Den senaste tiden har vi haft en del problem, Walter och jag. Som jag berättat tidigare så ville han inte rasta sig när vi var i London. Men det är inte bara där han surar ihop. Det handlar om alla former av rastplatser som inte är hemma.
Vi har haft problem att rasta i Linköping där vi ofta är på jobb och även inne i centrala stan där jag försökt rasta honom. För att ytterligare förstärka problemen så har Walter kissat inne vid några tillfällen hemma.
Tyvärr har problemen blivit så stor att jag drar mig för att ta med honom på mina tjänsteresor och då faller mycket av vinsten och nyttan för mig med ledarhund.
Jag har haft kontakt med både supporten och med SRF:s förbundsveterinär. Vi har tagit prover på honom för att kolla så att det inte är något medicinskt som gör att han kissat inne. Hittills har de proverna inte gett något. Alternativet är då att dra igång en djupare medicinsk utredning men det har vi beslutat att vänta med.
En tanke som växt fram är att han kanske inte riktigt trivs här. Kanske är livet med barn, en hund till och två katter för stressande för honom. Han är ju en ganska mjuk krabat och han kan inte alltid riktigt få den uppmärksamhet som han nog skulle vilja och behöva ha. Så nu ska vi testa med miljöombyte. På tisdag så ska han åka bort ett tag och vara borta någon vecka eller två för att se hur han beter sig där.
Min förhoppnings är ju att vi ska lyckas hitta en lösning där han tirvs och helst att jag kan behålla honom för jag tycker han är en otroligt mysig hund på så många sätt. Han är dessutom en fantastisk ledarhund, men kanske är mitt liv inte rätt för honom, både med massa nya platser hela tiden och en familjemiljö som inte alltid är den lugnaste.
Det känns skitjobbigt att lämna bort honom. Flera gånger har jag funderat på att avblåda alltihop och försöka köra vidare, men det vore inte schysst mot honom. Vi får testa detta och se hur det fortlöper helt enkelt.
