Första vårpromenaden

Trots att det snöade i början på veckan känns det ändå som vår idag. Solen skiner från en klarblå himmel och jag har gått en långpromenad med Molly längs Danvikskanalen. Det var många som flanerade längs kajen och det var även liv och rörelse vid en del av båtarna även om vissa båtar fortfarande sov sin vintersömn. 

Det blev nästan 7 km promenad längs vattnet och väl hemma var både hund och husse rätt nöjda. Jag fick en kopp kaffe och Molly tog för sig av vattenskålen innan hon nöjt somnade på rygg i sin korg. Nu vill jag faktsikt att våren ska hålla i sig på riktigt! Det kändes hur solen värmde idag och det var balsam för själen! 

Andra bloggar om: , , ,

Det smarta hemmet 2.0

img_0223.jpegLänge har vår lägenhet varit utrustad med fjärrströmbrytare. Vi har haft ett NEXA-system som varit kopplat mot internet med en TelldusNet. Problemet har varit att NEXA-systemet går på frekvenser med mycket QRM (amatörradiospråk för störningar) och att systemet bara är envägs. Det vill säga, Telldus pratar med brytarna men de kan inte svara tillbaka om de förstått uppmaningen eller tala om vilken status de har.

Efter flytten har vi valt att åter skaffa larmsystem. Valet föll på Verisure, Kanske inte så mycket för inbrottsrisken även om det är skönt att veta att huset är i trygga händer när man inte är hemma. Men det främsta skälet har varit brandskyddet som är väldigt bra med detta system, med seriekopplade rökdetektorer och kameraverifiering vid larm känns det väldigt tryggt.

VerisureVerisures larmsystem går också att koppla ihop med en massa andra saker, som till exempel ASSA:s smarta lås Yale Doorman som jag gärna skulle vilja sätta på min ytterdörr. De har också något som de kallar för SmartPlug, som är fjärrströmbrytare, men som fungerar på ett annat sätt än NEXA:s. De har tvåvägskommunikation och de går också att på olika sätt koppla ihop med larmet.

Dessutom får man allt i samma app i sin telefon. Både larm, lampor och om det blir så – dörrlås. Precis som med NEXA går det att automatisera så att fjärrströmbrytarna exempelvis följer solens upp eller nedgång.

Nu har jag beställt ett antal SmartPlug för att koppla in här hemma så får vi se om de kommer fungera bättre än de gamla NEXA-brytarna. Det är jag rätt säker på att de kommer göra, eftersom resten av larmsystemet fungerar precis som det ska här, trådlöst så klart.

Andra bloggar om: , , , , ,

Videograf

Det är inte varje dag som den stora videokameran åker fram men igår var det dags igen. Jag var på Friskis & Svettis och filmade Nannas danspass. Själva filmande är bara till för att hon ska kunna kolla på sitt eget pass för sin egen utveckling. Men det var roligt att filma lite. Det borde man göra oftare. Men tyvärr blir det sällan av att ta fram stora kameran, speciellt inte som mobilkameran i de flesta fall duger lika bra och har den fördelen att man alltid har den med sig. Men visst blir det bättre video med den stora kamerans optik och möjligheten att köra stativ också.

Förbokat iPhone 6 och 6 plus

ip6I dag, den 19 september, släpps iPhone 6 och 6 plus i USA och andra utvalda marknader. Förbokningen började den 12e och säkert är det mer än en som förväntansfullt tittar i brevlådan idag.

På den svenska marknaden får vi vänta en vecka till. Den 26 september släpps de nya lurarna i Sverige. Apple har valt en ovanligt hög utrullningstakt för sina nya telefoner denna gång vilket ju är roligt för oss svenskar som inte behöver vänta så länge.

I går annonserades det att de flesta operatörer samt Apples premium-återförsäljare skule börja ta förhandsbokningar efter midnatt. Jag hade börjat förbereda mig på att ställa mig i kö tidigt nästa fredag för att få tag på telefon både till mig och min sambo. Jag såg väl inte jättemycket fram mot det, även om det säkert hade varit kul på sitt sätt.

Bekräftelse på bokning från TeliaNu kunde jag i stället sitta och uggla vid datorn tills klockan slog 00.01 och Telia öppnade sin förhandsbokning. Jag hade tur och kom fort in i bokningssystemet men sen började det strula, det var ju många som ville boka på en gång och jag tror att deras undersystem kollapsade. Efter mycket om och men lyckades jag få igenom förhandsbokningen av en rymdgrå iPhone 6 plus 64 Gb till mig. Jag fick trycka på bekräftelseknappen ungefär 20 gånger innan jag faktiskt fick upp en bekräftelse på att reservationen var klar. Jag fick också ett mail som bekräftade att allt gått bra.

