Lanzarote, dag 4


Den fjärde dagen på Lanzarote började som tidigare dagar med frukost på balkongen. Det var lite svalare på morgonen idag än de andra dagarna men fortfarande helt okej väder. Efter frukost gav vi oss ut och tog en promenad längs strandpromenaden för att sen fortsätta i taxi till Biosfera, ett köpcenter i utkanten av PDC.

Där åt vi lunch, kollade lite i affärer och fixade mobil interentanslutning. Hotellets wifi är bedrövligt och en mer stabil uppkoppling var uppskattat.

Vi tog taxi tillbaka till hotellet. Att åka taxi här är tämligen billigt. Resan hit från Biosfera kostade €3,40 för dryga tio minuter i bil. Får ändå anses som helt okej. Väl tillbaka på hotellet tog vi en öl vid poolen och slappade sedan ndgra timmar med böcker på balkongen i den nedgående solen.

Nu i kväll har vi gjort ett återbesök på Chiquito för att äta ännu en god måltid. Vitlöksbröd till förrätt och hamburgare till varmrätt för mig och Chile Con Carne för Daniela. Mätta och belåtna har vi nu kommit tillbaka till hotellet och snart väntar sängen efter ännu en skön dag!

 

 

 

 

Tiggeriet i Stockholm

2013-10-04 16.45.00Det är bedrövligt hur det har blivit i stan!
Stod och väntade vid Medis. På fem minuter blev jag kontaktad av lika många tiggare som emr eller mindre aggressivt ville ha pengar. Förutom killen på t-banan, som delade ut lappen på bilden, så var det totalt 14 tiggare mellan Medborgarplatsen och Skanstull. De flesta av dem den nya typiska tiggaren i gatubilden, kvinnan som sitter i långa kjolar och filtar vid husväggar eller precis vid ingångarna till tricken, det finns till och med en i Hökarängen numera.

Det mest intressanta med dem där är att de uppenbarligen bara har det där som jobb. Med jämna mellanrum kommer deras ”teamleader” och hämtar pengarna och när det inte finns några att tigga för så tar tiggerskorna fram sina iPhones och kollar Facebook eller liknande. Stadsmissionen i Stockholm brukar hävda att Polisen ljuger när de säger att tiggeriet omsätter stora pengar och att de plockat av tiggare flera tusentals kronor. Men om det inte lönade sig så skulle de ju inte finnas. Jag ar inget emot att ge en slant till en behövande i vissa lägen, jag köper gärna Situation Stockholm – men låter den som säljer tidningen behålla den och sälja den en gång till, men det här organiserade tiggeriet i ligaform det kan jag inte med och det bara ökar, ökar och ökar i vår stad.

Det vore verkligen på plats med en lag som tog bort det här eländet, men det verkar ju inte vara möjligt.

Andra bloggar om: , , , ,

Tillbaka hem, del II

981410_10151585246373380_629506899_o
Utsikt från den nya lägenheten.

Alla inlägg i denna serie

Nu är det klart så långt så att vi är godkända av hyresvärden. Återstår nu att skriva på själva kontraktet vilket kommer ske inom kort.

Vi tittade på lägenheten förra helgen och den var helt okej standardmässigt. Det kändes spontant bra och vi kommer nog trivas. Det blir lite trångt så länge vi bara bor i en tvåa, men förhoppningsvis behöver vi inte vänta allt för länge på att få en trea i stället och då blir storleken helt okej.

Nu har vi etablerat en kontakt med en mäklare som kommer förbi i morgon för att titta, värdera och informera. Vi har börjat med att ha kontakt med samma mäklarfirma som när vi senast sålde. Känns det okej så blir det nog dem vi anlitar, ananrs får man ju kika på andra alternativ.

Vi har kontrakt på vår nya lägenhet från 1 september så vi har ju lite bråttom. Att flyttlasses ska gå just den 1 september är inte så rimligt, men under september månad ska det ske i alla fall, det är målsättningen.

