Blodsockervärdet i klockan, del 2

Apple Watch series 5 med komplikation som visar värdet från Dexcom på urtavlan.

Efter mitt förra inlägg om att visa blodsockervärdet i klockan har jag fått ganska många frågor om Dexcom G6 och att visa värdet i klockan. Därför tänker jag nu skriva ett nytt inlägg i ämnet och förklara varför jag kastade ut Fitbit med urtavlan Glance.

När jag började använda Fitbit för att visa blodsockervärde i klockan så använde jag fortfarande en android-telefon. Jag bytte sedan tillbaka till Iphone igen, men det var inte det som var huvudskälet till att kasta ut Fitbit eftersom det skulle fungerat lika bra – eller dåligt – oavsett operativsystem i telefonen.

För att få sina blodsockervärden från Dexcom till en Fitbit krävs det att man sätter upp en följare i Dexcom. MAn använder sedan urtavlan Glance på sin Fitbit. Då loggar man in i Dexcoms moln från den och får datat den vägen. Det betyder alltså att blodsockervärdet skickas trådlöst från din sensor till telefonen, Dexcom-appen laddar upp värdet i molnet där Fitbit-appen i telefonen hämtar värdet och skickar det till klockan via bluetooth.

Här finns helt plötsligt väldigt många felkällor och det var också det som var det stora problemet. Under långa perioder fick jag inga blodsockervärden alls i klockan och hamnar man på en plats där man inte har tillgång till mobildata så får man inte heller tillgång till några värden. Det kan ju ses som ett i-landsproblem men jag upptäckte snart att det var alldeles för ofta som det helt enkelt inte fungerade.

När jag hade gått över till Iphone igen så tog jag först min gamla Series 3-klokca i bruk efter att den hade legat i malpåse ett tag. Det fungerade väldigt mycket bättre än med Fitbit. Här är det Dexcoms egen app som skickar datat från telefonen in i klockan. Enda problemet är att designen för hur appar får uppdateras i Apple Watch ibland gör att värdet inte visas i klockan utan du får tre streck i stället. Man måste då trycka till på strecken för att komma in i Dexcom-appen i klockan och så visas värdet igen. Inte helt optimalt men det fungerar ändå.

Eftersom min Watch 3 var ganska gammal och seg och dessutom fått en ganska elak skärmskada så beslöt jag mig för att byta ut den till en Series 5 i stället. Series 5 har utrustats med always on display, alltså att skärmen är ständigt aktiv även när du inte gör något på klockan. Det gör också att man ändrat något på hur appar får uppdatera sig. Detta gör att i Series 5 fungerar visningen av värden väldigt mycket bättre. Det händer fortfarande att värdet inte dyker upp men det räcker då med ett snabbt tryck på klockan så kommer värdet tillbaka. Vid några enstaka tillfällen har jag behövt starta om hela klockan för att värdet ska komma tillbaka.

Det finns alternativa lösningar för bland annat AppleWatch. En av dessa är appen Sugarmate som flera använder. Den kan visa aktuellt blodsocker som en kalenderhändelse. Dessa uppdateras nämligen på ett annat sätt på klockor av äldre modell. (Mina kunskaper om Sugarmate är väldigt begränsade så där kan jag inte ge några tips i övrigt.)

En förhoppning som många har är att kunna visa värdet direkt i Apple Watch utan att gå via telefonen. Detta skulle kunna möjliggöra att man kan ha med enbart sin klocka (med LTE-anslutning) och lämna telefonen hemma. En lösning som säkert skulle underlätta också för många barn och ungdomar med diabetes. Det är i skrivande stund oklart när eller om en sån funktion kommer.

Andra bloggar om: , , , , ,

Ett liv utan laptop?

Går det att leva utan en bärbar dator? Ja det är något som jag testat tidigare med blandat resultat kan man väl säga. Jag har använt Ipad ihop med trådlösa tangentbord av olika slag men det har alltid varit något som fattats.

Eftersom jag använder förstoring väldigt ofta på min Ipad för att kunna se vad jag håller på med så har det ofta fallit på att jag inte kunnat hantera förstoringen på ett vettigt sätt. Det har varit krångligt att behöva flytta handen från tangentbordet för att flytta fokus på skärmen. Detta har gjort att jag hållit fast vid min Macbook Pro även om den har en datorkraft som vida överstiger de behov jag har när jag jobbar bärbart.

