte kan dela p? benet och ?ta fr?n var sitt h?ll, men det gick inte alls f?r sig. Han sl?ngde tassarna om min hals, tog benet och sprang i v?g med det.
Nu har han ”gr?vt ner” benet i en av mina vinterk?ngor, och d?r ska det tydligen ligga tills det kommer b?ttre tider. Jag hoppas bara att jag kommer ih?g att det ligger d?r INNAN jag f?rs?ker ta p? mig k?ngan i fr?ga.
