Tänk dig att du vaknar om morgonen av att någon bryter upp din ytterdörr.
Tänk dig att du innan du hinner reagera hör personer i hallen som tar sig mot ditt sovrum.
Tänk dig att du sedan får din säng omringad av fyra personer som du inte vet vilka dem är.
Tänk dig att du dessutom är gravt synskadad.

De fyra männen är poliser, vilket personen det här handlar om alltså inte kan veta. Det här hände en av mina bekanta i går morse. Nej, det handlar inte om en våldsbrottsling, vilket skulle kunna försvara ett sådant agerande från ordningsmakten. Nej, det handlar om en kille som tillgängliggjort några musikalbum på ett Direct Connect-nätverk.

Fyra poliser, sönderslagen dörr. Bara för att ta en dator i beslag och meddela en person att han är misstänkt för ett brott som knappast kan ge mer än penningböter. Man vill statuera exempel genom att gripa ”vanliga” användare antar jag. Och låt vara med det då, men varför i hela friden beter man sig som man skulle gripa en våldsbrottsling? Jag har redan tidigare skrivit om detta att fildelningsbrott ses som värre än mord och våldtäkter och det är tydligen samma sak fortfarande.

Man får ju anta att om man har så mycket på fötterna att man kan göra ett tillslag så har man rätt mycket bevis, det enda som behövs är väl en dator med själva filerna. Den kan man tillskansa sig genom ett beslag och det är ju också rimligt. Men hade det inte verkat smartare att bara ringa på dörren och artigt be att få komma in och hämta servern. Varför gör man en inbrytning i bästa Martin Beck-stil? Det är ju nästan så man väntar sig att Gunvald ska följa i fotspåren efter de fyra uniformerade polisterna.

Jag förstår inte. Jag förstår verkligen inte. Det måste ju finnas en poäng med ett sådant här agerande. Men jag kan inte se den. Jag skulle vilja veta hur diskussionerna gick innan de gjorde det här stora tillslaget. En åklagare måste väl ha fattat det formella beslutet om att göra tillslaget. Är det på hans eller hennes inrådan som inbrytningen sker, eller är det något som poliserna själva kommit på? Vad trodde dem? Att en funktionshindrad man skulle göra galet mycket motstånd? Att han kanske skulle slå ner dem med blindkäppen? Nej, tyvärr tror jag att det här är ett utslag av den lobbyverksamhet som film- och musikbranchen bedrivit mycket framgångsrikt där man faktiskt fått en del makthavare att hoppa på tåget att brott mot upphovsrätten är värre än alla andra brott. Att det motiverar att de som lagföras för dessa brott ska behandlas som samhällets fiender.

Jag tycker i princip inte att upphovsrättsbrott är okej. Jag tycker att det är okej att ”fildela” till sina närmaste vänkrets, något vi redan betalar för att få göra i form av Copyswedes avgifter. Att fildela i stor skala tycker jag inte är ok. Samtidigt har industrin sig själva att skylla. Skapa fler tjänster liknande Spotify och Voddler, sänk priset på köpt musik och framförallt tillhandahåll bra tjänster som attraherar. Jag köper rätt mycket musik via iTunes Store. Jag tycker det är ett väldigt smidigt sätt att köpa på, jag kan göra det direkt från min iPhone och får musiken direkt in i telefonen. Att köpa ett helt album tycker jag ofta är rätt ok prissatt, men priset för enstaka låtar är alldeles för högt. Gör man det enkelt och smidigt att köpa film och musik så tror jag folk inte skulle fildela lika mycket, ju enklare och billigare desto mer försäljning. Jag hoppas mycket på att film och bokförsäljning i nya iPad ska bli smidig – och att film och TV-serier äntligen ska släppas även i svenska delen av iTunes Store.

