I veckan lanserade Sveriges Radio sin nya webplats som ska göra det lättare att navigera bland deras utbud. Man passar samtidigt på att byta namn på sin sajt. Man går från det korta sr.se till sverigesradio.se. Man förklarar namnbytet så här: ”Vi byter adressen för att det återspeglar vad företaget heter. Sveriges Radio är ett självförklarande och välkänt namn, som är tydligare att kommunicera ljudmässigt. Namnet ”Sveriges Radio” säger mer om oss och om vårt innehåll än bokstavsförkortningen ”SR”. SR-märket kommer dock att finnas kvar.”

Alla andra försöker välja så korta domännamn som möjligt, för att de ska vara lättare att skriva och för att förkortningar av företagsnamn i många fall är väldigt inarbetade.

Innebär detta att vi snart får se sverigestelevision.se, statensjarnvagar.se, scandinavianairlines.se, storstockholmslokaltrafik.se och liknande förlängningar av domännamn.

Den nya webplatsen är snygg, men varför krångla till det med ett långt domännamn?
Det intressanta i sammanhanget är att man verkar ha valt att fortsätta med @sr.se i sina e-postadresser. Det verkar ju logiskt?

Andra bloggar om: SR, Sveriges Radio, domännamn, sr.se, sverigesradio.se, domäner

Ett rätt kul fenomen och ett nytt sätt att slå ihjäl tid man borde gjort viktigare saker på. :-) Det är som en helt vanlig chat, men med den skillnaden att du får en slumpvald chattare att prata med och man vet inget om varandra. Inga nicknames, inget. Man får helt enkelt börja från 0.

Jag tror dock, som en ung kille i Skottland sa i kväll, att man blir väldigt trött på frågan ”ASL?” (Age, Sex, Location) efter ett tag. Men, som sagt, ett tidsfördriv så gott som något.

Nu har jag slumpchattat klart för i kväll och ska hoppa ner i sängen.

http://omegle.com/

Tänk dig att du vaknar om morgonen av att någon bryter upp din ytterdörr.
Tänk dig att du innan du hinner reagera hör personer i hallen som tar sig mot ditt sovrum.
Tänk dig att du sedan får din säng omringad av fyra personer som du inte vet vilka dem är.
Tänk dig att du dessutom är gravt synskadad.

De fyra männen är poliser, vilket personen det här handlar om alltså inte kan veta. Det här hände en av mina bekanta i går morse. Nej, det handlar inte om en våldsbrottsling, vilket skulle kunna försvara ett sådant agerande från ordningsmakten. Nej, det handlar om en kille som tillgängliggjort några musikalbum på ett Direct Connect-nätverk.

Fyra poliser, sönderslagen dörr. Bara för att ta en dator i beslag och meddela en person att han är misstänkt för ett brott som knappast kan ge mer än penningböter. Man vill statuera exempel genom att gripa ”vanliga” användare antar jag. Och låt vara med det då, men varför i hela friden beter man sig som man skulle gripa en våldsbrottsling? Jag har redan tidigare skrivit om detta att fildelningsbrott ses som värre än mord och våldtäkter och det är tydligen samma sak fortfarande.

Man får ju anta att om man har så mycket på fötterna att man kan göra ett tillslag så har man rätt mycket bevis, det enda som behövs är väl en dator med själva filerna. Den kan man tillskansa sig genom ett beslag och det är ju också rimligt. Men hade det inte verkat smartare att bara ringa på dörren och artigt be att få komma in och hämta servern. Varför gör man en inbrytning i bästa Martin Beck-stil? Det är ju nästan så man väntar sig att Gunvald ska följa i fotspåren efter de fyra uniformerade polisterna.

