Elins första besök på Bryggartäppan

Elin på en bänk vid Sista Styverns Krog i Bryggartäppan
Elin på en bänk utanför krogen Sista Styvern i Bryggartäppan. 

2012 öppnades Bryggartäppan, en lekpark på Södermalm i Stockholm inspirerad av miljöerna i Per-Anders Fogelströms Stad-serie. Jag var där första gången i juli 2012, innan Elin var född. I dag var Elin för första gången på besök här. När jag var där första gången var jag lite oroad för att parkens speciella miljöer skulle förstöras av pundare eller ungdomar som har för lite att göra och visst finns det lite klotter på husen men ändå får man säga att parken har stått sig bra de här snart fyra åren. Elin tyckte det var roligt och kommer nog vilja gå dit igen. Mest populär var rutschkanan från övervåningen i Henning & Lottens hus. Första gången Elin skulle åka hade hon sällskap av ledsagar-Emilia men sen sprang hon själv in i huset, tog sig upp och åkte.

Henning och Lottens hus på Bryggartäppan med rutschkana från andra våningen.
Henning och Lottens hus på Bryggartäppan med rutschkana från andra våningen.

Det enda minuset med Bryggartäppan är att de inte har några småbarnsgungor. Gungorna där är bara såna där man sitter på en planka och Elin ramlade av när hon försökte gunga.

Jag gillar de fina miljöerna på Bryggartäppan. De är välbyggt, snyggt och detaljrikt. Det är roligt att man satsat på en så fin temapark och att den får förbli fin.

Andra bloggar om: , , ,

Shockräkning från Färdtjänsten

I fredags fick jag ett brev från Färdtjänsten innehållande en faktura. Det var inte den vanliga fakturan för månadens resor utan resa från Landstingets sjukresor. Fakturan var på 1 400 kronor och avser resor som gjorts i oktober 2015.

Jag blev ganska förvånad. Senaste gången jag åkte sjukresa borde ha varit 2008 eller möjligen 2009. Eftersom det är i princip omöjligt att åka sjukresa med ledarhund har jag helt enkelt fått avstå. Jag trodde faktiskt inte ens att jag hade ett sjukresekort längre då det borde ha gått ut.

Jag ringde naturligtvis direkt till Färdtjänstens kundservice för att få svar på mina frågor. Där får man dock aldrig prata med de handläggare som hanterar frågorna utan de man hamnar hos är ett filter som bara besvarar allmänna frågor och på sin höjd lägger ärenden vidare. Det var väldigt otydligt när och hur jag skulle få en återkoppling. Så nu får jag ligga på och ringa och ringa för att få information.

Dessutom har jag sedan tidigare ett klagomål från i november 2015 som de inte ens har bemödat sig att svara på ännu, men det är en annan historia.

Uppdatering 2016-01-23
Nu har det visat sig att debiteringen berodde på att Färdtjänsten inte kan skilja på sjukresor och på så kallade kortlösa restor. Vi har en sån fast tur för transporten av dottern till och från dagis. Räkningen är nu riven och det är ju bara hoppas att de inte tänker göra fel igen.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Jag vill aldrig mer flytta!

IMG_0852
Södermalms takåsar fångade från vårt vardagsrumsfönster.

Mitt nuvarande hem är den trettonde lägenheten jag bor i sedan jag flyttade hemifrån 1996. Jag har hunnit med tre lägenheter i Katrineholm, två i Södertälje, sex i Hökarängen och en i Brandbergen innan vi slutligen hamnade mitt på Södermalm.

Jag har trivts otroligt bra i Hökis, vilket också var en anledning till att vi flyttade tillbaka dit efter en ettårig utflykt till Brandbergen. Enda sedan flytten till Stockholm 1999 har jag i perioder längtat till innerstan, en dröm som på många sätt har sett omöjlig ut. Jag har flyttat runt en del, alltid på jakt efter något som varit bättre. Jag köpte en lägenhet i Hökarängen 2009 där jag trivdes väldigt bra men när vi skulle bli föräldrar började vi leta större, hamnade i Brandbergen, trivdes inte och flyttade tillbaka till Hökarängen igen, till en för liten lägenhet. Den senaste lägenheten, en två på 68 m2 har varit en kompromisslösning och var tänkt som ett temporärt boende i väntan på något större.