Nu var det bara att börja om processen för att få reservera en silverfärgad iPhone 6 till sambon. Nu gick det inte lika bra. ”Anslutningen avbröts” kom upp hela tiden och i Sociala medier så skrek folk sig hesa över hur dåliga Telia var. Jag var inte så förvånad över att det blev så här, då man erbjöd folk att förboka och hämta i butik på release-dagen. Dessutom då man var generösa och lät folk reservera även utan att teckna ett abonnemang på köpet.

Jag hade nästan tänkt ge upp och resignera att ändå åka på en ”livekö” när det plötsligt var som någon drog ur proppen. På mindre än en minut var det plötsligt klart och även hennes reservation var tryggt på plats.

Nu slipper vi köa och kan i lugn och ro släntra iväg till Telias butik när de öppnar för att hämta ut (och betala) våra telefoner.

iOS 8 med många bra nyheter för synsvaga

IMG_0098Om man är gravt synskadad men ser så pass bra att man kan och vill använda skärmen har inte iPhone varit ett förstahandsval. Inte bara för en skärm på 4″ utan även för att hjälpmedelsfunktionerna när det gäller förstoring har varit bristfälliga. Väldigt mycket av dessa bekymmer har Apple fixat till och flera av dem i och med iOS 8.

Det man först märker är att Apples funktion Dynamic Type har fått ett betydligt större genomslag i systemet. Dynamic type låter användaren ställa in textstorlek i inställningsappen i iOS och det får sedan effekt i många av systemets applikationer. Nytt från iOS 8 är att det också får genomslag i notiscenter och på låsskärmen. Fortfarande stödjer dock inte AppStore-appen Dynamic type vilket är mycket märkligt.

När man släppte iOS 7 fick man mycket kritik för att det var för dåliga kontraster i det nya användargränssnittet. Apple gjorde vissa förbättringar men ändå blev det aldrig riktigt bra. Nu har man fixat till problemen väldigt mycket mer. Det är mycket tydligare och lättare att se i exempelvis Mail-appen.

Även förstoringen har tagit flera kliv framåt. Det nya förstoringsfönstret, som blir som ett litet förstoringsglas man drar omkring på skärmen fungerar väldigt bra. Det går snabbt och smidigt att använda. Att man dessutom kan välja bort att tangentbordet förstoras är en bra funktion.

Om en vecka släpper Apple sina nya mobiler och jag ska köpa en. Jag kommer köpa en iPhone 6 plus för den större skärmens skull. Jag har dock varit lite orolig att den större skärmen skulle utnyttjas för att skapa mer innehåll och inte ge några vinster i större text och så vidare. Det visar sig dock att oron är obefogad då Apple har tänkt på sådana som mig. I iPhone 6 plus finns funktionen ”Display zoom”. Den fuktionen gör att telefonen emulerar en iPhone 5 mot apparna och skalar upp dem. Appen tror alltså att den visar innehållet för en iPhone 5 och därmed blir innehållet större. Perfekt!

Jag är positivt överraskad av iOS 8 och hoppas även bli nöjd med iPhone 6 plus. Aplle har inte gett upp tillgänglighet – även om det var rätt mycket VoiceOver-buggar som överlevde ut i skarp version, men de blir förhoppningsvis snabbt rättade.

Midsommar 2014

2014-06-21 13.01.37I år har vi firat midsommar vid husvagnen från torsdag till söndag. Några vänner har bott i stuga på campingen under helgen och några till anslöt på själva midsommaraftonen. Totalt var vi 9 personer som grillade och hade en väldigt trevlig midsommarafton. Kvällen avslutades med skämslåt-tävling. Alla fick välja ut en låt som man kanske skäms lite över att gilla och sen fick de andra gissa vems låt det var. Ett kul sätt att lära känna varann lite bättre på!

2014-06-21 21.57.01På midsommardagen vaknade vi sent och tog sen en skön promenad runt i omgivningarna. På kvällen, efter att ha grillat ännu en gång, gick vi till restaurangen där det var musik-quiz. Vårt lag på sex personer tog en hedrande andraplats. Priset var en grön fågel från Malacko med napp-påse på ryggen. Eftersom fågeln kan kvittra om man trycker på dess stjärt så blev den genast döpt till Twitter.

