Forskare i USA har börjat göra framsteg med att skapa en konstgjord bukspottkörtel, rapporterar Sveriges Radios Vetenskapsnyheter. Den konstgjorda bukspottkörtelns uppgift ska bestå i att med hjälp av insulin och hormonet glukagon stabilisera blodsockervärdena för personer med typ I-diabetes.

– Min gissning är att vi inom den närmaste 5-10-årsperioden har ett system som kan tillskapa en i det närmaste helt normaliserad blodsockerkontroll. Men jag tror också att vi dessförinnan kommer att ha system som kanske inte kan erbjuda en fullständigt normal blodsockerkontroll, men som ändå är vida överlägsen den konventionella behandling som vi har i dag, säger Jan Bolinder, professor i klinisk diabetesforskning vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.

Detta skulle innebära en enorm skillnad för oss som har diabetes typ I. Jag är verkligen glad att jag fått diabetes idag och inte för femtio år sedan. När den här metoden blir verklighet innebär det slut på sprutor och att man i princip kan leva ett helt normalt liv som diabetiker utan insulinkännigar eller för höga blodsockervärden. Underbart!

Andra bloggar om: blodsocker, diabetes, insulin, insulinpump, insulinkänning

Idag var det årliga besöket hos farbror doktorn på Södersjukhuset. Jag har en längre tid haft ganska så svajiga blodsockervärden så det kändes bra att få träffa doktorn. Kontentan av det hela blir att jag ska prova att byta från Inslutard till Lantus som basinsulin, dvs det insulin som jag tar till kvällen. Måltidsinsulinet jag tar, NovoRapid, ska jag fortsätta att ta som förut.

Det ska bli spännande att se om det blir någon skillnad på värdena med Lantus. Det är en rätt lång startsträcka så jag får räkna med högre värden en period – om jag förstått det hela rätt. I kväll blir i alla fall första Lantus-injektionen. Fortsättning följer.

Andra bloggar om: insulin, Novorapid, Insulatard, Lantus, diabetes, doktor, Södersjukhuset, läkare

Innan jag i januari 2008 diagnostiserades som diabetiker hade jag nog inte fullt ut förstått hur oberäknelig den här sjukdomen egentligen är. På bara några minuter kan blodsockervärdet sjunka under vad som är bra och man behöver snabbt göra något åt det. Jag har insett att även om man försöker sköta sin diabetes efter bästa förmåga kan en insulinkänning komma snabbare än man anat. Det jag däremot fortfarande inte kan förstå är de som ignorerar det man känner och inte gör något åt det. Jag har aldrig tappat kontrollen när jag haft lågt blodsocker, men jag har varit med när det hänt andra och det är förvånande. Jag hoppas innerligt att det aldrig ska drabba mig.

Jag har en period haft ganska instabila och höga värden på mitt blodsocker. Jag har dessutom gradis men rätt fort fått öka mina insulindoser.

När jag senast träffade min diabetessyrra på Södersjukhuset föreslog hon att jag skulle prova att sänka doserna. Jag gjorde det i samband med att jag också ändrade tidpunkt för när i måltiden jag tar mitt Metformin. Förändringen lät inte vänta på sig. Som genom ett trollslag blev blodsockervärdena både jämnare och lågre. Lägre insulindoser gav alltså lägre blodsocker, en ekvation som kändes ganska udda, men jag har ju börjat vänja mig vid att mycket med den här sjukdomen är bakfram och udda.

Som resultat av de nya lägre värdena har jag också haft lättare till känningar. Bara den senaste veckan har jag haft ett par stycken, oftast till följd av att det varit svårt att trimma in rätt insulinvärden. Det är också så oberäkneligt. Vissa maträtter kan ge ett högt värde ena gången och ett lågt en annan. Jag blev tillexempel riktigt förvånad över det höga värde jag fick av min korvstroganoff häromdagen.

I samband med flytten försvann mitt Dextrosol någonstans och naturligtvis fick jag så lågt blodsocker just den kvällen när jag inte hade något hemma. När jag var frisk kunde jag aldrig tro att Dextrosol skulle bli en så viktig sak att ha hemma. Numera finns alltid minst ett oöppnat paket hemma.

