Ny telefon: Samsung Galaxy Note II LTE

Samsung Galaxy Note II LTEFör ett tag sedan, då Android i version 4.1 (Jelly Bean) så började jag åter överväga att göra lite seriösare tester med Android. Det var ett tag sedan sist och det har hänt mycket på Androidfronten sedan dess. Eftersom jag är gravt synskadad så är det ju framförallt tillgänglighetsaspekterna som är viktiga för mig.

Jag började testerna på min gamla Samsung Nexus från slutet av 2010 – imponerande nog så gick det att installera Android 4.1.2 i den. Dock så blev den fruktansvärt seg så snart man börjat installera lite olika appar i den. Det som däremot direkt slog mig var att Android tagit ett rejält hopp framåt vad det gäller tillgängligheten och då framförallt när det gäller personer som ser dåligt.

Det går att ställa in stor text dels i telefonens egna grundinställningar men dessutom i de flesta olika applikationer. Som inbiten Applenörd känns det hårt att säga att när det gäller tillgängligheten för personer med netsatt syn så har Android sprungit om – rejält. (När det gäller tillgängligheten för användare som måste förlita sig enbart på tal är saken en annan, mer om det senare…)

Jag blev tillräckligt intresserad av detta för att vilja köra detta lite mer seriöst och började researcha lite vad som faktiskt finns på marknaden för Android idag. Jag började med att titta på de nya Xperia-telefonerna från Sony. Både V och nya Z som släpps nu har trevliga specar, stöd för 4G och diverse annat skoj. Sony har dock tidigare fått en del kritik för sin egen launcher – det skal som tillverkarna lägger ovanpå den vanliga Android-versionen – och risken för att det skulle begränsa tillgängligheten kändes lite för stor. Samma sak med HTC, deras Sense har jag provat förut och det finns väldigt mycket att säga om det, och mycket av det är inte så positivt. Ett alternativ hade naturligtvis varit de lurar som kallas för Nexus, de har alltid bara grundversionen av Android utan några som helst tillägg. Den Nexus som finns ute just nu görs av LG och den imponerade inte, dessutom ville jag gärna välja något med 4G-stöd om jag nu ändå skulle skaffa en ny telefon.

Startskärm på Galaxy Note 2Jag började därför om i en ny ände och tittade på listan över telefoner med LTE-stöd. Galaxy S3 har ju släppts i en version med 4G men, jag var så där lagom imponerad av den första gången jag lekte med en. Däremot såg storebror, Galaxy Note 2 LTE, ut som en trevligare bekantskap och i torsdags gick jag till en butik inne i stan och lekte lite med den för att se så den skulle ha förutsättningarna att fungera för mina behov, det vill säga kontrollera så att inte Samsung har förstört möjligheterna till inställningar för tillgänglighet med sin launcher, Touchwiz. Glädjande nog så är faktiskt den senaste versionen av Touchwiz väldigt lik vanilla-android och i princip alla Samsung-specifika saker går att stänga av om man inte vill ha dem. Efter lite ytterligare studier av recensioner och filmer på nätet så bestämde jag mig.

Samsung Galaxy Note II LTE, eller GT-N7105 som den heter modellmässigt blev det alltså, en Android-telefon med 5,5″ stor skärm. Själva telefonen mäter drygt 15 cm på höjden och 8 på bredden. Vikten ligger på 183 gram. Detta gör väl att den här enheten egentligen är ett sorts mellanting av en stor telefon eller en liten surfplatta.

Installationen gick snabbt och smidigt, man får val att göra inställningar för tillgänglighet redan i själva installationen, jag provade inte med TalkBack, skärmläsaren i Android, utan körde installationen enbart med stor text.