Tillbaka hem, del I

stadAlla inlägg i denna serie

För knappt ett år sedan sålde vi vår lägenhet i Hökarängen och flyttade till Haninge. Vi har nu insett att det inte var det klokaste beslut vi har fattat så när möjligheten till en hyresrätt i Hökarängen dök upp så blev lockelsen för stor. Lägenheten är mindre än vad vi faktiskt behöver, men det finns rätt goda möjligheter att byta upp sig inom inte allt för lång framtid. På söndag bär det av och titta på lägenheten, 67 m2 på 4e våningen är det frågan om. Om allt är som vi förväntar oss så är det bara att skriva kontrakt och sedan dra igång processen med att sälja den lägenhet vi har nu.

Både Haninge och Brandbergen är fint, och lägenheten vi bor i nu är jättetrevlig på alla vis, men för oss är det långt från stan. Vi har många av våra kompisar i och omkring Farsta, båda jobbar vi i Enskede och dessutom är det en väsentlig skillnad på att ta tunnelbanan till stan än att om nu åka buss och pendeltåg. Jag har bott över tio år i Hökarängen innan vi flyttade därifrån så visst måste jag väl erkänna att jag känner mig mer rotad där. Slutligen har det vissa fördelar att bo i Stockholms stad, både sociala och skattetekniska. Sammanfattningsvis känns det som ett klokt beslut att vända hem igen.

Ny videokamera: Canon Legria HF G10

Canon Legria HF G10Jag har ett längre tag letat efter en ny videokamera. Dels för att filma ren familjefilm men också för att leka med lite andra projekt. Jag var länge inne på att skaffa en Canon Legria HF M52, en bra konsumtkamera med vettiga specar.

När jag var nere i Katrineholm över julen så fick jag dock tips om Canon XA10, en semiprokamera i 17 000-kronorsklassen. Den var riktigt cool på alla sätt, speciellt med det tillbehörshantag som medföljer med riktiga XLR-ingångar och annat skoj. Men 17 000 är väldigt mycket pengar, speciellt när man tänker sig att använda den på amatörnivå. Av en slump hittade jag ett tips om Canon Legria HF G10 som i princip är samma kamera som XA10 men utan det extra handtaget. Efter lite Youtube-research så fastnade jag för denna och strax före nyår beställde jag den här skönheten som idag har blivit levererad.

En intressant detalj var att batteriet var helt tomt, man har ju blivit bortskämd med att saker man köper idag i alla fall har en viss del laddning i batterierna men inte denna. Själva kameran känns väldigt rejäl. Byggkvaliteten känns faktiskt väldigt bra. Det enda som man möjligen skulle kunna klaga på är väl att touchskärmen är lite seg när man trycker på den, men det är ändå inget som stör så mycket.

Ännu har jag inte hunnit testa den så väldigt mycket, men det som hittills testats har visat sig väldigt positivt. Nu ska det bara lekas mer med den.

Mot nytt hem, del V: Sålt var det här!

Nu har precis de nya ägarna till vår lägenhet gått härifrån och kontraktet är äntligen påskrivet. Det har varit en lång resa som nu äntligen börjar närma sig sitt slut.

Jag har tidigare berättat om vårt Moment 22, nämligen det faktum att vi måste sälja vår befintliga lägenhet innan vi får köpa en ny. På vägen har det dessutom rests nya problem då vi inte fått lånelöfte på så mycket som vi först trodde. Det märks att låneläget för bolån har förändrats senaste åren. När jag köpte den här lägenheten 2009 så lånade jag 95% av beloppet av SBAB. Idag får man låna max 85%, resen måte läggas i kontantinsats. Detta är inte ett problem då vi gör en vinst efter försäljningen. Det intressanta är att jag då, med sämre inkomst än idag, fick låna mer pengar än vad jag och min sambo får låna med två inkomster idag.

Trenden är tydlig hos flera långivare vi talat med. Hos både Nordea och Swedbank fick vi inte låna en enda krona till boende, hos Handelsbanken fick vi samma lönelöfte som hos SBAB, men med förutsättning att vi skulle bli helkunder där, vilket vi inte är intresserade av. Som jag förstår det är detta en följd av politiska beslut, att det ska vara svårare att låna pengar. Detta samtidigt som hyresrätterna blir färre och färre och det till och med är bostadsbrist i min gamla hemstad. Samtidigt ökar bostadspriserna ständigt. Frågan är var politikerna har tänkt sig att folket ska bo. Visserligen var det väl Reinfeldt som sa att vi måste räkna med att bo fler och trängre i framtiden. Han kan ju i så fall vara den som börjar och statuerar ett gott exempel.

