Som i gamla tider

imageIdag har det nästan känts som om jag var tillbaka i mitt gamla jobb. Igår tog jag tåget till Örebro södra med två väskor och en roll-up, checkade in Scandic Grand och käkade räkmacka. Så långt som i gamla tider när man var på tur för att visa grejer.

Den här gången bestod dock packningen av papper, informationsblad, tidningar och annat som har med det nuvarande jobbet att göra. Skådeplatsen var Conventum i Örebro där Specialpedagogiska Skolmyndigheten hade konferens om tillgängilghet i skolan. Under dagen lyssnade deltagarna som var specialpedagoger och skolledare på olika föreläsningar. Under fika- och lunchpauser var det också utställningstid. Det var ett stundtals rätt magert häng. Det var precis som på tidigare utställningar jag varit på med gamla jobbet, när man kombinerar utställning med fikapaus vill man dricka kaffe, prata med gamla bekanta, lyssna av sin telefonsvarare, gå på toaletten och så vidare. Då blir det rätt lite tid kvar för själva utställningen.

Fick ändå en del intressanta samtal och blev av med en del material. Populärast var inte helt oväntat våra tryckta punktskriftsalfabet. Mindre poppulära våra texter om tillgänglig skola.

Nu har jag precis hoppat på tåget tillbaka mot Stockholm. Är förkyld, lätt febrig och fryser som en kamel. Ska kura ihop mig med lite ljudbok och tuffa mot huvudstaden. I kväll ska jag göra radio, förkylningen till trots. Fullt ös alltså. Eller som man säger, det som inte dödar, det härdar.

 

Om färdtjänsten i ABC

Sveriges Radio har under en tid granska färdtjänst på olika sätt, bland annat genom radioprogrammet Kaliber i P1. Det handlar väldigt mycket om bristande punktlighet och bemötande från chaufförerna. Jag ska återkomma till debatten i ett annat inlägg. Idag har jag dock intervjuats av SVT:s regionala nyhetsprogram ABC om färdtjänsten. Detta inslag låg som toppnyhet i kvällens sändning. Kul!

Dags att söka ny ledarhund

intyglhJag började processen att söka ny hund redan för över ett år sedan genom ett besök på syncentralen för att fylla i ansökningshandlingar och få ett intyg från synpedagogen där.

Det räcker dock inte med det utan man måste också lämna ett läkarintyg vilket visade sig svårare än man skulle kunna ana. Innan jag flyttade till Stockholm för snart 15 år sedan gjorde jag mina läkarkontroller för ögonen på MSE i Eskilstuna. När jag flyttade till Stockholm så fortsatte jag under några år att åka till MSE fram tills att min behandlande läkare, överläkaren på ögonkliniken, gick i pension.

Sedan dess har jag inte gjort några regelbundna kontroller, vilket jag borde gjort. Jag försökt någon gång att få komma till S:t Eriks ögonsjukhus för en kontroll, men eftersom det var krångligt att få en remiss så rann det ut i sanden.

SkippenNär så min nuvarande ledarhund börjar bil gammal så aktualiserades det här igen. Jag har nämligen inte någon ”dispositionsrätt” för ledarhund. Man ändrade system för hur tilldelning av ledarhund går till 2 år efter att jag fick min hund. Tidigare har syncentralerna haft konsultläkare som kunnat fixa sånt här, men i Stockholm lyckades man avskaffa det lagom till att jag fyllt i mina ansökningshandlingar.

Nu kom jag alltså inte undan längre utan måste träffa en läkare. Härom veckan var jag hos min vårdcentral och fixade en remiss, ett läkarbesök som tog 30 sekunder och resulterade i att jag fick ett brev från S:t Eriks ögonsjukhus som meddelade att väntetiden till läkare var minst 3 månader. I dag ringde jag dem därför och förklarade att det inte fungerar att vänta så länge bara för att få ett läkarintyg, en synpunkt som de hade förståelse för och jag fick därför en tid redan i morgon.

Det är blandade känslor. För det första har jag inte fullt ut beslutat om jag ska ha någon ny hund och det är jobbigt att tänka på att min nuvarande farbror blir äldre och äldre och att sanden oundvikligen rinner ur timglaset.

Samtidigt, i och med att Skippen blivit äldre så använder jag honom mindre och mindre som ledarhund och jag märker direkt att det sliter på kroppen. Jag har synrester som går att använda rätt bra i vissa situation – förutsatt att jag koncentrerar mig extremt mycket. När jag kör hund kan jag ”koppla bort” synen, jag behöver inte koncentrera mig utan kan låta hunden ta ansvaret. Innan jag fick hund hade jag regelbundet återkommande spänningshuvudvärk/migrän som kom sig av att jag ansträngde ögon väldigt mycket när jag gick utomhus. Så fort jag började köra hund försvann den återkommande migränen och nu när jag inte längre kör hund så mycket har det återkommit.