Jag hade en bra plats i lägenhetskön för att få en trea i samma hus där vi bodde och det hade varit helt okej. Men så dök helt plötsligt den här lägenheten upp. Vi stod sjua i kön men blev ändå de som gick segrande till ett hyreskontrakt. Hur man kan tacka nej till ett förstahandskontrakt på Söder kommer jag aldrig begripa, men folk gör naturligtvis olika prioriteringar i sina liv.

Så nu sitter jag här, har flyttat färdigt och känner att det här är det jag alltid har letat efter. Men ändå känns det lite tomt. Nu finns ju inte längre någon anledning att kolla lägenheter på Blocket eller att logga in hos Bostadsförmedlingen. Egentligen är det en viss ironi i att jag flyttat så många gånger. Jag brukar få ångest varje gång och sista kvällen vill jag bara ge upp och packa upp allt igen. Så kändes det dock inte den här gången, tack och lov! För övrigt så anlitade vi flyttfirma även vid denna flytt, som vi gjort vid några tidigare flyttar också. Denna gång med skillnaden att de också fick ansvaret för att packa våra saker. Det var faktiskt väldigt väldigt skönt att slippa det och en stor anledning till att det hela kändes mycket lättare denna gång.

Så nu vore det väl själva fan om jag skulle behöva flytta någon mer gång. Åtminstone ska det dröja väldigt väldigt länge… Jag står ju kvar i bostadskön i Stockholm Stad och vem vet vad som dyker upp där om tjugo-trettio år…? För nog kommer jag logga in och kika lite, bara ibland.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Trist slut på tiden som hyresgäst hos Stockholmshem

Jag har tidigare skrivit om Stockholmshem och hur de brister i sitt ansvar. Nu är det dags igen. Denna gången en berättelse ur verkligheten hur de lurar sina hyresgäster. I det här fallet både mig och den hyresgäst som ska ta över vår gamla lägenhet.

I slutet av september kontaktade jag Stockholmshem för att säga upp vårt hyreskontrakt i Hökarängen. Vi fick uppsägningen bekräftad med sedvanlig uppsägningstid på tre månader, det vill säga att vi hade kontrakt till den 31 december i år. Redan då blev jag lite irriterad att Stockholmshem var ointresserade av att hyra ut lägenheten tidigare. I Stockholm står över 500 000 personer i bostadskö vilket ju inte borde göra det så
svårt att hitta en ny hyresgäst med kortare tidsrymd. Nu förmedlas de här lägenheterna via en stiftelse, men även där är efterfrågan stor.

Hursomhelst. Lägenheten besiktades av hyresvärden och de konstaterade att det inte var aktuellt med något underhåll före nästa hyresgäst skulle flytta in. Den 7 oktober flyttade vi ut ur lägenheten och sedan dess har den alltså stått tom. Efter en viss övertalning från stiftelsen gick man med på att hyra ut lägenheten från 1 december så vi i alla fall skulle slippa dubbel hyra en månad.

I slutet av november fick vi veta att det inte blev något av med den som först skulle hyra, hen blev inte godkänd som hyresgäst. Man tog ändå rätt snabbt fram en ny hyresgäst. Men eftersom man tydligen måste få minst en vecka på sig mellan kontraktsskrivning och inflyttning så flyttades inflyttningen till den 16 december. Surt för oss, men men. Vi bokade flyttstädning och förberedde oss för att lämna i från oss lägenheten. Då kommer nästa kalldusch. Stockholmshem har beslutat att lägenheten ska totalrenoveras vilket innebär att den nya hyresgästen får tillträde först i mitten på februari. Här har alltså lägenheten stått tom i över två månader, vi har fått betala dubbla hyror OCH en flyttstädning. Totalt kostnader på 12000 kronor, bara för att Stockholmshem tycker det är kul att låta lägenheter stå tomma.

Hade det inte varit bättre att de gått med på att korta vår uppsägning, renovera och snabbare få ut lägenheten som uthyrd igen. Det skulle ju gynna alla parter och för Stockholmshem skulle det inte inneburit någon ekonomisk skillnad.