Jag förstår inte. Jag förstår verkligen inte. Det måste ju finnas en poäng med ett sådant här agerande. Men jag kan inte se den. Jag skulle vilja veta hur diskussionerna gick innan de gjorde det här stora tillslaget. En åklagare måste väl ha fattat det formella beslutet om att göra tillslaget. Är det på hans eller hennes inrådan som inbrytningen sker, eller är det något som poliserna själva kommit på? Vad trodde dem? Att en funktionshindrad man skulle göra galet mycket motstånd? Att han kanske skulle slå ner dem med blindkäppen? Nej, tyvärr tror jag att det här är ett utslag av den lobbyverksamhet som film- och musikbranchen bedrivit mycket framgångsrikt där man faktiskt fått en del makthavare att hoppa på tåget att brott mot upphovsrätten är värre än alla andra brott. Att det motiverar att de som lagföras för dessa brott ska behandlas som samhällets fiender.

Jag tycker i princip inte att upphovsrättsbrott är okej. Jag tycker att det är okej att ”fildela” till sina närmaste vänkrets, något vi redan betalar för att få göra i form av Copyswedes avgifter. Att fildela i stor skala tycker jag inte är ok. Samtidigt har industrin sig själva att skylla. Skapa fler tjänster liknande Spotify och Voddler, sänk priset på köpt musik och framförallt tillhandahåll bra tjänster som attraherar. Jag köper rätt mycket musik via iTunes Store. Jag tycker det är ett väldigt smidigt sätt att köpa på, jag kan göra det direkt från min iPhone och får musiken direkt in i telefonen. Att köpa ett helt album tycker jag ofta är rätt ok prissatt, men priset för enstaka låtar är alldeles för högt. Gör man det enkelt och smidigt att köpa film och musik så tror jag folk inte skulle fildela lika mycket, ju enklare och billigare desto mer försäljning. Jag hoppas mycket på att film och bokförsäljning i nya iPad ska bli smidig – och att film och TV-serier äntligen ska släppas även i svenska delen av iTunes Store.

Andra bloggar om: nerladdning, illegal nerladdning, fildelning, polis, polisen, synskada, ifpi, skivindustrin, filmindustrin, olaglig, razzia, inbrott, upphovsrättsbrott, upphovsrättslagen, fildelningslagen, IPRED

Igår fick jag ett nytt bredbandsmodem/router från Comhem, ett Netgear CG3100 eftersom jag uppgraderat till deras nya tjänst XXL 100 mbit (jag får ut 56….). I samband med att jag installerade det har jag fått helt galna problem att använda MSN. Jag kan inte skicka meddelanden, jag får inte meddelanden och jag får en massa felmeddelanden. Jag använder Adium i OS X och det är ju svårt att säga om problemen är relaterade till klienten eller till bytet av router – oavsett så är det fruktansvärt frustrerande att inte kunna kommunicera ordentligt. Ska hem till en kompis i kväll och tänkte då ta med mig datorn dit för att testa om jag har samma anslutningsproblem där. Om det är relaterat till routern så blir det till att ta ett nappatag med Comhem – gud vad jag längtar. :-)

Tyvärr har jag sen förr rätt dåliga erfarenheter av just utrustning från Netgear. Om man bortser från att de har ett webgränssnitt som ser ut att vara ihopsnickrat 1990 så tappar den mina SSH-anslutningar när dem är inaktiva (vilket i och för sig var lättlöst med en rad i sshd_config på servern men ack så irriterande) dessutom har andra anslutningar krånglat. Jag har nu stängt av alla funktioner jag hittar som bör stängas av i routern men det blir ändå inte bättre. *muttrar*

För övrigt kan man ju undra i sitt stilla sinne varför Comhem inte har aktiverat stöd för UPnP i routrarna vid leverans. 80% av deras kunder kan ju knappast konfigerera router och lär få en massa onödiga problem av att detta inte är aktiverat.

Uppdatering 2009-12-06: Kan konstatera att problemen kvarstår och att jag hade samma problem hemma hos min kamrat. Har dessutom fått bekräftat från flera bekanta med MSN att det har problem med att skicka meddelanden. Irriterande, men således kan nog både MSN-klient och router avskrivas som felkälla just nu.