Så visst behöver jag en ny hund, samtidigt är det en del saker i livet som blir opraktiska med hund. Vår logistik när vi ska åka någonstans med barn, barnvagn och två hundar är ingen lek. Nåja. Först ska jag skaffa intyget och lämna in det så jag får komma vidare i processen. Sen får vi se hur det blir, men visst skulle livet ändå bli bättre med en ny hund – när gamle Skippens dagar är räknade.

Legimus släppt i version 3

LegimusIgår släppte Myndigheten för tillgängliga medier, MTM, version 3 av talboksappen Legimus på App Store och Google Play.

Legimus är alltså en app för att läsa talböcker i så kallat DAISY-format. Böckerna är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning till följd av ett undantag i upphovsrättslagstiftningen (Upphovsrättslagen §17) och kan om man har ett talbokstillstånd laddas ner via internet eller fås på skiva från det lokala biblioteket.

Tidigare har man lyssnat på böckerna i speciella DAISY-spelare, som läser böckerna från cd-skiva eller minneskort. Ett tidigare app-försök har gjorts, då tillsammans med Storytel, men resultatet blev dåligt och en ny app började utvecklas. Nu har version 3 av appen kommit och innebär en mängd förbättringar och nya funktioner för användarna. Den största nyheten i version 3 är att man inte längre behöver ladda ner boken via webben och spara eller överföra den till telefonen. Nu sker all nerladdning direkt i appen och man kan även läsa boken strömmande om man hellre vill.

Jag läser böcker via Android-appen i första hand och tyvärr kan jag konstatera att några buggar blev kvar från betastadiet, trots att jag rapporterat dem till MTM. Den mest allvarliga buggen är att om man hoppar ur appen och sen går in i den igen från appens ikon på hemskärm eller från menyn så startar spelaren om och den gamla spelningens position tappas. Om man däremot går tillbaka till Legimus via snabbväxlaren så fungerar det fint. Med lite buggfixar kommer detta bli otroligt bra.

Jag var länge emot att läsa böcker via telefonen, jag har gillat min vanliga talboksläsare, men numera måste jag läsa böcker med hörlurar i sängen och då föredrar jag helt klart telefonen eftersom jag då kan köra bluetooth-lurar. Smidigheten med att kunna ladda ner böckerna direkt i appen överväger också så klart. Det är ju inte möjligt i den traditionella spelaren.

Färdtjänsten smygförsämras, igen

TaxibilNytt år och därmed också nya möjligheter för Stockholms Läns Landsting att försvåra livet för oss som tvingas använda Färdtjänst. Sedan tidigare är antalet resor i Stockholms Färdtjänst begränsat till 72 i grundtilldelning och till sammanlagt totalt 198 resor per år. Det innebär att man får göra 3,8 resor per vecka, det vill säga inte ens 2 tur och retur-resor. Detta handlar nu om ”fritidsresandet” det vill säga det inkluderar inte resor till och från från arbete eller skola. Som det har fungerat förut har man den 1 januari fått sina 72 nya resor för året och sedan har det fyllts på med 32 resor per kvartal – förutsatt att man gjort av med tillräckligt mycket resor.

Nu har man beslutat sig för att ändra systemet. Man påstår att anledningen är att det ska bli enklare och mer överskådligt men i skälva verket tror jag det snarare handlar om att man vill begränsa folks utnyttjande av färdtjänsten. Det ska vara krångligt att förstå för då reser folk mindre. Dessutom kan det ju vara så att folk gör av med mer resor vintertid eftersom det i allmänhet är svårare för funktionshindrade av alla sorter att ta sig fram då. Det man har gjort nu är nämligen att man också delat upp tilldelningen av de 72 resorna. Dessa delas nu ut i portioner om 18 fyra gånger per år. 1 januari fick vi nu alltså den otroliga tilldeningen av 18 resor för kvartal 1. När man har gjort av med 6 av dessa och kommit ner till 12 så får man 32 till. Då har man fått kvartalets totala pott på 50 resor. Den 1 april får man 18 nya resor i tilldelning och om man under kvartalet kommer under 12 resor får man 32 nya och så vidare kvartal 3 och 4.

På det här sättet kan man inte göra av med ”för mycket” resor någon del av året och får således inte bestämma själv hur man vill fördela sitt resande.

Är man under 25 så har man dock fritt antal resor per år. Det vore mycket intressant att se hur personer under 25 använder sina resor, hur många de gör av med och hur deras resemönster ser ut. Det känns nämligen som den här administrationen kring resor bara är löjlig. Det är ytterst tveksamt om folk skulle börja utnyttja färdtjänst så himla mycket mer bara för att antalet resor skulle vara obegränsat. Speciellt inte med tanke på att de flesta resenärer måste åka samplanerat med andra färdtjänstkunder – ett faktum som knappast bidrar till lust att resa.