Stockholmshem tillämpar något de kallar för VLU, valfritt lägenhetsunderhåll. Så här beskriver de själva detta fenomen:

Vi på Stockholmshem tycker att det är bra med valfrihet. VLU betyder just Valfritt lägenhetsunderhåll och är en enkel lösning som vi tagit fram tillsammans med hyresgästföreningen.
Våra lägenheter har en lägre grundhyra, som inte inkluderar underhåll av väggar, tak, snickerier och golv. Istället bestämmer du som hyresgäst om, när och hur din lägenhet ska underhållas. På så vis får du själv möjlighet att påverka din hyra och inte minst sätta din egen prägel på din bostad.

(…)

Det valfria lägenhetsunderhållet gäller för dig som är hyresgäst hos oss, efter att du flyttat in.

Notera den sista meningen, för den är otroligt viktig i sammanhanget. Det valfria underhållet gäller först efter att du flyttat in. Därför kan man tvångsrenovera lägenheter för att få upp hyran. I det aktuella fallet har lägenhetens sovrum och kök tapetserats om redan, köket så sent som 2015 på grund av en vattenskada. Ändå ska ytskikten bytas och näste hyresgäst får betala. De får inte heller påverka renoveringen på något vis, som färgval till exempel, bara att tacka och ta emot. Och betala.

Det som skulle behöva renoveras i vår gamla lägenhet är köksstommarna. De är slut efter snart 60 år. Dessa ska dock, efter vad jag fått höra, inte fixas till. Det är ju alltid kul att ha fått nya golv den dagen skafferiet faller ihop.

Det är skrämmande att det här sker. Det som är ännu mer skrämmande är att det är ett av Sveriges största kommunala bostadsbolag som gör på det här viset. Jag har kontaktat Hyresgästföreningen bara för att få höra att de inget kan göra. Så länge man har ett kontrakt kan värden göra som de vill. De höll dock med om att det var rätt fult att hyresvärden valde att kringgå VLU.

Jag är glad att jag flyttat ifrån Stockholmshem. Vår nya hyresvärd känns betydligt mer stabil. Vi har ju dessutom den stora förmånen nu att bo i en helt nyrenoverad lägenhet. Här finns visserligen inget VLU, men det kanske man mest ska vara tacksam över.

Andra bloggar om: , , , , ,

Idolfinal i Globen

IMG_0199

I kväll har jag, Daniela och Nanna varit och sett finalen av Idol 2015 i Ericsson Globe Arena. Jag har varit i Globen tidigare, bland annat på en firmafest när jag jobbade på Karolinska, men aldrig på ett TV-sänt evenemang innan. Det var ganska intressant att uppleva det och det var härlig stämning i arenan.

Alla uppmanades att tända ficklampan på mobilen under Martins första nummer.
Alla uppmanades att tända ficklampan på mobilen under Martins första nummer.

Vi satt i sektion B22, ganska högt upp i arenan. Jag har aldrig tänkt på hur branta åskådarläktarna är och jag hade dessutom glömt att jag är ganska höjdrädd.

Efter en stund så gick det helt okej faktiskt. Jag insåg att jag nog inte skulle ramla ner i arenan trots allt.

Det blev en trevlig kväll och dessutom vann ju Martin som jag tyckte att han borde göra.

 

Vi tog oss hem till Söder med tvärbanan och sen tunnelbana från Gullmarsplan. Det var tjockt vid insläppet till tunnelbanan vid Globen så vi tog en smitväg. I morgon ska jag se om finalen på TV för att dels se det jag missade på plats, men också för att förstå upplägget bättre. När man var på plats var det inte alltid lätt att hänga med vad som gick ut i bild och inte, när det blev reklampaus och så vidare.

För övrigt låter låtarna bättre i TV än dem gör på plats.

Andra bloggar om: , ,

Det här med att flytta…

IMG_0852
Vy från lägenheten över Södermalms takåsar.

Ni som följt den här bloggen genom åren kanske tror att jag älskar att flytta. Jag har ju gjort det fler gånger än de flesta. Och ändå är det det värsta jag vet. Eller kanske är det just därför det värsta jag vet. Hur som helst så är det dags igen.