I morse kom regnet och det kändes nästan lite bra. Då behöver man inte känna att det var lika tråkigt att åka hem. Det blev i stället mer naturligt att städa och packa för hemfärd. Det var trevligt att ha så många vänner med på midsommar och även om det var lite kallt så hade vi väldigt trevligt och jag tror och hoppas att alla känner sig nöjda. Det vore

2014-06-20 11.35.24 2014-06-19 21.24.26 2014-06-20 17.36.26 2014-06-21 16.55.39

 

Nu är det vår!

20140502_131729

Även om det blivit lite kallt i luften igen så får vi nog anse att det är vår nu. I helgen som kommer ska vi hålla hundkurs ute på Almåsa och eftersom Kenny ska vara med där som ledsagare passade vi på att han kom upp lite tidigare och hann då hjälpta till så att vi fick upp vårt förtält vid husvagnen. Prylarna som vi satt under presenning i höstas hade vält men som tur var hade allt ändå klarat vintern bra. Nu är tältet på plats och nu återstår det bara att dammtorka och städa vagnen så den är redo för säsongen. Förra sommaren så trivdes ju inte Elin så bra i vagnen, men vi hoppas att hon kommer trivas bättre i år.

Snart dags att ta farväl

2014-03-22 10.01.29

Tårarna rinner medan jag skriver. Det går liksom inte göra något åt. Det spelar ingen roll hur mycket man förbeder sig, hur mycket man än vet att det är det rätta och att det är ofrånkomligt. Man är lika ledsen och tom inuti ändå.

Den 22 mars fyllde Skippen 12 år. Jag har nog ganska längt ställt in mig på att det var hans sista födelsedag, men jag trodde kanske inte att slutet ändå var så nära som det visade sig vara. Han har varit lite ”skraltig”, lite artros, lite dåliga tänder, hört lite dåligt och så vidare, men ändå har han varit glad, velat äta och tyckt att livet varit rätt okej.

Sista halvåret har han inte jobbat så mycket som ledarhund. Han har varit med på jobbet när jag är i Stockholm men inte följt med på mina resor. Då har han trivts bättre hemma hos matte. Jag har inte velat överanstränga honom utan har tyckt att han kan få ta det lite lugnt på sin ålderdom. Jag trodde nog att hans dagar var räknade redan tidigare, redan under förra sommaren tyckte jag han kändes lite dålig men han fick fortsätta att vara med. När Molly kom så blommade han upp lite grann och det var nog positivt för honom med en ung tjejkompis.

Han blev lite dålig i magen för ett tag sedan och var hos veterinären. Då konstaterade dem att han hade en tand som nog inte var helt okej och att det kanske borde åtgärdas. Jag har dragit lite på det, att söva en 12-årig hund har inte känts så tilltalande.

Igår träffade jag ledarhundsverksamheten för att prata ny ledarhund, det är en process som inte går så fort. Vi pratade lite om hur jag skulle göra med Skippen om det skulle dyka upp en hund fort, det var väl dock en rätt hypotetisk diskussion eftersom varken jag eller konsulenten kanske tror att det går superfort. Jag har i alla fall bestämt mig för en ny hund, dels för att jag nog inte vill leva utan hund och också för att jag upptäckt vilken otrolig skillnad ledarhunden faktiskt gör för mig.

Så idag träffade jag vår förbundsveterinär. Hon kände igenom Skippen och kollade på hans mun och på hans öron. Beskeden var nedslående. Hans tänder är i ett bedrövligt skick. Flera tänder kan behöva tas ut, tandköttet är skadat och han är helt klart smärtpåverkad. HAns öron är ju inte mycket att säga om, dem är som dem är och har alltid varit. Hon kände också flera tumörer på hans buk. Inte stora, kanske inte allvarliga just nu men de brukar ha en benägenhet att växa. Efter kontrollen fick Skippen återvända till sin korg och så satte jag och Jenny, som veterinären heter, oss ner och snackade igenom situationen. Det fanns ett vägval, att försöka operera hans tänder,söva honom och tvinga honom till massa efterbehandling och med troligt resultat att det om någon månad vore dags för nya tänder och så vidare. Att söva och operera en gammal hund är ett riskfyllt projekt och man vet aldrig riktigt hur det går. Det andra valet är att låta honom få somna in. Valet känns på ett sätt lätt, naturligtvis är det det som är det bästa för honom och det jag kommer göra. Men det är också så svårt.