Det vanligaste snacket från väldigt inbitna Android-fans är att Android är bättre för att det inte är lika inlåst som Apple. Jag vill verkligen inte starta ett OS-krig här och nu – men jag kan ju konstatera att Android är precis lika inlåst. Skillnaden är bara att när det gäller Android heter giganten Google och inte Apple. Det går inte att avinstallera de Google-specifika apparna och det är mycket svårt att bli av med GMail, G+, Sök och annat elände. Apparna går dock att dölja och de flesta funktionerna går i princip att inaktivera. Det som däremot är Androidens fördel är ju möjligheterna när det gäller att anpassa och skräddarsy sin telefonupplevelse på ett väldigt mycket mer flexibelt sätt än i iPhone. Detta har både sina för och nackdelar.

Jag har hittills bara väldigt snabbt testat TalkBack, skärmläsaren i Android och jag kommer få anledning att återkomma till det, väldigt kort kan sägas att de är på rätt väg och att möjligheten att använda Acapelas röster (för ungefär 35 kr stycket) höjer upplevelsen. Det finns dock många saker som talar emot Androdid och till iPhones fördel, men det tänker jag återkomma till i ett senare inlägg när jag bekantat mig med både telefonen och TalkTack mer.

Telefonen är soBild från Bredbandskollen som visar 57,8 Mbit/s nerströms och 7,1 Mbit/s uppströms.m sagt en 4G-telefon och det är ju onekligen en extra trevlig bonus. Inomhus hemma mäter min telefon runt 55-60 Mbit/s ned från internet vilket ju får anses mer än godkänt. Det ska bli spännande att se hur batteriet står sig. Nu efter 5h 35m ganska intensiv användning är batteriet fortfarande uppe på 81% vilket ju bådar gott. Det sitter ett 3100 mAh-batteri i telefonen och det borde ju räcka en liten stund i alla fall.

Slutligen blev jag glad när jag på Google Play hittade appar som löser problemet med att synka kontakt- och kalenderdata mot iCloud. Detta löser en hel del problem om man är blandmissbrukare när det gäller mobila enheter. Nu finns ju både en Androdi, en iPhone och en iPad i beståndet och alla ska helst både ha samma kontakter och kalender.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

En ny bekant

Jag har börjat stifta bekantskap med en ny vän. Nämligen en Samsung Nexus S, en telefon som kör Android 2.3 (Gingerbread) och är Googles senaste benchmark-telefon. Inom kort återkommer jag med mina första tankar kring denna apparat.

Det känns i alla fall lovande och jag tror inte jag kommer vara lika negativ som jag var över HTC Desire.

(På bilden Nexus S med LauncherPro, en addon ovanpå Androids vanliga hemskärmar.)

Uppdaterar HTC Desire till Android 2.2

HTC har nu påbörjat utrullningen av Android 2.2 (FroYo) till HTC Desire. Jag testar nu att installera uppdateringen för att se om något av de saker jag klagat på har blivit lösta i denna version. Bland nyheterna, förutom buggifxar, märks Flash 10.1, Filmning i HD (720p) och möjligheten att använda telefonen som Wifi-hotspot, dvs att dela telefonens mobila internetanslutning till datorer och annat via Wifi. Man ska dessutom ha gjort ansiktslyftningar i HTC Sense, HTCs eget skal ovanpå Android. Ska bli intressant att testa. Jag har annars i princip gett upp den telefonen som jobblur och överväger starkt att börja köra Nokia N86 igen, men vi får se hur det här går. (Privat kör jag, om nu någon mot all förmodan skulle missat det en iPhone 4)

iPhone 3GS vs HTC Desire del II

I början av maj skaffade jag en HTC Desire och har testat på livet med Android-mobil i en dryg månad nu. Jag sammanfattade lite av mina första intryck här i bloggen den 9 maj och det här är en uppföljning på det.

Jag börjar i det här inlägget med en liten sammanställning av vad som är dåligt med HTC Desire och Android och det som är bra.

Minus med HTC Desire och Android:

Det vill säga, saker som är sämre än på iPhone eller dåliga i största allmänhet.

