I fredags gjorde min närmsta kollega sin sista dag hos oss och det är ju i sig inget ovanligt att folk slutar på ett jobb och nya kommer till. Det ovanliga i det här fallet är att vi bara varit två på kontoret här i Stockholm. Just nu och ett tag framöver är vi bara en, nämligen jag.
Jag har i dagarna jobbat här i fem år, ett något oväntat sätt att fira det på kanske, och visst känns det konstigt. Samtidigt är det kanske bra, man sliter rätt mycket på varann när man bara är två och framförallt när arbetsbelastningen periodvis varit lägre.
Snart får jag förhoppningsvis en ny kollega och det blir kanske en ny början på det här kontoret. Det är svårt att sia om framtiden och det är väl just det som är problemet kanske att man inte riktigt vet hur det kommer gå framöver. Just nu är väl det jobbigaste att i alla fall någon eller några månader jobba helt själv utan nära kollegor, men det får ju gå det med.
Min kollega har sagt att han känner att det var dags att gå vidare, och känner man så är det nog klokt att göra det. Jag hoppas han kommer trivas på sin nya arbetsplats som jag tror kommer passa honom perfekt.
Andra bloggar om: arbete, kollegor, jobb
