Idag invigdes Citybanan i Stockholm med pompa och ståt och i morgon börjar pendeltågen rulla på riktigt i den 6 kilometer långa tunneln mellan Stockholm Södra och Tomteboda. I tunneln finns två nya stationer, Stockholm City och Stockholm Odenplan.
Stationerna är stora och luftiga och väldigt tysta. För den stora nyheten på båda dessa stationer är att de har försetts med glasväggar mot spåren. Det gör att det blir mycket tystare och framförallt väldigt mycket säkrare. Det här är ju en sak som är väldigt bra ur ett tillgänglighetsperspektiv. Just förbättringarna när det gäller tillgängligheten är något man också gärna skryter om. Jag tycker nog dock att det i mångt och mycket snarare är en försämring man har skapat på de två nya stationerna, och om det kommer att vara norm för SL:s arbete med tillgänglighet framöver finns all anledning att vara orolig.
Det är tydligt uppmarkerat vid vilka plattformsdörrar som det är extra lämpligt för personer med funktionsnedsättning att gå ombord. För det är där som platser för rullstolar finns. Men, det visade sig snart att det är den enda platsen där du som funktionsnedsatt förväntas gå ombord.
Det är nämligen bara vid dessa dörrar som ombordstigning kan ske utan att passera en kant. Vid övriga dörrar finns en ganska stor glipa mellan vagn och plattform. Något som blir problem för såväl rullstolar som barnvagnar, rollatorer eller folk som har svårt att gå. Som synskadad kan man också lätt fastna med sin käpp här.
Kanske är det därför man har valt att inte ha taktila ledstråk på golvet (som man kan följa med käppen) annat än till just de speciella ingångarna för personer med funktionsnedsättning. Kommer man med någon av hissarna, vilket man måste göra om man har ledarhund till exempel, så kan det bli en lång väg till nästa ledstråk som leder in i tåget. Varför man inte har lagt ledstråk till varje ingång är oförklarligt. Man har gjort området framför dörrarna vitt så det ska bli en kontrastskillnad för den som ser lite och det är ju bra, men det hade ju inte varit jättesvårt att göra den ytan taktil också så att det blev tydligare för personer som är synskadade. Som det är nu får man leta sig fram i blindo, så att säga, den sista biten från där ledstråket tar slut och fram till dörren och tåget.
Någon kanske undrar över varför man måste komma med hiss om man har ledarhund. Det beror helt enkelt på att det inte finns några vanliga trappor utan enbart rulltrappor ner till de nya stationerna och där bör hundar inte åka.
Som jag ser det, känns det lite som att SL vill hålla personer med funktionsnedsättning på ett enda ställe i tåget – och det känns lite som vi blir andra klassens resenärer. Visst är det bra att markera ut tydlgit var det finns bättre plats för rullstolar, men genom att göra det svårare att rulla in på andra ställen i tåget kommer det bli svårare för rullstolsåkare att kunna ta sig ombord och det riskerar nog också att göra att ytorna avsedda för rullstolar blir blockerade av andra fordon på fyra hjul…
Mycket är alltså positivt med den nya stationen, men det finns också utrymme för förbättringar.
Andra bloggar om: Citybanan, stockholm, stockholm city, pendeltåg, tillgänglighet, funkpol