Vi har varit ganska trångbodda sen vi valde att flytta tillbaka till söderförorten och en tvåa. Nu har vi haft en sagolik tur och fått en hyrestrea på Södermalm så på torsdag går flytten till innerstan. Jag har stått länge i den här bostadskön och har haft en rätt okej kötid, tillräckligt för att stå först på huset här ute men inte på långa vägar till att hamna först i kön på kåkarna inne i stan. Jag fick nys om att det var en trea på väg ut och pratade med den ansvarige på stiftelsen. Han sa att jag var sjua och att man aldrig brukade kontakta annat än den som är etta eftersom det aldrig brukar behövas. Vem tackar nej till ett förstahandskontrakt i innerstan liksom?

Många, skulle det visa sig. Efter någon vecka kom ett mail med kallelse till en visning. Då var vi plötsligt på tredje plats. Fyra hade redan försvunnit. Vi gick på visningen utan något större hopp om att den skulle bli vår.  Jag gillade lägenheten direkt. Bra planlösning, inte utan udda detaljer som en toalett inne i sovrummet.  Men jag vågade inte hoppas, inte sjutton kunde väl fler hoppa av. Det var sju familjer på visningen och lägenheten var verkligen najs, dessutom helt nyrenoverad. Vi tackade ja och gick och käkade på en närbelägen restaurang och fantiserade om hur trevligt det vore att bara kunna få ett infall och gå dit när helst vi vill.

Dagen efter skulle vi få besked och jag väntade otåligt hela dagen och ju längre timmarna gick, ju mindre trodde jag på chansen. När jag vid halv fem-tiden stack från jobbet ringde så mannen från stiftelsen. Lägenheten var vår om vi bara ville ha den. Och visst ville vi det. Det innebär att vi kommer få betala tre månadshyror dubbelt. Vilket för övrigt är total absurditet i en stad med över 500 000 i bostadskö. Men visst, lägenheten ska stå tom i tre månader – sedan därefter ska bostadsbolaget troligen renovera den innan den slutligen hyrs ut. Hör ni hur dumt det låter? Nåväl, det är som det är och inget att göra åt. Och tre dubbla hyror är ändå ett rätt okej pris för ett förstahandskontrakt inne i stan.

Den här gången ska flyttfirman göra mesta jobbet. Inte bara flytta prylarna utan också packa det mesta av det som finns här. Det är tur, för annars hade den här flytten inte gått att genomföra så fort.

Nu återstår att lösa en del andra absurditeter – som att lösa frågan om hur dottern ska komma till och från sin förskola, men det kommer det mer om i ett annat inlägg.

Så på torsdag är det dags för ännu en flytt, men sen får det faktiskt vara nog. Bättre än så kommer vi nog inte kunna bo.

Var är yrkesstoltheten?

taxibilDet pratats ofta om de dåliga villkor som gäller för taxichaufförer. Det är långa arbetspass, oschyssta villkor och taskigt betalt. Och inte tu tal om att det förhåller sig så.

Ibland funderar jag dock på om det inte är så att taxichaufförerna till stor del har sig själva att skylla?

Jag har åkt taxi så länge jag kan minnas. Min mamma hade färdtjänst och när jag blev tillräckligt gammal fick jag det med, jag åkte även taxi till och från skolan. Det här var i den tid före den stora avregleringen av taximarknaden 1990. På den tiden var taxichaufförer trevliga, hjälpsamma och skötte sitt jobb klanderfritt. (Jojo, det har så klart alltid funnits rötägg i alla branscher, men det var inte alls som det är idag!)

De som körde taxi då var stolta över sitt jobb, de hade en yrkesskicklighet och de månade om att göra sitt yttersta för sina kunder.

Nu, 25 år efter avregleringen, ser vi en bransch i totalt kaos. Och jag undrar som sagt om det inte till stor del är chaffisarna själva som rår för detta. Jag åker väldigt mycket taxi, eftersom jag många gånger inte har något val. Jag åker färdtjänst en hel del och jag åker också en del taxi i tjänsten, både i Stockholm och på andra håll i landet. I snitt handlar det om någonstans mellan 400-500 resor om året. Vid många av dessa resor upplever jag problem med chaufförerna på olika vis. Det skulle gå att skriva spaltkilometrar eller kanske till och med böcker om allt som jag upplevt när jag åker taxi i Sverige idag.