Men när Ipad OS 13 presenterades så började jag ana ett ljus i tunneln. Jag har sedan tidigare en Ipad Pro som jag trivs väldigt bra med men den har av ovan sagda skäl allt för ofta legat oanvänd hemma på soffbordet. En perfekt följeslagare för Netflix i soffan, men inte optimal på mina resor. Så vad var det då som hände i Ipad OS 13? Jo, för första gången någonsin kom stöd för mus och muspekare till Ipad. Och i samband med att man släppte en ny Ipad Pro så presenterade man också Magic Keyboard, ett tangentbordsskal till Ipad Pro med både tangentbord och styrplatta. Jag har avvaktat recensioner och varit lite kluven men så till slut så beställde jag mitt eget magiska tangentbord för att se om det här kanske äntligen är lösningen jag letat efter.

Ipaden sitter fast med magnet i skalet och flyter liksom ovanför tangentbordet. Det gör att vinkeln blir bättre och att Ipad också kommer närmare mig när jag skriver. Eftersom det bara är magneter som håller fast själva plattan är det lätt att bara lyfta av den från tangentbordet när jag i stället vill använda den med bara pekskärmen, som för att se på film till exempel.

Med den här lösningen skulle jag kanske kunna hamna i ett läge där min Macbook Pro inte behövs på mina resor. Hittills fungerar pekarstödet i Ipad väldigt bra, även om det finns buggar när det gäller att använda förstoringen. De buggarna är dock inte så stora att de inte går att leva med för tillfället.

Nu är det därför dags för ett skarpt test. Från och med idag så är det bara Ipad som får följa med mig när jag reser. Det börjar på en gång med en tågresa till Katrineholm där jag ska hämta min dotter som tillbringat två veckor hos sin farmor och fortsätter i morgon med en vecka på Almåsa där jag ska vara med och arrangera två seglarläger. Det blir lite av en mjukstart för att se om det finns potential att göra den här lösningen mer permanent.

Sedan tidigare har jag appar både för textbehandling, bildbehandling och videoredigering på min Ipad. Det som jag behöver hitta en vettig lösning för nu är ljudredigering. Jag har inte direkt undersökt den marknaden ännu så jag vet inte vad för alternativ som finns, men jag tänker att det måste gå att hitta rimliga alternativ som gör det jag behöver.

Jag gillar att filhantering äntligen blev verklighet på Ipad. Det är otroligt smidigt att stoppa i en SD-kortläsare med USB-C och importera bilder direkt in i Apples bildprogram eller flytta in film från systemkameran till Icloud.

Så nu får Macbooken vila i alla fall några veckor så får vi se sedan hur det blir. Jag har goda förhoppningar den här gången.

För övrigt är hela den här texten författad just på min Ipad Pro, ombord på tåget mot Katrineholm.

Andra bloggar om: , , , , ,

En text till en vän

Min devis brukar vara ”Don’t cry because it is over. Smile because it happend.
Det är på så många sätt ett bra och tänkvärt citat. Det är bara den lilla detaljen att det inte alltid är så lätt att leva efter den devisen

Idag, mitt i ett möte i jönköping, tog jag emot budet att en av mina närmaste vänner under tiden som tonåring och ung vuxen har gått bort. Tankarna snurrar. Jag finner inga ord för att beskriva känslorna som rusar genom kroppen. jag vill inte tro att det är sant. Det kan inte vara sant. Fyrtiotvå år gammal går man inte bort bara så där. För helvete! Vi skulle bli gamla ihop, sitta där på hemmet och prata om den där gången när vi lagade lasagne klockan fyra på morgonen, innan jag blev inringd på jobb klockan 7. Eller om din tjugoårsfest som vi alla har väldigt diffusa minnen av. Eller när du fyllde 25 och du nästan blev vräkt efter att vi sjungit duett till We are the champions klockan 2 på natten. Eller om vårt traditionsenliga julfirande dagen innan julafton.

Du och jag vi älskade båda Queen och jag vet: The show must go on. Men hur ska den kunna göra det när det gör så ont? Varför just du? Varför just nu?

Jag sitter här på hotellrummet och gråter. Jag kan inte förstå vad som hänt. Fina fina vän, varför sågs vi inte mer när vi kunde? Varför blev det vi snackade om att göra aldrig av? Men! Jag är ändå så glad att vår senaste fika blev av, att min unge fick träffa dig och du henne.

