I skuggan av omdebatterade realitysåpan Mot Alla Odds (som jag kanske återkommer till i ett annat inlägg) visar SVT B just nu en serie om en synskadad kille som heter Emil. Emil är sju år och började ettan i höstas. I tio avsnitt följer SVT B Emil under hans sommarlov inför skolstarten. Mycket välgjord och bra barndokumentär som är väl värd att se. Det har gjorts dokumentärprogram med gravt synskadade barn tidigare, men det var länge sen sist och det här är ett välkommet initiativ!

Emils sommar visas på SVT B på onsdagskvällar och finns också på SVT Play.

Andra bloggar om: synskada, synskadade, blind, blinda, synskadad, SVT, SVT Play, SVT B, Barnkanalen, Emil, sommarlov, skolstart, funktionshinder

För de den som undrar så är de restauranger som figurerar i reportaget Mongolia Djingis Khan Barbecue på Sveavägen 36 (Tjejen som frågar om hunden är allergisäker) och Nova Vista/WC Bar & Diner, Skånegatan 51 (mannen som pratar engelska).

SL slår sig för bröstet och presenterar den nya bussens alla egenskaper storstilat, bland annat framhålls miljöegenskaperna hos bussen, som ska gå som jobbpendel mellan Norrtälje och Stockholm i rusningstrafik.

Vän av ordning undrar bara hur en buss av detta slag, som i övriga Europa mest används som turistbuss står sig när det gäller tillgängligheten. Det talas nämligen inget om det varken i texten eller i den presenationsvideo som SL lagt ut på Youtube.

Kan man åka med rullstol på jobbpendeln från Norrtälje, eller är det så att man råkat göra en till otillgänglig kollektivtrafikdel i Stockholm? (Redan idag är flera av lokalbanorna katastrofalt otillgängliga och den nya Spårväg City har stora tillgänglighetsbrister.)

Andra bloggar om: funktionshinder, tillgänglighet, rullstol, rullstolsburen, SL, Stockholms Lokaltrafik, Norrtälje, Stockholm, Nobina, dubbeldäckare, buss, kollektivtrafik

– Som cyklist värnar man om frihetskänslan, och när man sitter på en cykel är det inte lika lätt att åka runt två kvarter som när man åker bil. Det riskerar att bli så att man struntar i regeln, och då är det bättre att under ordnade former se till att det blir lagligt, säger Per Ankersjö, stadsmiljöborgarråd till DN.

Detta rimmar rätt illa med att Stockholm slagit sig för bröstet och sagt att man vill bli världens mest tillgängliga huvudstad. Att tillåta cyklister bryta mot trafikregler gör en redan osäker trafiksituation för synskadade ännu mer osäker. Man talar om att en av de sträckor där dessa nya regler skulle kunna vara aktuella är Skanstullsbron och Götgatan, ett område i stan där extra många synskadade rör sig i trafikmiljön. I mitten på förra veckan blev jag påkörd av en cyklist på ett övergångsställe på Götgatan när jag korsdade gatan tillsammans med min ledarhund. Cyklisten behagade inte ens stanna och kolla hur det hade gått. En extra fin detalj är att cyklisten i fråga hade barnsadel med barn på pakethållaren.

Det som behövs i Stockholm är ju snarare skärpta regler och hårdare straff för cyklister som till exempel kör mot rött, snarare än att legalisera ett felaktigt beteende.

Man kan också undra hur Per Ankersjö tänker när han säger ”Det riskerar att bli så att man struntar i regeln, och då är det bättre att under ordnade former se till att det blir lagligt”; ska det resonemanget även gälla andra lagöverträdelser som folk kan tänkas begå? Ska vi även legalisera rattonykterhet eller fortkörningar, bara för att folk riskerar att strunta i reglerna?

Andra bloggar om: Stockholm, cyklister, cyklar, trafikregler, funktionshinder, synskada, synskadade, blind, ledarhund, trafikljus, DN, enkelriktat

Se reportage från Marschen gjort av Ordrfont:

Andra bloggar om: Marschen för tilgänglighet, tillgänglighet, funktionshinder, Stockholm

Några av oss började resan från Stockholm och åkte med tåg 171 mot Göteborg med avgångstid 11.07. Det finns inget allvarligt att klaga på under resan, bortsett från att ombordpersonalen hade ett väldigt tråkigt bemötande när vi efterfrågade kaffepoletter för våra SJ Prio-kort. En charmkurs vore på sin plats, men det bleknar liksom i ljuset från det som hände på nästa tåg.

Besöket i Västerås var mycket trevligt och glada ihågen gav vi oss åter till centralstationen i Västerås för att åka med SJ ABs tåg 2142 mot Eskilstuna med avgångstid 15.35. Vid det här laget bestod vår grupp av åtta personer. Två rullstolsburna i manuell rullstol, två rullstolsburna i permobil, två assistenter och två gående personer. Klockan 15.33, 2 minuter innan tågets avgång meddelar man i högtalarsystemet att tåget spårändrats från spår 2 till 5. Lätt panik utbryter. Att flytta 8 människor och 4 rullstolar med flera hissar är inte gjort i en handvändning. Vi klarade detta dock tämligen snabbt och var på plats hela gänget när tåget rullade in till plattformen. Då kom nästa överraskning. I stället för det regionaltåg som borde ha trafikerat sträckan så kommer ett X12, en rälsbuss av äldre modell. Vi insåg omedelbart att detta skulle innebära problem.

