Sista bilden på mig och Walter, tagen i augusti 2015.

Sista bilden på mig och Walter, tagen i augusti 2015.

Den här veckan har det varit tilldelning av ledarhundar. 7 hundar ska få förare och dessa förares väntan på en ny kompis är över. Den 26 augusti 2015 lämnade jag tillbaka min förra ledarhund Walter då han och jag inte passade ihop, eller snarare att min miljö inte passade Walter. Idag har det gått 289 dagar utan hund och ännu finns ingen hund inom synhåll för mig.

Nästa tilldelning sker i augusti och sen sker en till i slutet av september. Det innebär att jag är utan ledarhund i minst fyra månader till då de hundar som tilldelas i augusti går ut först i början av oktober.

Jag har tagit mig igenom min första vinter på 12 år utan ledarhund. Denna väntan är så förtärande. Jag kan inte leva mitt liv på det sätt jag vill, jag blir mycket mer beroende och framförallt så mår inte min diabetes bra av att jag inte har hund. Att inte kunna motionera och ta mig ut på det sätt jag vill syns mycket tydligt på vågen och det syns också i blodsockervärden.

Jag får fortsätta hoppas på nästa tilldelning, eller den där efter. Men ärligt talat börjar det kännas otroligt tröstlöst. Ett 60-tal synskadade står på väntelista för ledarhund, många av dem väntar på ny hund efter att ha haft en hund tidigare. 2016 delas det ut 36 hundar. Anslaget från Socialdepartementet till ledarhundar har legat still sedan 2006 vilket gör att man inte kan dela ut lika många hundar som förut. Dessutom påverkas även förarnas utbildning.

Andra bloggar om: , , , , , ,

 

Dela i Sociala medier