  • Skärmprecision
    Skärmen på HTC Desire är visserligen multi-touch men det fungerar verkligen sådär. Precisionen i skärmen är urusel och märks framförallt när man försöker skriva på den.
  • Textinmatning
    Som jag nämde ovan märks bristen i precision extremt mycket när man skriver. Man kan sätta fingret på bokstaven E men likförgannat skriver telefonen W eller R. HTC Desire saknar dessutom svenskt tangentbord i grundutförande. Det finns ett par olika alternativ, och det som nog har bäst förutsättningar att fungera, Smart Keyboard Pro, är en betalapp och således inte tillgänglig i Sverige. Textigenkänningen fungerar relativt bra vilket gör att det ändå går hyfsat att skriva, även om basala ord som ”köttbullar” och ”längre” inte finns med i ordlistan. Ett annat problem med textinmatning för oss som är vana med iPhone är att displayen på HTC Desire är något smalare vilket gör att det inte finns plats för lika stort utrymme mellan knapparna. Det i kombination med ovan nämnda precision gör att jag drar mig för att författa längre texter på Desire.
  • Tethering
    Att använda HTC Desire som modem fungerar inte standarsmässigt. HTC har valt att följa Microsoftstandard i stället för standarder för USB vilket gör att tethering med Desire inte fungerar på Mac. Urdåligt!
  • Krasher, krasher och åter krasher
    Appar dör konstant, telefonen startar om när man minst anar det, listan på buggar kan göras lång – och har så redan gjorts exempelvis på Swedroid-forumet. Android känns fortfarande inte färdigt, utan har blivit lite av en ”bananprogramvara” – sådan programvara som får utvecklas hos kunderna. Ibland känns hela Android som ett enda stort betatest. Nya versionen av Android ser lovande ut, men inte ens gud vet när HTC kan tänkas släppa en uppdatering till sina mobiler med ny version av Android och HTC Sense.
  • Blåtandsheadset
    Det här är kanske den största missen i hela telefonen. Telefonen går nämligen inte att ”knapplåsa” när man talar i blåtandsheadset vilket gör att skärmen är aktiv i fickan hela tiden man pratar i telefon och precis vad som helst kan hända. Glöm också att försöka slå upp nåt i kalendern, svara på ett SMS eller något annat medan du pratar i telefon i headset. Ljussensorn är aktiv hela tiden och så fort du närmar dig skärmen med ett finger blir den svart. Desire stödjer för övrigt inte A2DP fullt ut vilket gör att det inte går att få information om namn på den som ringer, eller få information om vilken låt som spelas.
  • Skärmlås
    När telefonen är låst och man slår på den ska man dra ner för att låsa upp. Den gesten är väldigt oprecis och går att göra med lite vad som helst. Den kapacitiva skärmen på HTC Desire är mycket mer känslig och det är inga problem att använda telefonen med tunnar handskar och dylikt, vliket även det gör det lätt att låsa upp den av misstag i fickan. Här finns en fiffig lösning, med skärmlösenord – man ritar ett mönster på skärmen för att låsa upp telefonen. Smidigt är det, men det känns ändå märkligt att man måste aktivera en sån funktion för att telefonen inte ska busringa.
  • Market
    Market finns fortfarande inte fullt tillgänglig i Sverige. Det går inte att köpa betalapplikationer vilket är uruselt. Google skyller på att de inte lyckas teckna avtal med banker. Det känns väldigt märkligt. Är det av samma anledning som man väljer att inte sälja Nexus One i Sverige?
  • Synkronisering och Mac-användare
    Jag vet att det är Google som gjort Android. Men ändå, borde det verkligen och rimligen inte gå att synka med något annat och mer vettigt alternativ?! Inte annat skulle det ju vara lättare att locka över Mac-folk om man hade stöd för synk mot MobileMe tillexempel. Bristen på synkmöjligheter på Macen känns lite som ett straff. Tänk om iPhone bara skulle ha gått att synkronisera mot Mac. Vilket liv det skulle blivit.
  • FM-radio
    Den inbyggda FM-radion i HTC Desire är ett sorgligt kapitel. Den korta och enkla beskrivningen av den är: Den fungerar inte.

