Det är sju år sedan jag senaste besökte London, då var jag där under den tid då det pågick bombattacker bland annat mot London Underground. Det märktes väldigt tydligt då att London var en stad i skräck och beredskap och det ska bli skönt att återse ett London som förhoppningsvis är mer likt de London jag känt sedan tidigare.

Det är ju OS i London i år vilket märks bland annat på flygpriserna. Vi landar i London två dagar efter OS slutat och lämnar London innan Paralympics börjar.

Efter visst ledande av alternativ så slutade det med att vi bokade flyg och hotell via Ving. Vi kommer flyga Norwegian till och från London-Gatwick airport. Bor gör vi på ett hotell nära Padington station. Ser fram emot att återse London igen. Denna gång dessutom med en kompis som inte tidigare besökt staden ”på riktigt”. Det är extra kul att få visa de ställen i London som gjort att jag tycker mycket om den här staden.

Madame Tussaud's, London, 2005

Ett ställe som jag besökt innan och vill besöka igen är Churchill War Rooms, den plats där krigsledningen satt under andra världskriget och som idag är museum. Andra världskrigshistoria intresserar mig mycket, och det här är en väldigt intressant plats att besöka, rekommenderas varmt. Något mindre sugen är jag kanske att gå till Madame Tussaud’s som jag besökt vid fyra olika tillfällen. Men det är ju en sak man bör se i London, och skulle staden få för sig att bjuda på dåligt väder är det ett inte helt dumt tidsfördriv – om man inte hellre sätter sig på någon av stadens otaliga pubar i stället förstås.

För övrigt har jag publicerat ett antal inlägg från resan till London 2005 i bloggen. De är från början publicerade på Blogspot men nu importerade här.

Andra bloggar om: London, Storbritannien, United Kingdom, England, semester, resa, Norwegian

Vid Laduviken tog vi en fikapaus i gröngräset. Det är märkligt hur mycket godare kaffe smakar när man dricker det utomhus.

Den här vandringen var en slags kulturvandring varför de 6 kilometrarna avverkades på dryga tre timmar. Personligen skulle jag uppskattat en längre distans och framförallt något färre stopp – men stoppen gav ju möjlighet till lite mer bilder än det skulle blivit annars så inget ont som inte har något gott med sig ;-).

[Bildspel]

Andra bloggar om: vandring, djurgåren, norra djurgården, friluftsfrämjandet, dbfk, promenad, stockholm

Demo med macro. (Klicka för högupplöst version)

I videon ovan syns exempel på vad man kan göra med den här kameran när det gäller macro-bilder. Observera att kameran i videon är en Optio WG-II GPS, det är identiskt samma kamera men med GPS-modul för geotagging. Jag valde bort denna funktion bland annat på grund av att GPS-modellen är restnoterad hos tillverkaren.

Jag har inte hunnit testa kameran så jättemycket ännu, men det lilla jag hunnit med så är jag mycket nöjd och imponerad. (Se bilden till vänster, och notera framförallt det gröna bladet i mitten när du tagit upp bilden i full upplösning.)

Kameran är förutom sin vattentålighet också tålig vad gäller skakninga, kyla och tryck. En kul detalj är att den levereras med en rem med karbinhake för att man enkelt ska kunan fästa den i bältet, på en väska eller vad man nu önskar.

Kameran kan också spela in video i full HD (1080p) och det gör den mycket bra även om ljudet, på grund av vattentätheten, har en tendes att bli aningens burkigt. För familjefilmaren är det ändå helt okej kvalitet på ljudet. Först trodde jag att det bara gick att aktivera filmläget genom kamerans motivprogramsinställningar (det finns för övrigt mycket skoj och smart där, som jag får utforska mer och återkomma till) men det visade sig att Pentax har något man kallar för ”grön knapp”. Denna gröna knapp kan man tilldela olika funktion efter önskemål och man kan då ställa in den så den växlar mellan video- och stillbildsläget. Video sparas i .mov-format och kan således importeras direkt till till exempel iMovie. Trivsamt!