Andra bloggar om: nerladdning, illegal nerladdning, fildelning, polis, polisen, synskada, ifpi, skivindustrin, filmindustrin, olaglig, razzia, inbrott, upphovsrättsbrott, upphovsrättslagen, fildelningslagen, IPRED

Jag hörde först om olyckan på Radio Stockohlm, eller rättare sagt var det det jag inte gjorde. Men jag hörde att trafiken på Roslagsbanan var stoppad tills vidare. Tänkte inte mer på det, det berörde ju ändå inte mig. Åkte till jobbet som vanligt och väl där läste jag på Aftonbladet om att det skett en tågolycka i Täby kyrkby. En ung pojke hade avlidit efter att han blivit påkörd av Roslagsbanan. En vanlig olycka. Jag reagerade på att man inte sagt på trafikradion varför Roslagsbanan var stoppad, men samtidigt är det ju egentligen ointressant för dem som ändå inte får åka med den, det är ju mer nyhet än trafikinformation.

Jag hade glömt olyckan. Det är ju så man gör. Dagarna i ända läser man i nyhetsmedierna om det ena värre än det andra. Katastrofen i Haiti, mord, våldtäkter, klimathot och en död pojke i Täby kyrkby.

Idag satt jag och bläddrade igenom mina RSS-flöden och hamnade som så många gånger förr hos Fatou. Hon skriver bra, roligt och oftast på ett sätt som får en att känna sig som man är en del i en enda stor familj. Där hittade jag ett inlägg om just detta, om hur en vanlig måndag kan vändas till en familjekatastrof. Ett klick senare hade rubriken från Aftonbladet fått både ett ansikte och ett namn. Han hette Linus. Linus pappa, Martin, skriver i sin blogg om det som hänt, om livet efter Linus, och han skriver väldigt bra. Det är inte svårt att leva sig in i den sorg och förtvivlan som denna familj upplever, samtidigt som de inser att livet måste gå vidare.

Det är när man möter ansiktet bakom rubrikerna man inser hur avtrubbade vi har blivit. Det är svårt att greppa att minst 120 000 människor har dött i Haiti, men det ligger ju så långt bort. Även om man ser de utkablade TV-bilderna så blir det liksom inte på riktigt. Samma sak med detta, trots att det är så mycket närmare. Det är märkligt. Vi människor skulle nog må bra av att stanna upp ibland, reflektera och någon gång då och då möta ansiktet bakom rubrikerna. Jag tänker fortsätta läsa och beröras om Livet efter Linus och jag hoppas att familjen som förlorat ett barn och en familjemedlem verkligen orkar gå vidare och åter hitta en glädje i livet igen, även om det nog just nu är väldigt svårt.

Uppdatering: Även Linus systrar bloggar. Lina och Malin.

Andra bloggar om: Täby kyrkby, tågolycka, olycka, död, barn, familj, haiti, roslagsbanan

Idag har jag äntligen fått mitt nya Färdtjänstkort med inbyggt SL Access. Det var redan i juli man lovade att de skulle komma, men så blev det inte. Det innebär att jag inte längre behöver passera de manuella spärrarna i tunnelbanan och på pendeltågen utan numera kan ta mig in genom de automatiska spärrarna. Det sparar tid och är många gånger enklare.

Enda gångerna man nu behöver passera de manuella spärrarna är vid de tillfällen man har en ledsagare med sig då SL Access bara släpper igen en person genom spärrarna och korten blir oläsliga ett par minuter efter att man passerat en spärr, så det går inte att på det viset öppna flera gånger.

Ännu är inte kortet premiäråkt – det får bli på väg till jobbet i morgon.

Andra bloggar om: Färdtjänst, Färdtjänsten, SL, SL Access

På Aftonbladet, i radiospottar och på diverse sajter görs det reklam för tjänsten Lendo. Ett företag specialiserat på att förmedla lån från banker till privatpersoner. Jag gjorde en ansökan där för att kanske flytta det medlemslån jag har hos SEB idag. Efter någon dag fick jag ett erbjudande i Lendo, det enda jag totalt fick. Detta från FOREX Bank. FOREX skryter på sin webplats om sin konkurrenskraftiga ränta. Den ränta de erbjöd mig i sitt erbjudande var dock inte konkurrenskraftig utan kan endast beskrivas med ett enda ord: OCKER. FOREX erbjöd mig en ränta på 11,43% – nästan 7% högre än de lån jag har idag. FOREX har på sina lån idag en ränta som spänner mellan 3,93% och 11,43% och räntan sätts individuellt.