Nu är vi således ute på jakt efter ett nytt boende. Det finns just nu några alternativ, problemet är nu bara att vi måste ha något ställe där vi får flytta in innan den 17 september. Då har nämligen den nya ägaren fått tillträde till vår lägenhet. Situationen är således rätt så stressande just nu.

Alla inlägg om den här flytten.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Vecka 22 i bilder

Den här veckan blir det betydligt färre bilder. Denna gång är de dock tagna med iPhone i stället för HTC Desire. Jag har börjat använda min iPhone mer och mer igen – mer om det i ett annat inlägg. Det är mycket öl den här veckan, både Kamarina och O’learys. Och så Uppsala Resecentrum.

no images were found

Urban Exploration – att undersöka det okända

För ett par veckor sedan dog 13-åriga Gabriel i ett ventilationschakt 3o meter under Slussen i centrala Stockholm. Gabriel ägnade sig åt den allt växande företelesen Urban Exploration – att undersöka platser och byggnader som inte är tillgängliga eller svåråtkomliga för vanligt folk.

När media skriver om Urban Exploration, eller UE som det ofta kallas, så sätter man väldigt ofta ett likhetstecken mellan UE och graffittikulturen. Naturligtvis finns det likhetstecken mellan de två företeelserna. Den 13-åriga pojken som miste livet vid Slussen är ett exempel på det då han av allt att döma var en målare.

Runt Slussen finns ett flertal olika nergångar och UE-platser att undersöka. Platserna har i UE-kretsar namn efter olika målare och gatukonstnärer som upptäckt eller spridit sina målningar på platsen. Som exempel kan nämnas Akaytemplet och Tariq. Det är ett ständigt pågående krig mellan de som vill komma åt dessa platser och de myndigheter eller företag som har ansvar för dem och vill stänga till dem. Många av platserna är mycket farliga att besöka och dödsfall i samband med UE har skett förr, även om det inte fått samma uppmärksamhet som med 13-årige Gabriel. Riskerna vid besök på dessa platser är inte bara att ramla och skada sig. I tunnelutrymmena nära tunnelbanesystemet finns till exempel starkströmsanläggningar knutna till röda linjens spår- och signalledningssystem. På videofilmer på Youtube visas hur man tar sig in i delar av dessa utrymmen genom att gå armgång över öppna schakt på mer eller mindre väl förankrade rep. Miljön är mycket farlig och det finns så klart anledning till att den inte ska vara tillgänglig för allmänheten.

Tunnelbanaetunnel vid Kungsträdgården. Foto: Joche.se
Tunnelbanaetunnel vid Kungsträdgården. (Bilden är inte tagen under UE utan vid ett officiellt besök tillsammans med SL)

Naturligtvis lockar den här miljön många, att se och uppleva det som inte så många andra har tillgång till ger en sorts kick. Jag skulle själv vilja besöka några av platserna vid Slussen – några av de mindre extrema, för att se hur det ser ut och uppleva miljön. Men för mig är det för farligt så jag får lov att avstå det. I tonåren insåg jag inte farorna på samma sätt och utforskade en del ”objekt” i min gamla hemstad tillsammans med kompisar. Vi tog oss bland annat in i övergivna fabriksbyggnader för att undersöka.

Här kommer den här viktiga aspekten in igen; nämligen att all UE inte handlar om förstörelse. Ja det finns UE:are som ägnar sig åt målning, förstörelse och sabotage, men den övervägande delen gör det inte. För många utövare av UE är det en sport i sig själv att ta sig in i, kolla runt, kanske fotografiera och ta sig därifrån utan att det märks att någon har varit där. Men det är ju alltid så att det är de som förstör som märks och ger hela företeelsen ett dåligt rykte.

Ta inget annat än bilder. Lämna bara fotspår.