Några av oss började resan från Stockholm och åkte med tåg 171 mot Göteborg med avgångstid 11.07. Det finns inget allvarligt att klaga på under resan, bortsett från att ombordpersonalen hade ett väldigt tråkigt bemötande när vi efterfrågade kaffepoletter för våra SJ Prio-kort. En charmkurs vore på sin plats, men det bleknar liksom i ljuset från det som hände på nästa tåg.

Besöket i Västerås var mycket trevligt och glada ihågen gav vi oss åter till centralstationen i Västerås för att åka med SJ ABs tåg 2142 mot Eskilstuna med avgångstid 15.35. Vid det här laget bestod vår grupp av åtta personer. Två rullstolsburna i manuell rullstol, två rullstolsburna i permobil, två assistenter och två gående personer. Klockan 15.33, 2 minuter innan tågets avgång meddelar man i högtalarsystemet att tåget spårändrats från spår 2 till 5. Lätt panik utbryter. Att flytta 8 människor och 4 rullstolar med flera hissar är inte gjort i en handvändning. Vi klarade detta dock tämligen snabbt och var på plats hela gänget när tåget rullade in till plattformen. Då kom nästa överraskning. I stället för det regionaltåg som borde ha trafikerat sträckan så kommer ett X12, en rälsbuss av äldre modell. Vi insåg omedelbart att detta skulle innebära problem.

Det första problemet var att det inte fanns någon ombordpersonal på plattformen. Efter desperat letande fann vi henne – i loket. Hon blev bestört när hon förstod att det skulle med rullstolar och permobiler. Hon sa först att det inte skulle gå, men hittade sedan två ramper som gick att använda för att få ombord permobilerna på tåget. Strax innan ramperna var på plats började dock tåget rulla några meter – med öppna dörrar. Till slut löste sig problemet med hjälp av två starka lokförare kom alla ombord på tåget som började rulla mot Eskilstuna. Ombordpersonalen gjorde så här långt allt rätt, hon ringde till Eskilstuna och ordnade så att en mobil ramp skulle kunna möta upp vid tåget så att alla skulle komma ur tryggt och säkert.

Problemen började riktigt på allvar när vi passerat Kvicksund. Tåget var något förenat på grund av att ombordlastningen av permobiler tog längre tid än vad som var beräknat för stoppet. Detta ville väl tågföraren tjäna in vilket gjorde att stoppet i Kvicksund blev så kort att två yngre killar med skateboard inte hade en chans att hinna av tåget innan det rullade vidare mot Eskilstuna. Killarna förklarade sin belägenhet för ombordpersonalen för att inte behöva betala biljett för den sträcka de åkt ofrivilligt. Det är här viktigt att påpeka att det inte var vår grupps fel att de unga killarna inte kunde lämna tåget. På grund av utformningen på X12 invändigt tog gruppen upp mycket plats, men det påverkade inte avstigningen utan det var det korta stoppet som var orsaken.

Efter samtalet med killarna uppsöker ombordpersonalen oss igen och börjar föreläsa för oss om hur man ska resa som funktionshindrad. Hon meddelade att SJ krävde att alla funktionshindrade bokar sina resor 24 timmar i förväg och uppger sina funktionshinder. Om så inte har skett har ombordpersonal eller förare rätt att avvisa den funktionshindrade av säkerhetsskäl. Det faktum att vi faktiskt i detta fall hade kontrollerat med SJs egen trafikledning via resebutiken i Eskilstuna och fått besked att det skulle vara ett tillgängligt regionaltåg spelade ingen roll för denna person, att trafikledningen dessutom fått vetskap om att det skulle finnas personer med speciella behov på tåget spelade inte heller någon roll, att SJ så vitt jag vet inte heller har en sån regel spelade inte heller det någon roll. (Trafikverket och Järnhusen som ansvarar för ledsagning och assistans på stationerna har däremot en 24-timmarsregel vid bokning av assistans.) Att SJ byter från ett tillgängligt tåg till ett tåg från tidigt 1990-tal som är väldigt oanpassat för funktionshindrade föreföll vara helt och hållet vårt, passagerarnas fel.Dessutom skulle vi vara tacksamma för att hon över huvud taget släppt oss, sina kunder, ombord på tåget. När vi vänligt påpekade att funktionshindrade som alla andra inte alltid planerar sitt resande på förhand och som alla andra kan köpa en biljett på stående fot – så länge man inte har behov av ledsagning eller stationsassistans – fick vi bara beskedet att om man är funktionshindrad måste man anpassa sig och inte vara lika flexibel, för sin egen och SJs säkerhet.