De vanligaste problemen jag har när jag åker är dock att chaufförerna har problem med hur de ska bemöta sina kunder. De är otrevliga, griniga eller beter sig konstigt. Det är mer regel än undantag att man får ett samtal från en chaufför när man bokat en bil och han meddelar att han står på en helt annan plats än dit jag bokat och förväntar sig att jag dels ska flytta mig dit han är och dels också leta upp honom. Det är inte bara när jag åker dåligt betalda samhällsfinansierade resor det här händer utan i lika hög grad när jag åker på jobbets företagsavtal. Jag har vid flera tillfällen bokat företagstaxi från Stockholm Central. För att det ska vara lätt för mig vill jag åka från en specifik plats dit både jag och hunden lätt hittar. Inte en enda gång har de fungerat. De ringer och meddelar att de står vid en helt annan plats på centralen. Vid ett tillfälle valde chauffören till och med att bomma köruppdraget i stället för att köra till rätt ställe och hämta sin företagskund.

Ja, taxichaufförerna behöver bättre löner och schyssta villkor, men för att ni ska ha en chans att kunna få det måste ni också förtjäna det. Ni måste ta tillbaka er yrkesstolthet och se till att era arbetsgivare rensar ut det pack som inte har på förarplatsen i en taxi att skaffa. Jag tror att kraven måste komma från chaufförerna själva för att kunna skapa en förändring. Visst, tuffare krav för att få köra taxi och lättare att dra in legitimationen för de som inte sköter sig är så klart också pusselbitar i att få till en bättre taxinäring. Sen måste naturligtvis resorna få kosta mer, samhället kan inte pressa ner priserna, men å andra sidan är det ju företagen som lämnar in anbuden, och om man inte tävlade inom Fågelviksgruppen (som äger bland annat Taxi 020 och Taxi Kurir) att få det lägsta priset så kanske situationen skulle bli bättre.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Besök i HC Elefanten

IMG_0112Jag har alltid haft en fascination för Urban Exploration, att få utforska övergivna platser. Det är ett ganska omöjligt intresse om man är funktionshindrad. Jag kan inte så enkelt ge mig ut i skogen och leta reda på övergivna hus att plåta i. Än mindre kan jag krypa omkring i övergivna delar av tunnelbanan eller liknande saker.

Det vore till exempel en dröm att få utforska området kring Slussen i Stockholm där det finns både det ena och det andra som inte längre är i bruk. Ibland så dyker ändå möjligheten upp att få kolla på saker som få har fått se.

IMG_0109
Ingångstunneln till Elefanten.

Elefanten är ett drygt 3000 m2 stort bergrum i Sollentuna i norra Stockholm. Anläggningen byggdes 1972-1977 och användes fram till 1997 innan man la anläggningen i malpåse. Elefanten var en HC, en huvudcentral för civilförsvaret och när den var i bruk var anläggningen väldigt hemlig. Man byggde anläggningen under kalla krigets dagar men anläggningen har aldrig använts i skarpt läge. Tanken var att Elefanten skulle vara ledningscentral för Stockholms stad och Sollentuna kommun i en kris eller krigssituation. Härifrån var det tänkt att samhällets resurser skulle ledas och fördelas. I Elefanten skulle upp till 200 personer kunna vistas samtidigt i de två byggnader som finne. En för ledningscentral, reception och markenteri och en byggnad för logement och fritid.

Ingången till Elefanten.
Ingången till Elefanten.

Stockholms länsmuseeum har fått möjlighet att visa HC Elefanten vid några tillfällen och vi fick tag på biljetter till en av visningarna. Det är en mäktig känsla att kliva in genom den oansenliga dörren och påbörja vandringen ner i berget.

