Funktionsnedsatta blir andra klassens passagerare

Idag invigdes Citybanan i Stockholm med pompa och ståt och i morgon börjar pendeltågen rulla på riktigt i den 6 kilometer långa tunneln mellan Stockholm Södra och Tomteboda. I tunneln finns två nya stationer, Stockholm City och Stockholm Odenplan. 

Plattformsdörrar som håller på att stängas
Väggarna för spåren gör stationen mycket säkrare.

 

På en rollup står Förbättrad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.Stationerna är stora och luftiga och väldigt tysta. För den stora nyheten på båda dessa stationer är att de har försetts med glasväggar mot spåren. Det gör att det blir mycket tystare och framförallt väldigt mycket säkrare. Det här är ju en sak som är väldigt bra ur ett tillgänglighetsperspektiv. Just förbättringarna när det gäller tillgängligheten är något man också gärna skryter om. Jag tycker nog dock att det i mångt och mycket snarare är en försämring man har skapat på de två nya stationerna, och om det kommer att vara norm för SL:s arbete med tillgänglighet framöver finns all anledning att vara orolig. 

Det är tydligt uppmarkerat vid vilka plattformsdörrar som det är extra lämpligt för personer med funktionsnedsättning att gå ombord. För det är där som platser för rullstolar finns. Men, det visade sig snart att det är den enda platsen där du som funktionsnedsatt förväntas gå ombord. 

Ingång i tåg där man kan åka ombord med rullstol.
Vid övriga dörrar ser det ut så här.

Det är nämligen bara vid dessa dörrar som ombordstigning kan ske utan att passera en kant. Vid övriga dörrar finns en ganska stor glipa mellan vagn och plattform. Något som blir problem för såväl rullstolar som barnvagnar, rollatorer eller folk som har svårt att gå. Som synskadad kan man också lätt fastna med sin käpp här. 

Kanske är det därför man har valt att inte ha taktila ledstråk på golvet (som man kan följa med käppen) annat än till just de speciella ingångarna för personer med funktionsnedsättning. Kommer man med någon av hissarna, vilket man måste göra om man har ledarhund till exempel, så kan det bli en lång väg till nästa ledstråk som leder in i tåget. Varför man inte har lagt ledstråk till varje ingång är oförklarligt. Man har gjort området framför dörrarna vitt så det ska bli en kontrastskillnad för den som ser lite och det är ju bra, men det hade ju inte varit jättesvårt att göra den ytan taktil också så att det blev tydligare för personer som är synskadade. Som det är nu får man leta sig fram i blindo, så att säga, den sista biten från där ledstråket tar slut och fram till dörren och tåget. 

Någon kanske undrar över varför man måste komma med hiss om man har ledarhund. Det beror helt enkelt på att det inte finns några vanliga trappor utan enbart rulltrappor ner till de nya stationerna och där bör hundar inte åka. 

Bara rulltrappor. Till de nya stationerna måste personer med ledarhund åka hiss.

Som jag ser det, känns det lite som att SL vill hålla personer med funktionsnedsättning på ett enda ställe i tåget – och det känns lite som vi blir andra klassens resenärer. Visst är det bra att markera ut tydlgit var det finns bättre plats för rullstolar, men genom att göra det svårare att rulla in på andra ställen i tåget kommer det bli svårare för rullstolsåkare att kunna ta sig ombord och det riskerar nog också att göra att ytorna avsedda för rullstolar blir blockerade av andra fordon på fyra hjul… 

Mycket är alltså positivt med den nya stationen, men det finns också utrymme för förbättringar. 

Stora och breda gångstråk till den nya stationen Stockholm City.

Andra bloggar om: , , , , ,

Walter i Storbritannien

walterlondonVi kom i väg till London till slut efter mycket krångel med veterinär, intyg som skulle skrivas och diverse annat. På flighten ner till London så satt Walter upp nästan hela resan. Jag och min kollega fick en egen rad så Walter hade gått om plats men ändå så kunde han inte riktigt koppla av. Han satt med huvudet i mitt knä. När vi kom fram till London så tog vi Gatwick Express in till Victoria station och sedan vidare med tunnelbanan till vårt hotell. Walter jobbade på fint både på flygplatsen och i själva London.

När vi kom fram till vårt hotell i Bayswater så upptäckte jag att den rastplats som jag hade rekognoserat fram inte skulle fungera. I mitten på torget utanför hotellet fanns en fin liten park, det var bara den lilla haken att den var inhängnad och låst. Ett par kvarter bort ligger Kensington Gardens och där går det att rasta. Problemet är bara att parken stänger vid solnedgången vilket i december innebär klockan 15.30. Man öppnar dock klockan 06.00 varje dag året runt.

Det finns inte så mycket publikt gräs i London men jag hittade flera jordplättar i närheten av träd där Walter skulle kunnat rasta men han vägrade och vägrade och vägrade lite till. Under hela resan till London rastade han två gånger, på morgnarna i Kensington Gardens.