I himlen antar jag att Heaven for everyone spelas på hög volym nu och att du står där med grilltången i högsta hugg. jag vet att du för visso inte ville hamna där, men jag tror nog ändå att det är där du hamnat och att det blir en fantastisk plats som du kan fylla med dina galna upptåg och din önskan om att alla ska må bra.

För tio år sedan stod jag som bestman på ditt bröllop. Nu ska jag gå på din begravning. Jag kan verkligen inte förstå det.

Tack Joel för din tid på jorden! För din generositet, ditt glada skratt, dina härliga fester, lojaliteten och framför allt annat att du alltid alltid fanns där när det behövdes! Du var alltid på de svagares sida och med ett starkt rättspatos stod du upp för det du trodde på. Tack!

Tack för påminnelsen Region Stockholm

I sju säsonger har jag haft min husvagn stått på Gålö i södra Stockholm. Tack vare färdtjänsten har jag också kunnat ta mig dit och därifrån när jag själv velat. Att som gravt synskadad ha haft möjligheten till ett sommarställe på det viset har betytt så otroligt mycket för mig. Men nu är det slut på det roliga, platsen jag stått på sedan 2013 är uppsagt och husvagnen ska säljas. Det har jag Region Stockholm att tacka för. 

Den 1 april i år infördes ett nytt färdtjänstavtal. Många var vi som hoppades på förbättring av färdtjänsten eftersom den varit ganska opålitlig, bilarna har varit försenade eller inte kommit alls, bolagen har haft för få fordon i trafik och förare och åkare har klagat på för dålig betalning. Det nya avtalet innebär otroligt förenklat att om du ska åka från centrala Stockholm eller Roslagen så får chaufförerna väldigt mycket mer betalt än om man åker från Södertörn. Man behöver inte vara någon Einstein för att förstå att förarna, som kör på provision, vill ha de välbetalda körningarna och gärna struntar i körningar man inte får lika bra betalt för. 

Resultatet blir att inga bilar kommer när jag bokat mina resor från Gålö. Att ta sig dit är aldrig något problem, jag bor på Södermalm och där får förarna bra betalt när de hämtar. Att komma därifrån igen har visat sig desto svårare. Innan det nya avtalet trädde i kraft så var det sällan något problem att ta sig från Gålö och in till min arbetsplats i en av närförorterna. Med det nya avtalet har det visat sig omöjligt att ta sig därifrån. Senast i torsdags fick jag vänta en timme och tjugo minuter innan det kom en bil. Och anledningen till att den kom var bara för att jag utnyttjade min rätt till resegaranti och alltså kunde lägga ut pengarna för en kontant taxi. Föraren som hämtade mig körde ett fordon som kör för Färdtjänsten, men han var alltså inte intresserad av att ta körningen förrän det blev ett kontantjobb.

Det är precis lika illa i andra delar av söderort. Som till exempel från det konferenshotell i Västerhaninge som ägs av synskaderörelsen. Där hade vi nyligen en ledarhundskurs som slutade på en söndageftermiddag. Den som fick vänta längst väntade över fyra timmar innan det kom en färdtjänstbil som kunde tänka sig att köra till lågpristaxa. 

Missnöjet med den nya prissättningen är stor hos förarna. De riktar dock sin ilska åt fel håll, mot Region Stockholm, när de i sjävla verket borde vara arga på sitt bolag. I Stockholms län har Cabonline fått över 90 procent av färdtjänstuppdragen och de har ju själva lämnat in anbud på vad de vill ha betalt för att köra. Ändå är det även mot Region Stockholm jag riktar min ilska. De har ett val när de gör sina upphandlingar. De skulle kunna välja kvalitet i stället för prisdumpning. De skulle kunna utforma upphandlingarna så att Cabonline inte la in anbud som alla som kan det minsta om matematik förstår inte är ekonomiskt hållbara. 