I kväll hände det igen, korv med mos till middag och ett blodsocker på runt 3 för en stund sedan. Sådär bra. En kvällsmacka sätter värdet i trim igen och jag kommer sova gott.

Det är jobbigt att alltid behöva tänka på vad man gör och äter och hur det kan påverka hur man mår. Jag är ändå glad att jag blivit diabetiker idag och inte för 30 år sedan. Idag finns effektiva behandlingar och det går att leva ett ganska normalt liv. Man kan äta i princip allt. Ändå väljer jag bort många saker som många ser som självklara; godis, fikabröd, vin, chips och så vidare. Jag brukar säga att man får prioritera vad man ska synda med och i så fall är det mer värt för mig med en eller ett par öl i bland än chips till filmen.

Andra bloggar om: diabetes, insulinkänning, insulin, dextrosol, blodsocker

Nu har jag varit diagnostiserad diabetiker i lite drygt 15 månader och det har inneburit en del förändringar men på det hela taget lever jag ett normalt liv.

Idag har jag varit på Södersjukhuset och träffat min diabetesläkare för första gången på ett år ungefär. För tio dagar sedan var jag och lämnade prover inför besöket – 5 rör blev jag av med.  Det är ju lite ironiskt att just jag skulle bli diabetiker som alltid varit stick- och spruträdd. Jag har fått vänja mig både vid blodprov, provtagningar och sprutor. Snacka om KBT! :-)

Jag har den senaste tiden varit lite orolig eftersom jag under senaste tiden fått öka mina insulindoser rejält. Först trodde jag att det var en kombination av träning och infektioner i kroppen men de höga doserna har bestått och det är naturligtvis inte bra – framförallt inte när man aktivt försöker gå ner i vikt. Därför var jag också beredd på att provsvaren skulle visa på ganska dåliga värden men så var faktiskt inte fallet. Det mesta såg helt okej ut. Ett HbA1c på 6,0% är helt godkänt. Helst ska det väl ner till 5,8 eller så men vi får ta en sak i taget.

Läkaren föreslog i alla fall en ändring i min behandling. I ett försök att få ner mina insulindoser ska jag prova en tablettbehandling med Metformin, ett preparat man vanligen ger vid typ II-diabetes. Mina antikroppsvärden ligger precis på gränsen mellan typ I och typ II och enligt de senaste proverna har jag fortfarande en viss egen produktion av insulin.  Dosen ska trappas upp under en 4 veckorsperiod och målsättningen är att jag därefter ska kunna sänka insulindoserna.

Det är bara att hoppas att behandlingen fungerar bra. Jag har ju ett mål att träna både för att må bättre, få bättre kondition och gå ner i vikt och ju höre insulindoser man tar desto svårare blir det.

Passade idag också på att få en ny blodsockermätare eftersom den gamla slutligt ha havererat och inte längre ville vara med. Den nya var klart snyggare och lättare att läsa av, dessutom är den mycket tystare än sin föregångare. Härligt när saker utvecklas och blir bättre.

Andra bloggar om: diabetes, insulin, typ I, Typ II, Diabetes Typ I,   Diabetes Typ II, Metaformin, behandling, insulinbehandling, blodsocker, blodsockermätare, Södersjukhuset, läkare, doktor, läkarbesök

Sedan drygt ett år tillbaka tar jag dagliga injektioner av insulin efter att jag diagnostiserats med Diabetes typ I. Jag tar fyra sprutor om dagen, 3 gånger måltidsinsulinet NovoRapid och 1 gång av basinsulinet Insulatard på kvällen.

När jag hämtade ut nya pennor i veckan upptäckte jag att man gjort om FlexPen som jag tidigare använt. FlexPen är alltså en engångspenna med insulin som innehåller 300 enheter insulin. Man byter kanyl till varje sprutning och när pennan är tom byter man den mot en ny. De gamla pennornas nederdel var helt genomskinliga med markeringar för 50, 100, 200 och 300 E för att man ska kunna se hur mycket man har kvar i pennan på ett enkelt sätt.