Det fanns en tid, på det glada 90-talet när färdtjänst i Stockholm såg annorlunda ut. Då fick man nämligen ringa direkt till taxibolagen, eller direkt till sin favoritchaufför om man så ville. Det gjorde att folk kände sig tryggare när de reste och det var också lättare att passa tider och planera sitt liv. Dessutom fungerade systemet på ett bra sätt så att de chaufförer som inte var trevliga eller på annat sätt inte skötte sig inte fick några jobb medan bra och trevliga chaffisar fick mer jobb. Så kunde man ju inte ha det, för då kunde ju de funktionshindrade resa för mycket. Dessutom var det djupt orättvist eftersom dåliga taxichaufförer inte fick några köruppdrag. Därför införde man central beställningscentral och resorna började samplaneras – ofta in absurdum. Även här vore det intressant att se om samplaneringssystemet verkligen sparat så många kronor åt landstingen. Jag är tveksam till om vinsterna är så stora som man vill ge sken av.

Apropå försämringar så har en ny skrämmande trend dykt upp i Stockholm när det gäller färdtjänst, nämligen att ansökan efter ansökan avslås. Folk blir tillstyrkta färdtjänst av såväl syncentraler, ögonläkare och kommunala handläggare, men landstinget avslår. Anledningen är att personen anses kunna nyttja den kollektiva trafiken. Ärendena överklagas till Förvaltningsrätten där den som ansökt om färdtjänst oftast vinner. I vissa fall har det till och med räckt att personen i fråga meddelat att man ska överklaga beslutet så har det ändrats. Det är en skrämmande utveckling, för återigen, det är ju knappast så att färdtjänsten skulle vara ett förstahandsval om det fanns några alternativ. De flesta av oss skulle nog exempelvis ha egen bil om det bara gick.

Men det är ju en genomgående trend i vårt nuvarande, Alians-styrda Sverige, att misstro medborgarna. Man tror att folket kommer att fuska med alla till buds stående medel. Kanske tänker politikerna ”Genom sig själv känner man andra”?

Andra bloggar om: , ,

En TiVo flyttar in

2013-12-09 16.37.59Häromdagen kom det en stor låda från Com Hem innehållandes en styck TiVo-box. Jag är försiktigt skeptisk till TiVo som koncept och det är ytterst tveksamt om jag skulle vilja ha en själv, framförallt för att jag vill jobba mot ett boxlöst hem snarare än att få in en till/ny box i hemmet. TiVo är den lösning som står till buds för Com Hems kunder om man tecknar ett nytt TV-abonnemang idag.

Hur har då TiVo ändå hamnat i hemmet? Jo, det beror på att den ska utvärderas tillgänglighetsmässigt. Jag ska helt enkelt ta reda på hur tillgänglig boxen är och hur lätt den är att använda. Det ska bli spännande att leka med boxen ett tag. Jag kommer återkomma om vad jag tycker om TiVo, både som generell produkt men framförallt hur den är att använda för synskadade.

Andra bloggar om: , , , , ,

Avslag till varje pris

TV4_logoKvällens Kalla fakta handlar om företaget KommunLex vars ägare, juristen Jonas Reinholdson, reser land och rike runt för att lära kommuner hur man gör vattentäta avslag i LSS-ärenden för personlig assistans, ledsagning och kontaktfamiljer till exempel. Programmet visar inslag med dold kamera som visar på en fruktansvärd människosyn.

Se programmet här
Pressmeddelande från SRF:s ordförande Håkan Thomsson

Synskadades kompetens måste få kosta

Vi behöver hjälp att hitta testpersoner för att hjälpa oss att testa tillgängligheten på Svenskfilms webbplats SF.se Vi behöver personer som har synnedsättning och använder skärmläsare och personer som är synsvaga. Vi genomför tester den 20 och 21 november på vårt kontor Döbelnsgatan 21 i Stockholm. Om ni kan hitta personer som är intresserade kan de höra av sig till mig så bokar vi en tid. Deltagare får en triss lott för besväret.

Nu och då, tyvärr alldeles för ofta, kommer det mail med innehåll ungefär som det ovan. Just i det här fallet är det företaget Funka Nu AB som söker testpersoner. Funka Nu arbetar med tillgänglighet på internet och gör bland annat tillgänglighetstester och föreslår förbättringar på webplatser och tjänster. Dem är flitigt utnyttjade och är på många sätt branchledande. De bedriver en kommersiell verksamhet, det är alltså inte frågan om någon ideell verksamhet på något vis.

