IMG_0852

Södermalms takåsar fångade från vårt vardagsrumsfönster.

Mitt nuvarande hem är den trettonde lägenheten jag bor i sedan jag flyttade hemifrån 1996. Jag har hunnit med tre lägenheter i Katrineholm, två i Södertälje, sex i Hökarängen och en i Brandbergen innan vi slutligen hamnade mitt på Södermalm.

Jag har trivts otroligt bra i Hökis, vilket också var en anledning till att vi flyttade tillbaka dit efter en ettårig utflykt till Brandbergen. Enda sedan flytten till Stockholm 1999 har jag i perioder längtat till innerstan, en dröm som på många sätt har sett omöjlig ut. Jag har flyttat runt en del, alltid på jakt efter något som varit bättre. Jag köpte en lägenhet i Hökarängen 2009 där jag trivdes väldigt bra men när vi skulle bli föräldrar började vi leta större, hamnade i Brandbergen, trivdes inte och flyttade tillbaka till Hökarängen igen, till en för liten lägenhet. Den senaste lägenheten, en två på 68 m2 har varit en kompromisslösning och var tänkt som ett temporärt boende i väntan på något större.

Jag hade en bra plats i lägenhetskön för att få en trea i samma hus där vi bodde och det hade varit helt okej. Men så dök helt plötsligt den här lägenheten upp. Vi stod sjua i kön men blev ändå de som gick segrande till ett hyreskontrakt. Hur man kan tacka nej till ett förstahandskontrakt på Söder kommer jag aldrig begripa, men folk gör naturligtvis olika prioriteringar i sina liv.

Så nu sitter jag här, har flyttat färdigt och känner att det här är det jag alltid har letat efter. Men ändå känns det lite tomt. Nu finns ju inte längre någon anledning att kolla lägenheter på Blocket eller att logga in hos Bostadsförmedlingen. Egentligen är det en viss ironi i att jag flyttat så många gånger. Jag brukar få ångest varje gång och sista kvällen vill jag bara ge upp och packa upp allt igen. Så kändes det dock inte den här gången, tack och lov! För övrigt så anlitade vi flyttfirma även vid denna flytt, som vi gjort vid några tidigare flyttar också. Denna gång med skillnaden att de också fick ansvaret för att packa våra saker. Det var faktiskt väldigt väldigt skönt att slippa det och en stor anledning till att det hela kändes mycket lättare denna gång.

Så nu vore det väl själva fan om jag skulle behöva flytta någon mer gång. Åtminstone ska det dröja väldigt väldigt länge… Jag står ju kvar i bostadskön i Stockholm Stad och vem vet vad som dyker upp där om tjugo-trettio år…? För nog kommer jag logga in och kika lite, bara ibland.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Dela i Sociala medier