Det var jättetrevligt att köra hund i London, vi blev aldrig ifrågasatta någonstans och allt funkade kanon, men just bristen på gräs gjorde att det inte känns som det är realistiskt att ta med just Walter till London igen. Och ska han åka med någon annanstans utomlands så blir det i så fall först efter en väldigt noga kontroll att det faktiskt finns gräs att rasta hunden på.

Bilden: Jag och Walter väntar på tåget på Gatwick Airport.

Walters första utlandsresa närmar sig

2014-12-07 14.46.58Det är dags för Walter att prova livet som globetrotter. I den kommande veckan ska jag åka på en tjänsteresa till London i två dagar och bestämde mig efter lite funderande för att Walter skulle följa med. Någon skulle kanske invända att han är rätt ny på jobbet och att det är taskigt att utsätta honom för sådant, att man inte har nytta av hunden i en miljö där han inte tränat in vägar och så vidare. Jag ska förvisso ha en tvåbent ledsagare med mig också, men det känns ändå bättre att orientera med hunden, man blir mer självständig och det mesta blir enklare. Walter följer redan med mig på mina tjänsteresor inom landet och det är knappast någon skillnad för honom om jag ”frikör” i Malmö eller London.

Det har dock visat sig att det inte är så lätt att ta med sig hunden utomlands som man skulle kunna tro. Storbritannien är en ö och de har därför hårdare regler. Man måste avmaska hunden minst 24 timmar innan avresan och så måste man så klart ha ett pass till hunden. Dessutom måste man som ledarhundsförare föranmäla besöket till Animal Control på flygplatsen. De vill också se en scannad kopia på passet innan man åker. Det är dessutom några intyg man behöver ha med sig.

I England har man något som heter Equality Act vilket gör det olagligt att diskriminera ledarhundsförare. Därför trodde jag att det skulle vara en lätt sak att boka ett hotell för mig, min kollega och hunden. Tji fick jag.

Text från en informationsbroschyr som organisationen GDBA tagit fram:

Disabled people including guide dog owners and other blind or partially sighted
people have important rights under the Equality Act 2010, or Disability Discrimination
Act in Northern Ireland. The Equality Act 2010 consolidates and replaces previous
discrimination legislation including the Disability Discrimination Act in England, Wales
and Scotland.
The Equality Act and DDA in Northern Ireland provides for blind and partially
sighted people to have the same right to services such as hotels, Bed & Breakfast as
everyone else.

It is illegal to refuse to accept a booking for a disabled person for a reason relating to
their disability. This means that a guide dog owner who makes a booking at a hotel
with his/her guide dog should not be refused accommodation due to the fact that
they are blind or partially sighted, or that they have a guide dog with them. It is the
service provider’s (i.e. the hotelier’s) responsibility to provide the same level of service to
disabled people that they would provide to other members of the public and to make
any necessary reasonable adjustments in order to be able to do so.

Detta till trots så säger väldigt många hotell i centrala London nej till ledarhundar. På hotellbokarsajten hotels.com så står det till och med ofta listat ”No service animals” på hotellens djur-information. Till slut lyckades jag boka in oss på ett Best Western i Padington-området. Enligt hotels.com är servicedjur välkomna och jag har skrivit i bokningen att det medföljer en ledarhund så får vi hoppas att det fungerar.

Så nu återstår bara att fixa det scannade passet till Animal control så att de sen kan möta upp med en veterinär på flygplatsen som kollar att allt är i sin ordning och att det är rätt hund som förs in i landet. Med själva flyget ska det i alla fall inte vara något problem. Flygbolagen har rutiner och bokningen är konfirmerad.

Jag har alltid hört att just Storbritannien skulle vara ett sånt föredöme när det gäller att köra hund. Men nu verkar det ju inte riktigt vara så. Nåväl vi får hoppas att allt går bra när vi väl är på plats.

Visa respekt!

När vi körde in Farsta Sim- och idrottshall så gick vi förbi Burger King. Där stod några grabbar i elva- tolvårsåldern sådär och snackade. De delade sig likt röda havet när vi kom farande och den ena killen säger till sina kompisar: ”Det där är en ledarhund, visa respekt!”
Kompisarna svarar med en mun: ”Självklart!”

Sånt gör att man blir så himla glad! Det finns hopp för kidsen! :)

Ledarhund i barn-TV

Bild från Disney Junior
Bild från Disney Junior

I programmet ”Händige Manny” (S2E80) på Disney Junior förekommer en pojke med en ledarhund. Han berättar på ett pedagogiskt sätt för de andra barnen hur hans hund, Solsken, kan hjälpa honom fast han inte ser. Han och de andra barnen går in på biblioteket när ett oväder utbryter och det blir strömlöst lagom tills bibliotekarien ska hålla sagostund.

Pojke läser punktskrift. Bild från Disney Junior.
Pojke läser punktskrift. Bild från Disney Junior.

Eftersom den blinda pojken Robert kan läsa punktskrift läser han i stället sagan för de andra barnen. Programmet är väldigt pedagogiskt och förklarar på ett bra sätt både vilken nytta ledarhunden kan göra för sin förare men också att man som blind eller gravt synskadad kan klara sig bra eller kanske till och med bättre än sina kamrater i vissa situationer. Mer sånt i TV, tack!