Urban Exploration – att undersöka det okända

För ett par veckor sedan dog 13-åriga Gabriel i ett ventilationschakt 3o meter under Slussen i centrala Stockholm. Gabriel ägnade sig åt den allt växande företelesen Urban Exploration – att undersöka platser och byggnader som inte är tillgängliga eller svåråtkomliga för vanligt folk.

När media skriver om Urban Exploration, eller UE som det ofta kallas, så sätter man väldigt ofta ett likhetstecken mellan UE och graffittikulturen. Naturligtvis finns det likhetstecken mellan de två företeelserna. Den 13-åriga pojken som miste livet vid Slussen är ett exempel på det då han av allt att döma var en målare.

Runt Slussen finns ett flertal olika nergångar och UE-platser att undersöka. Platserna har i UE-kretsar namn efter olika målare och gatukonstnärer som upptäckt eller spridit sina målningar på platsen. Som exempel kan nämnas Akaytemplet och Tariq. Det är ett ständigt pågående krig mellan de som vill komma åt dessa platser och de myndigheter eller företag som har ansvar för dem och vill stänga till dem. Många av platserna är mycket farliga att besöka och dödsfall i samband med UE har skett förr, även om det inte fått samma uppmärksamhet som med 13-årige Gabriel. Riskerna vid besök på dessa platser är inte bara att ramla och skada sig. I tunnelutrymmena nära tunnelbanesystemet finns till exempel starkströmsanläggningar knutna till röda linjens spår- och signalledningssystem. På videofilmer på Youtube visas hur man tar sig in i delar av dessa utrymmen genom att gå armgång över öppna schakt på mer eller mindre väl förankrade rep. Miljön är mycket farlig och det finns så klart anledning till att den inte ska vara tillgänglig för allmänheten.

Tunnelbanaetunnel vid Kungsträdgården. Foto: Joche.se
Tunnelbanaetunnel vid Kungsträdgården. (Bilden är inte tagen under UE utan vid ett officiellt besök tillsammans med SL)

Naturligtvis lockar den här miljön många, att se och uppleva det som inte så många andra har tillgång till ger en sorts kick. Jag skulle själv vilja besöka några av platserna vid Slussen – några av de mindre extrema, för att se hur det ser ut och uppleva miljön. Men för mig är det för farligt så jag får lov att avstå det. I tonåren insåg jag inte farorna på samma sätt och utforskade en del ”objekt” i min gamla hemstad tillsammans med kompisar. Vi tog oss bland annat in i övergivna fabriksbyggnader för att undersöka.

Här kommer den här viktiga aspekten in igen; nämligen att all UE inte handlar om förstörelse. Ja det finns UE:are som ägnar sig åt målning, förstörelse och sabotage, men den övervägande delen gör det inte. För många utövare av UE är det en sport i sig själv att ta sig in i, kolla runt, kanske fotografiera och ta sig därifrån utan att det märks att någon har varit där. Men det är ju alltid så att det är de som förstör som märks och ger hela företeelsen ett dåligt rykte.

Ta inget annat än bilder. Lämna bara fotspår.

Dela i Sociala medier