Kvällspass på dag 2.
Vi startar i sele från rummet och går i väg till rastplatsen. Allt flyter perfekt och Walter jobbar på. Framme vid rastplatsen så selar jag av och sätter på honom rastklockan. Han får gå lös längs vägen. Efter en stund kommer vi i fatt Balder och hans husse. Walter springer dit och jag kallar in. Efter lite tvekan kommer han tillbaka. Känslan i kroppen när hunden glatt kommer rusande när man ropar är enorm. Han blir glad när han får beröm, studsar upp och ner ett par gånger och så vänder vi och går ifrån hundmötet. Rastningen avslutas och vi sätter på selen igen.
Vi kör några hundra meter och allt fungerar som det ska. Men så plötsligt tar batterierna slut. Walter orkar inte mer. De har varit intensiva dagar och det tar ut sin rätt på hunden mentalt. Vi går vidare i snigelfart. Han gör allt rätt men det går så låååångsamt!
Vi landar vid en bänk, Walter lägger sig direkt ner på sida och kopplar av. Vi bestämmer att prova att ha honom lös en stund, kör en bit till i selen och selar sen av och han får springa på vägen ner mot stranden. Han är glad och upprymd. Vi gör några riktigt stiliga inkallningar. Nere vid stranden hittar han något i sanden och hör mig plötsligt inte. Barbro skrämmer honom iväg mot mig och han kommer infarande. Vi fortsätter lös och gör lite vändningar för att se att han hänger på. Det gör han.
Sen sele igen, tillbaka upp till kurslokalen. Det går fortfarande långsamt. Vi stannar och pratar lite utanför lokalen och Walter lägger sig direkt ner och kopplar av. De andra har samma erfarenheter, hundarna har tappat sugen och de flesta ligger och bara är. Det är inte så konstigt. Det är mycket nytt i hundens liv på en gång och massa mental press gör att de inte pallar mer just nu.
Efter te och macka kör vi en kvällsrastning längs vägen i koppel och utan att köra någon sele. Walter gör det han ska och vi går tillbaka till rummet. Efter ett besök vid vattenskålen har han krashat i sin korg och råsover. Inte ett ljud hörs från hunden.
I morgon börjar en ny spännande dag. Då kör vi morgonrastningen klockan 07.10 som vanligt och sedan vid 09.00 blir det mer selkörning.
Men först ska vi sova, både Walter och jag!
För övrigt är det jättekul att Assistanshundskolan länkat till den här bloggen och jättekul att flera valt att följa våra öden och äventyr!
Om ni undrar något eller har några frågor, använd gärna kommentarsfältet!