Hur baseras då denna ränta? Jo, ju högre årsinkomst du har desto lägre ränta och omvänt. Idén med den individuella räntan är alltså att ju bättre ekonomi du har desto mindre ränta ska du betala, eller snarare ju sämre din ekonomi är desto mer ska du betala i ränta. Att det här ens är tillåtet är lite fascinerande. Sen kan jag å tredje sidan inte heller förstå vad det är som gör att de ger mig en så dålig ränta, men min gissning är att de baserar sin bedömning – som så många andra – av hur många kreditfrågor som är ställda. Även detta en sak som är svår att förstå, antalet ställda frågor om en person borde inte påverka den personens kreditscoring. Jag har tidigare skrivit om det här med kreditupplysningar, och det framstår fortfarande som lika trubbig och osaklig bedömning som då.

Andra bloggar om: bank, banker, Lendo, lån, låna, kreditupplysning, kreditvärdighet, Forex, ocker, ränta, räntor

Läser på IDG att Katrineholms Kommun beslutat sig för att utrusta alla gymnasieelever med MacBook Pro. Det innebär att man bland annat köper 1.700 Macbook Pro av Macsupport, en affär värd 24 miljoner kronor. Man skrotar också skolans datornätverk och går över till webbaserad internkommunikation och eleverna utrustas också med mobilt bredband från Telia.

Det är kul att se att min gamla hemstad vågar satsa på Mac och att de ger varje elev sin egen dator tror jag är ett mycket klokt drag, både för en bättre undervisning och en attraktivare skolmiljö.

Andra bloggar om: Macbook Pro, Apple, Katrineholm, OS X, Mobilt bredband

Aftonbladet skriver idag om Färdtjänsten i Stockholm och då framförallt om Taxi Kurir som är boven i just det här dramat.

Enligt Taxi Kurirs VD i Stockholm är det extremt ovanligt att bolaget har missnöjda kunder inom färdtjänsten.

– Ungefär en promille rapporterar in fel. Och då kör vi flera tusen i veckan. Alla våra förare har genomgått en speciell utbildning för att köra äldre, säger VD Bengt Erkki.

Det här måste vara den största lögnen i Aftonbladets historia – och dem har ändå mycket på sitt samvete. Alla som åker Färdtjänst i Stockholm vet att Taxi Kurir är ett av de sämsta bolagen som någonsin fått bedriva färdtjänsttrafik. Det enda bolaget som är sämre är Stockholm Tranfser Taxi. Både Transfer och Taxi Kurir har i upphandlingar sålt sig till lägsta möjliga pris, ett pris som alla med lite vett förstår innebär en förlustaffär om man skulle betala marknadsmässiga löner. Det gör att dem kanske inte kan lyckas få de bästa chaufförerna. Vi är många som varit utsatta för vansinnesresor med Taxi Kurir och som vet att de har chaufförer som exempelvis inte behärskar ett enda ord svenska. När en del av dem dessutom måste ringa en kompis för att höra hur taxametern ska startas är det ju inte en helt orimlig fundering när man undrar om de har taxilegitimation, eller i vissa fall ens körkort.

Att påstå att det skulle vara bara en promille av alla körningar som de får klagomål på måste vara en lögn. Jag har själv bara under det gångna året klagat på ett kanske femtiotal resor gjorda med Taxi Kurir, och lär inte vara ensam om det.

Relaterat:
Nomell.se: Taxi Kurir märker sina bilar för synskadade

Andra bloggar om: färdtjänst, taxi, stockholm, Taxi Kurir, Bengt Erkki, Transfer, Stockholm Tranfser Taxi, Kurir, färdtjänsten

Regeringen använder många fina ord när de pratar om sin arbetsmarknadspolitik och hur arbetslösa sak ut i jobb. Man hävdar ofta att ersättningen i A-kassan måste sänkas drastiskt för att de arbetslösa ska vilja ta jobb. Det är nog väldigt få arbetslösa som inte vill jobba, men framförallt drabbar det här en stor grupp som kan och vill men aldrig får chansen – personer med olika funktionsnedsättningar.

