Idag är det en vecka sedan jag började använda Omnipod i skarpt läge. I måndags hade vi kursdag på Södersjukhuset och fick lära oss bland annat om våra pumpar. Vi gick igenom i grupp hur allt går till och vi satte också dit den första podden. Men bara med koksaltlösning i pumpen. På tisdagen var det alltså dags att köra i skarpt läge.
Jag fick mina pumpinställningar och har började använda mina nya doser. Hittills har det gått väldigt mycket upp och ner skulle man kunna säga. Min blodsockerkurva ser ut som en riktig berg och talbana. Men jag har ändå gott hopp. Jag har minskat doserna ytterligare i och med pump och det behövs nu lite finjustering för att se så att det blir mer jämt. Fördelen är nu att jag kan skicka upp data både från min Freestyle Libre, som mäter vävnadssocker, och från Omipod till Diasend. En molntjänst där de på Södersjukhuset kan ta del av den data jag delar där. På det viset kan de också föreslå förändringar i doseringen både av basal (långtidsverksande) och bolus (måltidsdoser).
Det är i alla fall otroligt skönt att slippa hålla på med sprutor!
Att bara ta fram en fjärrkontroll när jag ska äta eller korrigera ett för högt blodsocker känns helt fantastiskt! Jag har också använt funktionen att sänka basaldosen temporärt vid flera tillfällen. Som när kompisarna drog i väg mig på en långpromenad i lördags som mer visade sig vara bergsbestigning. Tack vare att jag kunde sänka basalen slapp jag en känning och slapp också korrigera med druvsocker.
På samma sätt har jag även höjt basaldosen temporärt när blodsockret legat högre.
Jag har en ganska stressig tillvaro just nu och jag tror att även det kan påverka blodsockervärdena just nu. Men jag tar det lugnt och ser tiden an. Ännu så länge är jag ändå väldigt nöjd med hur det går så här långt.
