Paketleveransen som spårade ur, del I

I veckan beställde jag ny hundmat och kattsand. Eftersom Zico snart kommer så behövs det nytt käk till honom. Inga problem så långt, beställningen lades och skickades från leverantören med Postnord. Tjänsten som är köpt av Postnord är att paketen ska levereras till dörren utan kvittens, så ingen behöver vara hemma. 

Det är nu problemen börjar. Just nu har vi nämligen ingen hiss eftersom den ska bytas ut mot en ny. Så igår ringer en chaufför från Postnord och jag anar oråd redan från början. Han talade om att jag minsann fick komma och ta emot mina paket vid ytterdörren annars skulle han returnera dem till avsändaren. Jag var på jobbet och dessutom är jag inte direkt intresserad av att göra deras jobb. Jag påpekade för chauffören vad det är för tjänst och att det är hans sak att lösa det. Han sa då att han inte kunde göra det eftersom han har ryggskott. Man kan ju lite stilla fundera på vad man gör på jobbet om man har den sortens jobb och har ryggskott. Jag orkade inte tjafsa mer med chauffören utan ringer i stället Postnords kundservice. De konstaterar att chauffören gjort fel och efter en stund ringer chauffören också en gång till för att meddela att paketet kommer köras ut senare. OK. So far so good. 

I går kväll fick jag ett SMS från Postnord där de talade om att de försökt leverera mina paket (igen) men att ingen var hemma. Så nu skulle de leverera dem till utlämningsstället i stället. I morse fick jag också SMS om att två av tre paket fanns på utlämningsstället. Det är nu man på allvar börjar undra vad som hänt. Har de verkligen burit upp paketen, ringt på dörren för att konstatera att ingen var hemma och sen burit ner dem igen? Eller har de bara stått utanför porten och sen åkt? Och varför levererade de inte paketen utanför dörren utan kvittens som det stod i beställningen. Så nu får jag vänta till på måndag för att ringa Postnords kundtjänst ännu en gång för att försöka få paketen hämtade på utlämningsstället och hemburna.

Kanske går det tredje gången gilt? 

Andra bloggar om: , ,

Snart kommer han!

Nu är det plötsligt inte så långt kvar längre. Om knappt fyra veckor kommer han, min nya ledarhund. 

Det är nu två veckor sedan jag fick reda på att han skulle bli min. En svart labrador-hane som lystrar till namnet Zico. Han fyller två år i mars så han är en riktig yngling. Av vad jag hört om denna kille, 58 cm hög och 33 kilo tung så tror jag det kan bli riktigt bra. 

Nu hoppas jag bara att tiden går riktigt riktigt fort! 

Nanoleaf Aurora

Bild på alla komponenter i förpackningenVårt smarta hem har fått ytterligare ett tillskott i form av Aurora från Nanoleaf. Grundpaketet består av nio stycken triangulära plattor som går att sätta ihop med varandra i olika mönster. Varje triangel har anslutningar på tre sidor så det går att kombinera nästan hur som helst. 

Det går sedan att programmera plattorna att lysa i olika mönster allt efter eget tycke och smak. I videon nedan kan du se några av de varianter som går att göra .

Aurora är dessutom kompatibelt med Homekit vilket gör att de går att styra ihop med alla andra smarta prylar som har stöd för det.

Skärmdump från Hem-appenI vårat hem har vi hittills bara haft lampor från Philips Hue och när jag installerade Aurora insåg jag att vi hade ett problem. Väldigt mycket av hemmets automation byggde nämligen på Hue’s egen app och inte på Apples homekit-app Hem. Så det innebar att jag fick börja göra om allt från grunden, vilket i och för sig inte var så dumt eftersom jag den setup jag gjorde när jag var ny på homekit inte var optimal. Dessutom har homekit utvecklats och fler funktioner har tillkommit i och med iOS 11. Ännu är jag inte hundra procent nöjd med hemmets setup men det börjar onekligen närma sig. 

Däremot är jag väldigt nöjd med Aurora. Den har fått sin plats på väggen i vardagsrummet, man monterar den med dubbelhäftande tejp som medföljer. Att ansluta till Aurora gick snabbt och smidigt. I princip bara att skanna den medföljande Home-koden och sen var man i gång. Det som tog längst tid var att bestämma sig för i vilket mönster de skulle monteras på väggen och så klart själva monteringen. 