Ändå sitter Kristoffer Tamsons (m), trafikregionrådet i Region Stockholm och stolt skryter om hur bra han tycker att färdtjänsten fungerar i Stockholm län. All statistik pekar nämligen på det. Och det är inte så konstigt. Man får nämligen svar så som man frågar. Jag har haft färdtjänst i Stockholm i tjugo år i höst och jag har många gånger blivit uppringd av det företag som gör kundundersökningar åt färdtjänsten. De vill alltid fråga om en specifik resa och hur den har fungerat. Av någon outgrundlig anledning så har det i alla fall när de ringt handlat om en resa där bilen kommit exakt i tid. Den som tror att det är ren slump kan ju få fortsätta tro det. Jag tror i alla fall inte det. 

Så efter en säsong när jag dragit mig för att åka till Gålö och min älskade husvagn eftersom jag aldrig vet hur eller om jag kommer därifrån fattade jag tillslut beslutet att det var lika bra att inte förlänga avtalet och i stället försöka sälja husvagnen. 

Igår fick jag hjälp av några vänner att ta ner tält, kasta trädäck och slutligen köra vagnen från campingplatsen.

Tack Region Stockholm för att ni förvägrade mig möjligheten att få ha ett sommarställe och att ni inskränker mitt liv med en ickefungerande färdtjänst. 

Jag vet ju hur det är: Jag och andra med funktionsnedsättningar ska inte tro att vi ska kunna få vara en del i samhället som alla andra. Vi ska veta vår plats och att vi inte är lika mycket värda som de som inte har en funktionsnedsättning. Tack Region Stockholm för att ni påminde mig om det. 

Andra bloggar om: , , , , ,

Stockholm Pride 2019

Så har då årets Pridefestival gått av stapeln i Stockholm och jag och Nanna deltog traditionsenligt både med att besöka Pride Park på Östermalms idrottsplats och genom att gå i årets parad genom Stockholm.

Vår tanke var också att delta i ett seminarium på Pride House som RFSU höll under fredagen. Men tyvärr hade man totalt underskattat intresset för detta seminarium och det fanns minst tre gånger så många intresserade som det fanns platser i lokalen. Vi tog en promenad till Hornstull via Årstaviken i stället och tröstade oss med mjukglass på Skrovet innan vi tog tunnelbanan till Pride Park.

En annan tråkig sak är att Pride väljer att lägga sin huvudattraktion sist i artistprogrammet. Förståligt, ja visst, men med tanke på att vi är i Sverige i augusti så har kvällarna varit allt annat än ljumma. Och så sugen var jag ändå inte på att se Village People så det var värt att vänta och frysa. Så vi gick miste om Village People i fredags och om Weather Girls igår men vi har ändå haft trevliga kvällar. Enda smolket i bägaren från lördagskvällen var att vi fick vänta på vår mat i över en timme hos Moxy. Uppenbarligen hade något logistiskt brakat samman hos dom eftersom det bara var snabbmat på menyn. Det bör inte ta en timme att leverera en burgare och en tunnbrödsrulle nämligen. Det var uppenbarligen ett problem som uppstått under lördagen eftersom vi fick vår mat supersnabbt under fredagens besök hos dom.

Vi hade tänkt att gå med Unionen i paraden men efter att ha stått en längre stund under Centralbron och kikat på ekipagen som gick förbi så valde vi att hoppa in med Friskis & Svettis Stockholm i stället. Det kanske inte var mitt förstahandsval men det var ändå trevligt och det är alltid en härlig känsla att gå i paraden genom Stockholm.

Personligen tycker jag kanske att man borde begränsa paraden lite grann. Det känns som det är lite för många ekipage som det är nu och jag kan också störa mig lite på den kommersiella sidan av det hela. Jag har inget emot att företag går med i paraden men jag tänker att det då borde ställas krav på att dessa företag på något sätt har utmärkt sig i HBTQ-frågor. På det viset tror jag att paraden kan bli mer relevant och kanske också roligare att titta på för de som står vid sidan av.

Nu är det ett helt år till nästa Pride, men då syns vi så klart i paraden igen! Happy Pride!

Andra bloggar om: , ,

Blodsockervärdet i klockan

Fitbit Versa med urtavlan Glance

Den här texten har en uppföljare: Blodsockervärdet i klockan, del 2

Det jag inte visste när jag fick min Dexcom G6 var att min smarta klockan, en Samsung Watch, inte skulle kunna visa mitt blodsockervärde. Att kunna se värdet direkt på handleden utan att i varje läge leta fram telefonen är otroligt smidigt. Det kan nog i vissa sammanhang också uppfattas som artigare att kika på klockan än att hala upp telefonen, låsa upp den och ta fram aviseringen med aktuellt blodsockervärde.