Nu har man som syns på bilden gjort större delar av pennan orange. Jag antar att det är för att man lättare ska skilja NovoRapid och Insulatard åt så man inte råkar ta fel penna, men jag vet inte, jag tycker nog att det blev svårare att se på det nya sättet. Däremot har man förbättrat själva doseringsdelen på de nya pennorna. Man vrider upp önskad dos i änden på pennan och sedan trycker man in knappen för att göra själva injektionen. På de nya pennorna är det betydlgit lättare att ge injektionen då knappen är lättare att trycka in, den rullar dock snabbare också vilket gör att man måste vara väldigt noggrann om man ska räkna klick när man tar sitt insulin.  Så nåt nytt bra, och två lite sämre saker.

Men man får ju ändå vara glad att det är idag man är beroende av insulin och inte tidigare på 1900-talet. Idag är pennorna smidigare, insulinet är bättre och framförallt är nålarna betydligt finare och tunnare.

Andra bloggar om: Diabetes, Insulin, FlexPen, Novorapid, Insulatard, Insulinpenna

Äntligen står helgen framför dörren. Gick upp 05.30 i morse och det var riktigt riktigt tungt. Idag var en riktig flängdag, förmiddag på produktvisning i Uppsala och sedan utprovning hos en kund i södra Stockholm direkt efter lunch. Hann med en snabb sväng förbi kontoret, ett rekordsnabbt ätet McD-mål och så iväg. Full fart.

Nu är det i alla fall kväll och jag är sjukligt trött. Dessutom har jag hamnat i lite av en smekmånadsperiod när det gäller mitt {sv:blodsocker}. Verkar som kroppen satt igång med lite insulinproduktion igen vilket gör att jag en period hamnade väldigt lågt. Nu har jag sänkt alla doser {sv:insulin} så nu är det stabilare igen, gäller bara att vara observant på vad som händer. Mer stick i fingrarna åt folket :P

I morgon är det final i Melodifestivalen. För första gången någonsin tror jag har jag faktiskt sett alla deltävlingarna.  Får besök i morgon kväll för själva tittandet. M, A och V kommer hit. Blir väl pizza, några pilsner och trevligt umgänge. Najs! Min gissning är väl att Charlotte Perelli vinner, även om jag inte hoppas det. Jag tänker i alla fall INTE hålla på Christer. :-)

Andra bloggar om: Melodifestivalen, diabetes, arbete, helg

Har en längre tid mått ganska så dåligt, varit oförklarligt trött, hängig, alltid törstig och fått springa på toaletten en gång i timmen eller så. Det tog ganska lång tid innan jag började förstå att det nog var {sv:Diabetes} jag hade fått. ”Det drabbar inte mig” tänker man, ”Det kanske går över” tänker man också. Det gör det inte. Det tog ytterligare några veckor innan jag tog mig i kragen och sökte läkarvård. Nu är det gjort och förra veckan fick jag min dom, det är diabetes jag fått. Första planen från läkarvetenskapen var att behandla med tabletter.

I fredags var jag hos vårdcentralen för att få recept och träffa en av deras diabetessyrror. Vid ett blodsockerprov visade det sig att mina värden var extremt höga och jag remitterades vidare till Södersjukhuset. Jag kom in till akuten i fredags eftermiddag och lades sedan in på avdelning 23. Där blev jag kvar till i tisdags då jag skrevs ut.

Nu har jag fått gå i dagvård ett par dagar och jag behandlas nu med {sv:insulin}, både NovoRapid och Insulatard. Hur länge, om det är för gott eller för en tid är det ingen som vet just nu. Prover är tagna för att utreda om det handlar om typ 1 eller typ 2 och förhoppningsvis får jag veta det på måndag.

Nu mår jag i alla fall mycket bättre än vad jag gjort på mycket länge vilket känns otroligt skönt. Sockervärdena är fortfarande något höga men intrimningen pågår fortfarande och det blir bättre och bättre. Under nästa vecka är planen att jag succesivt ska återvända i arbete igen.

Det känns konstigt att ha fått en kronisk sjukdom. Livet kommer förändras en del framöver och det mesta av det är ju trots allt till det bättre, bättre kost, mer motion. Det är ju bara nyttigt. Jag är inte speciellt bitter över vad som har hänt, det är ju liksom ingen större idé.

Det är bara att lära sig att leva med det och sköta det så kan livet fortsätta, nästa precis som vanligt.

Andra bloggar om: diabetes, insulin, sjukhus