Det finns ett problem med Aurora. Jag tror att de är lätt beroendeframkallande. Både i att man blir sittande för att skapa nya mönster och animationer, men också att man vill köpa fler plattor – man kan ha upp till trettio i varje system – eller flera olika system. Jag kan till exempel lätt föreställa mig en Aurora på väggen ovanför dotterns säng. Så kanske blir det mer Aurora i huset framöver. Och kanske en rytm-modul som känner av musik i rummet och gör så att Aurora lyser i takt. Tyvärr är det lite dyrt då varje Aurora-paket kostar 1 995 kronor styck, men det är häftigt. 

Andra bloggar om: , , ,

Iphone X – första intrycket

När Apple annonserade nya Iphone-modeller i september kändes det väldigt långt bort till den 27 oktober när förhandsbokningen för nya Iphone X skulle börja.

När den väl gjorde det satt jag på kongress med jobbet och sände radio samtidigt som jag försökte förhandsboka en enhet. Det gick sådär kan man väl säga. Jag fick ett leveransdatum hos Apple till den 13-20 november och jag förlikade mig med mitt öde att inte kunna få tag på en telefon på releasedagen, den 3 november. Inte för att det kanske är så jätteviktigt, men det är ju drygt att vänta och en speciell känsla att vara bland en av de första som har en ny modell. 

En lång kö utanför Apples butik i Täby C

Eftersom ryktena entydigt talat om att tillgången på Iphone X skulle vara extremt dålig första tiden så trodde jag nog inte det var någon större idé att åka till Apple Store i Täby Centrum igår. Men eftersom jag ändå hade en ledig dag och Daniela dessutom ville dit så tänkte jag att det kunde vara värt att chansa. Väl i Täby Centrum så visade det sig att det fanns en lång kö att ställa sig i. Nu tändes i alla fall ett litet hopp om att kunna få tag i en telefon så vi köade, och köade och sen köade vi lite till. Efter ungefär 2,5 timmar så var det min tur. Då visade sig att den modell jag helst ville ha (en 256Gb silver) var slut. Det fanns dock rymdgråa 256or så det fick bli en sådan. Jag fick en hämttid till klockan 18.30 men också valet att ställa mig i nästa kö där de betade av kunder lite eftersom när de hade tid. Den kön tog ungefär 45 minuter och sen var det min tur att få gå in i butiken tillsammans med säljaren Erik. Då fick jag också för första gången känna på telefonen medan mitt eget exemplar hämtades fram från lagret. Det första som slår en är naturligtvis bristen på hemknappen. Det känns konstigt att hela framsidan är en enda stor skärm. Efter en liten stund fick jag min telefon, betalade och kunde lämna butiken. 

Väl hemma var det naturligtvis dags att packa upp underverket. Fast först gick jag faktiskt till Kjell o Company för att köpa en trådlös laddplatta. Uppackningen och uppstarten av den här iPhonen var väldigt lik tidigare uppackningar. Det smidiga är nu att man kan hämta AppleID, lösenord och andra inställningar från sin gamla telefon vilket gör setupen snabbare innan man kommer till steget där man ska återställa från säkerhetskopian. Dock levererades Iphone X inte med Ios 11.1 så för att kunna återställa krävdes först en uppdatering av programvaran, men sen rullade allt på utan problem. 

Aktiveringen av FaceID går mycket fortare än när man tidigare aktiverat TouchID och det fungerar förvånansvärt bra. Mitt enda problem med det är att jag ju av naturliga skäl tittar väldigt nära på telefonen så jag måste låta telefonen se mig först innan jag för den närmare så jag kan läsa på den. Det är ingen stor sak och jag tror att det snart har satt sig i muskelminnet. 

Jag kan inte påstå att jag saknar hemknappen. Gesterna för att gå till hemskärmen eller nå appväxlaren är intuitiva och enkla och det känns helt naturligt att svepa nedifrån kanten på skärmen för att komma till hemskärmen. Skärmen på Iphone X är fantastisk inte tu tal om det. Jag var lite orolig att jag skulle tycka att skärmen blir för liten. Den är totalt sett större än skärmen på min Iphone 7 Plus men smalare. Det är dock inget problem och Iphone X ligger mycket bättre i handen.