Det är en förbannelse man har som djurägare att man måste vara den som bestämmer när det är dags att säga hejdå. Att veta när det är rätt tid är så svårt. MAn vill ju så gärna att han ska få ett tag till. Mest är det naturligtvis för ens egen skull. Jag frågade hur lång tid jag har på mig, hur länge han kan gå med sina nuvarande symptom utan att lida. Det handlar inte om att jag vill förlänga hans smärta eller så, jag vill bara hinna landa i beslutet och inte känna att jag måste kasta mig in i det. Hon gav oss en månad. Det är så försvinnande lite tid. Samtidigt tror jag inte att jag kommer vänta så länge. När beslutet är fattat är det dags att genomföra det. Det kommer inte vara lättare bara för att man väntar ut tidsfristen, tvärt om.

Jag har i princip både bestämt när och var. Det är tungt, så fruktansvärt tungt. Efteråt känns det förhoppningsvis lättare, att man har gjort rätt. Ändå kommer det gnaga lite: Väntade jag för länge? Hade det kunnat gå ett tag till? Alla de där frågorna kommer att komma och gnaga men då får man intala sig själv att man faktiskt har gjort det som både var mest humant och rätt mot honom.

Sedan kommer u saknaden alltid finnas där. Fantastiska, underbara, roliga Skippen. Vi har fått nästan tio år tillsammans i vått och torrt. Det gäller att komma ihåg det och alla fantastiska och positiva minnen. Men just nu är det svårt, så otroligt svårt.

Efter mötet med veterinären stängde jag in mig på mitt rum och ägnade en stund åt att gråta i Skippens päls. Det kommer nog bli mer tårar i den innan det här är över är jag rädd. Det är så tungt och smärtsamt att säga farväl för alltid.

Relaterat:

 

Som i gamla tider

imageIdag har det nästan känts som om jag var tillbaka i mitt gamla jobb. Igår tog jag tåget till Örebro södra med två väskor och en roll-up, checkade in Scandic Grand och käkade räkmacka. Så långt som i gamla tider när man var på tur för att visa grejer.

Den här gången bestod dock packningen av papper, informationsblad, tidningar och annat som har med det nuvarande jobbet att göra. Skådeplatsen var Conventum i Örebro där Specialpedagogiska Skolmyndigheten hade konferens om tillgängilghet i skolan. Under dagen lyssnade deltagarna som var specialpedagoger och skolledare på olika föreläsningar. Under fika- och lunchpauser var det också utställningstid. Det var ett stundtals rätt magert häng. Det var precis som på tidigare utställningar jag varit på med gamla jobbet, när man kombinerar utställning med fikapaus vill man dricka kaffe, prata med gamla bekanta, lyssna av sin telefonsvarare, gå på toaletten och så vidare. Då blir det rätt lite tid kvar för själva utställningen.

Fick ändå en del intressanta samtal och blev av med en del material. Populärast var inte helt oväntat våra tryckta punktskriftsalfabet. Mindre poppulära våra texter om tillgänglig skola.

Nu har jag precis hoppat på tåget tillbaka mot Stockholm. Är förkyld, lätt febrig och fryser som en kamel. Ska kura ihop mig med lite ljudbok och tuffa mot huvudstaden. I kväll ska jag göra radio, förkylningen till trots. Fullt ös alltså. Eller som man säger, det som inte dödar, det härdar.

 

Hon har sin mors ögon…

2014-01-17 13.04.05Det är lite intressant att höra på folk när de träffar Elin. Det är tydligen så att man måste leta efter likheter mellan barn och deras föräldrar. ”Hon ser precis ut som sin pappa”, ”Nämen så lik hon är sin mamma”, ”Hon har precis pappas öron!”. Nejdå. Hon har sina egna öron. De är fast monterade, jag lovar. :-)

Ibland har jag svårt att hålla mig allvarlig när en del kommenterar. Framförallt när den inte helt ovanliga kommentaren ”hon har precis sin mors ögon!” kommer. Den bevisar så tydligt att det ju bara är saker man säger, eftersom Elins mamma har ögonproteser och dessa kan av naturliga skäl inte gå i arv – speciellt inte som Elin ärvt min ögonsjukdom och inte Danielas.

Naturligtvis har Elin likheter från sina föräldrar men just det där påpekandet om likheter hela tiden är mest bara tröttsamt. Jag har funderat över varför man gör så, är det något sorts behov man har av att visa föräldrar uppskattning, eller är det bara tomma ord. Hur som helst, ibland känns det bara tramsigt.

Andra bloggar om: , , , ,