Gräsmattorna på Gubbängsfältet ligger brungula, dels till följd av den myckna värmen men kanske också på grund av årets upplaga av Eken Cup. Trots regnet i går kväll så behövs det nog en skvätt till av den varan. Hursomhelst, ungefär som Gubbängsfältet ser ut, så känns den här bloggen just nu.

Bloggtorkan är nog övergående, det brukar den vara, men just nu är det mest semester som hägrar och den ser jag verkligen fram emot. På fredag jobbar jag min sista arbetsdag och sedan väntar fem långa lediga veckor. Först den 16 augusti ska jag vara tillbaka på kontoret!

För att riktigt känna att det är semester ska jag börja direkt med att åka bort! Jag börjar nämligen semestern med att få Kenny-besök och vi ska tillsammans åka på minisemester till Almåsa. Det ska bli trivsamt värre. Sen väntar en ganska oplanerad vecka innan jag ska åka i riktning mot de sörmlänska skogarna nästa helg. Där ska jag lämna Skippen på grönbete eftersom jag själv styr kosan mot Tyskland den 19 juli.

Efter sju dagar i den tyska huvudstaden bär det åter till huvudstaden (efter att ha hämtat hunden i skogarna alltså) och där väntar årets upplaga av Stockholm Pride. Där ser jag mest fram emot 90-talskvällen. Man har i år flyttat på festivalområdet från Tantolunden på Södermalm till Kungliga Djurgården. Närmare bestämt vid Sjöhistoriska. Det ska bli spännande att se hur det nya festivalområdet blir. Det är ju lite offside och det kan endera innebära en nytändning eller en stor flopp. Vilket återstår att se.

Nu väntar som sagt sänggående, för ännu är det 2 arbetsdagar kvar som ska avklaras – i tämligen makligt tempo bör tilläggas. Min kollega njuter redan semester och det förefaller som våra kunder också gör det.

Andra bloggar om: semester, sommar, Stockholm, Eken Cup, Stockholm Pride, Berlin, Sörmland

Idag har jag varit på ett jobb i Uppsala hela dagen. Trött efter dagens arbete bokar jag Färdtjänst för att ta mig hem snabbt och smidigt. För att lättare hitta bilen bokar jag den oftast från Taxistoppet vid Arlanda Express. Där är det mindre folk som rör sig och således lättare både för mig och föraren.

Idag kom bilen några minuter sent och föraren kommer fram och frågar om jag bokat. Jag bekräftar att det är så och han börjar då omedelbart tjafsa om att jag inte talat om för Färdtjänsten att jag har en ledarhund med mig. Jag förklarar att det visst står i bokningen, att det alltid står och att han inte hade fått uppdraget alls om han inte hade haft en hundklassning på sin bil. Han bestämmer sig trots att han påstår sig inte köra hund för att transportera mig.

Under resan hem poängterar han flera gånger att det är ett ”jävla skit” att förarna inte får korrekt information och att det är ren katastrof att han måste köra hund fast det inte står på hans beställning.

När vi närmar oss mitt hem lägger han sig i vänsterfil i stället för att köra rakt fram vid näst sista rödljuset, jag påpekar att vi ska rakt fram och sedan höger. Han kör rakt fram men fortsätter ligga i vänsterfil. Jag säger åter höger, och han upprepar vänster. När jag till slut får honom att förstå att det faktiskt är höger som gäller, tränger han sig rakt framför en annan bil som tar sig fram på trafikleden i tämligen hög hastighet för att köra in på min gata.

Väl där inser jag att det uppenbarligen inte bara är vissa basala kunskaper i trafikvett och skillnad på höger och vänster den här chauffören saknar. Han kan uppenbarligen inte heller läsa, nämligen.

För att bevisa sin tes om hur rätt han har ger han mig nämligen slipen på sitt köruppdrag. Där det på första raden står ”DJUR, FÄRDTJÄNST, KOMBI”…

(En liten kul detalj var för övrigt när jag och kollegan kom till Uppsala i morse. Vi frågade första bilen från Uppsala Taxi om han ville ta hund. Han frågade vart vi skulle åka, när han fick höra adressen meddelande han att ”då tar jag inte hund”. Tydligen var resan för kort för att förlora första platsen i kön på centralstationen…)

Andra bloggar om: Färdtjänst, Färdtjänsten, Stockholm, Ledarhund, Taxi Kurir, Taxi Uppsala, Uppsala, Arlanda Epress, kombi

Söndag igen. Den här veckan har bjudit på mer resor runt i länet. I torsdags klarade vi av ett kundbesök nere i Nynäshamn och passade på att äta en fruktansvärt god baguette med laxröra på Nynäshamns Rökeri i gästhamnen. Vi hann också med en liten promenad längs bryggorna innan vi återvände till civilisationen. Igår gick årets upplaga av Marschen för tillgänglighet av stapeln på 31 orter runt om i Sverige. Jag, Nanna, Stewe, David och en massa andra gick från Humlegården till Sergels Torg i ett Stockholm som bjöd ömsom på sol och ömsom på regn. I går tittade vi på Eurovision Song Contest och åt grillade hamburgare av egen tillverkning. Mycket gott.