Eftersom jag nu kommit fram till att jag är så pass nöjd med Dexcom G6 att jag vill fortsätta med den var det rimligt att byta smart klocka. Efter att ha gjort viss research så hittade jag ingen Android Wear som jag tyckte var rimlig att lägga pengar på.

Valet föll i stället på Fitbit Versa som kan leverera det jag vill ha i en smart klocka. Framförallt stegräkning, avisering av samtal och meddelanden och som sagt möjligheten att kunna visa aktuellt blodsockervärde. Det senare löste jag med hjälp av urtavlan Glance som är helt gratis att ladda ner.

Eftersom jag tidigare använt flera klockor och aktivitetsband från Fitbit så tror jag att jag kommer bli nöjd. Nu återstår det bara att försöka sälja min Samsung Watch.

Andra bloggar om: , , , , ,

Dexcom G6: En dryg månad senare

För drygt en månad sedan bytte jag från Freestyle Libre till Dexcom G6. Just att gå från en FGM till en CGM* har verkligen känts bra. Det eviga skannandet med Libre för att se det aktuella värdet har ibland varit stressande. Nu slipper jag tänka på det. Var femte minut har jag ett nytt värde i min mobil och skulle jag vara på väg att få väldigt låga blodsockervärden så får jag direkt en varning om det. Det känns tryggt.

Att byta sensor var tionde dag har fungerat fint, även om det är ett extra moment med Dexcom då det är två komponenter som man ska hålla på med, dels den nya sensorn men också sändaren som man flyttar från sensor till sensor under tre månader. Processen att byta är ändå enkel och det tar bara någon minut att vara igång med en ny sensor.

Det som jag möjligen stör mig lite på är att uppvärmningen av en ny sensor tar två timmar innan man får några blodsockervärden. Jag skulle önskat att det fanns en bättre lösning för detta, men det är väl inget att göra åt.

När det gäller noggrannhet så tycker jag nog att Dexcom stämmer lite bättre än Libre. Jag har inte haft några större problem med Libre heller när det gäller detta, det har för det mesta stämt otroligt bra. De gånger jag har haft problem med Libre har varit när mina värden snabbt blivit väldigt höga eller väldigt låga. Då har jag upplevt stora skillnader mellan Libre och stick i fingret. Även med Dexcom blir diffen större i dessa lägen, men inte på samma sätt som med Libre.

Den stora anledningen att jag fick byta från Libre till Dexcom var att jag fick enorma inflammationer av klistret på Libre. Hittills har jag inte alls upplevt några problem med Dexcom och sensorn sitter väldigt bra fast på kroppen.

Summa summarum så är jag alltså så här långt väldigt nöjd med Dexcom G6. Jag har bättre koll på mina värden och det känns tryggt med den extra säkerhet som larm kan ge.

*FGM – Flash Glucose Meter och CGM – Continous Glucose Meter. Skillnaden är att en FGM måste man aktivt läsa av minst var 8e timme för att få aktuellt värde och de senaste timmarnas historik. En CGM skickar kontinuerligt data från sensorn till en mottagare som endera kan vara en lös enhet eller en telefon. I Dexcoms fall skickas ett värde var femte minut till mottagaren.

Andra bloggar om: , , , ,

Dexcom G6: Dags för ny CGM

I mars 2016 fick jag Freestyle Libre. Libre är en FGM, en flash glucose meter, vilket betyder att man bär en sensor på kroppen som man skannar av med en handenhet eller sin mobil för att få veta vilket glukosvärde man har. Sensorn mäter i vävnadsvätska så det är alltså inte ett blosockervärde, även om det i princip är samma sak.

Svagheten med en FGM är dels att det finns en viss fördröjning mot att mäta i blod, vilket mätaren i viss mån tar hänsyn till när den visar aktuellt värde. Libresensorn tar ett värde ungefär var femte minut och kommer ihåg värdena i åtta timmar. Det betyder att man måste skanna av sensorn minst var åttonde timme för att inte tappa data. Man får inte heller någon form av varningar om värdena blir väldigt låga till exempel.