Uppdatering 2009-12-09: Problemet är nu löst. Felet ligger i mjukvara hos Netgear-utrustning. Både i det specialmodem, CG 3100, som Comhem använder men även i andra routrar och accesspunkter från Netgear. Lösningen i Comhemfallet är att ställa om CG 3100 till att inte ha NAT aktiverad och således använda sin egen nätverksutrustning och bara använda CG 3100 som modem. Comhem påstår att det ska komma en uppdatering från Netgear som löser detta och framtiden får väl utvisa om det gör det.

Andra bloggar om: MSN, MSN Messenger, Adium, OS X, Comhem, XXL 100, Netgear, Netgear CG3100, CG3100, bredband, bredbandsmodem

Det här har landat i min mailbox ett par gånger de senaste veckorna.
Är det någon som kan förstå varför? Vad är det egentliga syftet lixom?

From: Elena
Date: 17 nov 21.10:22 CET
Subject: Hi
Hi,

My name is Elena, I am 32 years old and I write you from a little Russian town. I work in town library and I allowed to use computer after work when possible. Our situation is very difficulty and I send you this letter in despair and hope.

I have little daughter Anghelina, she is 8 years old, her father leaved us and we live with my mother.

As effect of deep crisis lately my mother miss job (a bakehouse where she was worked was closed) and our position became dramatic.

Cost for gas and electricity are very expensive in our town and we unable use it to heat our home  any more.

The winter arriving and weather is very cold here already. We are much disturbed and we havenot experience how to do.

The only possibility for us to heat our home is to use transferable wood burning oven which supply with heating from burning wood. We have enough wood in our district and this oven will heat  our sleeping room entire winter with minimal cost.

We urgently in need of this oven, but we cannot purchase it in our local market since it monetary value 8102 rouble (equivalent of 191 Euro) and we can not collect so big amount.

May be you possess any old  portable wood burning oven and if you discontinued to use it, we will be very glad if you could gift it for us and organize departure this oven to our home (165 km from Russian capital). This ovens may be differ and weight 100-150kg.

I expect for your help.

Elena and my family.
Russie

Någon idé?

Så har det äntligen kommit en ny version av WordPress, det verktyg jag använder för att blogga med. Det är mest ”under huven” som förändringarna i WP märks. Framförallt i att man har gjort admininterfacet både snyggare och mer flexibelt. Det går nu att söka och ladda ner nya teman direkt i från WordPress på samma sätt som det redan tidigare gått att installera insticksprogramvara. I menyn för Widgets, de små olika block jag har i sidopanelen så är det nu enklare att flytta, anpassa och göra om. Men den kansek största nyheten är att man kan ändra vad som ska visas i olika delar av Admindelen. En ny knapp kallad Panelinställningar har tillkommit och där kan man dels välja hur många kolumner man vill se i de olika delarna av WordPress, men också vilka fält som ska finnas tillgängliga när man skriver blogginlägg, editerar sidor och så vidare.

Det passade mig mycket bra att 2.8 kom just nu. Nästa vecka ska jag vara i Göteborg och ägna mig åt att lära några synskadade ungdomar använda just WordPress som plattform för deras nya och förhoppningsvis tillgängliga hemsida och då är det trevligt att ytterligare kunna göra inställningar i admininterfacet så att det blir smidigare för dem att jobba med WordPress. Det ska bli spännande med detta projekt. Jag har gjort ”stommen” och de ska fylla den med innehåll under tre intensiva förmiddagar. Skoj!

Nedan finns en liten video (på engelska) där det berättas mer om de nya funktionerna i WordPress 2.8. Mycket intressant titt. Kör du WP idag ska du absolut uppgradera!

Andra bloggar om: WordPress, Göteborg, Synskada, tillgänglighet

IFPI, skivbolagens intresseorganisation, försöker hota internetoperatören Portlane med diverse saker om de inte stänger av en av sina kunder enligt IDG. Orsaken är naturligtvis att kunden i fråga driver någon form av fildelningssajt.

