Klockan 12.20 landade vi på Arlanda flygplats efter 1 timma och 30 minuters flygtid i en Airbus A319 från GermanWings. Vår resa är således slut för den här gången.
Jag kommer nog aldrig att lära mig att tycka om flygplan… Alltså, inte som Mattias gör i alla fall. Men så är det ju han och inte jag som är flygtokig. Jag tycker att det är rätt läskigt, eller kanske inte läskigt direkt, men det är en obehaglig känsla i alla fall, så om det finns alternativa färdsätt så tar jag dem gärna.
Efter att ha plockat upp vårt bagage (och Mattias rullstol!) på bagagebandet tog vi hissen ner mot Arlanda Express. Snabbtåget som tar en till Stockholms city på 20 minuter. Vi använde de näst sista av mina PR-biljetter jag fick av A-train när jag hjälpte dem med utvärdering av webplatsen i februari.
Väl på Centralen tog vi en hamburgare på McDonald’s. De har ju tagit tillbaka Big Tasty, så nu går det ju att äta där igen. Begav mig sedan till tunnelbanan, medans Mattias begav sig till sitt tåg som skulle ta honom hem till Västerås. På perrong 3 och 4, där jag fick stå och vänta en stund på mitt tåg mot Farsta så stod en aldeles ensam väska, bara så där mitt på perrongen. Tankarna gick naturligtvis till London och bomberna i deras tunnelbana…. Jag drog mig försiktigt en bit bort från väskan i väntan på mitt tåg. Pratade med tunneltågsföraren om väskan och kan meddelade att de redan hade tillkallat polisen för att ta en titt på den.
Väl hemma var det bara att lämna väskan och gå ut igen för att hämta hem Skippen. Han ligger nu och sover förnöjt i sin korg, glad att få vara hemma hos sin husse igen.
Nu är det tio dagar kvar tills jag börjar jobba igen. Dagar som ska spenderas hemma, och förhoppningsvis en och annan dag till sjöss. Nästa helg kommer nog Kenny på besök dessutom, det vore kul. :)
