För ett par veckor sedan dog 13-åriga Gabriel i ett ventilationschakt 3o meter under Slussen i centrala Stockholm. Gabriel ägnade sig åt den allt växande företelesen Urban Exploration – att undersöka platser och byggnader som inte är tillgängliga eller svåråtkomliga för vanligt folk.
När media skriver om Urban Exploration, eller UE som det ofta kallas, så sätter man väldigt ofta ett likhetstecken mellan UE och graffittikulturen. Naturligtvis finns det likhetstecken mellan de två företeelserna. Den 13-åriga pojken som miste livet vid Slussen är ett exempel på det då han av allt att döma var en målare.
Runt Slussen finns ett flertal olika nergångar och UE-platser att undersöka. Platserna har i UE-kretsar namn efter olika målare och gatukonstnärer som upptäckt eller spridit sina målningar på platsen. Som exempel kan nämnas Akaytemplet och Tariq. Det är ett ständigt pågående krig mellan de som vill komma åt dessa platser och de myndigheter eller företag som har ansvar för dem och vill stänga till dem. Många av platserna är mycket farliga att besöka och dödsfall i samband med UE har skett förr, även om det inte fått samma uppmärksamhet som med 13-årige Gabriel. Riskerna vid besök på dessa platser är inte bara att ramla och skada sig. I tunnelutrymmena nära tunnelbanesystemet finns till exempel starkströmsanläggningar knutna till röda linjens spår- och signalledningssystem. På videofilmer på Youtube visas hur man tar sig in i delar av dessa utrymmen genom att gå armgång över öppna schakt på mer eller mindre väl förankrade rep. Miljön är mycket farlig och det finns så klart anledning till att den inte ska vara tillgänglig för allmänheten.
Naturligtvis lockar den här miljön många, att se och uppleva det som inte så många andra har tillgång till ger en sorts kick. Jag skulle själv vilja besöka några av platserna vid Slussen – några av de mindre extrema, för att se hur det ser ut och uppleva miljön. Men för mig är det för farligt så jag får lov att avstå det. I tonåren insåg jag inte farorna på samma sätt och utforskade en del ”objekt” i min gamla hemstad tillsammans med kompisar. Vi tog oss bland annat in i övergivna fabriksbyggnader för att undersöka.
Här kommer den här viktiga aspekten in igen; nämligen att all UE inte handlar om förstörelse. Ja det finns UE:are som ägnar sig åt målning, förstörelse och sabotage, men den övervägande delen gör det inte. För många utövare av UE är det en sport i sig själv att ta sig in i, kolla runt, kanske fotografiera och ta sig därifrån utan att det märks att någon har varit där. Men det är ju alltid så att det är de som förstör som märks och ger hela företeelsen ett dåligt rykte.
Ta inget annat än bilder. Lämna bara fotspår.
Denna veckan bjöd på en kortare tjänsteresa till huvudkontoret. Vi åkte ner med X2000 onsdag morgon och for hemåt igen på torsdagskvällen. Anledningen till besöket var att träffa en av våra leverantörer av punktskriftsdisplayer och få lite information om nyheter, diskutera produkterna och också lite skruvarkurs för våra tekniker. Det är alltid intressant att se en produkt isärtagen och man blir lika förvånad varje gång att det faktiskt går att få ihop den igen till det det var från början.
Vår tid på jorden är kort. För en del är livet här mycket kortare än andras.
Idag har jag så fått min lägenhet besiktigad av min hyresvärd. Det är lite intressant att varenda gång jag haft en lägenhetsbesiktning så har de konstaterat ”ja det behövs ju städas”. Nähä? Vad fasen tror dem? Jag har kontrakt på den här lägenheten till den 1 november så jag har ganska god tid på mig att städa den. Det är ju inte konstigt att man inte lägger ner någon extrem möda i städning när man är på väg in i en flytt. Det är lite intressant det där med besiktningar, det här bostadsbolaget gör ju nämligen dem i samband med att man säger upp sitt kontrakt och inte i samband med att man flyttat ut. Det finns säkert några poänger i det, men jag uppskattar det inte.
