Det här med att flytta…

IMG_0852
Vy från lägenheten över Södermalms takåsar.

Ni som följt den här bloggen genom åren kanske tror att jag älskar att flytta. Jag har ju gjort det fler gånger än de flesta. Och ändå är det det värsta jag vet. Eller kanske är det just därför det värsta jag vet. Hur som helst så är det dags igen.

Vi har varit ganska trångbodda sen vi valde att flytta tillbaka till söderförorten och en tvåa. Nu har vi haft en sagolik tur och fått en hyrestrea på Södermalm så på torsdag går flytten till innerstan. Jag har stått länge i den här bostadskön och har haft en rätt okej kötid, tillräckligt för att stå först på huset här ute men inte på långa vägar till att hamna först i kön på kåkarna inne i stan. Jag fick nys om att det var en trea på väg ut och pratade med den ansvarige på stiftelsen. Han sa att jag var sjua och att man aldrig brukade kontakta annat än den som är etta eftersom det aldrig brukar behövas. Vem tackar nej till ett förstahandskontrakt i innerstan liksom?

Många, skulle det visa sig. Efter någon vecka kom ett mail med kallelse till en visning. Då var vi plötsligt på tredje plats. Fyra hade redan försvunnit. Vi gick på visningen utan något större hopp om att den skulle bli vår.  Jag gillade lägenheten direkt. Bra planlösning, inte utan udda detaljer som en toalett inne i sovrummet.  Men jag vågade inte hoppas, inte sjutton kunde väl fler hoppa av. Det var sju familjer på visningen och lägenheten var verkligen najs, dessutom helt nyrenoverad. Vi tackade ja och gick och käkade på en närbelägen restaurang och fantiserade om hur trevligt det vore att bara kunna få ett infall och gå dit när helst vi vill.

Dagen efter skulle vi få besked och jag väntade otåligt hela dagen och ju längre timmarna gick, ju mindre trodde jag på chansen. När jag vid halv fem-tiden stack från jobbet ringde så mannen från stiftelsen. Lägenheten var vår om vi bara ville ha den. Och visst ville vi det. Det innebär att vi kommer få betala tre månadshyror dubbelt. Vilket för övrigt är total absurditet i en stad med över 500 000 i bostadskö. Men visst, lägenheten ska stå tom i tre månader – sedan därefter ska bostadsbolaget troligen renovera den innan den slutligen hyrs ut. Hör ni hur dumt det låter? Nåväl, det är som det är och inget att göra åt. Och tre dubbla hyror är ändå ett rätt okej pris för ett förstahandskontrakt inne i stan.

Den här gången ska flyttfirman göra mesta jobbet. Inte bara flytta prylarna utan också packa det mesta av det som finns här. Det är tur, för annars hade den här flytten inte gått att genomföra så fort.

Nu återstår att lösa en del andra absurditeter – som att lösa frågan om hur dottern ska komma till och från sin förskola, men det kommer det mer om i ett annat inlägg.

Så på torsdag är det dags för ännu en flytt, men sen får det faktiskt vara nog. Bättre än så kommer vi nog inte kunna bo.

Dela i Sociala medier