Hittills har jag bara hittat en sak som stör mig, och jag kan inte bestämma mig för om det är en bugg eller en feature. Kameran känner inte av om man vrider den för att ta bilder, det vill säga att den inte sparar någon meta-data i bilden om bildens rotation och jag hittar inte heller någon inställning för att ändra det. Dåligt.

Jag ser fram emot att testa kameran vidare och framförallt för att våga prova den under vatten. Jag tycker alltid det där är så läskigt med så kallade vattentäta saker. Om jag vågar prova så lovar jag att posta det som en video här i bloggen. :)

(Om någon skulle vara intresserad av en Panasonic Lumix DMC-TZ10 så går det bra att höra av sig.)

Andra bloggar om: kamera, digitalkamera, bilder, macro, vattentät, pentax, pentax optio, wg-ii, wg-2, digitalfotografering, foto, fotografering, kompaktkamera

Det är trevligt när konkurrens tvingar fram bra kampanjer. Tele2 och Tre har haft priskrig ett tag och Tele2 har sålt sitt Maxi Unlimited abonnemang för 345 kronor i månaden inkl. telefon. För de pengarna får man obegränsat med telefonsamtal, SMS och MMS och upp till 10 Gb dataförbrukning i deras mobilnät. Helt klart ett attraktivt erbjudande som jag beslutade mig för att nappa på. Så i natt klockan 03.00 porteras mitt telefonnummer över från Halebop till Tele2.

Det är ett par år sedan jag senast hade Tele2 i en privat telefon, men innandess har jag kört Tele2 sedan 1996 så det känns bra att vara tillbaka igen och jag hoppas de inte tänker göra mig besviken.

Idag ska vi ge oss ut med Catlanza, en katamaran som ska ta oss ut på Atlanten. Under båtfärden bjuds det på lunch och resan är all inclusive. Dessutom kommer vi få möjlighet att prova på vattenskoter. I morgon väntar jeepsafari, även det blir nog riktigt skoj.

Nummerlappsapparat hos Polisen, med touchkontroller

En av de intressepolitiska frågor som jag brinner för är tillgängligheten för oss personer med synnedsättningar. Därför blev jag så glad när jag förstod att Polisen i Stockholm hade gjort en rejäl insats på sina passexpeditioner vad gäller tillgängligheten.

Här om veckan besökte jag och min sambo passexpeditionen på Kungsholmen i Stockholm för att fixa nya resehandlingar.

Som synskadad blir man glad bara av att komma in i lokalen, eftersom det första man hör är en inspelad röst som meddelar någon som redan står vid kölappsapparatetn ”Välkommen, ditt nummer är B303, nu betjänas B388″. Superbra, helt enkelt lysande och en anpassning som verkligen bör creddas. Inte ens Sankt Eriks ögonsjukhus där sådant här borde vara en självklarhet har ens försökt. Men hos Polisen finns det. På samma sätt som man får veta vilket nummer man får när man får sin lapp får man också veta vilket nummer och vilken kassa som gäller vartefter.

Tyvärr har man gjort en tankelapsus med sitt nya fina system, eller egentligen två tankelapsusar. För det första och det mest uppenbara är att man som synskadad så fint kan få veta både vad man har för nummer och vilken kassa man ska till. Men hur har den som hittat på systemet tänkt att den synskadade ska kunna få fram sin kölapp? Själva kölappsmaskinen är nämligen en touchkontroll med tre val, för bokad tid, för drop-in eller för avhämtning. Väljer man dessutom en bokad tid måste man på touchsskärmen mata in sitt personnummer. Eftersom maskinen saknar fysiska knappar och talstöd i dialogen att få fram ett könummer så blir systemet ändå helt ohanterbart för synskadade. Så rätt tänkt, men så fel det blev….

Om man nu ändå ska ha synpunkter på systemet så finns det en brist till och det är att det är samma pratlåda som levererar information både till den som tar en ny kölapp och för de nummer som trycks fram. Om någon hämtar en kölapp samtidigt som det trycks fram ett nummer så läses helt enkelt inte det framtryckta numret upp alls eller med en lång fördröjning.