Det första problemet var att det inte fanns någon ombordpersonal på plattformen. Efter desperat letande fann vi henne – i loket. Hon blev bestört när hon förstod att det skulle med rullstolar och permobiler. Hon sa först att det inte skulle gå, men hittade sedan två ramper som gick att använda för att få ombord permobilerna på tåget. Strax innan ramperna var på plats började dock tåget rulla några meter – med öppna dörrar. Till slut löste sig problemet med hjälp av två starka lokförare kom alla ombord på tåget som började rulla mot Eskilstuna. Ombordpersonalen gjorde så här långt allt rätt, hon ringde till Eskilstuna och ordnade så att en mobil ramp skulle kunna möta upp vid tåget så att alla skulle komma ur tryggt och säkert.

Problemen började riktigt på allvar när vi passerat Kvicksund. Tåget var något förenat på grund av att ombordlastningen av permobiler tog längre tid än vad som var beräknat för stoppet. Detta ville väl tågföraren tjäna in vilket gjorde att stoppet i Kvicksund blev så kort att två yngre killar med skateboard inte hade en chans att hinna av tåget innan det rullade vidare mot Eskilstuna. Killarna förklarade sin belägenhet för ombordpersonalen för att inte behöva betala biljett för den sträcka de åkt ofrivilligt. Det är här viktigt att påpeka att det inte var vår grupps fel att de unga killarna inte kunde lämna tåget. På grund av utformningen på X12 invändigt tog gruppen upp mycket plats, men det påverkade inte avstigningen utan det var det korta stoppet som var orsaken.

Efter samtalet med killarna uppsöker ombordpersonalen oss igen och börjar föreläsa för oss om hur man ska resa som funktionshindrad. Hon meddelade att SJ krävde att alla funktionshindrade bokar sina resor 24 timmar i förväg och uppger sina funktionshinder. Om så inte har skett har ombordpersonal eller förare rätt att avvisa den funktionshindrade av säkerhetsskäl. Det faktum att vi faktiskt i detta fall hade kontrollerat med SJs egen trafikledning via resebutiken i Eskilstuna och fått besked att det skulle vara ett tillgängligt regionaltåg spelade ingen roll för denna person, att trafikledningen dessutom fått vetskap om att det skulle finnas personer med speciella behov på tåget spelade inte heller någon roll, att SJ så vitt jag vet inte heller har en sån regel spelade inte heller det någon roll. (Trafikverket och Järnhusen som ansvarar för ledsagning och assistans på stationerna har däremot en 24-timmarsregel vid bokning av assistans.) Att SJ byter från ett tillgängligt tåg till ett tåg från tidigt 1990-tal som är väldigt oanpassat för funktionshindrade föreföll vara helt och hållet vårt, passagerarnas fel.Dessutom skulle vi vara tacksamma för att hon över huvud taget släppt oss, sina kunder, ombord på tåget. När vi vänligt påpekade att funktionshindrade som alla andra inte alltid planerar sitt resande på förhand och som alla andra kan köpa en biljett på stående fot – så länge man inte har behov av ledsagning eller stationsassistans – fick vi bara beskedet att om man är funktionshindrad måste man anpassa sig och inte vara lika flexibel, för sin egen och SJs säkerhet.

I Eskilstuna fanns en mobil lyft på plats som utlovat och avstigningen gick riktigt smidigt. Det är tragiskt att SJ har personal anställd som har en syn på funktionshindrade att de ska vara tacksamma för att de får nyttja allmänna kommunikationer. Att dessutom försöka uppfostra och tillrättavisa sina kunder när det är ens eget bolag som orsakat problemen är både dålig kundservice och bevis för att man kanske bör syssla med något annat än kundkontakt.

Jag hoppas nämligen att den här representanten har fel, att SJ inte har en regel som säger att deras funktionshindrade resenärer alltid måste förboka sina resor 24 timmar i förväg. I så fall är det åter dags för en anmälan av SJ till Diskrimineringsombudsmannen.

Trots ett mycket trevligt födelsedagsfirande för vår kamrat lämnar resan efter sig en bitter eftersmak. Vilket är väldigt tråkigt.

Andra bloggar om: funktionshinder, sj, SJ AB, permobil, rullstol, handikapp, tåg, tågresor, resa, resor, eskilstuna, västerås, stockholm

Fredagskvällen spenderades med personal från en av konkurrenterna och det blev god mat och ett par öl innan sänggåendet.

Det var rätt mycket folk på plats på fredagen medan lördagen var betydligt lugnare. På lördagseftermiddagen packade vi åter ihop och tog tåget hem till huvudstaden. Det är alltid kul med mässor, men nu blir det skönt att njuta resten av helgen i ledighet.