I Eskilstuna fanns en mobil lyft på plats som utlovat och avstigningen gick riktigt smidigt. Det är tragiskt att SJ har personal anställd som har en syn på funktionshindrade att de ska vara tacksamma för att de får nyttja allmänna kommunikationer. Att dessutom försöka uppfostra och tillrättavisa sina kunder när det är ens eget bolag som orsakat problemen är både dålig kundservice och bevis för att man kanske bör syssla med något annat än kundkontakt.

Jag hoppas nämligen att den här representanten har fel, att SJ inte har en regel som säger att deras funktionshindrade resenärer alltid måste förboka sina resor 24 timmar i förväg. I så fall är det åter dags för en anmälan av SJ till Diskrimineringsombudsmannen.

Trots ett mycket trevligt födelsedagsfirande för vår kamrat lämnar resan efter sig en bitter eftersmak. Vilket är väldigt tråkigt.

Andra bloggar om: funktionshinder, sj, SJ AB, permobil, rullstol, handikapp, tåg, tågresor, resa, resor, eskilstuna, västerås, stockholm

I helgen besökte jag, Daniela och hundarna tillsammans med Aktiva Synskadade Icehotel i Jukkasjärvi. Vi flög från Arlanda till Kiruna Airport på lördagsförmiddagen. På grund av ett haveri på SAS-kärran vi skulle flyga upp med blev vi cirka en och en halv timme sena till Kiruna då vi fick lov att byta flygplan innan vi kunde lyfta från Stockholm.

Väl framme i Kiruna åkte vi taxi-transfer till hotellet och checkade in. Eftersom vi hade hundarna med oss så kunde vi inte bo i själva ishotellet utan fick en varm stuga i stället. Vår stuga hade takfönster, för att man ska kunna ligga i sängen och njuta av norrsken. Dock lös norrskenet med sin frånvaro under vårt besök i Jukkasjärvi.

Väl installerade i vår stuga gick vi på utflykt i ishotellet. Det är en magnifik upplevelse att klivia in i denna värld av is och snö. Som gäst på Icehotel får man titta runt i alla snö- och isrum även om man inte ska sova kallt. Det finns issviter med konstverk och enklare rum med bara säng. Sover man kallt så ligger man på renskinn i sovsäckar i cirka -5 grader.

På Icehotel finns också Absolute Ice Bar, en bar helt i is, där man serverar olika drinkar baserade på Absolut Vodka i olika former. Drinkarna serveras i glas av is. En något udda och kall upplevelse. Glasen kräver handskar för att det över huvud taget ska gå att dricka ur dem.

Förutom besöket i isbaren åt vi också en god trerättersmiddag på Icehotels restaurang. Det finns många olika aktiviteter att göra i samband med ett besök på Icehotel, bland annat finns möjligheten att åka hundspann. Man har dock lärt sig att ta betalt så en resa till Icehotel går loss på ett par kronor. Helt klart är nog dock att ett tvådygnsbesök vore en bra sak så hinner man uppleva mer. Vid ett återbesök får nog också hundarna stanna hemma så man kan prova på att sova i kylan. Det verkar väldigt häftigt.

Andra bloggar om: Icehotel, Ishotellet, Jukkasjärvi, is, snö, isrum, norrsken

Andra bloggar om: spårvagn, spårväg city, djurgårdslinjen, Stockholm, spårväg, spårvagnspojken

I Tyskland är nämligen kontokort ett betalmedel som inte är så gångbart. Tur att vi i alla fall fick en öl.

Här finns för övrigt en fin staty.

Jag åt en mycket god schnitzel med champinjonsås (notera mängden champinjoner).

Nanna inmundigade lax med basilikasås.