Farväl, Skippen!

Så var det gjort. Skippen har stilla somnat för alltid.

Strax efter klockan 8 i morse gav vi oss i väg mot Farsta Djurklinik. Det gick faktiskt mycket bättre att sova i natt än vad jag hade räknat med att det skulle göra.

Vi blev mottagna och inledda till ett speciellt rum. På golvet låg en tjock biabäddsplatta med ett tjockt mjukt täcke ovanpå. Där fick Skippen lägga sig ner, vilket han gjorde utan protester. Efter en stund kom en sköterska in och berättade vad som skulle hända och gav Skippen en lugnande spruta. Han somnade nästan på en gång av den, lugnt och skönt låg han på täcket och snarkade medan hans päls sakta blev blöt av våra tårar. Efter ungefär tio minuter så kom sköterskan tillbaka och gav honom de tre narkosinjektionerna. Sen gick det fort. Det tog bara några minuter innan hans hjärta stannat. Klockan 08.42 somnade Skippen in för gott. Tomheten och saknaden är enorm. Ändå känns det att jag har gjort rätt, att han har fått ett fint och värdigt slut utan att behöva lida. Hans gamla kropp orkade inte längre och då var det här rätt.

Naturligtvis har han känt på sig vad som varit på gång, djur är inte dumma. De sista dagarna har han varit väldigt mån om att vara med, leka, kela och vara social. Det är svårt att veta om det är för att han känner sig nöjd med beslutet eller om det är för att han vill visa att han minsann skulle kunnat leva ett tag till. Idag verkade det i alla fall som han var rätt nöjd, han har alltid haft en viss motvilja mot veterinärundersökningar men denna gång gick han fogligt med in i rummet och la sig nöjt till rätta.

Nu får Skippen ansluta sig till alla andra djur som gått före honom.
Skippen blev 12 år och 19 dagar.

Sov gott, killen! Det har du verkligen förtjänat!

Andra bloggar om: djur, hund, ledarhund, död, döden, veterinär, avlivning

Dela i Sociala medier

•