Det första intrycket är alltså gott och jag hoppas att det består, men det kommer visa sig över tid och jag lär ha anledning att återkomma med ytterligare intryck senare.

Andra bloggar om: , ,

 

Troligen en vinter till

Selen är tom. Det finns ingen ledarhund som kan bära den. 

I våras fick jag lämna tillbaka min ledarhund eftersom vi inte riktigt passade ihop. Det är hemskt att avbryta på det viset, när man lagt ner mycket tid och energi på samträning men till slut så gick det inte längre och jag blev åter hundlös. 

Nu närmar sig en ny vinter och jag bävar. Jag har naturligtvis enrom nytta och glädje av ledarhund året runt men just under vintern blir det extra tydligt vilken skillnad hunden gör i ens liv. 

Jag har lite synrester och när jag inte har ledarhund använder jag dem mer än jag borde. Det sliter och stjäl koncentration från annat som det vore bättre att jag använde den lilla syn jag har till. 

Att ta sig fram med vit käpp i stället för med ledarhund är som natt och dag. Man får ett helt annat rörelsemönster, man går stelare mer osäkert utan ledarhund. Med hunden däremot rör jag mig fortare, ledigare och behöver inte oroa mig för att gå på något. 

I går kväll var jag i Haninge en sväng för att hälsa på gänget som spelar i Showdown-VM. Jag tog pendeln tillbaka till stan och det ångrade jag verkligen när jag hade gått av tåget vid Södra station. Eftersom det nu råder kompakt höstmörker har jag ingen som helst glädje av de få synrester som jag har. Jag tog mig fram genom Fatbursparken och upp mot Medborgarplatsen med käpp. När jag kom upp till Medis var jag helt slut. Med ledarhund hade jag kunnat swisha fram genom parken på nolltid. Nu tog det minst tre gånger så lång tid. Jag var dock envis. Jag hade bestämt mig för att jag skulle gå hela vägen hem från Södra och det gjorde jag också. Det blir ingen avslappnad promenad när man går och spänner sig i kroppen hela tiden, rädd för att krocka med en parkerad cykel, gå in i något av alla de saker som är uppställda för att stoppa bilar eller kanske ramla ner i ett dåligt markerat vägarbete. 

Jag drömmer om en promenad i snabb takt längs Årstaviken i höstmörker eller att kunna kryssa mig fram snabbt bland alla människor på T-centralen utan rädsla att råka hamna på tunnelbanespåret. Jag vill kunna orka ta tunnelbanan för att hämta min dotter på dagis och känna mig trygg i förvissningen att vi kommer säkert hem. 

Just nu är väntetiden för en ledarhund ovanligt lång och jag har ingen aning om när det kan dyka upp en hund till mig. Jag får räkna med i alla fall en vinter till med snödrivor och utan långa snabba promenader. 

Kanske nästa vinter. Då kanske jag åter har fått tillbaka min rörelsefrihet på mina egna villkor. 

Andra bloggar om: ,

 

En vecka med pumpbehandling

Idag är det en vecka sedan jag började använda Omnipod i skarpt läge. I måndags hade vi kursdag på Södersjukhuset och fick lära oss bland annat om våra pumpar. Vi gick igenom i grupp hur allt går till och vi satte också dit den första podden. Men bara med koksaltlösning i pumpen. På tisdagen var det alltså dags att köra i skarpt läge. 

Jag fick mina pumpinställningar och har började använda mina nya doser. Hittills har det gått väldigt mycket upp och ner skulle man kunna säga. Min blodsockerkurva ser ut som en riktig berg och talbana. Men jag har ändå gott hopp. Jag har minskat doserna ytterligare i och med pump och det behövs nu lite finjustering för att se så att det blir mer jämt. Fördelen är nu att jag kan skicka upp data både från min Freestyle Libre, som mäter vävnadssocker, och från Omipod till Diasend. En molntjänst där de på Södersjukhuset kan ta del av den data jag delar där. På det viset kan de också föreslå förändringar i doseringen både av basal (långtidsverksande) och bolus (måltidsdoser). 