Andra bloggar om: mässa, hjälpmedel, funktionshinder, synskada, synskador, uppsala, SRF, arbete

I år gick mässan av staplen den 13-14 oktober och vi ställde som vanligt ut med ett brett utbud av produkter både för blinda, synsvaga och personer med läs och skrivsvårigheter. Mässan var bara två dagar i år vilket var lite skönt. Det blir rätt långt att stå tre dagar på mässa och man blir fruktansvärt trött av allt sorl i öronen.

Nu har vi packat ihop för den här gången och är nöjda med en trevlig mässa med många trevliga besök. Vi ses igen nästa år!

Andra bloggar om: ID-dagarna, HI, Hjälpmedelsinstitutet, Nacka strand, Factory, Nacka, mässa, funktionshinder, synskada, hjälpmedel

(Cred: Videon.se)

Hon har rätt, färdtjänsten är en nödvändighet för väldigt många funktionshindrade. I Stockholm är resandet begränsat. Grundtilldelningen är 72 resor per år som sedan ökas ut om man reser mer. Det FP nu vill göra är att höja denna maxgräns ytterligare. Vidare i samma pressmeddelande säger man:

Att ge färdtjänstresenärerna möjlighet till utökat resande är en självklarhet när vi har möjlighet till det, och känns särskilt skönt efter de nedskärningar som drabbade också resetilldelningen under S-styret förra mandatperioden, säger Anna Starbrink (FP), ordförande i färdtjänstnämnden.

Det är lite intressant. Så vitt jag kan minnas har resetilldelningen varit konstant under väldigt många år. Ja, resorna har utökats av Aliansen, men de har samtidigt infört nya regler och begränsningar i färdtjänsten. I en utredning inför ett nytt regelverk sas bland annat att man behövde komma till rätta med ett utbrett fuskande i Färdtjänsten.

Det är ett väldigt intressant resonemang. Varför skulle man vilja fuska och överutnyttja färdtjänsten, en färdtjänst som är fruktansvärt bristfällig. Det är däför också ett extra hån att man påstår att hela 91% av färdtjänstresenärerna är nöjda och ger högsta betyg på sitt resande, enligt ett annat pressmeddelande på samma sajt. Fast det är inte så konstigt. Man har nämligen ett väldigt utstuderat sätt att mäta detta på. Naturligtvis vet man vilka resor det varit problem med, som gör att man ringer resegarnatin, skriver klagomål och så vidare. Därför väljer de ut en specifik resa man gjort med färdtjänsten där det inte inkommit klagomål och ringer och ställer frågor om just denna resa. Man får inte ge några andra synpunkter om något annat än om den specifika resan, man får inte lämna några fritextkommentarer, ingenting.

Jag har utsatts för den här typen av undersökning vid två olika tillfällen och båda gångerna gällde det naturligtvis inte en problemresa. Det har aldrig ringt någon och frågat om alla de resor jag bommat bort för att det varit fel fordonstyp, överfulla lastutrymmen, otrevliga chaufförer och så vidare. Inte heller om alla de resor när det inte kommit någon bil alls eller när den kommit väldigt sent. Inte heller frågade man om den resa jag gjorde när taxibolaget, Stockholm Transfer Taxi, höll på körningen i 22 minuter över utsatt beställningstid trots att man hade lediga bilar i området. (Den chaufför som fick köruppdraget hade stått ledig i över 45 minuter mindre än 2 minuter från adressen där jag var). Så självklart, med väldigt nogrann urvalsprocess kan bevisa vilken statistik som helst.

Men, tillbaka till detta med resetilldelningen. Nu slår sig ju nämligen Anna Starbrink för bröstet och vill tala om hur de gör… hur var det nu de sa, just det… de ska få livet och vardagen ska fungera för kunderna. Den nya resetilldelningen blir 198 stycken per kalenderår. Det är alltså 16,5 resor i månaden eller 3,8 resor i veckan, det vill säga inte ens två tur och returresor i veckan. Detta gäller naturligtvis bara privatresor, det vill säga det som Färdtjänsten ibland lite vanvördigt kallar ”nöjesresor”. För arbete eller studier får man 2 resor per dag, dock bara till och från jobbet. Om man skulle råka ha behov att resa i jobbet, där andra kollegor tar tunnelbana eller buss, så förväntas arbetsgivaren finansiera taxiresorna. Det är ju verkligen ännu en sak som gör oss funkisar mer attraktiva på arbetsmarknaden, eller hur?

Så. Nu förväntas vi samfält tacka Anna Starbrink för att hon får vardagen att fungera med 3,8 enkelresor per vecka. Fantastiskt! 3,8 resor med sena bilar, otrevliga chaufförer och ett samplaneringssystem värdigt en polsk riksdag. Jadå, Aliansens Sverige ÄR fantastiskt!

Andra bloggar om: funktionshinder, färdtjänst, färdtjänsten, folkpartiet, fp, Anna Starbrink, Aliansen, Stockholm, SL, funktionshindrade, resor, handikapp, val 2010