Vi är ett 20-tal personer som vandrar in i berget den här eftermiddagen och tar en promenad rakt ner i 70-talet. Elefanten har som sagt aldrig använts i ett skarpt läge utan endast för övningar vilket gör att anläggningen är väldigt fräsh och fin. Prylarna ser helt nya ut och möblerna ser ut som om de kom från möbelfabriken i förra veckan. Eftersom anläggningen hållits ventilerad och pumpad under alla år är allt i mycket gott skick. Luften inne i berget är lite instängd. Det känns lite som luften i ett flygplan.

Receptionen
Receptionen

Vi börjar vår vandring med att passera genom saneringsslussarna. Här skulle man kunna bli av med kontaminerade kläder, duscha av sig och få nya kläder innan man fick tillträde till anläggningen. Efter slussarna kommer man in i det stora bergrummet. På stora stålfjädrar står två stycken tvåvåningsbyggnader. Fjädrarna är till för att byggnaden inte ska ta skada om detonationer får marken att skaka. Därför har också alla röranslutningar en rörlig del så att inget ska gå sönder om byggnaderna rör på sig. Båda byggnaderna är inklädda i plåt och man passerar in genom ett tunnelrör av plåt. All denna plåt har till syfte att stoppa EMP-atacker, elektromagnetisk puls, som kan slå ut elektronisk utrustning.

IMG_0034
Högtalaranläggning

IMG_0060Inne i byggnad A möts man av receptionen innan man kan fortsätta upp för trappan till ordersalen. Det är Elefantens hjärta och salen är enorm.

Här finns plats för telefonväxel, larmcentral, kryptorum och krigsstudio för Sveriges Radio. När Elefanten byggdes så hade digitala telefonväxlar börjat komma och AXE-systemet var i sin linda. Man litade dock inte på den nya tekniken utan man valde i stället beprövad teknik i form av analoga telefoner och analoga växlar. Det

Proppväxel
Proppväxel

finns ett antal gråa Dialog-telefoner, ett antal svarta Ericsson-telefoner med linjetagare och till och med en hederlig gammal proppväxel signerad LM Eriksson.

Det är svårt att tänka sig lokalerna sjuda av liv och verksamhet. När vi är där är tystnaden kompakt och det går naturligtvis inte att höra ett ljud från yttervärlden. Det intressanta är att i stort sett så snart man kommer in i byggnaden så

Telefon med linjetagare från LM Eriksson. Notera det schyssta headsettet.
Telefon med linjetagare från LM Eriksson. Notera det schyssta headsettet.

glömmer man att man är under jorden. Det känns som man bara är inomhus och i alla fall jag tänker inte på att det inte finns några fönster.

I byggnad B finns logement och dagrum. Här skulle 120 personer kunna sova i logementet. Det finns 6 och 26-bäddsrum. Det finns toaletter och duschar uppdelade för kvinnor och män, men själva sovplatserna är inte könsuppdelade utan man bokade bara den säng man ville sova i. Det är inte många sängar som det faktiskt har sovits i. De flesta madrasserna har fortfarande sin originalplast på sig. Vår guide berättade att folk vid övningarna inte var så sugna på att sova över i Elefanten, man tyckte att sovrummen var

Ett av de större sovrummen i byggnad B.
Ett av de större sovrummen i byggnad B.

trånga och mest liknade kupéer på nattåg. Jag tyckte ändå att det var rätt rymligt och rent spontant kände jag att det skulle varit väldigt häftigt att få prova att sova över där.

I nuläget skulle det så klart bli svårt eftersom det inte finns vatten och avlopp i Elefanten längre.

Framtiden för Elefanten är oviss. Elefanten har haft en systeranläggning, Vargen, i Lissma i södra Stockholm. Den har sålts ut till ett it-företag som ska använda anläggningen som datahall. Man har rivit ur all inredning och ersatt den med servrar i långa banor. Elefanten är den sista anläggningen av sitt slag som är bevarad i original. Många andra anläggningar har blivit

På 70-talet fick man röka överallt, även i Elefanten.
På 70-talet fick man röka överallt, även i Elefanten.

datahallar, vattenfyllts eller plomberats. Det finns önskemål om att byggnadsminnesmärka Elefanten och att öppna det som ett museum. Jag hoppas verkligen att anläggningen kommer bevaras och jag känner mig privilegierad som har fått chansen att besöka Elefanten – och om jag får chansen att göra om det så kommer jag definitivt ta den.