Det är i alla fall otroligt skönt att slippa hålla på med sprutor! 
Att bara ta fram en fjärrkontroll när jag ska äta eller korrigera ett för högt blodsocker känns helt fantastiskt! Jag har också använt funktionen att sänka basaldosen temporärt vid flera tillfällen. Som när kompisarna drog i väg mig på en långpromenad i lördags som mer visade sig vara bergsbestigning. Tack vare att jag kunde sänka basalen slapp jag en känning och slapp också korrigera med druvsocker. 

På samma sätt har jag även höjt basaldosen temporärt när blodsockret legat högre. 

Jag har en ganska stressig tillvaro just nu och jag tror att även det kan påverka blodsockervärdena just nu. Men jag tar det lugnt och ser tiden an. Ännu så länge är jag ändå väldigt nöjd med hur det går så här långt. 

Husvagnssäsongen är slut

Årets säsong på campingen är över och i helgen fick jag hjälp av Kenny och Annika att ta ner tältet och flytta på vår trätrall. Vi kommer återvända till samma campingplats nästa år, men vagnen ska på äventyr över vintern så det krävdes lite mer meckande än vanligt i år. 

Nu är det i alla fall gjort och i kväll har de hämtat vagnen för att köra den till vintervilan. Där ska den utsättas för lite rengöring och besiktning och sedan ska den komma tillbaka igen till våren. Efter fem år kan det vara på sin plats med lite skrubbning, om man säger så. 

20% mindre doser

Jag har under en lång tid haft problem med att mina blodsockervärden har varit extremt ojämna och svårinställda. De råd man får när man har kontakt med sjukvården går oftast ut på att man ska öka sina insulindoser för att på så sätt få ner sina höga värden, och visst det kan ju låta logiskt onekligen. På mig har det dock inte fungerat så bra. Jag har höjt och höjt och höjt tills jag kommit upp i ganska höga doser både i basalinsulin och måltidsinsulin. 

För ett tag sedan läste jag om en person som provat att ganska radikalt sänka sina doser och i och med det uppnått ett stabilare blodsockervärde. Jag tänkte att eftersom jag numera har en Freestyle Libre som kontinuerligt mäter glukosnivåer kunde det vara värt att testa och se vad som händer. Det är ju bara att öka doserna igen om det skulle gå åt skogen. 

Sagt och gjort. Jag började med att sänka alla måltidsdoser med 6 enheter för att se vilket resultat det skulle få. Och resultatet lät inte vänta på sig. Visst, nivåerna är fortfarande ojämna och man kan fortfarande se ett ”gryningssyndrom” men skillnaden är ändå uppenbar. Från att ha svängt mellan 3-20 mmol/L över dagen har det nu i stället hållit sig till mycket större del inom målvärdena. Jag har då också gjort motsvarande säkning av basaldoserna. 

Mina blodsockervärden är fortfarande för ostabila och för höga, men det är det jag hoppas kunna komma åt på ett bättre sätt med en pump. Det är bara tio dagar kvar nu. 

Totalt sätt har jag alltså sänkt mina insulindoser med ungefär 20%. Det innebär att jag har en mycket bättre förutsättning att kunna sänka doserna ytterligare när jag börjar med pumpbehandling och alltså bättre möjligheter att få Omnipoddarna att räcka längre. 

Man kan så klart fundera över vad det här beror på. Min egen hösgt ovetenskapliga teori är att det kan bero på att om man tar för höga doser insulin gör det att kroppen slutar reagera korrekt på insulinet och alltså får det då sämre effekt om man tar en bättre balanserad dos. Om någon annan har en idé om varför det är så här så vill jag gärna höra den. 

Andra bloggar om: , , , , ,

Köpenhamn 2017

En byggnad i Christiania.

Det var inte meningen att jag skulle ha någon mer semester den här sommaren, men tillfälligheternas spel gjorde att det blev en resa till Köpenhamn tillsammans med Nanna. 