Kort sagt: Cred till Polisen som verkligen försökt! Men gå gärna tillbaka till ritbordet och lös reseten också. Visst är det flashigt och i tiden med pekskärmar, men ett fysiskt tangentbord både för val av kösystem och för inmatning av personnummer skulle nog uppskattas av fler än bara synskadegruppen.

Andra bloggar om: Polis, Polisen, Pass, EU-legitimation, resehandling, tillgänglighet, funktionshinder, synskadad, synskada, blind, kösystem, talande kösystem, pekskärm, touchscreen

Jag har i dagarna jobbat här i fem år, ett något oväntat sätt att fira det på kanske, och visst känns det konstigt. Samtidigt är det kanske bra, man sliter rätt mycket på varann när man bara är två och framförallt när arbetsbelastningen periodvis varit lägre.

Snart får jag förhoppningsvis en ny kollega och det blir kanske en ny början på det här kontoret. Det är svårt att sia om framtiden och det är väl just det som är problemet kanske att man inte riktigt vet hur det kommer gå framöver. Just nu är väl det jobbigaste att i alla fall någon eller några månader jobba helt själv utan nära kollegor, men det får ju gå det med.

Min kollega har sagt att han känner att det var dags att gå vidare, och känner man så är det nog klokt att göra det. Jag hoppas han kommer trivas på sin nya arbetsplats som jag tror kommer passa honom perfekt.

Andra bloggar om: arbete, kollegor, jobb

Andra bloggar om: katt, katter, djur, husdjur

I skuggan av omdebatterade realitysåpan Mot Alla Odds (som jag kanske återkommer till i ett annat inlägg) visar SVT B just nu en serie om en synskadad kille som heter Emil. Emil är sju år och började ettan i höstas. I tio avsnitt följer SVT B Emil under hans sommarlov inför skolstarten. Mycket välgjord och bra barndokumentär som är väl värd att se. Det har gjorts dokumentärprogram med gravt synskadade barn tidigare, men det var länge sen sist och det här är ett välkommet initiativ!

Emils sommar visas på SVT B på onsdagskvällar och finns också på SVT Play.

Andra bloggar om: synskada, synskadade, blind, blinda, synskadad, SVT, SVT Play, SVT B, Barnkanalen, Emil, sommarlov, skolstart, funktionshinder

Med tanke på hur dåligt jag ser hade jag nog en föreställning om att jag skulle klara mig rätt bra när det gällde att äta i mörker och det gick också ungefär som jag trodde att det skulle göra. Det är en intressant upplevelse att inte se och veta vad man äter. Det är dessutom en intressant upplevelse att höra andras upplevelse av mörkret. Det var mer än en person som blev förvånad över det totala mörkret i lokalen. Gästerna interagerade också med varandra på ett helt annat sätt än jag tror man skulle gjort om man kunnat se varann. Personer som inte kände varann började tala med varandra, deltog i – och gungade i takt till allsång.

Det som kanske mest förvånar mig att det verkar vara så många som väljer att inte äta med bestick utan med händerna. Rent spontant känns det som att oxfilé med klyftpotatis och whiskysås gör sig sådär som plockmat…

Efter Svartkrogsupplevelsens slut serverades kaffe i ljuset i sallongerna, något som vi valde att inte delta i då vi inte kände för att diskutera funktionshinder i allmänhet och synskador i synnerhet.

Skippen fick stanna på rummet under själva Svartkrogen och det var nog lika bra det eftersom mer än en person krossade glas i lokalen.

Är du sugen på att uppleva något annorlunda och dessutom få använda dina sinnen på ett nytt sätt tycker jag absolut du ska boka in dig på en Svartkrog.

Andra bloggar om: Almåsa Konferens, svartkrog, svartkrogen, Almåsa, middag, mörker, blind, synskadad, funktionshinder, upplevelse, ögon, syn