Här är veckans mobila bilder. Klicka för större versioner.

[Bildspel]

Dags för en ny era för systembolaget? Bilden tagen vid Hőtorget.

Nu börjar det äntligen kännas som att även naturen är överens med oss om att det är vår. Träden utanför mitt fönster blir bara grönare för varje dag som går och i skogen där jag brukar rasta hunden är det en enda stor matta av vitsippor. Härligt!

Titta vad som dök upp när snön försvann. Här fanns en gång ett staket, men det har visst plogats ner.

Både igår och idag har jag varit ute på långa sköna promenader med Skippen. I går blev det 4,6 km och idag 3,6. Vid dagens promenad gick jag en ny sväng som jag inte gått förut och vi gick lite vilse kan man säga. Men till slut hittade vi hem. Fick också se den skortsten som syns över hela närområdet här på betydligt närmare håll. Där fanns också en liten bergssluttning som inte riktigt såg ut att passa in i en Stockholmsförort.

Andra bloggar om: vinter, promenad, vinterpromenad, Stockholm, skorsten, snö, hund

- Färdtjänsten är nödvändig för att livet och vardagen ska fungera för många av våra kunder, säger Anna Starbrink (FP) i ett Pressmeddelande på Folkpartiets webplats.

Hon har rätt, färdtjänsten är en nödvändighet för väldigt många funktionshindrade. I Stockholm är resandet begränsat. Grundtilldelningen är 72 resor per år som sedan ökas ut om man reser mer. Det FP nu vill göra är att höja denna maxgräns ytterligare. Vidare i samma pressmeddelande säger man:

Att ge färdtjänstresenärerna möjlighet till utökat resande är en självklarhet när vi har möjlighet till det, och känns särskilt skönt efter de nedskärningar som drabbade också resetilldelningen under S-styret förra mandatperioden, säger Anna Starbrink (FP), ordförande i färdtjänstnämnden.

Det är lite intressant. Så vitt jag kan minnas har resetilldelningen varit konstant under väldigt många år. Ja, resorna har utökats av Aliansen, men de har samtidigt infört nya regler och begränsningar i färdtjänsten. I en utredning inför ett nytt regelverk sas bland annat att man behövde komma till rätta med ett utbrett fuskande i Färdtjänsten.

Det är ett väldigt intressant resonemang. Varför skulle man vilja fuska och överutnyttja färdtjänsten, en färdtjänst som är fruktansvärt bristfällig. Det är däför också ett extra hån att man påstår att hela 91% av färdtjänstresenärerna är nöjda och ger högsta betyg på sitt resande, enligt ett annat pressmeddelande på samma sajt. Fast det är inte så konstigt. Man har nämligen ett väldigt utstuderat sätt att mäta detta på. Naturligtvis vet man vilka resor det varit problem med, som gör att man ringer resegarnatin, skriver klagomål och så vidare. Därför väljer de ut en specifik resa man gjort med färdtjänsten där det inte inkommit klagomål och ringer och ställer frågor om just denna resa. Man får inte ge några andra synpunkter om något annat än om den specifika resan, man får inte lämna några fritextkommentarer, ingenting.

Jag har utsatts för den här typen av undersökning vid två olika tillfällen och båda gångerna gällde det naturligtvis inte en problemresa. Det har aldrig ringt någon och frågat om alla de resor jag bommat bort för att det varit fel fordonstyp, överfulla lastutrymmen, otrevliga chaufförer och så vidare. Inte heller om alla de resor när det inte kommit någon bil alls eller när den kommit väldigt sent. Inte heller frågade man om den resa jag gjorde när taxibolaget, Stockholm Transfer Taxi, höll på körningen i 22 minuter över utsatt beställningstid trots att man hade lediga bilar i området. (Den chaufför som fick köruppdraget hade stått ledig i över 45 minuter mindre än 2 minuter från adressen där jag var). Så självklart, med väldigt nogrann urvalsprocess kan bevisa vilken statistik som helst.

Men, tillbaka till detta med resetilldelningen. Nu slår sig ju nämligen Anna Starbrink för bröstet och vill tala om hur de gör… hur var det nu de sa, just det… de ska få livet och vardagen ska fungera för kunderna. Den nya resetilldelningen blir 198 stycken per kalenderår. Det är alltså 16,5 resor i månaden eller 3,8 resor i veckan, det vill säga inte ens två tur och returresor i veckan. Detta gäller naturligtvis bara privatresor, det vill säga det som Färdtjänsten ibland lite vanvördigt kallar ”nöjesresor”. För arbete eller studier får man 2 resor per dag, dock bara till och från jobbet. Om man skulle råka ha behov att resa i jobbet, där andra kollegor tar tunnelbana eller buss, så förväntas arbetsgivaren finansiera taxiresorna. Det är ju verkligen ännu en sak som gör oss funkisar mer attraktiva på arbetsmarknaden, eller hur?