Plus med HTC Desire och Android:

Det vill säga, saker som är bättre än på iPhone.

  • Multitasking
    Möjligheten att köra flera program samtidigt är fantastiskt trevlig. Att spela musik från Spotify samtidigt som man surfar är kanon. Det fungerar dock så där. Trots 1GHz processor så går det oftast inte att köra RunKeeper och Spotify samtidigt. Speciellt inte om man lyssnar på musiken via blåtandheadset. Det fungerar dock oftast utmärkt att lägga MSN i bakgrunden. Handover mellan 3G och WIFI fungerar också förvånansfärt fint.
    Detta är löst i iPhone OS 4 och på ett sätt så att bara de delar av en app som måste vara igång är det, allt för att minska batteri och minneskonsumtion.
  • Webläsaren
    Jag föredrar iPhones webläsare, men Android har en stor fördel i att texten justerar om sig när man zoomar så man ska slippa scrolla i sidled. Smidigt och snyggt. Ge mig på iPhone!
  • HTC Sense
    HTC Sense är HTCs ”skal” för hemskärmarna. Det är snyggt och fungerar bra. Rörliga bakgrunder är häftigt, men kanske inte så nödvändigt. Widgets med små smarta funktioner är mycket trevliga. Widgets används till exempel till att visa klocka, väder, kommande kalenderhändelser och liknande små enkla saker som underlättar vardagen.
  • WordPress
    Den officiella WordPress-appen för Android är bättre än iPhoneversionen, bland annat för att det finns betydligt fler inställningar. Men detta är ju egentligen inte något som har med Android att göra. Det fungerar bara bättre på Android helt enkelt. (Nu är det iofs en klen tröst eftersom det inte är smidigt att skriva blogginlägg med just Desire…)
  • MSNDroid
    Helt klart en suverän MSN-applikation. Fungerar lysande helt enkelt.

I morgon, den 7 juni klockan 19.00 svensk tid förväntas Steve jobs gå upp på scenen på WWDC och presentera en ny iPhoneversion, fjärde generationens iPhone som förväntas få namnet iPhone HD. Ryktena har florerat länge och det går att läsa om dessa lite var stans på nätet. Man kan också förvänta sig att Jobs meddelar när iPhone OS 4 kan tänkas släppas publikt. En gissning är att de kommer ske rätt snart, troligen inom någon eller några veckor. Därefter är multitaskingproblmet all – så snart utvecklarna uppdaterat sina mjukvaror. Det ska bli spännande att få köra iPhone OS 4 i full liveversion inklusive uppdaterade Appar.

Jag har redan märkt, eftersom jag går med både HTC Desire och iPhone på mig, att jag oftare plockar upp iPhone ur fickan när jag ska köra Gowalla, twittra eller läsa min e-post. Helt klart är att det är iPhone som är vinnaren i det långa loppet. Android har kommit en bra bit på väg, men Apples försprång på den här marknaden blir nog svårt att ta igen, i alla fall på kort sikt.

Slutligen vill jag ännu en gång påpeka, vilket ju brukar vara käpphästen för varför man ska välja Android. Androidförespråkarna hävdar nämligen att Android är fri och iPhone inlåst. Det är en väldigt modifierad sanning. För det första så kommer bara program upp i Market som Google tycker ska vara där. Operatörerna har väldigt stor makt och pekar de på ett program de inte vill ha där, så försvinner det. För att köra vissa program och funktioner måste man också ”roota” sin Androidmobil (jämför Jailbreak på iPhone). Kort sagt. Båda mobilerna är i princip lika inlåsta och det handlar egentligen mer om tycke och smak än om något annat. Framförallt handlar det nog om ens husgud heter Google eller Apple. I det läget måste jag nog erkänna: Jag älskar produkter som det står ”Made by Apple in California” på – inte just för att det är Apple, utan för att de fungerar smartare, bättre och stabilare i de flesta fall.