Jag har på det hela taget varit nöjd med Libre. Jag har inte riktigt tänkt att jag har behov av varningar. Men jag kan ju ändå se vissa poänger med det. Det senaste året har jag dock börjat reagera mer och mer på det klister som håller fast sensorn på kroppen. Jag har fått inflammationer under sensorn och det har kliat så jag nästan blivit galen stundtals.

Jag har sneglat lite på Dexcom, som till skillnad mot Libre är en CGM, alltså en kontinuerlig mätning. Där skickas värdena var femte minut till en handenhet eller mobil. Man behöver aldrig skanna. Den variant som har funnits har dock krävt kalibrering med två stick i fingret per dag och det kändes inte som ett alternativ för mig. För ett tag sedan släpptes dock den nya versionen av Dexcom, kallad G6, och den kräver inte längre kalibrering.

När jag för några veckor sedan träffade min diabetesläkare så tog jag upp problemet med klistret och vi kom fram till att det kunde vara bra att testa med Dexcom i stället. Jag fick först ett prov-plåster som jag bar i ett par dagar fö ratt se om jag tålde limmet. När jag tog bort plåstret hade jag inga märken över huvud taget. Min diabetessköterska la därefter en beställning på Dexcom och i fredags fick jag träffa en representant från Infucare som hjälpte mig i gång med systemet. Jag har fått en handenhet att använda och jag har också fått igång appen i min telefon. Det senare visade sig riktigt trixigt eftersom min mobil inte stöds egentligen. Det går dock att ”bygga” sin egen app och köra den i telefonen ändå. Det är dock inget som tillverkaren rekommenderar.

Det är väl lite tidigt att ännu dra några slutsatser om vad jag tycker, men jag är hittills väldigt nöjd. Det fungerar klockrent och jag måste ju erkänna att jag faktiskt uppskattar möjligheten till larm. Jag har stängt av många av dem, men har varningar på för när blodsockret är på väg att bli akut lågt och när det är akut lågt. Det tror jag räcker för mig just nu och skapar ändå en extra trygghet.

Om några veckor när jag hunnit testa mer så återkommer jag med en recension. Då har jag också hunnit prova byta sensorn själv och kan inkludera även det i recensionen.

Netgear Nighthawk M1

På bildskärmen ser man förbrukad datamängd, mottagning och hur många enheter som är anslutna. Man kan också få fram enhetens wifi-information.

Jag tror att jag skaffade mitt första mobila bredband nångång i början på 2000-talet. Då var det fortfarande instickskort som man kunde trycka in i sin bärbara dator som gällde. Senare har jag nog haft en och annan bärbar PC som haft mobilt bredband inbyggt. Därefter har det handlat om USB-donglar och så småningom små batteridrivna miniroutrar som skapar ett trådlöst nätverk. I moderna mobiler kan man ju dessutom använda tethering, alltså dela ut sin mobila dataanslutning från mobilen till sin bärbara dator. Fördelen med det är så klart att du slipper en extra pryl och kan ändå koppla upp din dator vart helst det passar dig. Nackdelarna är rätt uppenbara: det drar ur mobilens batteri mycket fortare och det är inte helt praktiskt att dela med sig av sin mobila anslutning till andra än en själv.

I husvagnen har jag de senaste åren haft en mobil router från TP-Link. Den har fungerat helt okej, förutom att mottagningen ute där vi har vår husvagn är urkass. Men det har stört mig att jag behövt ha dubbla uppsättningar prylar. Den lilla minirouter jag använt mig av har dessutom inte stöd för särskilt många LTE-band vilket gör att uppkopplingen blir långsam, det har dessutom kompletterats av ett rätt långsamt wifi. Ingen ultimat lösning alltså.

Med andra ord så påbörjades sökandet efter en annan lösning. Förutsättningen var alltså att det skulle vara en enhet som både kan användas i husvagnen och när jag behöver uppkoppling på andra håll. Efter att ha kollat runt ett tag föll valet på Netgear Nighthawk M1. Det är ingen jätteliten pryl, den är 10,6×10,6 cm och alltså ungefär lika stor som en AppleTV.

Nighthawk M1 är utrustad med både USB-C för laddning, USB-A för att koppla in hårddisk och en ethernetport.