Vi åkte i torsdags med tåg direkt mot Köpenhamn, en resa på drygt fem timmar. Väl framme i Köpenhamn började vi med att leta reda på vårt hotell. Vi fick använda GPS och det är inte helt säkert att vi gick den allra närmaste vägen. Det visade sig att vårt hotell låg ganska nära Ströget och alltså rätt centralt även om det var en bit från järnvägsstationen. Vi kom i alla fall fram till vårt hotell och kunde checka in. Kvällen bestod sedan i att lära känna närområdet och fixa dagens middag, hamburgare på restaurang på Ströget. 

Undertecknad på en uteservering i Nyhavn.

Dag två kollade vi in Nyhavn, gick längs kanalen, tittade på folk och båtar och hade det allmänt chill. Vi stannade till för en förmiddagsöl i närheten av kanalen och det var riktigt skönt i solen. Min kontaktlins började bråka och till slut ramlade den ur ögat. Jag gjorde ett fåfängt försök att få den tillbaka i ögat men fick snart ge upp. Som tur var hade jag en extra lins på hotellet så vi fick återvända dit. 

Hänglås vid en av broarna vid kanalen i Nyhavn.

Vi upptäckte att Köpenhamnsborna – eller turister – har låtit sig inspireras av Ponts des Arts i Paris, ni vet bron där kärlekspar förr satte upp hänglås för att visa sin kärlek. Seden är så vitt jag förstår avskaffad i Paris men i Köpenhamn lever den vidare, om än i mindre skala. 

Kvällsbild från Tivoli.

Eftermiddagen och kvällen ägnade vi åt besök på Tivoli. Det blev en trevlig vistelse där vi mest gick runt, drack öl och käkade gott. Vi förundrades först lite av den stora mängden tonårstjejer som fanns inne i parken. Det visade sig att gruppen 5 seconds of summer skulle spela senare på kvällen. De gick på scenen cirka klockan 22.00, i samma veva som vi lämnade Tivoli för att gå tillbaka till vårt hotell. 

Ett galleri i Christiania

Den sista hela dagen i Köpenhamn tog vi en tur till Christiania. Det är en intressant känsla att besöka denna stad i staden och man får definitivt känslan av att man är där inne medan resten av världen finns utanför. Det känns också lite märkligt att se folk handla med narkotika och använda den helt öppet. Det är ju en sorts turistattraktion också och vi slog oss ner en stund med en öl på en uteservering innan vi tog en promenad runt området. 

En och annan öl slank ner under semestern.

Vi återvände till Nyhavn för en sen lunch innan vi beslöt oss för att ta det lugnt på hotellet en stund. Det blev många steg under dessa dagar och vi kände oss båda lite slitna. Middagen intogs längs Ströget. 

Sista dagen så gjorde vi inte så mycket mer än att köpa fika till hemresan och gå mot stationen. Vid lunchtid rullade tåget mot Sverige igen. Jag gillade Köpenhamn, och det var riktigt nice med ett par dagar med att bara vara, dricka en och annan öl och bara ta det lugnt. Nu är semestern definitivt slut och det är bara att ta tag i vardagen igen. 

En månad med Ekster Wallet

För en månad sedan så fick jag min Ekster Wallet som jag beställde via en kampanj på Kickstarter. 

Jag måste erkänna att när jag första gången tog den ur paketet var jag skeptisk. Var det här verkligen en bra produkt och värd de pengar jag hade lagt ner på den. Jag började dock använda den och gjorde den i ordning med mina betal- och id-kort skyddade och mitt resekort lätt tillgänligt så tdet går att skanna utan att ta kortet ur plånboken. 

Jag har alltid varit en sån som haft min plånbok i jackfickan eller i en väska och många gånger fått erfara att plånboken inte befunnit sig där jag själv har varit. Med den här plånboken har det beteendet ändrats. Nu har jag i princip allitd min plånbok i framfickan på mina byxor och det är enkelt att få tag i den när jag behöver den. Själva delen som håller korten på plats rymmer ungefär sex kort och man får tänka på att inte placera betal- eller kreditkort längst fram. Eftersom de oftast har stansade tecken på sig riskerar de att fastna om man har ett sånt kort först. 

Jag vet inte exakt hur stor glädje man kommer ha av tracker-kortet som sitter i plånboken men vem vet, någon gång kanske det visar sig att det kommer till nytta. Men som sagt, på det hela taget så är jag ändå mycket nöjd med plånboken.