Utan att veta exakt kan jag tänka mig att de tar ganska bra betalt av företag och organisationer som utnyttjar deras tjänster. Och det säger jag inget om, det är ett komplext arbete och en kompetens som bör få kosta. Det jag däremot vänder mig emot är att man utnyttjar synskadade att jobba gratis åt dem.

Det är allt för ofta vi synskadade förväntas hjälpa till och testa siter, tjänster eller nya produkter utan att få någon reell ersättning för det. Rikspresentkort är en mycket populär betalnignsform (vilket jag tror är en skatteteknisk gråzon, btw) eller som i fallet med Funka Nu, en trisslott. Visst, det kan ju bli jävligt bra betalt för jobbet, men sannolikheten får anses som liten…

Synskadade är experter på sin situation och sina hjälpmedel. Att använda synskadade som testpersoner är superbra, men synskadades tid och kompetens har också ett värde. Jag ställer inte upp på att jobba en halv dag för en ersättning på 30 spänn eller vad en trisslott nu kostar. Jag har vid flera tillfällen när jag fått frågan om att hjälpa till med dylikt talat om vad jag avser att fakturera för sådana tjänster. Det man möts av då är en stor förvåning och kommentar som ”Men vadå? Det är ju jättebra för dig om saker blir tillgänliga?” Ja, visst är det det, men inte till priset av att jag eller andra synskadade ska jobba gratis. Är det så att man inte har råd att betala sina testpersoner lön eller låta dem fakturera för sina tjänster då har man tagit för lite betalt i andra änden – och så tror jag faktiskt inte är fallet.

Det är inte bara privata företag som beter sig så här för övrigt, även statliga myndigheter gör på samma sätt, efterfrågar testpersoner som ska göra jobbet åt dem och i de flesta fall inte få ett öre betalt.

Jag skulle verkligen önska att synskadade (och andra funktionshindrade) slutade ställa upp att jobba gratis och insåg sitt eget värde. Kompetens och tid kostar och någon måste betala det.

Att göra som Funka Nu och erbjuda en trisslott är inte bara dumt, det är faktiskt oförskämt!

Tyck till! Jag skulle verkligen uppskatta kommentarer från personer med synnedsättning eller andra funktionshinder. Vad tycker ni om sådana här förfrågningar, ställer ni upp och i så fall varför? Kommentera inlägget!

(Påpekas bör att det är JÄTTEBRA av SF att vilja förbättra tillgängligheten på sin webplats, och jag tror inte att de är medvetna om att den leverantör de valt för att hjälpa dem med jobbet utnyttjar folk utan att betala för deras kunskap.) 

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Tryggheten i huset: Dags för husmöte

2013-11-03 20.39.48Idag har vi haft husmöte. Ett 20-tal personer dök upp på mötet och två representanter från Stockholmshem var på plats.

Det är svårt att hitta något snällt och positivt att säga om själva mötet. Stockholmshems representanter slingrade sig mest och skyllde på att underhållsplaner inte är klara och så vidare. Trots flera glasklara frågor om hur åtgärdsplanen såg ut tog det väl fem eller sex frågeställare för att få dem att säga något vettigt och det enda de egentligen kunde lova, som har med tryggheten att göra, är att de ska fixa bättre belysning på vinden. Stockholmshem verkar tro att alla problem kommer lösas i och med att löser ett isolerat problem med en hyresgäst. Det är det nog bara de som tror. Ja visst, en del saker blir säkert bättre, men det är knappast den hyresgästen som stulit mopeder, cyklar och musikutrustning från våra cykelrum och vindsförråd. Stockholmshem fortsätter med sitt återkommande mantra om att man aldrig kan garantera sig mot inbrott och visst är det så och det tror jag inte heller någon säger något om, men inbrottstjuvarna ska väl för sjutton åtminstone inte promenera in med nyckel och kunna klättra mellan förråden eftersom nån korttänkt person lämnat mer än en meters utrymme mellan förådsgallrens övre kant och taket? Och vad gäller cykelförråden, som någon på mötet sa: ”Hur ska man kunna förvara sin tandemcykel i en lägenhet på 32 kvadratmeter?”

Jag tror ärligt talat inte det kommer hända ett skit. Jag skulle bli mycket förvånad och glatt överraskad om byte av låssystem till tagg kom med i underhållsplanen för 2014.

Den här serien inlägg började under namnet ”En oansvarig hyresvärd” men jag ändrade det eftersom det ändå såg ut som man tänkte sig att göra något, men jag är rädd att jag kommer få byta tillbaka igen.

Idag ändrades också portkoden. Bara den vanliga. Postkoden är fortfarande samma som de senaste 25 åren. Jag kommer fortsätta använda den för att se hur lång tid det tar innan den blir bytt. Gissningsvis kommer det ta lång tid.

Andra bloggar om: , , ,