Så. Nu förväntas vi samfält tacka Anna Starbrink för att hon får vardagen att fungera med 3,8 enkelresor per vecka. Fantastiskt! 3,8 resor med sena bilar, otrevliga chaufförer och ett samplaneringssystem värdigt en polsk riksdag. Jadå, Aliansens Sverige ÄR fantastiskt!

Andra bloggar om: funktionshinder, färdtjänst, färdtjänsten, folkpartiet, fp, Anna Starbrink, Aliansen, Stockholm, SL, funktionshindrade, resor, handikapp, val 2010

Jag hörde först om olyckan på Radio Stockohlm, eller rättare sagt var det det jag inte gjorde. Men jag hörde att trafiken på Roslagsbanan var stoppad tills vidare. Tänkte inte mer på det, det berörde ju ändå inte mig. Åkte till jobbet som vanligt och väl där läste jag på Aftonbladet om att det skett en tågolycka i Täby kyrkby. En ung pojke hade avlidit efter att han blivit påkörd av Roslagsbanan. En vanlig olycka. Jag reagerade på att man inte sagt på trafikradion varför Roslagsbanan var stoppad, men samtidigt är det ju egentligen ointressant för dem som ändå inte får åka med den, det är ju mer nyhet än trafikinformation.

Jag hade glömt olyckan. Det är ju så man gör. Dagarna i ända läser man i nyhetsmedierna om det ena värre än det andra. Katastrofen i Haiti, mord, våldtäkter, klimathot och en död pojke i Täby kyrkby.

Idag satt jag och bläddrade igenom mina RSS-flöden och hamnade som så många gånger förr hos Fatou. Hon skriver bra, roligt och oftast på ett sätt som får en att känna sig som man är en del i en enda stor familj. Där hittade jag ett inlägg om just detta, om hur en vanlig måndag kan vändas till en familjekatastrof. Ett klick senare hade rubriken från Aftonbladet fått både ett ansikte och ett namn. Han hette Linus. Linus pappa, Martin, skriver i sin blogg om det som hänt, om livet efter Linus, och han skriver väldigt bra. Det är inte svårt att leva sig in i den sorg och förtvivlan som denna familj upplever, samtidigt som de inser att livet måste gå vidare.

Det är när man möter ansiktet bakom rubrikerna man inser hur avtrubbade vi har blivit. Det är svårt att greppa att minst 120 000 människor har dött i Haiti, men det ligger ju så långt bort. Även om man ser de utkablade TV-bilderna så blir det liksom inte på riktigt. Samma sak med detta, trots att det är så mycket närmare. Det är märkligt. Vi människor skulle nog må bra av att stanna upp ibland, reflektera och någon gång då och då möta ansiktet bakom rubrikerna. Jag tänker fortsätta läsa och beröras om Livet efter Linus och jag hoppas att familjen som förlorat ett barn och en familjemedlem verkligen orkar gå vidare och åter hitta en glädje i livet igen, även om det nog just nu är väldigt svårt.

Uppdatering: Även Linus systrar bloggar. Lina och Malin.

Andra bloggar om: Täby kyrkby, tågolycka, olycka, död, barn, familj, haiti, roslagsbanan

Jag kan inte låta bli att få lite av en nostalgitripp de gånger jag åker tåg längs blå eller röda linjen och får åka gamla tåg. Det händer mer och mer sällan men jag tycker det är något speciellt när det händer.

Idag har jag varit ute på en tur till Solna hos en kund i den gamla filmstaden och jag åkte tunnelbana tillbaka till kontoret. Fick då åka ett av de äldre tågen och jag kan som sagt inte låta bli att tycka att det är lite trevligt.

Jag kommer ihåg det omvända, när det var gamla tåg i majoritet och det kändes speciellt att åka den nya vagn 2000. Det var mycket klagomål på den i början i synnerhet på att det var alldeles för tystgående så att det var svårt att föra privata samtal på dem, dessutom är fönstren inte öppningsbara i de nya vagnarna vilket gör dem rätt varma sommartid.

Dagens tur blev en nostalgitripp på flera sätt. När jag flyttade till Stockholm åkte jag mycket med blå linjen, först till Kista och senare till Västra Skogen. Sedan jag slutade jobba där 2002 har mina turer med den blå linjen varit färre även om det hänt vid några tillfällen.

Men visst, de nya tunnelbanetågen är bättre på alla sätt och vis, tystare, bekvämare och framförallt bestyckade med automatiska utrop något som saknas helt i de gamla tågen.

Andra bloggar om: tunnelbana, blå linjen, Näckrosen, Stockholm, SL