Vill du se mer?
Jag har lagt upp ett Facebook-album med fler bilder från Elefanten.
Vill du läsa mer om Elefanten kan du kolla in Antus.org samt läsa mer hos Stockholms Länsmuseeum.

Sagan om den försvunna katten

En dålig bild på Harry, ligandes under soffan.
En dålig bild på Harry, ligandes under soffan.

Finns det något värre än att förlora ett husdjur? Ja, att förlora någon annans husdjur. Strax innan jul kom katten Harry till oss för att vara här över julen. Vi har varit kattvakt åt Harry tidigare så det skulle ju inte bli något problem. Han är en ganska tillbakadragen typ, speciellt när han hälsar på här. Två labradorer (tre under julhelgen), två katter till och ett snart tvåårigt barn gör att han gärna håller sig för sig själv, ligger under soffan, under ett skåp eller på något annat säkert ställe för att sedan komma fram för att äta och gå på lådan när huset är tyst och mörkt om natten.

Nångång under julhelgen försvann Harry spårlöst. Jag såg honom på juldagen men när Nanna, som är Harrys matte, kom för att hämta honom på annandagen fanns han inte att uppbringa någonstans. Panik uppstod förstås och vi letade igenom lägenheten både en och två gånger. Vi letade på vinden, i trapphuset, i cykelförrådet och till och med i tvättstugan men ingen Harry stod att finna.

Dagen efter kom Nanna hit och vi letade efter Harry utomhus i närområdet, kollade under balkongerna och i de närmaste trappuppgångarna. VI kollade också noga på gården till det dagis som ligger i närheten. I barnens lekutrustning finns många lämpliga gömställen för en katt som Harry. Sökandet gav inget resultat och det var bara att konstatera att han var försvunnen. Nanna polisanmälde sin försvunna katt och jag spred information i Facebook-gruppen både för huset där vi bor och i gruppen för hela förorten men det gav inget resultat. Någon trodde sig ha sett Harry i en annan del av Hökarängen, men det visade sig handla om en helt annan katt.

Redan från början fanns en tanke om att han skulle kunna ha smitit in hos en av grannarna. Tanken på att han skulle tagit sig igenom dörren ut i själva trapphuset från våningsplanet och sedan ut – eller åkt hiss tillsammans med någon och kommit ut kändes så orimlig. Eftersom det här var i julhelgen och inte så många hemma fanns det inte så många alternativ. Den granne som jag kunde tänka mig är ganska ycket borta och det var svårt att få kontakt. När jag väl fick det sa han att han absolut inte hade någon katt hos sig

Tiden har gått och vi har fått vänja oss vid tanken på att Harry nog kanske inte kommer tillbaka. Känslan av att ha ”slarvat bort” ett djur har varit hemsk. Speciellt när det är ens bästa kompis djur som man haft ansvar för.

I torsdags kväll skulle jag gå ut med hundarna som vanligt på kvällen. När jag precis låst ytterdörren och ska trycka på knappen till hissen hör jag honom. Harry jamar högt och tydligt. Han har ett väldigt speciellt sätt att jama på, det låter lite som han kvittrar liksom. Jamandet kommer från den lägenhet där vi redan från början hade en tanke om att han kunde vara. Grannen i fråga är både gravt synskadad och hör ganska så dåligt så man brukar alltid kunna höra om hen är hemma eller inte. Denna kväll var grannen borta men Harry var alltså i lägenheten. Naturligtvis fick jag ett visst stresspåslag. Från att ha hunnit vänja sig vid tanken på att han nog inte skulle återkomma så fanns han plötsligt. Så nära och så oåtkomlig.

Eftersom jag vet att grannen inte är hemma så mycket gällde det att inte missa ett tillfälle när hen var hemma. Hen har dessutom tidiga vanor så jag hoppades att hen skulle vara hemma på fredagsmorgonen innan jag gick till jobbet och sen skulle ta tåget till Linköping på jobb. Naturligtvis var hen inte det så jag fick åka iväg till jobbet. Vi hällde ner lite torrfoder i brevinkastet både på torsdagskvällen och fredagsmorgonen.