Det intressanta är att IFPI försöker lägga över delar av ansvaret för fildelningssborttet på infrastrukturen, det vill säga internetoperatören. Portlane är dock en liten men kaxig operatör som hotar tillbaka med stämning i Marknadsdomstolen.

Det intressanta här är ju hur man kan hävda att ägaren av infrastrukturen skulle vara delansvarig? Innebär det i så fall att Vägverket bär ett delat ansvar för alla trafikbrott som sker? Att Posten är skyldig om någon skickar en brevbomb eller att Telia bär delar av skulden om två bankrånare planerar sitt brott via sina fasta telefoner?

Man upphör fan aldrig att förundras!

Andra bloggar om: Fildelning, illegal fildelning, upphovsrätt, IFPI, Portlane, Marknadsdomstolen

Jag fattar faktiskt inte denna hysteri kring diverse olika mer eller mindre suspekta grupper på Facebook.

Igår eldhärjades Hotell Statt i Eskilstuna och det var uppenbart redan från början att det handlade om en mordbrand. Bara några timmar ser jag i statusbilden på Facebook att en av mina bekanta från Eskilstuna har gått med i gruppen ”STÖD STATT I ESKILSTUNA”. (Gruppen har i skrivande stund 2 989 medlemmar)

I gruppens beskrivning står följande:

Idag den 25/2 är vi många sorgsna och upprörda över branden på hotell Statt, som utbröt vid fyratiden imorse. Det är förjävligt rent ut sagt att se Statt som blivit utsatt för sabotage 2 gånger på så kort tid och även andra uteställen i trakten som blivit lyckade men helt plötsligt brinner ner.

Med denna grupp vill vi ge vår stöd till Irja Bäckström, ledning och personal. Hoppas de orkar fortsätta efter det här och vår innerliga förhoppning är att denna uppskattade hotell inte innebär slutet som en av höjdpunkten i Eskilstuna.

Jag fattar faktsikt inte det här. Vad finns det för nytta med att göra en sådan här grupp. Vad finns det för nytta att vara med i den. Statt blir inte mindre nerbrunnet för att nån går med i en grupp på Facebook. Jag tror inte att Irja med personal blir gladare bara för att folk är med i en grupp på Facebook.

Mer troligt är det här en mordern form av sätt att bearbeta kriser och katastrofer. Första gången jag var med om fenomenet var en sommar för ett par år sedan i min gamla hemstad Katrineholm. Ett gäng killar med nytagna körkort roade sig kungligt genom att köra bil fort, aldeles för fort genom Katrineholms nattomma gator. Färden slutade på Vingåkersvägen och för en av killarna i bilen var det den sista resan någonsin. Efter den killens död samlade folk på olycksplatsen, man la blommor, skrev verser, dikter och hälsningar. Men det slutade inte där. På den tiden var det Lunarstorm som var den självklara mötesplatsen och den dödes gästbok svämmade direkt över av hälsningar, spekulationer och skvaller. Han hade också en hemsida som snabbt gjordes om till en enda lång nekrolog av olika inlägg – jag skrev där själv också. Idag har fenomenet flyttat in på Facebook. Om den här olyckan hade skett idag hade Facebook varit den naturliga platsen för vänner och anhöriga att bearbeta och sörja.

Jag kan tänka mig att det här med Hotell Statt fungerar likadant för många. Dock så stannar ju inte gruppandet på Facebook vid sånt här. Själv har jag gått med i grupper för saker jag är intresserad av såsom en svensk amatörradiogrupp och en grupp för Soundic Radio. Men folk går ju med i alla möjliga märkliga grupper. Här om dagen fick jag en inbjudan från nån galning som skulle klippa av sig håret om han fick X antal medlemmar i sin grupp. Varför?! VARFÖR?! V A R F Ö R ?! Jag har väl viktigare saker att göra än att tacka nej till suspekta gruppinbjudningar. Alla som gör inbjudningar till alla i sin vänlista borde få internetförbud i tio år. Minst.