Det här är på inget sätt en billig enhet. Den går loss på nästan 3 500 kronor, men den är å andra sidan utrustad med väldigt många funktioner. Det är helt enkelt en fullskalig router i litet format och med inbyggt mobilmodem. Den har en USB-port där man kan ansluta en hårddisk och dela ut i nätverket och den har även plats för ett microSD-kort med samma funktionalitet. Laddningen sker via USB-C som också kan användas för tethering till en dator om man så önskar. Dessutom finns en ethernetport som endera kan användas för att koppla in M1 mot till exempel ett fibernätverk eller för att ansluta en enhet som inte har stöd för wifi. Naturligtvis kan man även koppla in en switch om man skulle vilja det.

Under gummifoten gömmer sig anslutningar för externa antenner.

Ett av kriterierna när valet föll på Nighthawk M1 var också möjligheten att ansluta extern antenn. Vid en första blick kan man tro att detta inte finns på denna enhet men de är gömda under de två gummifötterna. Där finns anslutningar för antenner med TS9-koppling. Man kan koppla in två antenner och M1 har stöd för mimo. En lämplig antenn säljs hos Kjell o Company (artnr 30068). Detta ger en antennvinst på 7-8 dBi. Det gör en enorm skillnad om man befinner sig på en plats med halvtaskig 4G-täckning. Det är värt att notera att det alltså är anslutning för LTE-antenner under gummifötterna och alltså inte för wifi som det påstås i en av de svenska recensionerna av produkten.

Installationen

Det är lätt att installera NightHawk M1. När man startar upp M1 första gången får man direkt instruktioner på enhetens bildskärm om att man växlar informationsskärmar med ett snabbt tryck på power-knappen. Då får man fram enhetens wifi-information.

För att konfigurera enheten så laddar man hem Netgears app och ansluter till M1s wifi-nät. Första gången man startar appen får man välja admin-lösenord för enheten och får också möjlighet att personifiera både SSID och lösenord. Något som man naturligtvis bör göra.

När den grundläggande konfigurationen är klar får man upp allmän statusinformation och kan också ändra andra inställningar i M1.

Inställningsmöjligheterna är dock något begränsade, men det går att ändra det mest basala. Jag har till exempel inte hittat inställningar för att ändra till exempel interna ip-adresser. Det är ju å andra sidan något som de flesta användare inte har någon större nytta av. En praktisk funktion för den som har begränsad datamängd är att man kan ange hur många gigabyte man har per månad och vilket datum som surfen förnyas. Då kan man också snabbt se på displayens högra sida hur mycket av datan man konsumerat. På andra sidan visas en likadan grafisk stapel som talar om hur mycket batteri man har kvar.

M1 ska klara 20 anslutningar samtidigt och ha batterikapacitet för 24 timmar. Hur det ser ut i verkligheten har jag ännu inte hunnit testa.

Nu väntar testerna i verkligheten för att se hur bra den här prylen är egentligen men mina förväntningar är höga. Jag återkommer med kommentarer om Netgear Nighthawk M1 när jag kört lite längre.

Snart dags för ny Iphone

I veckan presenterade Apple sina nya telefoner Iphone XS, XS Max och XR. För mig är XS Max den mst intressanta enheten eftersom den har störst skärm, hela 6.5″ och dessutom som vanligt förbättrade kameror. 

Eftersom jag fotograferar mycket med min Iphone så känns just uppdaterad kamera viktigt och jag har mycket glädje av en större skärm eftersom det underlättar mycket då jag ser så dåligt. 

Ändå var jag lite tveksam till hur jag skulle göra, om min Iphone X skulle få stanna ett tag till eller inte. Främsta anledningen är priset på Apples nya enheter där vi i Sverige får betala en hel del extra mot de som köper telefonen i USA. Det har ju då och då skojats om Apple-skatt och det är nog lite det som har drabbat oss svenskar. Alternativt så har Apple ett helt eget sätt att räkna ut dollarkurser på. 

Men visst fick det bli en Iphone XS Max ändå. Igår när Apple släppte på sin förhandsbeställning så var jag inloggad och klar. Förhandsbeställningen skulle starta 09.01 men det tog nog ända till 09.06 innan de var i gång. Telefonen bokades och på fredag ska den komma, en guldfärgad XS Max med 64 Gb lagring.

Enda problemet med det är att jag då befinner mig i Norge eller på väg därifrån och har svårt att ta emot paketet. Men med lite tur passar det in i familjens övriga planer så att någon finns hemma och tar emot.