Jag tog kontakt med Polisen för att se om de kunde hjälpa till på något sätt. I första hand att få fatt i grannen eftersom det inte fanns något registrerat telefonnummer varken på Hitta eller Eniro.

Polisen bedrev lite detektivarbete och lyckades till slut få fram att grannen är den enda som har nycklar till sin lägenhet och att hen för tillfället befann sig på sjukhus. Polisen meddelade också att de tyvärr saknade lagliga möjligheter att hjälpa till att få ut katten. Man hade dock fått reda på att hen troligen skulle bli utskriven under fredagen.

På fredagskvällen kunde Daniela konstatera att hen var i sin lägenhet men när hon ringde på så öppnade ingen. Frustrationsnivån har varit rätt hög och jag satt ju själv på ett hotell i Östergötland och kunde inte göra något. Nanna åkte hit på lördagsmorgonen i hopp om att kunna få tag i grannen och få leta efter Harry. Då fanns ingen hemma.

Under dagen bestämde vi att Nanna skulle möta mig vid tåget och att vi skulle åka hem för att se om vi hade tur att stöta på grannen. Väl här så kunde vi konstatera att ingen granne fanns hemma. Vi gick in ett tag och bestämde oss för att gå och hämta mat. När vi klätt på oss och var på väg ut hörde vi ljud av radio från grannens lägenhet och ringde på. Nu hade vi äntligen lite tur. Hen öppnade men förklarade att det inte fanns någon katt i hens lägenhet och att hen definitivt skulle märkt om så var fallet. Jag sa att katten kanske smitit in precis innan hen åkt till sjukhuset och frågade om vi ändå inte kunde få leta efter katten. Det gick bra och vi tog en tur in i vardagsrummet, kollade under soffan men ingen Harry. I hallen stod två garderobsdörrar på glänt och innanför den andra vi kollade in i låg mycket riktigt Harry. Han såg ut ungefär som att det var den naturligaste sak i vägen att han låg där. Grannen reagerade inte nämnvärt heller, även hen verkade tycka att det inte alls var något konstigt att där fanns en katt. Att katten måste ha bott i hens lägenhet i nästan tre veckor brydde vi oss inte om att försöka förklara.

Harry var naturligtvis betydligt magrare än när vi såg honom sist men annars verkade han vara vid rätt gott mod. Han åt lite av våra katters mat, men hetsåt inte direkt. Efter någon timme fick han hoppa in i buren och åka hem till matte igen.

Jag tror att alla vi som varit inblandade i det här sov väldigt gott den här natten. Man har nog påverkats mer av det här än man tror. Hur man sen kan ha en katt i sitt hem i tre veckor utan att märka det, det är en annan historia. Det märkliga är att det inte luktade något av kattkiss i lägenheten. Hur Harry fått mat och hur han gjort sina behov under den här perioden återstår att vara ett mysterium vi aldrig lär få klarhet i.

Det är så skönt att veta att han nu är i trygghet hemma igen. Det kommer nog dröja ett tag innan vi åter kommer våga ta oss an att vakta en katt igen.

Axela – bra krog på Söder

2014-12-27 19.31.38Jag har flera gånger tänkt att jag ska prova att käka på Axela på Götgatan på Söder men det har aldrig blivit av förrän nu. Jag och Nanna hade bestämt att käka nånstans på Söder i kväll och hamnade till slut på Axela. Jag gillar miljön där, det är mysigt och hemtrevligt och personalen är jättetrevlig. Jag beställde rökt renröra på smörstekt bröd till förrätt och en gorgonzolaöverbakad fläskfilé till varmrätt, serverad med potatisgratäng. Både förrätt och varmrätt var rejält tilltagna och man gick från restaurangen med magen i fyra hörn. VI drack Brocklyn Lager till maten och notan för två stycken tvårätters med dryck var absolut inte något att bråka om. Varmrätterna ligger mellan 165 och 289 kronor och de har också ett trerätters middagserbjudande för 395.

Hit ska jag helt klart styra kosan fler gånger för god mat. Det finns mycket på deras meny som jag vill testa!

Andra bloggar om: , , , , , ,