Jag skrev en gång om dessa applikationer, och den hysterin har ju äntligen gett sig. Nu är det bara de eländiga grupperna som behöver göras nåt åt.

Uppdatering 2009-02-27 10:14: Idag har jag fått ännu en gruppinbjudan, till gruppen ””I bet I can find 1,000,000 people who dislike AIK”. Alltså har folk verkligen inget liv?!

Andra bloggar om: Facebook, grupper, Facebook-grupper, Statt, sorg, sorgearbete

Ekonomi24 försöker sig på att förklara detta med besöksstatistik, eller nåt:

Enligt Bloggportalen har Kissies.se haft 198 260 besökare per IP-adress och timme senaste sju dygnen, en siffra som uppdateras varje timme.

Eh… Okej? :-)

Dia Psalma - Gryningstid, ett av de försvunna albumen i Spotify

Jag har enda sedan jag började använda musiktjänsten Spotify varit fruktansvärt förtjust i den. Den har varit en källa till många timmars musiklyssning. Jag har tillhört de betalande medlemmarna, men NU får det sanneligen vara slut på det. För någon vecka sedan annonserade man visa sin blogg att man skulle göra förändringar i musikkatalogen, detta till följd bland annat av GRM, Geographical Rights Management, vilket skulle göra att vissa album inte blev tillgängliga i alla länder. Fine, jag tycker det är vansinnigt, men kan förstå det. Själv lyssnar jag övervägande på svensk musik och tyänkte att det ju inte borde göra så stor skillnad. Men det gjorde det. De senaste veckorna har nämligen tiotusentals låtar svensk musik försvunnit ur Spotify. Johan Johansson, Sanna Carlstedt, Magnus Uggla, Dia Psalma, Köttgrottorna, Coca Carolia, Skumdum, De Lyckliga Kompisarna och Strebers, för att bara nämna några. Ännu har inte större artister som Lars Winnerbäck, Lustans Lakejer och Gyllene Tider försvunnit, men det är väl bara en tidsfråga, för övrigt har även Hanson försvunnit ur musikkatalogen. Spotify meddelar i sin blogg att man har försökt byta ut alla låtar i spellistorna med låtar från andra album som man har rättighet att spela.

Spotify har slagit sig för bröstet och skrutit om alla bolag man har avtal med avseende musik i Spotify och det är många som gått på detta. Spotify har på kort tid blivit den mest hypade musiktjänsten någonsin och det med rätta. För det har varit en helt otrolig tjänst som förmodligen hade kunnat vara en dödsstöt för den illegala nerladdningen – varför ladda ner musik olagligt när man har tillgång till att lyssna på all världens musik via vilken som helst uppkopplade enhet. 95% av all musik utgiven på skiva skulle finnas i Spotify i februari har man tidigare skrutit om. Av det blev intet.

Man skyller musikbortfallet på skivindustrin och det kan mycket väl vara så, men i så fall är skivbolagen dummare än vad man skulle kunna tro. Här finns en chans att faktiskt tjäna schyssta pengar på att man får sina artister spelade – och på downloads eftersom det finns en funktion i Spotify för att länkas vidare till downloadförsäljning. Dock är det väl så att om man hittar såna hrä bra lösningar tycker bolagen ändå att de tjänar för dåligt med pengar. IFPI har ju skrikit sig hesa för IPRED-lagen och det är klart, de tänker sig tjäna miljonbelopp på nerladdande tonåringar. Det är ju en affärsidé i sig själv som kanske är mer lönsam än laglig musik via Spotify.

Om det beror på giriga skivbolag som inte förstår sitt eget bästa eller om det är Spotify som fört sina användare bakom ljuset och inte haft så många avtal som man låtit påskina får väl vara osagt. Men så länge mina favorit-playlists gapar tomma kommer jag inte betala för Spotify Premium.

Andra bloggar om: Spotify, skivbolag, musik, nerladdning, IFPI, IPRED