Andra bloggar om: , , , , , ,

iPhone 3GS vs HTC Desire

Nu har jag snart kört HTC Desire en vecka och kan därmed samla ihop lite av mina första intryck. Det första som slår en är att HTC har gjort ett mycket bra arbete med Desire och sitt egna skal HTC Sense. Telefonen är snabb och responsiv och multitouch fungerar bra. Dock är skärmen lite känslig när man trycker i kanterna för att komma åt vissa kontroller, vilket gör att man får ”pilla lite” innan man kommer åt knapparna. Störande men inget livsavgörande, det är dock ett problem som inte existerar på iPhone.

Det mesta är ju sig likt mellan de två operativsystemen. Man sveper, nyper och tappar på samma sätt i de flesta applikationerna, så det är lätt att gå från iPhone till Android på det sättet. Den största skillnaden är de fyra hårdvaruknapparna i Android, Hem, meny, back och sök. Det tog en stund att vänja sig vid att man behöver använda en menyknapp för att få fram kontext-menyer i apparna. Även att backa med en fysisk knapp känns lite bakfram innan man vänjer sig.

Att använda Androids Market är snabbt och smidigt och fungerar bra, precis som AppStore i iPhone. En gigantiskt stor nackdel är att Android Market inte erbjuder betalappar i Sverige ännu, vilket begränsar utbudet i Market väldigt mycket.

Det talas mycket om Apples ”inlåsning” och hur Android i stället står för det fria valet. Det är en sanning med väldigt stor modifikation. Android är Googles skapelse och är väldigt hårt knuten till Googles egna molntjänster. Precis som Apple äger makten över AppStore så äger Google också makten över Market vilket innebär att appar som Google ogillar försvinner. Även appar som telefonoperatörerna ogillar försvinner. Ett exempel är programvaror som har med tethering (att använda mobilen som modem för mobilt bredband till sin dator). För att kunna göra vad man vill med en iPhone måste man ”jailbreaka” den. Då kan man installera vilka program man vill och göra andra modifikationer till operativet. På samma sätt är det med Android. Vill du göra vissa saker, exempelvis att låta din mobil leka accesspunkt för trådlöst nätverk måste du ”roota” din Android-telefon. Det är i princip samma sak som en jailbreak, och kan, precis som hos Apple, påverka dina möjligheter till garanti på enheten.

Apple har precis som med sina macdatorer en otrolig fördel i att de har kontroll över både hårdvara, operativsystem och mycket mjukvara. Det gör att de kan optimera operativet efter hårdvaran och på så vis skapa en bättre produkt. Android är ju mer generellt och det blir svårare att anpassa det mot hårdvaran när det finns så mycket olika hårdvara. Därför gör ju också mobiltillverkarna sina egna skal, så som HTC Sense. Det fungerar i och för sig mycket bra, men det märks ändå en viss instabilitet som inte finns i iPhone. Detta märks också på att processer hänger sig och att telefonen nu och då helt sonika startar om. En nackdel är här att det innebär att tillverkarna måste göra egna uppdateringar till sina enheter i takt med att Android uppdateras, något som HTC fått mycket kritik för att man sköter dåligt, exempelivs går så vitt jag vet HTC Hero fortfarande inte att få med Android 2.1 på ett officiellt sätt från HTC. Det går naturligtvis att trycka in en grundversion av Android men det kan innebära problem med drivrutiner och liknande. Här är ju iPhone bättre. Apple släpper uppdateringar för alla versioner av iPhone samtidigt och dessa är dessutom gratis för iPhone.

