SPOILERVARNING:
Detta blogginlägg innehåller avslöjande detaljer om filmen Harry Potter och Fenixordern.
Om du har tänkt se filmen bör du inte läsa detta inlägg.
Igår kväll var jag alltså tillsammans med min mamma och såg filmen Harry Potter och Fenixordern. Filmen visade sig vara en nästan total besvikelse. Filmen, som är 2 timmar och 10 minuter lång, har tappat otroligt mycket av originalstoryn och har man läst boken är det upplagt för besvikelse av stora mått här.
Filmatiseringen är naturligtvis tekniskt i stort sett fulländad och man använder massvis av häftiga effekter, många explotioner och dussintals häftiga stunts. Men…. filmen lämnar en massa frågetecken, exempelvis:
- Var är Peeves?
Detta har jag undrat redan sedan Harry Potter och de vises sten. - Varför får inte Mundungus vara med?
- Varför är inte Tonks hår rosa?
- Varför är det inte med någon Quddish?
- Varför får Sho Shang skulden för att inkvisitorspatrullen hittar Vid-behov-rummet?
- Var är Dobby?
- Varför får Fred och George en så liten roll och var är deras portabla kärr?
- Var är Persey?
- Varför får vi inte se något av S:t Mungos sjukhus?
- Varför får vi inte se något om karriärsval och var är examensproven?
- Och framförallt: Varför i hela världen spelas det rockmusik i elevhemmets uppehållsrum och varför har karaktärerna vanligtvis mugglarkläder på sig?
… och en himla massa andra. Storymässigt får filmen en 3:a. På en tiogradig skala. Tekniskt och filmmässigt en 8:a.
Har man inte läst boken kan man nog gilla filmen – men då måste storyn bete sig ännu mer ologisk och konstig.
Till nästa film väntar jag på DVD-premiär innan jag ser den. Nu åtestår bara väntan på nästa biopremiär av intresse, Arn – Tempelriddaren, till julen 2007. Den håller förhoppningsvis bättre klass.
Andra bloggar om: Film, Harry Potter, Harry Potter och Fenixordern, bio, SF, J K Rowling