I dag har vi ett vädligt hårt klimat på arbetsmarknaden och har man då ett funktionshinder är man ju knappast arbetsgivarnas förstahandsval, i synnerhet inte om man inte besitter någon form av specialkompetens.  Per Olof Larsson och Jörgen Lundälv, båda forskare vid Götebors Universitet skriver idag på Aftonbladet Debatt om det ingen vill prata om: Att funktionshindrade drabbas dubbelt.

Nu när konjunkturen vänder neråt och arbetslösheten ökar är risken stor att personer med funktionshinder drabbas först av arbetslöshet. De som står utanför arbetsmarknaden drabbas dubbelt. De har lägre inkomster och deras möjligheter att få ett jobb är i princip lika med noll.

Det är bra att detta nämns – men tyvärr tror jag inte det kommer leda till mer än så. Det är nog bekvämare för regeringen och andra att stoppa undan problemet i annan statistik… sjukpension, aktivitetsersättning och vad det nu kan vara. Varför ska man prata om och göra något åt detta, det finns ju ändå så många friska människor som inte har jobb som man bör tänka på i första hand, eller?

Andra bloggar om: funktionshinder, arbetsmarknad, aftonbladet debatt, debatt, aftonbladet, Götebors Universitet, forskning

För några veckor sedan damp det ner ett informationsutskick från Färdtjänsten där de stolt meddelade sitt samgående med SL och att det skulle innebära att man efter 1 juli skulle börja leverera nya Färdtjänstkort på SL Access – det vill säga så att man även som Färdtjänsttagare ska kunna passera automatiska spärrar i Tunnelbanan och på pendelstationerna.

Jag som har ett kort som knappt håller ihop längre har hållit ut i väntan på de nya korten och ringde därför idag för att höra hur lång tid de automatiska utskicken skulle dröja eller om man kunde beställa ett nytt kort och få det på SL Access. Då blev jag informerad om att lanseringen ännu en gång har blivit uppskjuten – det är nästan 1,5 år sedan vi blev lovade SL Access första gången. Nu säger man ”någon gång i slutet av året, kanske”.

Det är ju bra att Färdtjänsten åter igen går ut med desinformation. Kundtjänst säger att man inte han stoppa utskicket och det är nog sant – men varför gjordes det över huvud taget om man inte var säker på att det skulle bli klart?

Andra bloggar om: Färdtjänst, Färdtjänsten, SL Access, SL

Idag för Skatteverket över de miljarder kronor som de svenska skattebetalarna ska få tillbaka på skatten till bankerna, skriver Expressen på nätet. Redan på onsdag kan pengarna finnas på kontot. Själv får jag tillbaka lite knappt 3 000 spänn. Pengar som kommer väl till pass naturligtvis. Trevligt!

Andra bloggar om: skatt, skattekonto, skatteåterbäring, bank, pengar

IFPI, skivbolagens intresseorganisation, försöker hota internetoperatören Portlane med diverse saker om de inte stänger av en av sina kunder enligt IDG. Orsaken är naturligtvis att kunden i fråga driver någon form av fildelningssajt.

Det intressanta är att IFPI försöker lägga över delar av ansvaret för fildelningssborttet på infrastrukturen, det vill säga internetoperatören. Portlane är dock en liten men kaxig operatör som hotar tillbaka med stämning i Marknadsdomstolen.

Det intressanta här är ju hur man kan hävda att ägaren av infrastrukturen skulle vara delansvarig? Innebär det i så fall att Vägverket bär ett delat ansvar för alla trafikbrott som sker? Att Posten är skyldig om någon skickar en brevbomb eller att Telia bär delar av skulden om två bankrånare planerar sitt brott via sina fasta telefoner?

Man upphör fan aldrig att förundras!

Andra bloggar om: Fildelning, illegal fildelning, upphovsrätt, IFPI, Portlane, Marknadsdomstolen