Den stora fördelen är naturligtvis multitasking i Android, något som snart är utjämnat då detta stödjs i iPhone från OS 4. Visserligen hävdar kritikerna att det inte blir multitasking på riktigt i iPhone, men jag gissar att det kommer fungera väldigt bra. Men jag kan inte neka till att det är en fröjd att kunna surfa samtidigt som man lyssnar på Spotify eller lägga Runkeeper i bakgrunden för att skicka ett SMS. Här behövs således en ny jämförelse när OS 4 släpps i sommar – och när tredjepartstillverkarna har fått fram sina nya versioner av apparna för att stödja multitasking.

Webläsaren är ett exempel där Android har kommit längre och löst ett för mig stort problem. När man zoomar in texten i webläsaren justerar den sig nämligen så att man inte behöver skrolla i sidled för att läsa. Detta är en mycket praktisk funktion som även iPhone borde ha haft för länge sedan.

Synkning är ett rätt sorgligt kapitel. Alla programvaror man behöver ha (i alla fall på mac) för att kunna synka kontakter, kalendrar och musik kostar pengar. Jag har efter lite letande hittat en programvara som kan synka spellistor och musik från iTunes vilket var en stor befrielse. Kontakt- och kalenderhanteringen har jag löst genom att trycka upp datat i Google-molnet. En lösning som jag inte känner mig helt tillfreds med, men som ändå får duga så länge. HTC har naturligtvis ett eget synkprogram, men man har inte bemödat sig om att göra en tillgänglig version för mac och vad man kan förstå av kontakt med HTC support så finns inte heller planer på detta framöver.

Tehtering ska fungera med enheten, men eftersom HTC Desire verkar ha valt att prata Windows-standard över USB-porten i stället för den oberoende USB-standard som finns så fungerar detta in med mac. Man måste själv göra diverse tweaks för att få det funka. I princip finns två lösningar, PDANet och Azilink. Den första är enklast att komma igång med, men skickar all trafik genom deras egna servrar vilket bland annat ger dig ett ip-nummer i USA, något som inte alltid är att föredra. Glöm SVT Play till exempel. Azilink verkar fungera bättre, men krävde en fruktansvärd massa pill för att det ska fungera samt att man måste köra ett shellskript.

Slutsaten blir att om man just nu tycker att multitasking är en väldigt viktig feature så är Android och framförallt HTC Desire ett bättre val. Dock så kommer spelbrädet troligen ändras när iPhone OS 4 släpps i sommar. Nästa iPhone som släpps hoppas jag kommer ha AMOLED-skärm som Desire. Det ger en väldigt ljusstark och skarp bild vilket underlättar om man ser sämre. Det ska bli spännande att se vilken telefon jag kommer använda på heltid efter augusti då min iPhone inte längre är operatörslåst och OS 4 är släppt. Men som sagt, rent generellt måste jag säga att iPhone än så länge vinner över Android. Vilket man till slut väljer är nog mest en smakfråga.

Ett sista tillägg: Om man har behov av tillgänglighet i form av tal i sin telefon så finns inget val, då är det iPhone som gäller (om alternativen står mellan iPhone och Android)

Nästa sak som jag ska leka med är ett nytt headset, MW 600 från SonyEricsson. Det är ett blåtandsheadset med stereo som enligt ett flertal recentioner på nätet ska fungera bättre än tidigare varianter, starkare radio ska göra att problemen med motagning av ljud när man tar telefonen i fickan ska vara i princip obefintliga. Headsetet har 3,5 utgång så man ansluter valfria hörlurar i det. Det har dessutom inbyggd FM-radio vilket ju kan vara trevligt. FM-radio saknas i iPhone och är så dålig i HTC Desire att de lika gärna kunnat utelämna den funktionen.

Jag har hittills haft rätt dålig erfarenhet av blåtandsheadset så det ska bli intressant att testa en ny variant för att se om det verkligen är bättre som folk påstår. Jag är skeptisk men den som lever får se. På tisdag lär det ramla in på Posten om leverantörern tänker sköta sig.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,