Efter nyårshelgen har vi varit en tur i Katrineholm eftersom min mamma fyllt jämna år. Jag var lite orolig att Walter skulle krångla med rastnignen efter London. När min pappa hade honom helgen innan jul så rastade han inte som han skulle och det kändes obra. Jag tänkte att det kunde innebära problem för våra tjänsteresor framöver men i Katrineholm gick allt bara fint. Han jobbade på fint där nere också och själva rastningarna gick helt utan problem.
Det känns bra för i morgon börjar åter allvaret och med det också vårens tjänsteresor. Om en dryg vecka ska vi till Linköping för första gången för säsongen och då ska vi också övernatta på hotell. Sen rullar våren på med diverse kneg runt om i landet så det är bara för Walter att hänga i.
Vi kom i väg till London till slut efter mycket krångel med veterinär, intyg som skulle skrivas och diverse annat. På flighten ner till London så satt Walter upp nästan hela resan. Jag och min kollega fick en egen rad så Walter hade gått om plats men ändå så kunde han inte riktigt koppla av. Han satt med huvudet i mitt knä. När vi kom fram till London så tog vi Gatwick Express in till Victoria station och sedan vidare med tunnelbanan till vårt hotell. Walter jobbade på fint både på flygplatsen och i själva London.
Det är dags för Walter att prova livet som globetrotter. I den kommande veckan ska jag åka på en tjänsteresa till London i två dagar och bestämde mig efter lite funderande för att Walter skulle följa med. Någon skulle kanske invända att han är rätt ny på jobbet och att det är taskigt att utsätta honom för sådant, att man inte har nytta av hunden i en miljö där han inte tränat in vägar och så vidare. Jag ska förvisso ha en tvåbent ledsagare med mig också, men det känns ändå bättre att orientera med hunden, man blir mer självständig och det mesta blir enklare. Walter följer redan med mig på mina tjänsteresor inom landet och det är knappast någon skillnad för honom om jag ”frikör” i Malmö eller London.
